En skön söndag

Sigge sitter i glasverandan och kollar när matte och Nelson går på morgonpromenad.

Senare på dagen fick även Sigge följa med ut.

Sköna timmar i solen.

En politiker av folket?

Integrationsminister Erik Ullenhag flyttar under en veckas tid sitt arbetsrum till Folkets hus i Rinkeby. Han vill med detta visa att politikerna inte lämnar de utsatta områdena i sticket. Den tanken är förstås god och rätt men enveckasflytten anser jag är enbart fånig. Den kan lika gärna uppfattas som en signal om att man inte står ut längre än en vecka i en s k utsatt förort. Är detta den bästa signal integrationsministern kan skicka till de som bor i miljonprogramsområdena  så blir jag än mera oroad för hur vi i Sverige på ett bättre sätt ska kunna integrera invandrare i vårt land.
Politik är. Ja, vad är politik?

Ett säkert vårtecken

 Ute ur vinteridet. Inte ett blad har fallit.

På plats i växthuset.

Ett säkert vårtecken är när mitt olivträd plockas fram ur vintervilan och återplaceras i växthuset.

En ny jättedödare

2.


Igår var det dags igen för en underdog att slå till. Manchester United fick på  Old Trafford inkassera en av sina sällan förekommande hemmaförluster då Athletic Bilbao vann med 3-2. 








Jag har inte mina sympatier hos något av dessa lag men kunde ändå inte slita mig från denna sena kvällsmatch. Det här var fotboll när den är som roligast.
Athletic Bilbaos tränare Marcelo Bielsa kalla ju "El Loco", "Galningen", och som Bilbao spelade igår så hoppas jag på flera galningar som tränare. Det var en alldeles lysande fotboll av ett lag där krafterna aldrig syntes tryta. Man U blev stundom helt utspelade då Bilbao trillade boll som om dom skulle vara bästa lag i La liga.

För mig är varje dag en kvinnodag

Jag vågar mig på  rubriken trots att mitt första inlägg idag handlade om fotboll. 

Kul med en katt bland hermelinerna

Apoel FC, den i sammanhanget lilla klubben från Nicosia, Cypern är vidare till kvartsfinal i Champions League efter att igår slagit ut Lyon efter förlängning och straffar. Att en klubb med en hemmaarena vars publikkapacitet är 23.404 åskådare når så långt i CL tycker jag är häftigt. En frisk motvikt till de mastodontklubbar som vanligen dominerar fotbollen. Jag får lite Åshöjdenkänsla.

När man inte är i fas med utvecklingen

Just den här bilden är förvisso trevlig för mig eftersom den är från helgens årspremiär när jag själv kunde åka elmoppe och hämta tidningen. Det har jag redan skrivit om så varför upprepa mig. Nej, det jag gör nu är att gå tillbaka till det gamla Blogger-gränssnittet för att testa en del saker som plötsligt omöjliggjordes med det nya. T ex kunde jag inte lägga in stående bilder som denna. Dom blev då liggande. Därtill kom problemet med verifieringskoderna i kommentarerna som oftast är oläsliga och vilket gör att i vart fall jag ibland ger upp och struntar i att kommentera. Många torde väl oxå strunta i detta på min blogg.Tråkigt då jag inte vill gå miste om några kommentarer. Eva i Aten gjorde mig uppmärksam på detta och gav mig tips om hur jag kunde ta bort kravet på verifieringskoder.

Jag lyckades ändå inte och fick då ytterligare hjälp av Eva Trillian

så nu klarar jag att byta till de gamla gränssnittet. Bara för att kunna ta bort verifieringskoderna trodde jag , men nu byts allt ut till det gamla vilket gör att jag t ex inte kan skriva särskilda bildtexter. Självklart är min kompetens otillräcklig, det förstår jag, men det är tråkigt att endera kvarbli vid hela det gamla eller svälja allt det nya när det ändå är möjligt att välja bort /till bara vissa funktioner. Eller är det inte möjligt?

T ex skulle jag i en bildtext ovan kunnat skriva att jag inte fått nackspärr utan tittar efter ett plan på ingång för landning på Örebro flygplats. Det var nog 11.15-planet från Köpenhamn.

Jag gillar mobiltelefoner med bara basala funktioner (samtal, sms) så jag får väl nöja mig med en blogg oxå med bara basala funktioner.

Lite tråkigt är det.

Rätt eller fel? Vem avgör det?

Läser en artikel i Sv D om att det i Singapore  planeras ett beslut som ska ge landets hembiträden ledigt  en dag i veckan. Alltså, jobba bara sex i stället för sju dagar i veckan.
I samma tidning läser jag om vad som lockar väljarna hos  Rick Santorum som strider  för att bli republikanernas presidentkandidat.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Inte mera än att det ser olika ut på olika platser i världen. Sedan skulle jag nu kunna ondgöra mig över detta men i stället inser jag ännu en gång att Sverige  inte är världens medelpunkt där allt är rätt och riktigt medan det på andra håll i världen försiggår en massa tokigheter. Visst kan vi ha olika åsikter men att kalla detta rätt eller fel är oftast att gå ett steg för långt.
Risken finns förstås att jag i något kommande blogginlägg kommer att glömma bort den insikt jag nu ger uttryck för. Det får väl då förklaras med att ingen människa är ofelbar. Alla gör vi våra misstag. Förhoppningsvis lär vi oss av dessa.

Mera premiärer

Igår var det årspremiär för mig och idag när D och jag satt ute i vårsolens glans några timmar så fick Sigge för första gången följa med ut. Det blir med sele och koppel till en början så att han får vänja sig så sakteliga. Nelson kände förstås sitt ansvar och vaktade honom noggrant. Sigge verkade njuta av utevistelsen men var duktigt trött när han kom in och somnade direkt med Nelson och D.

Årspremiär oxå för att hänga tvätten på tork ute. Vilken lyx!
Så mycket lättare det är sedan vi skrotade torkvindan och lät tillverka denna torkställning i gammal stil.
Vacker är den oxå.

Helggodis

Lördag- och söndagmornar är det för ovanlighetens skull bara killar i köket. Då får D sova ut och Nelson och Sigge följer med mig för att fixa helgfrukost.  När Nelson ätit så ligger han på golvet (skönt med värmeslingor i golvet) och väntar till matte kommer då det blir morgonpromenad. Sigge och Nelson delar vattenskål. Sigge hade först en egen men den ville han inte dricka ur så då tog vi bort den. Sigge säger alltid till när han vill ha färskt vatten. Han går då fram och  inspekterar vattnet, men dricker inte utan tittar  uppfordrande på mig. Det beteendet upprepar han sedan tills jag fattat galoppen.  När jag sedan fyllt på nytt vatten dricker han med vällust.

Fredagmiddag: Bakad potatis med hemgjord Skagenröra, stenbitsrom och en fräsch sallad.

En bukett  blommor är ett givet helginslag. 

Lördagmiddag: Het bönsoppa med tomat, rostad paprika och fetaoströra. Till den hembakad,  rykande färsk ciabatta.

Årspremiär

För första gången i år så kan jag med elmoppen följa med D och Nelson på morgonpromenaden och samtidigt hämta tidningen.

En av årets absoluta höjdpunkter. Gissa om jag njuter.

Trevligt med sällskap tycker Nelson och matte.

På vägen hem lägger matte ut sök så att Nelson får jobba lite.

Sigge sitter säkert ute i glasverandan och väntar på oss.

Mycket riktigt, där sitter han.

Nåt ska man väl behålla för sig själv

Jag har fått en utmaning av Eva i Aten, med bloggen Grekisk sallad,  att berätta fem saker om mig som du inte redan vet.  Följer du min blogg så vet du redan det mesta om mig och f f a vet du det jag tycker att du kan få veta. Men o k då, jag vill ändå visa att jag tar uppgiften på allvar och ge dig 5 saker:




- De speciella gåvor och förmågor jag har är så egenartade att jag knappt själv förstår. 
- De extra spännande stunder jag upplevt i livet vill jag behålla för mig själv.
- De mest flagranta misstag jag begått behåller jag oxå för mig själv.
- Min största rädsla är......
- Min högsta önskan är inte realistisk.

Du slutar väl inte att läsa min blogg nu?

Hoppingivande

Idag

18 mars 2011

Jag brukar då och då lägga ut foton som visar samma miljö vid samma tidpunkt, men olika år. När jag idag tittar ut och tar ett foto  av växthuset, gäststugan och trädgårdsförrådet/vedboden så måste jag bara titta på ett motsvarande foto från ifjol. Förvissad om den stora skillnad jag är övertygad om att upptäcka så  är dagens blogginlägg givet.

Betyder då vädret allt? Nej, självklart inte , men för mig är det extra hoppingivande eftersom barmark och värme för mig innebär att jag  kan vistas ute mera. Inte bara när D kan hjälpa mig. Nu i helgen blir det kanske årspremiär för mig som sopåkare och tidningsbud. Jag får be D att hon tar ut elmoppen ur förrådet så att jag kan  ta en tur ner till soptunnan och postlådan.  Nu förstår du rubriken, eller hur?

Skottdagen

Ska du nödvändigtvis göra nåt du kommer att ångra så gör det idag. Då påminns du tidigast 2016 och sedan bara vart fjärde år.
Vad jag själv ska göra idag? Jag gör som vanligt, nåt bra. Då behöver jag aldrig ångra mig.

Enligt legenden så är skottdagen den dag då det står fritt för kvinnor att fria.

Sexövergrepp inom Svenska Kyrkan

I åtminstone tre inlägg 2009 skrev jag  om hur svenska kyrkan tystar ner sexuella övergrepp som begås av präster. Idag läser jag ånyo om hur Svenska kyrkan fortsätter att hålla sina perversa präster om ryggen.
Jag ids inte argumentera mera utan upprepar vad jag skrev i december 2009: "Ingen bättring synes ske utan kyrkan fortsätter att stå vid sidan av vad som gäller i samhället i övrigt. Svenska kyrkan ställer sig ovan lagen. Det är en något långtgående tolkning av begreppet nära Gud".
Självklart har jag gått ur Svenska kyrkan.

Lite macknostalgi

I mitt inlägg i söndags så hade jag hittat en dagstidning från 1953 där det annonserades om förestående midsommarfirande i Junsele. Jag fortsatte att på internet leta  uppgifter från mina ungdoms hemtrakter och hittade bl. a. två foton av personligt intresse.


Under större delen av 50-talet bodde jag med mina föräldrar i Näsåker, Ångermanland. Där innehade vi Shellmacken. I mitten på 60-talet flyttade vi till Sollefteå  där mina föräldrar öppnade en helt ny modern Shellmack på Remsle som invigdes under festliga former den 10 juli 1964. En kolossal och hypermodern anläggning i jämförelse med den i Näsåker. Här fanns åtta bensinpumpar , smörjhall för två bilar, tvätthall, spolbox utomhus där kunder kunde tvätta bilen under dygnets alla timmar. Därtill fanns  en matservering.  Nyskapande värre. 

Shell i Näsåker som det såg ut på 
50- och 60-talet.

I både Näsåker och på Remsle så bodde vi mitt emot macken, på andra sidan gatan. Något som var väl känt för alla. Under Näsåkersåren  så fanns ännu inte sedelautomater i Sverige vilket innebar att när någon efter stängning av macken upptäckte att bensinen var slut eller snart slut så drog man sig inte för att komma och knacka på hemma hos oss. Detta oavsett tid på dygnet. Serviceinriktade som vi var så gick förstås nån i familjen upp och tankade åt den nödställde bilisten. Vår mack på Remsle var den första i dessa trakter med sedelautomat, ett dittills relativt okänt begrepp. 

Dessa bilder väcker förstås minnen, minnen om hur mycket som hänt sedan 60-talet. Jag kommer ihåg att bensinen då kostade 75 öre vilket torde tala för att öppnandet skedde 1965, minns ej säkert. 1-kronasgränsen för bensin sprängdes 1972-73.  

Shell Remsle, N-:a Ådalsvägen 65, Sollefteå. Macken invigdes den 10 juli 1964.

Ytterligare en nyhet som lanserades och som jag i efterhand inte förstår var att vi började att ha öppet till kl. 24.00. Vilka arbetsdagar, 07.00--24.00. Det varade dock inte länge vad jag kommer ihåg. Jag påmindes senare genom en kommentar att det var konkurrensskäl som var orsaken till nattöppet. När vi öppnade denna Shellmack så var den det modernaste bland moderna men samtidigt en av alltför många (?) bensinmackar i Sollefteå. Därför gällde det att komma med nåt lockande och nyskapande. Alltså nåt mera än moderna lokaler, sedelautomat och barservering. Nattöppet var alltså ett konkurrensdrag. Även om det inte varade så länge så blev det ett lyckat drag.

Självbetjäning var ett annat vid den tiden okänt begrepp. När en kund tankade så var det självklart att jag förutom att tanka oxå kollade oljan, lufttrycket i däcken och  tvättade rutorna på bilen.

Jag kommer ihåg är att när vi skulle beställa hem mera bensin till våra cisterner under jord så fick jag med en lång trämätsticka först kolla nivån för att veta hur mycket som fanns kvar  i cisternerna.

När jag ibland förestod macken själv, när mina föräldrar  någon gång var tillfälligt var borta, så minns jag att jag vid stängningsdax räknade dagskassan, lade pengarna i en serviceväska och tog min moped och åkte ner till stan, Sollefteå, och lämnade pengaväskan i bankens servicebox. Det här kunde hända när jag var bara 15  år. Ingen oro för att bli rånad på den tiden inte.

En  intressant  och lite udda mackdetalj är att jag och D har likartade mackerfarenheter. Vi jobbade nämligen båda på mack i våra tidiga tonår. Jag på mina föräldras Shellmack, hon på en Gulfmack  i Finspångstrakten. Det var nog rätt ovanligt då att en ung tjej  kunde jobba på mack och t o m ibland ensam förestå densamma. Vi var nog båda rätt driftiga redan på den tiden. En rolig gemensam erfarenhet att ha. 

Midsommarfirande 1953

Tittade in på Facebook och gruppsidan "Sollefteå från förr". Så här annonserades om attraktionerna vid Midsommarfirandet i Junsele 1953.

Skön start på helgen

Igår skjutsade D mig till min frisör Ida i Fjugesta. Vid dessa besök så brukar vi oxå passa på att åka till Berga gård och köpa ägg och potatis och jag hade dessutom gjort en beställning till Systembolaget i Fjugesta. En mycket trevlig butik att handla i med alltid trevligt bemötande och utmärkt service.   D hämtar varorna under tiden jag blir klippt. Det är min rationella sida som tar sig dessa uttryck var 5:e vecka. Eftersom jag inte på egen hand  kan åka iväg för att t ex handla så är jag numera väldigt planerande i mina göromål.

Apoteket, Polisen och Systembolaget ligger vägg i vägg i Fjugesta.   Det är det närmaste shoppinggalleria du kommer här.  En viss skillnad jämfört med hur det t ex ser ut hos Marina i Singapore.

Dansk favorit med en Tjeck och  en Gammal Norrlands till. Fredagskvällens middag bestod av D:s ljuvligt goda smörrebröd.

Underbara frukostägg. XXL från Berga gård.

Nelson och D har hämtat tidningen och jag går ut på trappan och njuter ett ögonblick av denna strålande dag.

Sigge sitter i Sinnesrorummet och spanar på fåglarna i äppelträdet.

Oxå en form av utveckling, eller.....

För att riktigt övertyga mig själv om  att denna vinter? är extrem så plockar jag fram några foton från motsvarande tidpunkter de de senaste två åren.

Så här ser det ut på Getingstorp idag

2011

2010

Vindkraft till salu

En annonskampanj pågår i lokalpressen (Nerikes Allehanda) för att till allmänheten saluföra   ett av de c:a 20 vindkraftverk som Stena Renewable AB planerar att uppföra i Södra Kilsbergen i Lekebergs kommun. Andelarna kostar från 5.000:- till 1.000.000 och på detta stadium kan man göra en icke bindande anmälan

Försäljningen administreras av Kronoberget Vind ekonomiska förening. En ekonomisk förening som ännu bara finns på interimsstadiet.  För övrigt så har ännu  inte heller miljötillstånd givits för etableringen. För mig som lekman  så ter sig hela etableringen väldigt mycket på eventuelltstadiet.


Att eventuellt medverka i en satsning som eventuellt kommer till stånd passar inte riktigt med min personlighet så jag passar erbjudandet i detta läge.

Att samhället behöver hitta nya lösningar för vårt energiberoende torde vara oomtvistat och vindkraften är förstås en viktig parameter i detta. Inte oomtvistad dock. Inte minst de människor som får vindkraftsnurror som närmaste grannar reagerar mot denna miljöförändring liksom de som tagit som sin uppgift att värna Sveriges natur och kulturlandskap. Sedan ställs förstås frågor om framtida kostnader för vindkraften. Vad kostar det och vilka får betala? 
Hur gick debatten när snurrornas föregångare, väderkvarnarna, först etablerades? Idag ses väderkvarnar mest som pittoreska inslag. Det kanske oxå vindsnurrorna gör om så där 400 år.


Den framtida energiförsörjningen beror förstås oxå på kärnkraftens framtid. I Sverige så kanske kärnkraftsdiskussionen förändras nu när Socialdemokraterna fått en kärnkraftspositiv partiledare i Stefan Löfven.


Det är inte lätt det här med utveckling och ju mindre jag som lekman och enkel medborgare vet/tar reda på desto större är risken att jag blir blåst. Att veta vad som är sanning är dock inte lätt. Det finns ju "trovärdiga" experter både bland förespråkare och motståndare så rubriker som dessa står lätt att finna i dagspressen:
-"Vindkraften är billig , nödvändig och pålitlig"
- "Vindkraften är dyr, onödig och opålitlig"
Den bakomliggande argumentationen bakom t ex dessa båda påståenden är ofta så snårig och av specialistuttryck mättad att jag efter att ha läst artiklarna närmar mig ett tillstånd av total förvirring.


Vad ska jag tro på? 
När det ter sig för svårt och obegripligt så brukar "magkänslan"  vara en bra kompass. Jag går på den.

Äntligen!

Idag har Nelson varit till veterinären och tagit stygnen efter sin ögonoperation. Allt har läkt fint och han är nu  helt återställd. Dessutom fick han idag, efter två veckor, ta av sig tratten så nu kan han gå upp på övervåningen igen och mysa med matte, mig och Sigge. Skönt!

Det är skillnad på dialog och föreläsning

Jag skrev för nån dag sedan ett kort inlägg apropå Björn Ranelids medverkan i Melodifestivalen och senare om hans oförmåga att parkera bilen rätt. Det senare olyckligt kolliderande med hans behov av att synas.



I dessa inlägg gav jag inte uttryck för vad jag själv tycker om  Ranelid. För självklart tycker man något om en sådan person. Så även jag,  även om jag haft svårt att sätta tummen påt. Nu när jag nyss sett honom i ännu en TV-soffa inbjuden med några andra gäster för en diskussion  om författarskap, kultur och litteratur så får jag ihop det. Jag har alltid tyckt att han är en frisk fläkt, en gränsöverskridare med ett enormt egobehov. Nu när jag nyss lyssnat till honom så ser jag hans mest utmärkande drag. Med Ranelid för man ingen diskussion, ingen dialog. Mycket beroende på att han inte lyssnar. Han sitter och förbereder sitt nästa inlägg. Han föreläser i alla sammanhang. Allt är i förväg inlärt. Inget kan förändras till följd av en annan persons nyliga inlägg.

dialog: samtal, åsiktsutbyte, konversation, kommunikation, kontakt

föreläsning: föredrag, muntlig framställning, tal, uppläsning, lektion, seminarium, undervisning

Storstadsgalenskap

I centrala Stockholm, på Skeppargatan/Östermalm,  finns just nu en parkeringsplats till försäljning. Begärt pris, 650.000 kronor. Men så är det oxå i ett varmgarage. Det är skönt att bo på landet, med både en nedre och en öfre parkering.

Ännu en baksida av den grekiska krisen

Olympiamuseet i staden Olympia i Grekland har haft ovälkommet besök. Tjuvar stal i fredags en mängd föremål, somliga mer än 3000 år gamla. Ännu en effekt av den grekiska krisen som medfört att många vakter vid museer avskedats. Flera lär det väl bli med nya sparpaket.

Jag besökte Olympia och oxå museet när jag en gång på 80-talet bilade runt Peloponnesos. En fantastisk och fascinerande miljö som gjorde stort intryck på mig. Jag kommer fortfarande ihåg den besynnerliga känsla jag hade när jag stod på startlinjen till löparbanan. En startlinje som bestod av sten. Många är väl de besökare som likt jag stått där och känt oss förflyttade  tillbaka i tiden.

Som alltid, i eländets fotspår så frodas olika former av brottslighet. Det bildas nog snabbt en marknad där ute för grekiska konstskatter. Många museer i Grekland torde oroa sig över vad som komma skall. Eller snarare, oroa sig över vad som försvinna skall. Tråkigt.

Den här bilden har jag lånat av http://evaiaten.blogspot.com/

Försäkringskassan slår till igen

Så har då Försäkringskassan avverkat ännu ett ärende. Där är man antingen ett ärende eller ett sjukfall, inte en individ. Vilket denna artikel ånyo visar.Det får räcka så. Jag orkar inte längre fördjupa mig i FK:s arbetssätt och bedömningar.