Smärtsamt att minnas, omöjligt att glömma

Jag såg igår  dokumentärfilmen "Våga minnas" på SVT. Den är gjord av Ewa Cederstam som vid 18 års ålder blev våldtagen och nu, 25 år senare,  i denna film berättar sin historia. Det är en stark skildring som berör. Hon pratar med sina föräldrar och med en väninna om vad som hände och vad  de kände.  Ingen tycks då, för 25 år sedan, har pratat om händelsen som obearbetad synes finnas kvar hos alla. I samtalen med sin man framgår tydligt hur denna händelse präglat och präglar deras liv tillsammans än idag. Hon minns inte polisförhör och rättegång men ändå finns våldtäkten ständigt närvarande.

Det känns inte besvärande utan helt naturligt att filmen präglas av ett svårmod som får mig att om än inte påstå att jag förstår hur det känns så ändå närma mig en förståelse av den livslånga smärta som denna  våldtäkt innebär för henne.

Filmen får mig oxå att gå några ytterligare steg  i ett brottsoffers fotspår. För den som utsätts för ett brott som våldtäkt så måste det vara svårt  både att glömma och att minnas. Våldtäkten finns där som en ständigt  närvarande, oinbjuden följeslagare genom hela livet med allt vad detta innebär.

MoDo i serieledning

Efter kvällens bortaseger mot Rögle så är MoDo i serieledning i Elitserien. Det gillar jag.

Jag var visst fel ute, eller.....

Nu kommer det nya uppgifter  i ärendet som jag tidigare omskrivit i två inlägg ( 20121008  och 20121010 ) och som handlar om f d sportjournalisten Bo Hanssons  tillmälen på pressläktaren i samband med matchen AIK - Gefle härförleden. Uppgifter som ställer saken i en ny dager och gör att jag var fel ute när jag betecknade hans uttalanden som obetänksamhet.  Det var alltså inte första gången som han använt  tillmälen med rasistisk underton. Med saken i denna nya dager så frågar jag mig i stället varför han över huvud taget släppts in på pressläktaren efter att han slutat jobba och gått i pension.

Så här blir det ibland när jag som bloggare ger mig in i debatten och alla "fakta" jag har att tillgå består av vad media rapporterar. Ofullständiga fakta tillsammans med eget tyckande blir inte alltid den bästa soppan. Bra är då att när nya fakta tillkommer så kan jag, så som nu, byta fot och ändra min inställning. Risken är väl att det nu kommer att rulla in ytterligare nya fakta och att följetongen fortsätter och för att jag inte ska bli stående på en fot, vilket är särskilt knepigt för mig, så avslutar jag mitt bloggande i  ärendet med detta inlägg.

Grattis "Steve reflekterar"!

Idag är det fyra år sedan jag började blogga. Fyra oerhört händelserika år som i stort sammanfaller med vår flytt hit ut på landet till vårt älskade Getingstorp. Ofta sägs "oj, vad tiden går" med meningen att tiden rusar ifrån oss utan att vi hinner med. Jag känner dock mera för att säga "oj, vad mycket som hänt och som jag/vi hunnit med under dessa fyra år". Att  vi dessutom är nöjda med allt som hänt och tycker att allt har blivit till det bättre gör förstås titten i backspegeln ännu angenämare.
För mig har bloggen varit särskilt viktig då jag jobbar hemifrån och av andra skäl tillbringar all min tid här hemma. Trots det har jag tack vare bloggen kunnat följa med och delta i samhällsdebatten. Både stimulerande och utvecklande för mig som person.
Särskilt roligt är förstås alla de bloggvänner jag fått där de bloggar jag läser på olika sätt bidrar till att  vidga mina vyer. Jag får dagligen lära mig nåt nytt om främmande länder och kulturer genom de utlandsboende svenskars bloggar  jag läser. En ständigt pågående påfyllning av min kunskapsbank. Sånt kan jag inte tacka nej till. Trots att jag aldrig personligen träffat någon av mina bloggvänner så tycker jag att jag känner dessa personer. Bara det.
Har jag då aldrig ledsnat på bloggandet? Jo visst, det går upp och ner och i somras hade jag en svacka då jag övervägde att sluta men den var snabbt övergående. Jag saknade bloggandet för mycket för att kunna sluta så det stannade vid ett kortare avbrott. Det torde innebära att jag hänger i ytterligare några år.

Uppdatering av föregående inlägg

Jag ser att AIK nu portat Bo Hansson från pressläktaren för resten av säsongen.

Debatten om denna händelse går vidare. En fundering jag då har är om jag tillhör en generation som "fastnat" i vad som var ok att säga under min uppväxttid men som idag uppfattas som och oxå är helt olämpligt. Jag kom i det sammanhanget att tänka på ett tidigare inlägg jag skrivit där jag relaterade till en annons från 1953 i min dåvarande hemortstidning Nya Norrland. Där annonserades följande attraktion vid det årets Midsommar firande i Junsele: TROPICAL NEGER SHOW -manliga och kvinnliga negrer direkt från Afrika och för första gången i Skandinavien. När jag skriver dessa rader så känner jag ett obehag och är glad för att utvecklingen gått framåt. Jag vidhåller dock att det är skillnad på obetänksamhet och rasism.

En storm i ett vattenglas

Rasism är något som jag starkt ogillar och tar avstånd ifrån.

Skriver detta inlägg efter den storm som uppstått efter det att TV- sportprofilen Bo Hansson använt ordet "svarting" i en sändning av Radiosporten från matchen AIK-Gefle igår. När jag läser hur detta hände så tror jag på intet sätt att det var uttryck för ett rasistiskt synsätt. Man kan väl kalla det "ett olycksfall i arbetet" eftersom det heller aldrig var avsett att gå ut i sändning.

I sammanhang där debattens vågor går höga så tycker jag att det ofta är bra att först "titta mig själv i spegeln". Jag som själv är emot all form av rasism  har  säkert någon gång i något sammanhang, obetänksamt  gjort mig skyldig till ett mindre begåvat ordval. Ett ordval som jag kanske själv inte ens tyckt vara fel men där omgivningen uppfattat det på annat sätt.

Kan det då inte vara tillfyllest med detta. Måste drevet gå till varje pris? Jag ser nu att AIK överväger att porta Bo Hansson från AIK:s kommande matcher. Bo Hansson har varit medlem i AIK i 53 år. Detta noterar jag bara för att det därmed  kan antas att Bo Hanssons åsikter och värderingar är väl kända i föreningen. Vilket beslut AIK än tar så kan därför beslutsunderlaget betecknas som synnerligen gott.

Har du själv någon gång uttryckt dig olämpligt när "mikrofonen varit avslagen"?

Se uppdatering 2012-10-10

Svart eller vitt, rätt eller fel

I samhällsdebatten uppstår inte sällan låsta positioner. Något är bra eller dåligt, smart eller urbota dumt, svart eller vitt, rätt eller fel. Nu har denna polarisering uppstått i debatten kring privata alternativ i vård och skola. Ska vinster i vården och skolan förbjudas har  blivit en högaktuell frågeställning.

Så enkelt tror jag inte att det är. När det gäller vård och skola ska självklart kvalitetskriteriet vara rådande. Det viktigaste är god omvårdnad och bra utbildning. Ohemula vinster ska däremot motverkas, förbud är dock ingen bra utväg för detta. Men vi ska självklart inte underlätta för giriga riskkapitalister att på allmänna medels bekostnad ständigt kunna gå skrattande till banken.

Vi ska  ha klart för oss att det även i offentligt organiserad verksamhet förekommer misshushållning med allmänna medel. Det synes vi dock ha lättare att fördra, kanske för att problemen då ofta blir lagom diffusa och ogripbara då de inte direkt kan hänföras till en girig person eller organisation och därför kan vi ibland missa målet.  Slöseri och misshushållning i offentlig verksamhet är i mina ögon lika illa som orättmätiga vinster i privat verksamhet.

Hur blir det då? Ja, vi får väl se vart det landar. Generellt vinstförbud tror jag dock inte på.

Det svänger i branschen

För en tid sedan skrev jag ett inlägg med anledning av MoDo:s kollaps mot Frölunda. Tur att jag inte totalsågade mitt lag då dom nu har hittat flytet och radar upp goda insatser. Med kvällens seger mot Luleå så är man nu t o m bäst i Norrland. Det väger tungt.

Chefsrekrytering är inte lätt

Ulf Karlsson hoppar av som chef för längdlandslaget i skidor innan han egentligen börjat.

Höstfärger

   Kommen in i oktober så har hösten oåterkalleligen greppat tag i både mig och naturen. För min del innebär det att mina utevistelser begränsas, för naturen att nya vackra färger uppenbarar sig. För mig att njuta av.

Små "hösteldar" tar över i trädtopparna.

Säsongsavslutning

Igår hade vi städdag i trädgården. Det är alltid något visst med att skifta årstid även om jag gärna hoppar över nästa årstidsskifte. Jag ser nu fram emot våren som är bara 6 månader bort.

Växthuset töms på allt överblommat som får gå till vintervila. Elbilen är ett utmärkt transportmedel i trädgårdsarbetet och möjliggör dessutom för mig att vara delaktig.

Sigge är förstås med då matte klipper ner sommarblomster i komposten.

Nelson ligger inne i glasverandan och kollar vad som försiggår ute i trädgården.

Sigge vill gärna åka med pelargontransporten.

Lite återstår att skörda.

Växthussäsongen är till ända.

Här känns det som att sommaren klamrar sig fast.

 

Åkgräsklipparen rengjord och redo för översyn och vintervila.

Dagen avslutades med en middag av trädgårdsgodis..

och en utsökt tomatpaj.

Middagsbordet förgylldes med rosor från rosenbersån.








 

 

 

 

 

Hemliga polisen



Nu är SÄPO hemligast av alla. Regeringen har nämligen beslutat att hemligstämpla Säpos resultaträkning. Det innebär att allt som handlar om hur Säpo använder sina anslag är hemligstämplat. Allt från hemlig telefonavlyssning till personalens kaffekassa. Tänk så häftigt det måste vara att varje dag dricka hemligstämplat kaffe.

Med denna extravaganta åtgärd så kan Säpo fortsätta med kompetensutvecklande James Bond-fester utan risk att bli granskade.Det innebär oxå att man i framtiden inte behöver schavottera när man fifflar med bokföringen. En sak kan vi i alla fall veta om Säpo. Dom är inte ute efter medborgarnas förtroende.

Familjen håller ihop

Sigge och Nelson väntar på att vi alla ska gå ner för helgfrukost.

Nelson och Sigge vistas aldrig långt från varandra eller  från husse och matte. Igår kväll var det som brukligt fredagsmys och då är båda förstås med. Nu på morgonen så  kommer båda och "säger Gomorron", dock först när dom hört att vi har vaknat.Sedan är det  dags för uppstigning och helgfrukost.Under tiden jag fixar helgfrukosten så går Nelson och matte och hämtar dagstidningen. Sigge går ut på egen hand för en nypa morgonluft. När han är nöjd, vilket går fort nu i höstrusket, så har han lärt sig att hoppa upp på broräcket och titta in mot det köksfönster där jag sitter. Jag känner då blickarna i nacken och kan gå och öppna och släppa in honom i den goa värmen. Sedan rullar helgen på i familjegemenskapens tecken.

Medaljens baksida

 

Att idrotta på elitnivå är inte riskfritt, något som är väl bekant. Det är inte helt ovanligt med

allvarliga skador bland idrottare. Då tänker vi nog alla i första hand på olika typer av fysiska skador.

För att ta hand om dessa skador är idrotten oftast väl rustad med medicinsk expertis.

Mentala skador hör vi sällan talas om. Knappast beroende på att sådana skador aldrig förekommer. Nej, elitidrottare torde liksom vi vanliga dödliga drabbas av mentala dippar i livet. Kanske vill ingen prata om det, vad vet jag.

En som vill prata om det är förre höjdhopparen Linus Thörnblad som tidigare i år slutade med höjdhoppet efter att ha drabbats av en depression 2010. Elitidrott och depression är självklart en omöjlig kombination.
Anmärkningsvärt i sammanhanget är att friidrottsförbundet mött honom med total tystnad. Mentala rådgivare för att nå bättre resultat brukar idrottsrörelsen gärna tillhandahålla men en rådgivare när du drabbas av en depression skakas inte fram lika lätt. Nej, då kostar man inte ens på sig ett telefonsamtal. Bedrövligt.

Hjälp är uppenbarligen något du får för att lyckas, när du lyckas och så länge du lyckas, men inte när du misslyckas.
Som sagt. Bedrövligt.

Jämställdhetsarbetet går trögt

                                                                                                          

Hur ska vi ha det? Det måste börja någonstans,
lämpligtvis i hemmet och familjen.

Så här borde det se ut.

Att kvinnor är i minoritet i en mängd sammanhang basuneras ständigt ut i media. Varför sker då ingen markant förändring?

Kvinnor i bolagsstyrelser är en ofta diskuterad fråga där dock utvecklingen synes gå med snigelfart och inte sällan lyfts därför frågan om kvotering. Ytterligare en fråga där enighet är långt borta

Igår kom en rapport som visar att situationen är lika dyster i börsbolagens valberedningar.

På nyheterna nu på morgonen så tittade jag på ett inslag om kvinnliga tränare i ungdomsidrotten. Samma dystra bild, kvinnor i minoritet.

Jag tycker att det är en bedrövlig bild som visas upp. Jag tycker att jämställdhet är en självklarhet. Lyssnar jag på den politiska debatten så är alla överens med mig, men med politiker så är det alltför ofta långt mellan ord och handling.

Uppdatering 2012-09-28
Jag ser idag att Regeringen tillsatt en jämställdhetsutredning med fokus på män. Det kanske är något som kan ge extra fart åt jämställdhetsarbetet. Tänk om det är lösningen.

Ska politik tas på allvar?

Fan trot.

Affärsplanen sjösätts.

Rubriken är berättigad när jag ser att Socialdemokraterna nu lägger fram en "affärsplan" för Sverige.  Varför "affärsplan"? Är det en flirt med näringslivet? Förutom att man förstås ser möjligheter att locka ambivalenta väljare?

Enligt NE är en affärsplan " en  beskrivning av ett företag och vad det planerar att göra för att förverkliga sin affärsidé ".

Att stjäla från varandra är uppenbarligen den gällande trenden i svensk politik. När de nya Moderaterna väljer att kalla sig för vår tids arbetarparti, ja då slår Socialdemokraterna till med en affärsplan.

Vad kommer härnäst?

Säsongsavslutning

Idag har det varit en härlig dag med uppehåll och strålande sol. På eftermiddagen passade jag därför på att säsongsavsluta gräsklippningen. Jag klippte i en annan ordning idag, började med gräsmattorna för att avsluta med odlingsytor och ytterområden, och väl var det eftersom knivarna slutade rotera och jag fick avsluta med några ytor oklippta.
                                                              
                                                                                                                                                                

Härligt med nyklippta gräsmattor.

                                                                          

Här slutade knivarna rotera och det var färdigklippt för idag.


 





Tvätt av klipparen till helgen och sedan inlämning för reparation så att den är i topptrim i maj 2013.

Gräsade planer

På bilderna här nedan hade jag hoppats att gräset skulle vara klippt eftersom jag hade planerat in årets sista gräsklippning till denna helg. Vädrets makter har dock inte stått mig bi så därför får denna säsongsavslutning anstå ytterligare någon dag.

 

Våra gräsmattor har en enorm växtkraft.

 

 

Kvarvarande färgklickar

Dom är inte många nu. Blommor  och annat som ännu ger färg och lyster åt vardagen. Jag hittade i a f några färgklickar på min färd till postlådan i morse.

Pelargonerna nere vid gårdsskylten tronar fortfarande ståtligt röda.

Se där, även träden längs "vägen hem" börjar skifta färg.

Det lyser fortfarande varm välkomnande nere vid grinden.

Sigge lyser alltid upp tillvaron.

Kan en vit bänk vara en färgklick? Tveklöst, om den står i frodigt grönt gräs.

Dags att vakna nu MoDo

Frölunda - Modo 3-6 efter 2:a perioden, 7-6 efter förlängning.Ja, vad mera finns att säga? Det skulle väl vara att ställa frågan om Ulf Samuelsson är rätt coach för MoDo.  Tuffe Uffe och gamla MoDo-ikoner som Peter Forsberg och Markus Näslund i klubbledningen räcker uppenbarligen inte. Att dessa tre dessutom varit upphöjda stjärnor i NHL synes heller inte hjälpa. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.