Efterlängtat besök

I helgen har vi haft barnbarnet Alice 7 på besök. Hon älskar att vara här på Getingstorp och allra mest att vara med Farmor ute i trädgården. När de jobbat några timmar så brukar det bli en fika i växthuset. En högtidsstund tycker både Alice och Farmor.

Nelson och Sigge får trivs extra bra när Alice och matte
bjuder på pälsvård.

Löjtnantshjärta, min favorit,  och  tulpaner lyser upp
vid jordkällaren.

Påskliljorna står ståtliga i björkdungen.

De va de de

Det blev 39 år i Kriminalvårdens tjänst. Det började den 17 maj 1976 på Dag Hammarskjölds väg 13 i Uppsala och slutade igår här på Getingstorp. Så kan det uttryckas eftersom jag jobbat med hemmet som bas de senaste åren. Fr o m idag är jag en glad pensionär.              

Det var här det började, på Dag Hammarskjölds väg 13 i Uppsala.

1976 började alltså min långa karriär i Kriminalvården då jag den 17 maj, på min födelsedag, började arbeta på Uppsalaanstalten. Det blev "livstid" till slut.

Uppsalaanstalten benämndes i folkmun "Tretton" då den var belägen på Dag Hammarskjölds väg 13. 

Med tiden blev jag chef för anstalten och var senare oxå delaktig i att avveckla den. I december 1987 stängdes anstalten. 125 år tidigare, den 8 november 1862, överfördes den första fången, Catharina Spång, med häst och kärra från fängelsehålorna i södra tornet på Uppsala slott, en transport på c:a en halv kilometer. Stängningen varade inte länge då jag i oktober 1988 fick uppdraget att återöppna anstalten. Överskottet på platser i landet hade plötsligt blivit ett underskott så därför fick gamla "13"  åter tas i bruk . Det svänger även i fängelsebranschen som du förstår. 

1998 stängdes "13" definitivt men då hade jag sedan 6 år tillbaka gått vidare i min yrkeskarriär och jobbade som anstalts- och säkerhetsansvarig i den dåvarande Örebroregionen ( Uppland, Västmanland, Dalarna, Närke och Värmland). Då fanns det 15 anstalter i den regionen. Idag finns bara 3 kvar, Kumla, Hinseberg och Karlskoga. 1 ny anstalt, Salberga, har tillkommit.

Klassiska Uppsalakvarter.

Efter min stroke 2001 så har jag  arbetat mycket med frågor kring unga fängelsedömda och ADHD. 2001 var jag den förste att föra in ADHD på dagordningen i Kriminalvården. Då var de flesta oförstående och jag mötte t o m ett massivt motstånd. Idag är tonläget ett helt annat, både i samhället i stort och inom Kriminalvården

Jag tänker inte skriva ett inlägg om alla mina år i fängelsevärlden även om det säkert skulle vara intressant läsning, för oj så många intressanta människor jag mött under dessa år. Och så många dramatiska händelser jag haft att hantera. Allt detta behåller jag dock för mig själv så det blir vare sig en bok eller ens ett blogginlägg.

Varför har jag stannat hela min yrkeskarriär i Kriminalvården? Ja, det är väl så enkelt att jag trivts med de uppdrag jag haft under dessa år. Jag jobbade dessutom under en period då mycken utveckling ägde rum och dessutom gavs det stora möjligheter för mig själv att sätta min prägel på skeendet.  Något som idag inte är lika lätt eller ens önskvärt eller tillåtet. 

En händelserik tid

Tomater  som D skolat om och som senare placeras i växthuset och ger oss välsmakande, solmogna tomater hela sommaren

 Igår visade  D mig något som som jag blev jätteglad för. Vad det var ser du på bilden ovan. Härliga tomatplantor som snart kommer att frodas i växthuset. 
Vid den här tiden händer det dagligen något nytt i trädgården. Två exempel ser du på bilderna nedan.

Syrenhäcken vid grindarna tar vi ner ordentligt i år.

Potatislandet  är nu nyfräst och förberett för 
att sätta potatis. Dock väntar vi nån vecka till 
så att vi har  mera värme.

Bredbandsutbyggnad forts.

I ett inlägg den 18 april så var jag smått förbannad på den bristande informationen inför bredbandsutbyggnaden i kommunen. Efter att jag inhämtat erforderlig information och haft täta och intensiva kontakter med Lekebergs kommun och Fibergruppen så blev det en himla fart och vi bestämde oss för att hänga på nu när fiberkabel grävs ner i vår omgivning. Nu gick allt supersnabbt. Lika snabbt som det framtida bredbandet utlovas vara. Redan igår grävdes fiberkabel ner till vår fastighet. Ett riktigt bra jobb gjorde de som var här. Snabbt jobbat och minimal åverkan på tomten. Härnäst  kommer någon  som drar in kabeln i huset och sätter upp erforderlig utrustning. Det blir nog bra det här till slut.

Utrustningen för grävningen var fullt tillfyllest.

Den lilla grävaren lämnade knappt några spår.

Det var noggrant sökande efter redan befintliga
ledningar i marken.

Nu ligger fiberkabeln till vårt hus nedgrävd.

Årspremiär

JAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det var svaret jag gav till D när hon igår ställde frågan: " Kan du tänka dig att äta middag i växthuset idag"?

Äntligen !

Jag  parkerar elmoppen utanför  sidoingången.

Ljuvligt att sitta och blicka bort mot poolen.

Den här vyn kan jag aldrig se mig mätt på.

Pasta med ädelostsås och broccoli  och en 
fräsch sallad därtill bjöd D på igår.

Vart än jag vänder blicken så njuter jag.

Sigge och Nelson var förstås med på premiären.

Juvelen i kronan

Jag brukar kalla vårt växthus för "juvelen i kronan". Nu gör det än mera skäl för den benämningen då det är nymålat och dessutom alla fönster är putsade. Det hade D ett drygt jobb med att fixa igår. Städat och möblerat är det förstås oxå. Det innebär att den första växthusmåltiden kommer allt närmare.

Där tronar "juvelen i kronan".

Glänsande vackert.

Snart sitter jag där inne.

Äntligen

Igår var jag ute för första gången på tre veckor. En alldeles underbar känsla. Jag tog så klart en tur med elmoppen i trädgården och dokumenterade läget.

Snart spirar det i alla drivbänkarna.

Första växthusmåltiden är inte långt borta.

 Gäststugan får i maj sin första gäst för året.

Nelson har koll på läget.

Fiberkabeln kommer allt närmare.

Härligt att kunna se Getingstorp från detta håll.

D har satt tulpaner och pärlhyacinter runt "nya uteplatsen".

Ur ett elmoppeperspektiv.

En underbar morgon

Ett efterhängset virus har gjort att jag inte varit ute sedan Påskhelgen. Tre veckors påtvingad innevaro får räcka. Det bestämde jag när jag nu på morgonen tittade ut på den uppgående solen. Härligt att se hur både dagen och trädgården vaknar. Oj, så mycket som hänt på tre veckor. Som jag gått miste om. Nya färger, nya dofter. Det måste jag bara ta igen.

Gomorron!

I år har jag en känsla av att det blir en rekordtidig
gräsklippningspremiär.

Senare i sommar kommer bänken vid rosenbersån att smekas
av den nedgående solen.

Ett säkert tecken

Så ljuvligt att titta ut och se att björkarna börjat grönska.

Små steg

Små steg, helt avgörande för helheten, tas nu inför den ljuvliga årstid som går oss till mötes.

Det grönskar i drivbänkarna och till helgen hoppas jag
på premiär i det nymålade växthuset.

Soffan i rosenbersån är den första sommarmöbeln
som flyttats ut.

Vitsipporna bortom gärsgårn där inne i skogen är
ett säkert vårtecken.

Härliga kontraster: En gammal gisten gärsgård och
nyutslagna vitsippor.

På G

Tyvärr är det inte jag som är på G då jag fortfarande dras med sviterna av mitt Påskvirus. Ute i trädgården händer det dock massor just nu. Vår Alltiallo har nu snart fräschat upp hela växthuset så att det ser nyare ut än när vi ursprungligen byggde det.

Härligt att se växthuset uppfräschat / nymålat.

Mitt föregående inlägg om bredbandsutbyggnad hänger som en våt trasa över mig då jag ännu inte tagit beslut eftersom jag inte fått svar på alla frågor. Innan veckan är slut så ska dock denna fråga på ett eller annat sätt vara avförd från dagordningen.
Som väl är kan jag titta ut och se sånt som gör mig på bättre humör.

Några tulpaner lyser längs jordkällarens tak. Senare i sommar
blommar här löjtnantshjärta, kaprifol och lavendel.

De tre björkar vi planterade i nov 2011 har som vanligt 
sällskap av sina påskliljor.

Underhållsplan

När vi flyttade hit till vårt Getingstorp i mars 2008 så gick vi grundligt igenom hela fastigheten. Det innebar bl. a. målnings- och reparationsarbeten både in- och utvändigt samt att vi rev en del slitna byggnader och ersatte med nya, i gammal stil förstås.

Vi hade lagt upp en 4-årsplan för alla åtgärder, men då vi hade turen att få tag på fantastiska hantverkare så var allt klart redan den andra sommaren. Vi bestämde oss redan då för att varje år göra en lista på nödvändiga underhållsåtgärder. En underhållsplan. Det håller vi fortfarande fast vid. Det ter sig extra nödvändigt för oss eftersom jag inte kan medverka i något praktiskt arbete och D omöjligen kan klara allt själv. En av våra ursprungliga hantverkare har blivit vår Alltiallo (A) som varje år hjälper oss med vår underhållsplan. Denna vecka har årets underhållsarbeten startat och en av de största och viktigaste åtgärderna är vårt växthus som nu  behöver en total översyn. Allt ska skrapas, slipas, grundas, kittas och målas. Självklart kommer flera bilder när arbetet är slutfört.

Vårt växthus är en pärla som förtjänar att underhållas.

Just idag är det insidan som  får sig en omgång.

Tungt lastad

Nu börjar D komma igång på riktigt med odlingssäsongen och då är det alltid mycket som ska införskaffas för bästa möjliga odlingsresultat.

Nu går D:s Jeep tungt lastad varje dag. Idag var det säckar
med gödsel och jord

Surt

Lite surt känns det att min efterhängsna förkylning, som jag skrev om i lördags, hindrar mig från att vara med D ute i trädgården. Allra helst nu när det händer massor. Det är ju den här tiden jag så länge längtat efter, men jag får tills vidare nöja mig med att titta ut och ta nåt foto. Och sitta och drömma som jag så ofta gör.

Växthusdörren är öppen och minsann lyser det
inte grönt i några av drivbänkarna.

Uppskjuten premiär

I torsdags handlade D på Saluhallen i Örebro och då blev det färsk torsk till fredagens middag och färsk tonfisk till dagens planerade grillpremiär. Därutöver ett antal läckra ostar.

Tyvärr nödgas vi skjuta upp grillpremiären en tid. Detta beroende på att jag åkt på en förkylning som inte vill ge med sig. Den har gäckat mig sedan Påskhelgen och verkar ha svårt att bestämma sig för när den gjort sitt. Ett återkommande dilemma för mig när det gäller förkylningar och andra åkommor är att allt "slår sig på" min vänstra förlamade kroppshalva. En förkylning innebär därför våldsam sträckspänning och smärta i vänster arm och ben. Något som helt tar musten ur mig, men efter några dagar i stillhet så brukar jag vara med i matchen igen.

Synd förstås att behöva frysa ner den färska tonfisken, men den smakar säkert läckert när den fått en omgång på grillen. Nästa helg förhoppningsvis.

Fjolårets grillpremiär ägde rum den 3 maj så vi är ändå tidigt ute.

Konsten att komma överens med sig själv

Mystisk rubrik? Ja, det beror väl på vilken associationsbana du väljer att ge dig in på. 

Min vänstra kroppshalva lever sedan 14 år tillbaka sitt alldeles egna liv och har sagt upp bekantskapen med de delar av hjärnan som jag själv fortfarande styr över. Detta medför bl. a. att när jag sover riktigt tungt och bra så vaknar jag som om jag vore överkörd av en ångvält. Då gäller det att "tala vänligt" med vänstersidan och låta den så sakteliga komma in i dagsrytmen på sina egna villkor. 

Idag är en sån dag som börjat med en strid mellan mina olika sinnen och kroppsdelar. Ett bra sätt att bara låta striden ebba ut är att jag sätter mig vid datorn och försöker komma på dagens blogginlägg. Även om dagens inlägg handlar just om striden som jag vill ska ebba ut så fungerar det. Efter nån timma har livsandarna återvänt och alla mina beståndsdelar har kommit överens om att vi i god samarbetsanda ska ta oss igenom även denna dag.

Vill jag ytterligare bidra till ännu en njutbar dag så kan jag titta ut och ta några bilder och tänka på vad som är i antågande just nu. T ex har D och jag planerat för årets grillpremiär till helgen och då oxå årets första växthusmåltid. Den kommer att bestå av grillad tonfisk med nåt spännande tillbehör. Sådana tankar blidkar det mesta.

Grillen står och väntar på att träda i tjänst.

Härligt  blir det med årets första måltid i växthuset.

Det blev ingen hit

Nån hit blev det inte, men i a f lite uppmärksamhet 
så här 41 år senare

Snubblade över denna märkliga skivinspelning från 1974. När det gäller musik så tycker vi människor förstås olika, men jag undrar hur många som gillar den här märkliga självfinansierade inspelningen. Inte konstigt alls att "sångaren" var tvungen att själv finansiera inspelningen tycker jag. För vem annars vore beredd att satsa pengar på ett dylikt riskprojekt.