Socialdemokraterna misslyckas med allt

Senaste valet en katastrof, Mona Sahlin misslyckad som partiledare, ingen vågar kliva fram för att bli ny partiledare, valberedningen agerar handfallet och dess ordförande Berit Andnor underkänns av flertalet förtroendevalda socialdemokrater i landet.
Vad finns att säga om den tafatthet och oförmåga som råder på den en gång så stolta S-skutan?

I dessa dagar då det mesta synes kunna hända världen runt så kanske också det svenska socialdemokratiska partiet är på väg mot en total förändring. Den ledning som finns har inget som helst förtroende och ingen vill ingå i en ny ledning. Då mullrar det i leden.

Partiet har i alla fall givit uttrycket monumentalt misslyckande ett ansikte.

Snyggt avslut av Mona Sahlin

Ledande politiker kan inte sällan vara upphov till bevingade ord. Jag tycker att Mona Sahlin kom med ett bra bidrag idag då hon sade:
- Det här bli mitt bidrag till framtiden. Vi kan inte tala till en minoritet av folket och förvänta oss en majoritet av rösterna.
Så sant, så sant. Tänk så avgörande det kommer att bli för S vem som blir ny partiledare. Det blir ett tungt ok att axla.
Ett avgörande skede i svensk politik tror jag.

Kan en Palm återuppliva S?

Veronika Palm dyker upp som ett starkt kort till partiledarposten efter Mona Sahlin. Är det vad sossarna behöver?
Ja, kvinna, bara 37 år, socialdemokratisk riksdagsledamot sedan riksdagsvalet 2002och därtill ordförande för Stockholms Arbetarekommun sedan 2009 låter som starka papper.
Dessutom drar hon tankarna till S ursprung i Sverige. August Palm, "Mäster Palm", var ju 1889 med och bildade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.

Kan denna enkla koppling till Socialdemokratins rötter i Sverige vara vad som behövs för att väcka liv i partiet igen? Ja, eftersom partiet synes ha tappat sin politiska kompass och länge navigerat fel i den politiska oceanen så är det möjligt att detta är den kick som behövs för att hitta rätt kurs.

Krig(S)tillstånd

Ja, krigstillstånd torde snart gälla inom den svenska Socialdemokratin. Det ska bli intressant att följa utvecklingen när striderna om de ledande posterna börjar på riktigt.

En iakttagelse jag gjort under senare tid är att alla personer i betydelsefulla positioner synes sakna vettiga rådgivare. Fredrik Reinfeldt, Kungen, Mona Sahlin. Alla omges av dåliga rådgivare. För många jasägare kanske, som har sin egen karriär i fokus.

Visst är det skillnad på bjudning och bjudning

Jag läser att Mona Sahlin nu får ta skit för och jämförs med Sofia Arkelsten när hon accepterat fribiljetter för att som hedersgäst närvara vid tennisturneringen Stockholm Open.Jag är ingen Mona Sahlin-fan men tycker nog ändå att den här "nyheten" stinker av nyhetstorka. I alla fall jag upprörs inte det minsta av att hon fått fribiljetter till en av de få stora tennisturneringar som Sverige arrangerar.
Jag undrar hur rubrikerna satts om hon tackat nej till att med sin närvaro stödja svensk tennis.

Den enda kopplingen mellan Arkelstens och Sahlins agerande i dessa fall är väl att BMW både lånat ut bil till Arkelsten och är en av huvudsponsorerna för Stockholm Open.
Jag tycker dock att dessa händelser hör hemma i helt olika divisioner.

Reinfeldt i en klass för sig i partiledardebatten

Gårdagens partiledardebatt var lite livfullare än tidigare debatter i valrörelsen.

Kort om Alliansens insats:
- Fredrik Reinfeldt framstod ånyo som "bäst i klassen" och den enda tänkbara statsministerkandidaten. Han är tydlig, nyanserad och chosefri. Han ger ett intryck av såväl engagemang som pålitlighet.
- Jan Björklund var bättre än tidigare då han släppt lite på officersfasonerna.
- Maud Olofsson hade taggat ner betydligt och framstod som kunnig och påläst i stället för som den ettriga Duracellkanin hon ofta liknat.
- Göran Hägglund var bra i sakfrågorna men såg oerhört trött och sliten ut. Är det oron över 4%-spärren som tär månne.

Kort om det rödgröna laget:
- Mona Sahlin har många goda sidor men i den här ledarrollen så kommer dessa inte fram. Hon ger alltid ett smått överlägset och arrogant intryck. Varför? Har hon inga strategiska rådgivare eller är dom hon har för fega för att våga säga ifrån?
- Maria Wetterstrand är definitivt ett starkare kort än Peter Eriksson och MP skulle vinna på att ha henne som ensam ledare. I det rödgröna teamet så tycker jag att hon ges för litet utrymme.
- Lars Ohly får i stället för stort utrymme och är alltför enkelspårig i sitt resonemang. Det är väl kommunisten i honom som inte riktigt gått ur.

De rödgrönas försök att sänka Alliansen i sjukförsäkringsfrågan misslyckades. Att dom var och en plockade fram ett namngivet fall var ingen lyckad strategi. Dels så kände i vart fall jag inte till varje namngiven person och det gav heller ingen ytterligare tyngd åt deras argument.
Även om jag tycker att Alliansens nya sjukförsäkringssystem knäckt alltför många människor så förstår jag deras ambition. Det var ju faktiskt så att tidigare så tilläts ju människor gå långtidssjukskrivna i åratal utan några åtgärder.

Jag var själv ett s k sjukfall 2001. 2002, ett drygt år efter min stroke, började jag arbeta igen på 25% och när jag sedan ville trappa upp detta försiktigt så fick jag i stället ett "erbjudande": Du kan få/vi ger dig förtidspension. Nu var jag inte intresserad av detta utan lade tillsammans med arbetsgivaren upp en egen plan för arbetsupptrappning. Jag ville fortsätta arbeta och kände att jag hade mera att ge, om än inte just då. Sedan 2006 arbetar jag heltid igen.

Ett systemskifte i ett sådant läge skördar tyvärr offer på vägen. Offer som också Försäkringskassan genom sitt undergivna och icketänkande arbetssätt bidragit till att skörda.

Reinfeldt vs Sahlin. Gäsp!

Gårdagens TV-debatt mellan statsministerkandidaterna nådde inga höjder. Inga nyheter, inga klargöranden på hittills oklara områden. Nej, mest gammal skåpmat, inget som jag inte redan visste.
Kanske debattformen också gjorde sitt till för att tråkstämpel utdelas.
Som sagt, ett riktigt sömnpiller. Lika spännande som att titta på om Ture The turtle (bilden ovan) ska röra på sig nån gång.

Mona Sahlin övertygar inte

Gårdagens utfrågning av Mona Sahlin i SVT gav inte mycket nytt och inte blev jag heller övertygad om Mona Sahlins förmåga att styra landet. Hon inger inte förtroende och är alltför fokuserad vid att framställa Alliansen som De Rikas företrädare.
Hon ger inte särskilt många tydliga besked även om hon förstås har inriktningen klar för sig. Fattas bara annat. När frågor kring skatter kommer upp så pratar hon om vanliga/normala hus och inkomster men på frågan vad som är vanligt eller normalt i dessa sammanhang så är svaret att det måste utredas. När då? Hinns knappast med innan de rödgrönas valmanifest ska kungöras. Eller ens innan valet.

Storebror ser dig

Mona Sahlin och de rödgröna har plötsligt fått mera att tänka på. Nu har Göran Persson klampat in i valrörelsen och talar om vad oppositionen gör för fel.

Jag undrar om Göran Perssons inhopp uppfattas som draghjälp eller "grusimaskineriet" av de rödgröna?

Leif GW Persson överger Socialdemokratin?

Oj, vilka våndor Leif GW genomgår inför valet. Han som alltid röstat på S börjar nu anfäktas av tvivel. Ja, vem gör inte det förresten, om de politiska idealen stavas Erlander, Sträng&co.

Hur han lyckas få in Nordkoreas ledare Kim Jong Il i sammanhanget och sammankoppla honom med Tomas Bodström är däremot ett långskott. Men , det är klart, såna rubriker "säljer" bra och lockar läsare. Jag t ex lockades läsa p g a Nordkoreakopplingen.

GW säger sig ska redovisa sin nya politiska hållning i kommande krönikor. Ska bli intressant att följa hans politiska våndor inför valet. Inte för att jag tror att han röstar på nåt annat än S utan mera för att se hur han slingrar sig ur sitt påstådda politiska dilemma.

Sexköpande sosse trotsar Mona Sahlin

Visst måste människor få göra misstag och ändå ges möjlighet att komma tillbaka till ett vanligt liv.
Ja, vad annat kan jag stå för som arbetat 34 år inom Kriminalvården. Dock, ibland måste man ta ett steg tillbaka, eller i vart fall stanna upp, för att senare kunna ta ytterligare ett steg framåt. Det synes inte en av de sexköpande Sossarna ha förstått om jag ska tro den länkade artikeln i Aftonbladet.

Oavsett vad som hänt eller inte hänt i detta s k sexköpsärende så tycker jag att det är snarast tragiskt att det i valrörelsetider mera är människors misstag än goda sidor som lyfts fram. Precis som den politiska debatten, fokusera på motståndarens tillkortakommanden, inte på dina egna goda förslag.

Nu förstår jag S idé om en butler i T-banan

I Dagens Svenskbladet ges idag förklaringen till Socialdemokraternas reformering av T-banan. I sann rättviseanda ska alla orter i Sverige få en T-bana. Tänk så häftigt att i Södra Folkavi hoppa på T-banetåget från Fjugesta till Marieberg, lämna in tvätten och hämta den torr, struken och klar efter shoppingrundan. Med tanke på mitt inlägg igår om sexköpande S-politiker så kanske nästa steg är att inrätta bordeller på de större T-banestationerna, eller kanske ambulerande bordellvagnar med tåget. Allt i syfte att skapa nya arbetstillfällen. Dessutom gäller det ju att använda tiden på bästa sätt.

Är det dags att ta Socialdemokraterna på allvar nu?

"Pålitliga" kändisar ska rädda Mona Sahlin och S

Det senaste draget i valrörelsen är att ett antal kändisar ska hylla SDocialdemokraterna i TV.

Är det redan slut på sakfrågorna i valrörelsen? Bra att veta för mig som väljare i så fall. Då kan jag sluta lyssna såvida jag nu inte är så naiv och blint tror på en s. k. "pålitlig" kändis.

Finns ett utbrett politikerhat ?

- "En besinning i personkritiken av våra ledande politiker är påkallad och jag hoppas den inte kommer för sent." Ja, så uttrycker sig läkaren Sven Britton, tillika riksdagskandidat för S. Det är förstås Littorinaffären som fått Britton att ta till orda och tidigare kritik av bl. a. Olof Palme och Mona Sahlin som lett honom till åsikten att politiker får utstå oförtjänt kritik.

Visst är det ibland så att personkritiken går för långt och handlar om allt annat än politik, men som politiker så tycker jag att du får räkna med att utstå allehanda kritik. Fram för allt när du inte håller vad du lovar eller själv gör tvärt emot de ideal du säger dig stå för. Detta är ett av skälen till att jag aldrig funderat på att bli politiker.

Dagens politiker väljer ju dessutom ofta politiken som en karriärväg till skillnad från den gamla sorten politiker, som t ex Tage Erlander, Gunnar Hedlund och Bertil Ohlin som nog uppfattades som mera genuina och mindre giriga.

Jag tycker att vi ska ha höga krav på våra ledande politiker som ju faktiskt representerar nåt mycket större än sig själva. Dom representerar folket och Sverige och det förpliktar menar jag.

Utveckling är något som vi alla förordar, men all utveckling är inte enbart av godo. Visst har vi som en biprodukt av dagens välutvecklade samhälle också fått ett i många avseenden "smutsigare" samhälle där respekten för varandra tunnats ut allt mera. Denna "smutsighet" gör förstås avtryck i alla samhällets verksamheter, oavsett det är offentlig eller privat verksamhet. Ska vi råda bot på detta så måste vi börja med oss själva och hur vi förhåller oss till och bemöter personer i vår närmaste omgivning.

Ska Mona Sahlin knäckas?

Alliansen har en medveten strategi att knäcka Mona Sahlin. Ja, så ligger det till om man ska tro Tomas Bodström och för den delen också Göran Persson.

Det är väl inte direkt någon nyhet att det ingår i det många gånger smutsiga politiska spelet att smutskasta och hitta svagheter hos sina motståndare. När de politiska argumenten sinar då tar man till det snaskiga batteriet. Ofta börjar det med att man förvränger och förskönar sina egna argument, behövs det så ljuger man oförblommerat. När heller inte detta röner framgång då tar man till underbältetargumentationen som ofta består i rena personangrepp. Ett avgörande skäl till varför jag aldrig känt mig lockad till politiken.

Arbetslös och utförsäkrad - so what ?

Plötsligt arbetslös, ingen a-kassa eller utförsäkrad som långtidssjukskriven. Vad är sånt att bry sig om när man kan leva på luft.

I detta sken så ter sig pågående valrörelse rätt ointressant. Jag tar mig ändå en titt på Rheinfeldt-Sahlin som börjar just nu i Agenda. Noterar tidigt i debatten att "Förbifart Stockholm" lyfts fram som en central politisk fråga. "Förbifart Stockholm" - Who cares?

1 maj och alla ska få det bättre

Pensionärer, sjuka och arbetslösa, de ensamstående. Alla ska få det bättre lovar de rödgröna.
Nu rullar vallöftena som en vårflod över oss.

Är det så enkelt ? Ja, i alla fall idag den 1 maj om jag ska tro de rödgrönas företrädare. Hur ska då allt detta finansieras?
- Vi höjer en del skatter och tar in en del intäkter så vi kommer totalt sett ha en fullständig finansiering av våra förslag, säger t ex Lars Ohly.
Otydligare kan det inte bli tycker jag.

Rödgrön offensiv? i avsaknad av framtidstro

De rödgröna kan inte beskyllas för en innovativ och offensiv politik. Att höja A-kassan andas inte speciellt mycket framtidstro. Snarare motsatsen.
Jag som trott att det viktigaste är att skapa nya jobb, inte bara bättre ersättning när inga jobb finns.

Apropå att leva som man lär

Jag tycker att det är ett politiskt lågvattenmärke att göra det s k Rut-avdraget till en viktig valfråga. Det blir lite sandlåda över en debatt mellan Reinfeldt och Sahlin om denna marginella fråga. För visst finns det viktigare frågor ?

Åter till Rutavdraget, som förkastas av S men som dess toppföreträdare ändå nyttjar sig av. Är inte detta dubbelmoral, vad är då dubbelmoral ?

Politik är inte lätt att förstå sig på. Än mindre politiker. Du bör vara både clown och akrobat för att klara denna ädla konst.

Som en konsekvens av dubbelmoralen kan Rut-avdraget som inte är en viktig valfråga ändå bli en avgörande valfråga. Intressant.

Dubbelmoral är bra - förlorar man den ena har man den andra kvar. Henrik Tikkanen

Mats Odell inte rätt person att tala om politiskt mod

Mats Odell sällar sig till de regeringsföreträdare som ondgör sig över bilden av Lars Ohly behängd med en olämplig halsduk med ett budskap som antyder att Israel inte längre finns som egen stat.
Mest ondgör sig Odell nu över att Mona Sahlin inte tar Ohly i örat.

Mats Odell ska inte ta alltför stora ord i sin mun beträffande politiskt mod. Hans stundom "kraftfulla" uttalanden mot banketablissemanget och deras vidlyftiga bonusanvändande har oftast visat sig bara vara uttalanden som sedan inte följts upp i politisk handling. När bankerna struntat i vad han sagt och fortsatt som tidigare så har Odell gömt sig i garderoben. Nej, mod är inget jag förknippar med Mats Odell.