Årlig repris till ända?

Jag kanske ändå inte ska klaga på lite halsont.
Det finns de som har mera hals att ha ont i.

Varje år när skolorna börjat efter sommarlovet så brukar jag åka på en förkylning. Så oxå i år. Det börjar alltid när barnbarnen varit här direkt efter skolstarten. Ofta kan de då vara lite krassliga efter att ha smittats av skolkompisar. Jag är uppenbarligen extra känslig för de "elakingar" barnbarnen bär på. 

Den här gången började det för mig dagen efter familjekräftskivan och har sedan envist hållit i sig. En ny variant av åkomma för mig dock, då jag hostat och snörvlat och varit allmänt seg och hängig utan att för den skull haft någon hög feber. 

Denna  gång har oxå D drabbats vilket ju är än värre då hon är motorn i allt här på Getingstorp. Dessutom är det  en pina för henne att tvingas avhålla sig från trädgårdsarbete. I flera dagar dessutom. 

Natten som gick var den första utan återkommande hostattacker och jag kände mig piggare när jag vaknade, redan 05.30 i morse, så nu hoppas jag att åkomman har gjort sitt och att tillvaron kan återgå till det normala. Det som bl. a. innebär att jag ska planera in kommande gräsklippningstillfällen. Onsdag och fredag ser ut som lämpliga dagar denna vecka om jag ska förlita mig på väderprognoserna. Även D säger sig känna sig bättre idag så i morgon kan ruljangsen förhoppningsvis vara igång som vanligt här på Getingstorp.

Älskade vyer

Många gånger förr har jag skrivit om mina längsta dagsresor, d v s turen med elmoppen ner till postlådan för att hämta morgontidningen eller posten. Vad är då detta att skriva om undrar du? Ja, det kan nog inte beskrivas , det måste upplevas. Den är ju rätt anspråkslös vår lilla väg ner till postlådan,  men icke desto mindre fängslas jag av den och dess omgivningar varje gång jag färdas där. Inte sällan blir det några foton, så oxå igår.

Blommorna som vi satte vid gårdsskylten till
Midsommar har klarat värmen.

Här stannar jag ofta för en utblick.

Färgerna och formerna tilltalar mig.

"Vägen hem". En svensktoppslåt från 
mina barndomstrakter i mitten av 60-talet.

 En väg på landet ska ha en grässträng
i mitten.

Med eftermiddagsskugga så bjöd D på middag på
"nya uteplatsen" igår.

Det blev fisk med tillbehör från trädgården,
sallad, tomater, rödbetor och pepparrot,
allt nyskördat.

Pågående projekt

Du som ofta besöker min blogg vet att det då och då startas både små och stora projekt här på Getingstorp. Som alltid så är det D som är initiativtagare och genomförare. Mina uppgifter begränsas till  rådgivning och dokumentation.

Honungsrosen har börjat sin klättring.

Här är mycket fortfarande på idestadiet, men
processen pågår ständigt.

Sittplatsen tills vidare bara markerad.

D:s muskler växer som du förstår.

Regn hindrar inte D att jobba vidare.

Bra med Jeep när det ska fraktas torvblock och stallströ
i mängd.

Honungsrosen klättrar allt högre.

Finbesök

Trevligt när det är dukat för fyra i växthuset.

Erik och Alice har sovit över hos oss i natt. De kom igår kväll då pappa Marcus och mamma Maria tillsammans med Sara och Per skulle ta en tur med Räkbåten på Hjälmaren. 

Det blev en sån där underbar sommarkväll som började med middag i växthuset och sedan avslutades  med film som valts av Erik och Alice. 

Tomaterna mognar allt mera.

Snart lyser här andra färger än grönt.

Farmor kommer med middagen.

Farmor bjuder på Tacobåtar med gott och nyttigt innehåll.

Oj då, jag är visst sen till bords.

Alice dansar ut middagen med tom tacobricka på huvudet
och nyskördad gurka i handen.

Surströmmingspremiär

Surströmming med tillbehör.

Fram till 1998 var det lagstadgat med surströmmingspremiär den tredje torsdagen i augusti.

- Surströmming får i detaljhandeln saluhållas tidigast den tredje torsdagen i augusti månad det år då strömmingen blivit beredd.

Anledningen till att Livsmedelsverket bestämde ett datum var:

 - en gammal praktisk regel som kommit till för att förhindra att dåligt jäst och omogen fisk går till försäljning.

Tiderna förändras och från 1999 så är det inte längre lagstadgat när denna läckerhet får börja säljas. Skälet är följande:

- Det finns inget livsmedelshygieniskt motiv för en sådan bestämmelse. Strömmingen blir lekmogen vid olika tider längs Norrlandskusten och inläggningen blir därför klar vid olika tider.

Jag som är uppvuxen i surströmmingsriket Ångermanland viker mig dock inte så lätt utan fortsätter att hålla  traditionen vid liv. Det innebar att det igår kväll var surströmmingspremiär i växthuset på Getingstorp. Eftersom jag efter min stroke är "enarmad" så köper jag numera filéer då jag inte klarar av att på egen hand rensa strömmingen.

Hur går det då för D och alla i min omgivning? Det är ju inte alla som vill utsätta sig för denna väldoftande och välsmakande läckerhet. D sympatitestade surströmming nån gång med mig och vi testade oxå med hela familjen en gång. Men det blev ingen hit, om man säger så.

Numera är det bara jag som äter surströmming och D gör mig sällskap vid bordet, men äter något annat. Ibland vanlig inlagd sill, ibland krabba, ibland smörrebröd.

Det blev Oskars i år. Lite väl len i smaken tycker jag,
men ändå helt ok.

Snart slinker den första strömmingen ner,
därav min nöjda blick.

Mörkret rullar in och årets premiär är till ända.

Sigges rehab

Sigge har accepterat sin rehabhage.

Sigges rehab går bra och han blir allt piggare. Det enda som är svårt är när han tagit av sig gåselen och D ska sätta på honom den igen. Det är nog obehagligt för honom och smärtar kanske oxå så därför gör han rätt kraftigt motstånd så D får vara bestämd och utrustad med kraftiga handskar och en jacka som inte släpper igenom en kisses klor och tänder. Eftersom jag är "enarmad" så kan jag inte vara till mycken hjälp. Igår kom Sara förbi och hjälpte till med selen och då gick det som en dans, så nu har vi hittat lösningen på detta problem.
I söndags tog vi bort plåstret som han hade för smärtstillande och idag avslutar vi även den övriga medicineringen för smärtstillande. Sigge har nu varit 1 vecka i sin rehabhage och ska vara i den i 2 veckor till. Han har på ett bra sätt accepterat att vara  i hagen som vi placerat i D:s dressingroom där han får vara ostörd  större delen av dygnet. Det har säkert hjälpt till att D på nätterna sover på en madrass på golvet jämte hagen. Med matte nära så känner Sigge sig trygg. Allra helst som hans favoritsovplats i normala fall är i sängen bredvid mattes kudde.

Sommar, men...

Även om vi njuter av att sommaren äntligen återvänt så känns det märkligt att D bara badat i poolen en gång i år. Och då har ändå poolen varit i utsökt skick med rent, välklorerat vatten och temperaturen mellan 24 - 29.

Trädgårdslivet, om vi då bortser från det s k trädgårdsarbetet, har därför i allt väsentligt koncentrerats till växthusområdet.

Ett viktigt område för sommarens måltider.

och för annan samvaro.

Honungsrosen har börjat klättra i äppelträdet.

Poolbänken har i a f vackra blommor som sällskap.

Pooltäcket ligger på och ingen livlig aktivitet.

Veckoavslutning

Ofta avslutar vi veckan med att som söndagmiddag äta en grekisk sallad i växthuset. Så blev det t ex i förrgår. Skönt att avsluta kvällen där när skymningen faller på.

Härligt med grönsaker från den egna trädgården. Nu oxå årets
första tomater.

Titta och njut. Det gör jag varje dag.

Där har vi mitt favoritmatställe.

Grekisk sallad, med D:s tzatziki, D:s bröd och
Retsina därtill.

Solen på nedgång.

Arrangemanget från i fredags blir allt vackrare.

Augustilördag från morgon till kväll

Det blev en stillsam lördag efter fredagens kräftskiva. Bjuder på några bilder från frukost till sen kväll.

D serverar mig frukostbricka, med nyplockade hallon, 
vid min datorplats.

Härlig blomning och härliga färger i trädgården just nu.

Växthuset städat och återställt efter kräftskivan.

Jag gillar att bara sitta och lyssna till
det porlande vattnet.

Lördagens middag: Tagliatelle med ädelostsås,
rostade valnötter, bondbönor och gurkstavar.

Tomaterna är ännu inte mogna.

Skymningen kommer snabbt.

Ljumma augustikvällar ska tas till vara på.

D och Nelson på kvällspromenad.

Mörkret lägrar sig över Getingstorp.

Stegen avslöjar att D klättrat efter bigarråer.

Sigge piggnar till

Sigge har förlikat sig med rehabhagen och mår allt bättre för 
varje dag som går. Han äter, dricker, går på lådan, sover, 
spinner och snackar som han brukar göra.

Igår morse när jag åkte ner till postlådan och hämtade tidningen låg oxå ett vackert inslaget paket i lådan. Paketet var till Sigge från hans kattkompisar Findus, Fanny, Maja, Morris och deras matte A.Texten på kortet lyder så här:
- Hej Sigge!
Skynda dej att bli frisk fort så att vi kan "parta loss" igen.
Hälsningar
Findus, Fanny, Maja, Morris och A
Vi saknar dej.

Det var  i anslutning till A:s tomt som Sigge hittades skadad förra söndan och det var oxå A som gjorde oss uppmärksamma på att Sigge hade setts  skadad.

Visst är det härligt med så omtänksamma grannar.

Ett fint kort och massor med kattgodis låg i paketet som Sigge
fick från sina kattkompisar och deras matte.