Västernorrlands läns landsting har redan nu överskridit årsbudgeten för s k stafettläkare med 44 miljoner.
Att jag särskilt noterar detta idag beror på att jag är indirekt berörd. Min 85-åriga mamma ramlade i förra veckan på väg till postlådan och ådrog sig en bäckenfraktur så det blev ambulans till Sollefteå sjukhus. Nu är problemet att det är c:a 6 veckors läktid för denna skada och hon klarar sig då inte på egen hand i hemmet. Normalt finns vid Sollefteå sjukhus någon s k Rehabavdelning avsedd just för patienter som min mamma. Dessa avdelningar har man nu av besparingsskäl stängt över helgerna. Besparingar som förstås bl. a. beror på de skenande kostnaderna för stafettläkare.
Apropå detta med stafettläkare, läkarbrist i Sverige, så skulle jag gärna se att man rekryterar läkare från andra länder. Arbetskraftsinvandring enkelt uttryckt. Dessutom är det säkert så att det redan idag i Sverige finns ett antal medicinutbildade personer som tvingats ta jobb som de är överkvalificerade för. Det är ju en av konsekvenserna av dagens arbetsmarknadspolitik, att du tvingas söka alla typer av jobb oavsett om du är överkvalificerad och totalt ointresserad. Jag känner själv till några dagsfärska alarmerande exempel på hur fel detta kan slå. Nej, jag går inte närmare in på dessa exempel här av hänsyn till berörda parter.
Hur det går för min mamma? Ja, jag "bor i telefonen och vid datorn" och försöker lösa situationen både kort- och långsiktigt så bra som möjligt. Det känns inte alls bra, så här 60 mil bort och oförmögen att själv göra mera. Men jag har ju lärt mig att gilla läget och ska nog oxå lösa detta på bästa sätt.
Julstämning.
Nyttigt julgodis.
D. har dukat med dekorationer från närliggande skog.
Äntligen kommer Tomten.
Spännande ögonblick.
Sigge och Ville delar på Nelsons korg.
Sinnesrorummet innan Tomtens ankomst. Nånstans där ute i mörkret är han på väg.
Jo då, det är Julafton.
Julgranen trivs i glasverandan där det är gynnsamt svalt så att den inte fäller ett enda barr.
Nelson sover lugnt vidare. Han är alltid den som ligger och drar sig längst på mornarna. Sigge och Leisha är förstås uppstigna. Leisha som mestadels huserar på nedervåningen sitter under en stol i hallen och väntar på att matte ska komma så att det blir frukost. Sigge väntar på att han ska höra att matte är på väg att vakna så att han kan hoppa upp till henne för den viktiga morgongosestunden.
Gårdagens tunna snötäcke är nu ett minne blott. Jag känner ändå att julstämningen är på gång. Igår kväll färdigställde vi alla julklappar i fina paket och nu på morgonen har skinkan åkt in i ugnen och nere i tomteverkstan lyser flitens lampor. Dessutom hör jag ljuvlig julmusik spelas en trappa ner så julstämningen infinner sig så sakteliga för att i morgon nå sin kulmen.
Titta där, nu är D hemma igen efter att ha gjort de allra sista julinköpen. Minnsann har det inte kommit lite snö oxå. Julruschen är just nu intensiv. 
Nelson och Sigge blir allt mera oskiljaktiga och följer varandra i vått och torrt. Kanske bidrar det oxå att båda vill vara där matte är.
Vore det inte för adventsljusstaken i gäststugans fönster så skulle jag inte kunna tro att det är mindre än en vecka kvar till julafton.
Så här såg det ut motsvarande tid ifjol då vår vackra gran fortfarande stod kvar. Nu är den borta då vi nödgades fälla den efter att den drabbats av sjukdom.
När jag öppnar dörren och tittar ner mot tomteverkstan och blickfånget är som ovan så är det svårt att uppamma inspiration för nåt engagerat inlägg. Det blir inte mera än så här idag. Så vida inget sensationellt händer. You never know.
I morse så lussade Nelson innan han och matte åkte till jobbet. Som du ser snett bakom Nelson så stryker Sigge omkring, mest intresserad av att få tag på glittret att leka med.
Till det drack vi denna Chenin blanc, Kleine Zalze Cellar Selection Bush Vines Chenin Blanc (nr 2035), 69:-. Gott vin behöver inte vara dyrt.
