Själen sitter inte i kostymen

Två år tog det att kläcka dessa ideer.

Det skandalomsusade vårdbolaget Carema  byter namn. Då kastar man av sig den smutsiga byken och tar på sig nåt fräschare. Man vill ha en nystart där inte företagsnamnet hela tiden kopplas samman med något negativt. Varje dag ska räknas. Räknades inte varje dag på Carematiden? Det nya namnet är därför Vardaga. När man ändå är igång byter verksamheten för funktionshindrade oxå namn. Från Orkidén till Nytida.

Frågan är om det hjälper. Allra helst med tanke på val av nytt namn. Man har slitit med namnfrågan i två år och från 100 ursprungliga namnförslag kommit fram till det föga lyckade Vardaga.  Varför går mina tankar till Vårdaga?  Vad står Vardaga egentligen för? Nu är det upp till bevis.
Mitt förtroende för Carema är i vart fall fortsatt lågt. Även fast man byter kostym.

Lättnad och lycka!

Sigge i mysposition.

Jag hade tänkt ha "Efterlysning" som dagens rubrik. Du ser vad det blev i stället.  Så mycket bättre.

Igår åt vi middag vid 16-tiden på uteplatsen bredvid glasverandan. Sigge var med oss där ute hela tiden. Han njöt i solen och jagade fjärilar över gräsmattan. Han såg ut att som vanligt njuta av tillvaron. Precis som det ska vara om man bor på Getingstorp.

När vi släckte för kvällen vid 23-tiden så hade Sigge inte kommit in. Vi ropade och ropade, men han kom inte vilket aldrig hänt förut. Jo, en gång stannade han ute men kom in när jag vid midnatt ropade på honom. 
Det var inte lätt att somna med Sigge ute och vid 3-tiden i natt vaknade vi och D gick ut med ficklampa och gick runt tomten och en sväng längs vägen ner till postlådan men ingen Sigge gav sig till känna när hon ropade. Minsta lilla ljud från Sigge skulle ha hörts eftersom det är helt stilla och tyst  här ute när klockan är 3 på natten. Vi försökte somna om men när klockan var 7 kunde jag inte vänta utan gick ner och ställde mig på trappan och ropade på Sigge. Inget svar, ingen Sigge.

Innan frukost tog jag elmoppen och åkte en sväng  i byn och ropade på Sigge som inte nånstans stod att finna. När jag kom tillbaka hem och svängde in mot huset fortsatt ropande på Sigge så får jag plötsligt se honom komma obekymrat släntrande över gräsmattan från andra hållet. Oj, vilken lättnad och jag ropade förstås till D att Sigge var tillbaka. D uttryckte även hon stor lättnad. Vad Sigge kände vet jag inte, men han såg i alla fall smått sömndrucken ut när han gick raka vägen in i köket och ställde sig på sin matplats vid vedspisen och tittade uppfordrande på matte. När han smaskat i sig av mattes godsaker så var allt som vanligt igen.  Om än med en kännbar påminnelse till husse och matte om hur förgänglig tillvaron kan te sig. 

Huruvida Nelson märkte av denna uppslitande händelse vet jag inte men han kom i a f in i sovrummet några gånger i natt. Kanske för att kolla om Sigge som vanligt låg och sov i sin korgstol.

Kräftor

Igår kväll hade vi kräftskiva med barn och barnbarn. Till skillnad från i fjol så åt även jag kräftor denna gång. Jag brukar föredra surströmming före kräftor. Men Alice hade klargjort för mig att hon inte ville sitta bredvid mig igen om jag äter surströmming. Då var valet enkelt. Det är klart att jag ville ha Alice som min bordsdam. Därför fick det bli kräftor även för mig. Eller rättare sagt kräftstjärtar eftersom det inte är gångbart att skala kräftor när man som jag är "enarmad".

Förutom kräftor så bjöds potatissallad med ingredienser enbart från egen trädgård, Västerbottenpaj, smakrika ostar och av D nybakat bröd. Allt detta nedsköljt med dryck efter eget önskemål. Vilket t ex för min del innebar  Estrella Damm öl, Skåne Akvavit och OP Anderson Aquavit.Som dessert blev det förstås hemgjord glass.

Ett uppskattat nytt inslag var det godisregn D och jag arrangerade. Mystiken kring detta lyckades vi behålla så nu har Erik och Alice nåt att fundera på inför kommande familjefester. Alice klargjorde dock att hon nästa gång ville att det skulle ösregna.

Det blev en härlig kväll tillsammans.

Alla på plats och festen kan börja. Nelson gladdes åt
att Sara och Per hade lilla Sally  med.

Skål och välkomna!

D hade dukat i växthuset.



Planteringsbordet fick tjäna som serveringsbord.



Dryckesbordet.

Dukat för att förenkla efterarbetet.



Kräftorna ligger förföriskt och väntar.




Erik och pappa Marcus tar för sig av godsakerna









Alice fick en lektion i kräftätandets konst.

Finputsning

Veckan som gått har D och jag ägnat åt lite finputsning. Det innebär för min del gräsklippning och för D:s del bl. a. arbete med röjsågen.

När jag började klippa förra helgen så hade jag dock otur då vajern till styrningen på klipparen plötsligt gick av. Ratten bara snurrade runt utan utslag på hjulen så det var bara att låta klipparen stå då detta inte är något som jag själv kan åtgärda. När någon av våra trädgårdsmaskiner krånglar ringer jag till Ola på Sohlbergs i Fjugesta. En av de affärsidkare i Fjugesta som det är en fröjd att vara kund hos. Ola inte bara hjälper oss, han hämtar maskinen om den måste in till deras verkstad och kör den sedan åter till oss. Behövs inte verkstadsbesök så kommer han hit och lagar maskinen här hemma vilket skedde i tisdags med åkgräsklipparen. Härligt, för då kunde jag slutföra gräsklippningen så att allt är prydligt och fint inför morgondagens kräftskiva med barn och barnbarn.

Jag gillar doften av frodigt nyklippt gräs.

Jag gillar oxå att bara åka runt på elmoppen och
njuta av de nyklippta ytorna och mitt dagsverke.

D finputsar  längs vår vackra väg.

Ända upp till den övre parkeringen putsas det.

Vid grinden brukar vi ha tagetes och salvia, en härligt
gulblå kombination. I år vill inte salvian blomma.

Det ser välkomnande ut när allt är klippt.
Därför klipper jag även planen mellan grinden och logen.

 

Kloka husdjur

Hussar och mattar tillskriver ofta sina husdjur väldigt stor klokskap . Så även i vår familj.

Eftersom jag är halvkroppsförlamad så kan jag förstås inte gå ut med Nelson utan det är D:s uppgift. Nelson förstår mycket väl mina fysiska tillkortakommanden och hjälper till så att vi avlasta matte lite. Åtminstone inför måltider i växthuset.

D kommer ju alltid med famnen full av godsaker till dessa måltider och för att hon då ska slippa gå in en gång extra efter Nelson så har han och jag gjort en deal. Jag sätter på honom kopplet och sedan går vi sakta, sakta, ett steg i taget, nerför trappan till min elmoppe. Där fäster jag hans koppel vid moppen och sedan kör jag försiktigt ut till växthuset och Nelson lunkar snällt med  eftersom han vill vara med oss där ute i stället för att vara för sig själv.  Väl framkomna lossar jag Nelson från moppen och vi tar båda plats i växthuset och väntar på mattes ankomst.

När vi ska in igen efter måltiden tar vi samma tur i motsatt riktning. När vi då kommer till trappan ligger Sigge och väntar på oss.

Nelson och jag är redan på plats när D kommer
med korgen. Grekisk sallad, nygjord tzatziki
och nybakat bröd igår.

Nelson  har vant sig vid elmoppen.

Sigge ligger på trappan och väntar.

 

 

"Kom nu husse. Sigge och jag vill in".

 

Efterlängtad post

Läsning för livsnjutare och alla som
inte ännu nått därhän.

Igår kom den. Med posten. Mitt exemplar av boken Canasta, mandelmusslor & sirliga öron. Min bloggvän Livsnjutarens författardebut. Tack Pär! Det föll sig så väl så att jag fick paketet direkt ur lantbrevbärarens hand då han just var i färd med att dela post när jag kom susande med elmoppen ner till soptunnan. Belägen inte alltför långt från vår postlåda. Det är en speciell känsla att vara igenkänd av brevbäraren så att denne väljer att överräcka min post direkt till mig i stället för att opersonligt lägga den i vår låda.

Det blev en snabb hemfärd med elmoppen och snart satt jag nyfiken vid köksbordet. Med näst intill julaftonstindrande ögon öppnade jag paketet, beskådade boken, njöt av titeln och dess samklang med omslaget varefter jag försiktigt öppnade boken och började bläddra mig igenom den. Läsa den, det ska jag göra när jag är därtill förberedd, på en särskild plats och med något njutbart i glaset. Jag ser fram emot denna stund. Snart är den här.

Jag känner att min läslust är på väg tillbaka.

Även D vill känna på boken, bläddra i den, kort ögna igenom den. Hon blir förtjust av det hon ser och framför sin önskan att oxå hon ska få läsa den. Självklart får hon det.  Efter mitt  hastiga påseende kan jag konstatera att det här är en bok som mycket väl lämpar sig för två att "samtidigt" läsa då jag kan börja läsa den, lägga den ifrån mig  nån dag och sedan återkomma utan att ha tappat något.  Med glädje återkomma till stunder av vällust.

Då jag ännu inte börjat läsa boken så ska jag inte ge mig in i för mycket recenserande redan nu. Även om det är svårt eftersom det är en bok som talar till mig från första stund jag håller den i min hand.

Sommar, sommar, sommar

Då och då vid den här tiden på året så dyker tanken upp.  Vilken tanke? Jo, den om att sommaren snart är till ända. Vad gör jag då? Jo, jag öppnar fönstret vid min datorplats, reser mig och blickar ut mot växthuset och dess omgivning. För att vara säker på att inte glömma hur det ser ut så tar jag några foton som jag sedan kan plocka fram under de mörka årstiderna. Även fast jag har några hundra liknande foton sedan tidigare. Bara för säkerhets skull. Det känns lugnast så.



Sköna bilder att lätta upp mörka höst-
och vinterdagar med.



Inför badsäsongen 2014

Virket till pooldäcket väntar på behandling.

Du som ofta läser min blogg vet att vi håller på med ett poolprojekt. Vår gamla pool har rivits och förberedelsearbetet för den nya är igång. Detta innebär bl. a. att D med Sioo ska träskyddsbehandla allt virke  till pooldäcket . Tre strykningar inalles. Ett mastigt jobb som kräver sin kvinna.

1:a strykningen.

2:a strykningen.

Mindre än hälften kvar av 3:e strykningen.

Sista varvet på 3:e strykningen. Starkt jobbat!

Allt täcks igen efter att ha färdigbehandlats.
Nu kan snickaren komma och börja bygga.

Snart dags att börja leva på minnen igen

Rubriken syftar förstås på  sommarens stundande avsked. Ett av skälen till mitt intensiva fotograferande i vår trädgård är att jag ska ha nåt att titta på och längta till under vinterhalvåret. Nu är det ändå inte riktigt slut på sommaren. Även om jag tycker att det är riktigt hurvigt att med elmoppen på mornarna susa iväg efter morgontidningen.  Tack och lov återstår högtidsstunder som kräftor och surströmming, så ännu är det inte riktigt dags att kasta in sommarhandduken.

Skira sommarblomster samsas fortfarande med smultron,
dill, morötter och potatis.

Salladen frodas obekymrad om att andra tider stundar.

Grillkväll

Trots det ostadiga vädret igår så vågade vi oss på att grilla.  Det gäller att ta vara på alla tillfällen som ges. Det blev marinerade scampi och wokade grönsaker. Alla grönsaker från den egna trädgården.

Grilldags.

Wokade grönsaker.

D sköter som vanligt grillningen.

Nelson och jag sitter bredvid och tittar på.

Söndagmiddag i växthuset:
Marinerade scampi och wokade grönsaker.
 



Frukost inne, frukost ute

Den senaste veckan har vi valt att avnjuta frukost utomhus. Igår blev det även en helgfrukost ute. Denna gång förstärkt med blåbär, plockade i Nalaviskogen i fredags.
Idag var det inte tal om utomhusfrukost. Regn och rusk satte stopp för detta. Är utefrukostsäsongen över nu?


 Härligt med blåbär till frukostyoughurten.



Sigge gjorde oss sällskap.

I blåbärsskogen

Igår blev det en tur ut i blåbärsskogen med elbilen. Jag körde och D stod för blåbärsplockandet. Det var en ljuvlig utflykt. En ren njutning att på fina skogsbilvägar susa fram i total tystnad. Självklart hade vi fika med oss så det blev en välförtjänt fikapaus efter några timmar. Efter en sån skogsutflykt somnar man ovaggad på kvällen.


Vacker skogsbilväg.

Vem där tro?

Jo, D utrustad med bärplockare.

 Lycka är att hitta en orörd tuva, dignande av blåbär.

Chaufförsuppdrag i skogen kräver påfyllning.

Utomhusfrukost

Nu känns det på mornarna att vi så sakteliga lämnar sommaren bakom oss. Då gäller det att ta vara på varje tillfälle att påminna sig om att det ändå fortfarande är sommar. En sådan påminnelse är  att äta frukost utomhus som vi gjorde igår.
Idag blir det blåbär till frukosyoughurten då vi igår eftermiddag med elbilen åkte en runda  i blåbärsskogen. Jag körde och D plockade blåbär. Många hade varit där före oss men några liter fick vi ändå ihop.

Utefrukost med morgontidningen.

Ägg från Berga ingår normalt bara i helgfrukosten.
Nyplockade hallon till youghurten.

Utsikt från frukostbordet.

Mera utsikt.

ID-keps, polisiärt utvecklingsarbete eller

Lagens långa arm.

När jag läser att Polisen tagit fram en keps som ska bäras av civilklädda poliser som en identifikation på att de är just poliser så tror jag att det är den 1 april, men det är det ju inte. Då är det väl bara att ta detta nya grepp på största allvar. Mycket finns att säga om införandet av den nya kepsen men jag väljer att inte ödsla ytterligare skrift på detta.
Varför? Ja, det förstår du säkert.