Ljuvliga tider stundar

Efter i förrgår och igår skrivit inlägg med en kritisk underton så känns det bättre att idag kunna skriva något som bara innehåller ljus, glädje och framtidstro.

I väntan på varmare väderlek så huserar nu plantor lite här och var i huset. Bl.a. i glasverandan innan det är dags för flytt ut till växthuset.

Det syns skillnad från dag till dag.

Mycket smått och gott här som senare kommer att
landa på min tallrik.

Sigge är fascinerad av nyheterna.

Se, men inte röra.

Effektivitet och reursanvändning

I min situation som halvkroppsförlamad så tänker jag ofta på ett annorlunda sätt och på detaljer som de flesta andra över huvud taget inte reflekterar över. En sådan sak är att det med dagens tillgång till internet fortfarande  florerar en sådan  oerhörd mängd pappershandlingar. När man som jag är "enarmad" är pappershandlingar ett gissel. Pappershandlingar som dessutom ska distribueras med post. Därtill med opålitliga Postnord. 

Detta slog mig senast i förrgår då jag hade varit i kontakt med sjukvården, såväl vårdcentral som sjukhus i två olika ärenden. Till vårdcentralen hade jag med e-post skickat en begäran om att få en läkartid för hälsokontroll som jag genomgår vartannat år. För att denna skickningsväg ska vara säker så använder jag  mitt Bank-ID. En alldeles utmärkt lösning för olika typer av myndighetskorrespondens tycker jag.

Hur fick jag då svar från vårdcentralen? Jo, via e-post där meddelandet var följande:
Hej!
Jag skickar en kallelse till läkarbesök med posten.
Med vänlig hälsning
xx
Distriktssköterska

Varför i himmelens namn ska en kallelse skickas med posten? Jag hade ju lika gärna kunnat få kallelsen, tidpunkten för läkarbesöket, med svarsmailet.

Det andra ärendet gällde ett återbesök till sjukhuset som en uppföljning till mitt akutbesök i juli i fjol. Det var då jag drabbades av plötslig hörselnedsättning och sedan dess är döv på höger öra. 

Efter akutbesöket så var jag på uppföljningsbesök på både Öronkliniken och Audiologen. Efter hörseltestet där så utlovades en snabb kallelse till återbesök hos en specialist, en audionom. Tiden gick och gick och inget hörde jag. Vare sig från Audiologen eller på höger öra. 

Efter tips av en anhörig skickade jag därför en s k egen vårdbegäran till Audiologen. Denna skickade jag med e-post med användande av mitt Bank-ID. Svaret /kallelsen fick jag föredömligt snabbt, men förstås med post. Jag hade tid i förrgår kl. 09.15. Jag fick sms-påminnelse om besöket vid två tillfällen, den 10 och den 12/3.  Kl. 08.05  i förrgår morse, strax innan D skulle hjälpa mig in i bilen för resa till sjukhuset blev jag uppringd och meddelad att besöket var inställt. Personen jag skulle träffa var inte på plats. Sånt kan ju hända även i den bästa av världar så just det upprörde inte mina känslor även om det just då kändes surt.
Jag fick efter många om och men en ny tid den 20 april. Kallelse ska komma, naturligtvis i pappersform med posten. Kallelse i pappersform med posten??? Varför det då jag redan fått tiden vid telefonsamtalet.

Sjukvården är så vitt känt väl datoriserad och de kan använda såväl e-post som sms, men t ex kallelser skickas inte på detta sätt. Varför? Är det någon som har en rimlig förklaring? 

Häromdagen fick jag min inkomstdeklaration från Skatteverket via e-post, Min myndighetspost. Bedöms detta säkert så borde oxå en kallelse till hälsokontroll kunna ske på likartat sätt.

Jag vet att det finns patienter som inte har eller kan använda datorer, men det förklarar inte varför alla patienter ska behandlas efter denna mera resurskrävande"måttstock".

Med tanke på sjukvårdens ständiga resursbrist med påföljande neddragningar så vore det på sin plats med en total översyn hur de faktiskt använder de resurser de ändå har att förfoga över. 

Avslutningsvis så kan jag konstatera att det där snabba återbesöket blir av efter 9 månader. Lite skillnad det jämfört med den s k 90-dagarsgarantin. 270 dagar i stället för 90 dagar.

Den nya loggan har Landstinget i a f lyckats med.

Den är riktigt smakfull. Alltid något.

PS Liksom gårdagens inlägg är detta ett bra exempel på hur bloggen kan användas för att lätta på trycket i minnesbanken. Ett sätt att "skriva av sig".

Vindkraft - en miljöfara?

Ibland läser jag en tidningsartikel i förbifarten utan större engagemang just då. Men, likafullt så sätter sig det lästa fast i minnet och dyker återkommande upp i mina tankar. För några veckor sedan läste jag en artikel som ställde frågor kring vindkraftens utbyggnad, framtid och påverkan på miljön.

Hur ser det ut här om 25 år tro?

Jag har inte riktigt kunna släppa frågorna om vad som händer när vindkraftsnurrorna efter 25 år gjort sitt och inte längre levererar. Ska snurrorna stå kvar ute i markerna som fallfärdiga minnesmärken över vår omsorg om miljön eller kommer de att nogsamt och ansvarsfullt nedmonteras och miljön återställas av de som då äger anläggningarna? Jag antar att vindkraftsparkerna kommer att byta ägare ett antal gånger under sin livstid.  Ägare där  för flertalet vinstintresset väger tyngre än miljöintresset. 
Vad händer? Jag bara undrar.

PS Detta inlägg är oxå ett bra exempel på hur bloggen kan användas för att lätta på trycket i minnesbanken. Ett sätt att "skriva av sig".

UH! UH! UH!

Heja Island!

Islandsfansens vulkanramsa från fjolårets fotbolls-EM gjorde stor succé och den torde vara känd även utanför fotbollskretsar. 

Med internationella kvinnodagen i färskt minne så fastnade jag för en artikel om lika lön för lika arbete. Något som diskuterats och debatterats länge, alltför länge kan jag tycka. Politikerna säger sig var för en sådan ordning, men som så ofta stannar det vid ord. Därför känns det befriande att Island faktiskt gör något oxå. Att det ska behöva lagstiftas om något som alla säger sig vara för är förstås ett misslyckande i sig, men vad göra när inget händer.

"Mycket snack och lite verkstad" präglar alltför ofta politiken och politikerna. Så befriande det då är när någon går från ord till handling.

Heja Island! UH!, UH!, UH!

Pastafredag

Sedan en tid tillbaka  har det blivit pasta till middag på fredagar. Pastarätter kan varieras i det oändliga så det är inte svårt att hitta/hitta på nyheter.

Fredagsmiddag förbereds.

Pasta med svartkål och svamp.

Under det gröna täcket döljer sig
pasta med oliver och Pecorino.

Ingen regel utan undantag så det händer ibland att det blir någon annan nyhet.

Het smördegspirog. Hettan från rikligt med chili.

                               

En fräsch sallad därtill

och en kall sås. 

                     

Det våras

Vårtecken:Svanarna mellanlandar på gärdet intill varje 
år på sin väg norrut. Nästa anhalt är Tysslingen.

Att inte längre ha Nelson med oss är en riktig pärs att gå igenom. Därför har jag inte känt för bloggande den senaste veckan.Varje morgon när jag öppnat bloggen och sett det senaste inlägget där jag möts av Nelsons snälla blick så har jag fällt en tår. Så sakteliga börjar nu vardagen återvända och  det är dags att börja tänka på den annalkande våren.

Sigge och Osborne har blivit ännu tajtare
sedan Nelson lämnade oss.

Fräscha tulpaner varje vecka 
hör vårväntan till.

 D har börjat odlingssäsongen så smått. 
Här med tomater, gurka, chili, 
broccoli, purjolök, savoykål, 
spetskål och sommarblommor.

Det här var Nelsons favoritplats på våren.
Nu ska vi själva använda den mera.

Nelson - älskad och saknad

Tack Nelson för underbara år tillsammans!

Nelson finns inte med oss längre. Han fyllde 9 år den 12 februari och igår  fick han lämna oss. Jag nämnde i mitt födelsedagsinlägg att han  försvagats mycket under det senaste året.

Nelson och Osborne på promenad.
med matte. 

D:s fyra killar på samma bild. 

Vid veterinärbesök för en en kort tid sedan så konstaterades han oxå ha drabbats av en elakartad sjukdom varför vi visste att vi inom en snar framtid skulle nödgas ta det där beslutet som alla djurägare vet om men ändå har så svårt att förlika sig med. Sjukdomen är förvisso behandlingsbar, men behandlingen är mycket omfattande och livslång. Därför inget man bör utsätta en åldrande hund för. Vid såna tillfällen är det skönt med en veterinär som känner Nelson och som vi litar på.

Nelson, Osborne och Sigge ; alltid nära matte.

En bullmastiff blir  mellan 8 - 10 år så vi har varit väl medvetna om att det oundvikliga närmat sig, men det är alltid lika svårt när det ska ske. Extra svårt för matte förstås då hon och Nelson upplevt så mycket tillsammans under de här 9 åren. Förutom promenader varje dag så har dom gjort massor tillsammans;  varje år plockat bär och svamp, jobbat i trädgården, tillryggalagt många mil i bil, bott på hotell etc. Dom har kort sagt upplevt världen tillsammans. 

9-årstårtan blev den sista födelsedagstårtan för Nelson.

Ett av skälen till att vi skaffade Osborne var att vi inte ville vara utan hund när Nelson inte skulle finnas med oss längre. Dessutom ville vi gärna att Nelson skulle föra sin klokskap vidare till Osborne vilket oxå skett under det dryga år dom haft tillsammans.

Sigge och Osborne kommer att sakna sin storebror.

D och jag som varit med honom varje dag vet att han levt ett bra och innehållsrikt liv. En vetskap som är skön att bära med sig i den stora saknaden.Nelson har varit en underbar familjemedlem och kompis som levt med oss alla sina år här på Getingstorp. Både genom sin storlek och personlighet har han tagit ordentligt med plats och lämnar ett stort tomrum efter sig. 

Tack för allt kompis! 

Berömvärt kundbemötande

Produkter jag varmt kan rekommendera.

Detta inlägg handlar om något så ovanligt som synnerligen berömvärt kundbemötande. Återigen är det företaget Hafa som  på ett föredömligt sätt visar hur man bemöter kunder som man sedan oxå får behålla. 

Läs detta inlägg innan du går vidare.

När D i förra veckan städade så upptäckte hon en spricka på vattencisternen till toalettstolen i badrummet på öv. Toalettstolen köpte vi i december 2012 och då Hafa har 5 års garanti på sina produkter så avsåg vi reklamera skadan. Därför skulle vi leta fram kvittot från köpet. Efter genomgång av alla tillgängliga handlingar så stod kvittot ändå inte att finna. Till råga på allt hade den mailkorrespondens som jag tidigare haft med Hafa försvunnit i samband med vårt byte av bredbandsoperatör förra året. 

Vad göra? Jo, jag visste att jag skrivit ett berömmande blogginlägg om Hafa för ett drygt år sedan så jag sökte på Hafa på bloggen och snabbt hade jag inlägget på skärmen. Eftersom detta inlägg nu var den enda dokumentation jag hade som visade att köpet skett så skickade jag förra torsdagen länken till inlägget och två foton med ett reklamationsmail till Hafa där jag förklarade situationen och hoppades på en smidig lösning.

Så här ser toastolen ut.

Och här har vi sprickan.

Döm om min förvåning när jag 7 minuter senare hade fått följande mailsvar: 
Hej,

Tack för ditt mail.

Vi beklagar att ni haft problem med vår produkt. Vi har registrerat ert ärende och skickar naturligtvis en ny cistern -samt cisternpackning och bultar, snarast möjligt.

Ärendenr: xxxxx

Med vänlig hälsning

Annika

Kundservice

Igår fick vi utlovade produkter levererade hem till dörren. På mindre än en vecka så har detta löst sig. Vad kan jag säga? Suveränt! Otroligt! Fantastiskt! Detta måste vara något av världsrekord i snabbt positivt kundbemötande.

När vi numera planerar köp till badrum (senast duschdörr i okt. 2016 ) så tittar vi alltid först om Hafa har det vi behöver. Till följd av hur vi bemötts så har vi blivit trogna kunder. Att dom dessutom erbjuder produkter av högsta kvalitet underlättar förstås valet.

PS Det här inlägget är ett bra exempel på hur bra det kan vara att blogga om vardagen. Inte minst som stöd för minnet. Ett minne som tenderar bli allt mera selektivt.

Liv på söndagslunch på Getingstorp

Gissa om Farmor trivs här.

Finbesöken duggar tätt nu. I söndags kom Liv på söndagslunch för andra gången med mamma Sara och pappa Per. Förra gången fyllde hon 1 månad. Dom hade haft den goda smaken att ånyo bjuda in sig själva på söndagslunch. Vi var inte sena att tacka ja förstås. Med lilla Liv i familjen så kommer det att de närmaste åren vara mycket nytt som händer på Getingstorp. Och allt detta får jag vara med om. Häftigt! 

Till lunch bjöd farmor på en fiskfavorit, torsk med frasigt täcke och citronsås, och till dessert hade hon bakat en Budapeststubbe som är en Sarafvorit. Tyvärr kom stubben inte med på bild.

D förbereder lunchen.

Fiskfavoriten serverad.

Med besök av Liv så blir det lite si och så med fotograferandet. Hon tar den uppmärksamhet som finns så mina fotoprestationer blir inte de bästa. Fotomotiven vill dessutom sällan titta in i kameran då deras blickar ständigt fångas av annat.

Har inte tid att vara med på bild.

Inte vi heller.

Bilfödsel

Norrländsk vinterväg. Förvisso vackert, men....

För några veckor sedan skrev jag detta inlägg om nedläggningen av BB vid Sollefteå sjukhus. Nu har den första bilfödseln skett. Det gick bra, men det var förstås en omtumlande upplevelse.

Dagens ungdom

Ofta när jag skriver ett inlägg om något jag tagit del av i media så handlar det om nåt trist och tråkigt som hänt och som skapat feta rubriker som dominerar nyhetsflödet. Extra roligt är att i stället kunna uppmärksamma en liten blänkare om nåt positivt som gjorts. Som t ex denna händelse där två 15-åriga killar förgyllde dagen för en äldre man. En händelse som inte skapar de stora rubrikerna, men ändå är viktig att lyfta fram.

"Det är att göra en god gärning utan att
tänka att det är en god gärning"

Det finns visst hopp ändå för dagens ungdom. Visst blir man glad?

Lika, men ändå inte

Likartade bilder som igår, men tänk så mycket blå himmel och sol gör för att mungiporna ska ta sig ännu högre upp.

Detta kan jag aldrig se mig mätt på.

Inte heller detta.

Återbesök

Efter några dagar med vårlikt väder så kommer vintern på återbesök. Det känns dock inte alls så motigt eftersom mars månad väntar runt hörnet.

I förrgår var här grönt och strålande sol.

Det gamla äppelträdet är så vackert
i vinterskrud.

Nelson och Osborne på morgonpromenad
med matte.

Osborne, (det lilla svarta knytet), sköter sig perfekt 
som okopplad.

En bukett tulpaner

Inte mycket nytt att skriva om just nu då vardagen domineras av nyckfullheter; det ombytliga vädret och den oförutsägbare Mr Trump. Därför får en fräsch bukett tulpaner huvudrollen i dagens inlägg.

Trevligt med nya blommor på
det tvåbenta bordet.

Finbesök

I helgen har vi haft finbesök igen, den här gången av Alice och Erik. Farmor brukar vid dessa tillfällen alltid ha nåt nytt på gång att göra. 

Den här gången blev det målarskola. Eller, kanske ska jag kalla det konstskola för vem vet var detta slutar. Alice, Erik och Farmor målade av tre olika blomsterarrangemang och jag blev riktigt imponerad. Särskilt intressant var att det målades i tre helt olika stilar som du ser på bild här nedan. Vid nästa Getingstorpsvistelse ska det visst planeras in besök på någon konstutställning i trakten.

Där på spiskåpan ståtar konstverken.

Fr v: Erik, Farmor, Alice.

Välkommen middag efter målandet.
Farmor serverade bl. a. kraschad potatis.

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag brukar D och jag alltid fira. Inget överdådigt firande, men alltid en extra god middag med både huvudrätt och dessert. Igår bjöd D på torskrygg med frasig potatis, skirat senapssmör, mango- och kräftstjärtsallad. Som dessert bjöds punschfromage med hallon och digestivesmul.

Huvudrätten. Fräscha tulpaner
på bordet så klart.

Desserten intogs i
Sinnesrorummet.

Det är inte ofta, men ibland är även jag med på bild.

Sedan hör det oxå Alla hjärtans dag till att D får en present av mig. Den här gången blev det en glassko.

Så här ser glasskon ut.

Och så här på fönsterplats.

Gåva som funnit sin plats

För en dryg månad sedan fick jag en gåva av en bloggkompis. Efter noggrant prövande, på olika platser och med olika ramar, har vi nu hittat en plats till den mustiga litografin. Den får husera vid den gamla vedspisen i köket, ett rum där vi dagligen vistas.

Tack Veiken! Nu vet du oxå var den hänger.