Det finns gränser

Trot eller ej, men även för D finns det gränser när det gäller trädgårdsarbete. Hon har börjat gräva för att plantera vinbärsbuskar och krusbär nästa år. Problemet är bara att när hon kommer en bit ner i marken så är det sten, sten, sten och åter sten. Det är helt enkelt inte rimligt, eller ens möjligt, att med bara handkraft slutföra grävningarna.

D har påbörjat grävarbeten för 
framtida bärbuskar. 

Än så länge går det bra, men vänta bara.

Lite för stora stenar får D. Då är redan
kärror med mindre sten bortkörda.

Det ska sägas att vi bor i stenrikt område så var vi än grävt på tomten har vi stött på sten. Stenrika är även omgivande marker vilket vi ser när "nya" arealer plöjs för att brukas. Visst, vi gillar sten som material, men det finns som sagt gränser.

Efter mycket funderande så har D nu avslutat grävarbetet och vi har beslutat att låta fortsatt grävande anstå till våren. Då hyr vi en minigrävare. Kanske blir det då oxå några ytterligare "utgrävningar". Vem vet.

Varför slita i dagar om det kan lösas på
annat sätt och på kortare tid.

Vem som ska köra grävmaskinen? Ja, inte blir det jag för jag tar mig inte upp i den. Det blir som vanligt D som löser det hela och då kan hon oxå lägga till grävmaskinist på sitt CV.

Ta vara på de tillfällen som bjuds

06.30 och så sakteliga kämpar sig solen upp.

Just nu försöker D och jag att ta vara på de skärvor som ännu återstår av sommaren, vilket t ex innebär att vi tar varje tillfälle i akt att äta ännu en växthusmåltid. Så blev det igår då D bjöd på en egekomponerad svamptartelette med mangoldsallad i citronolja. Kantarellerna hade D plockat tidigare på dagen  under skogspromenaden med Osborne och Nelson.

Mitt olivträd, som jag fick när jag fyllde 60, har jag i år varit osäker på om det överlevt den gångna vintern i garaget. Igår visade D mig  att det fortfarande finns hopp för trädet som den här sommaren år tagit oerhört lång tid på sig för att uppvisa något livstecken. Hur klarar vi nu trädet till nästa år? Ja, det är frågan.

Minsann lyser inte ett ljus där inne på bordet.

Olivträdet har sällskap där i den
specialgjorda boxen.

Visst lever olivträdet, om än inte i
högönsklig välmåga så ändå vid liv.

En av D egenkomponerad måltid.

Så påtagligt

Kl. 05.45 i morse

För första morgonen på länge så nödgades jag tända ett antal lampor när jag klev upp vid 5-tiden i morse. Det var en smått grym påminnelse om att sommaren snart är till ända. Men, kanske inte riktigt ändå. Senare den här veckan hoppas jag på uppehållsväder då det är dags för ännu en gräsklippningsomgång och så länge som jag klipper gräset så är det sommar. Det tycker i a f jag. Då är det alltså en månad kvar eftersom gräsklippningsfinalen brukar infalla i slutet av september. Genast känns det bättre.

Jag saknade morgonsolen som brukar smeka gärsgårn
på sin väg in i skogen.

Några timmar senare kändes det ännu bättre som du förstår av bilderna .

Kl 08.30 såg det hoppfullare ut.

Kl.08.40 badade gärsgårn i solsken.

Nu är det drygt 8 år sedan............

Den här gårdsskylten var bland det första
vi skaffade efter flytten hit.

Ja, drygt åtta år är det sedan vi flyttade hit ut på landet. Till vårt älskade Getingstorp. Jag råkade häromdagen läsa ett inlägg med rubriken "Det här med mans- och kvinnogöra", som jag skrev sommaren 2014 och kom då att tänka på den speciella situation vi lever i. En situation där vi bl. a. trotsar alla traditioner om hur sysslor ska fördelas mellan man och kvinna.

Så här så det inte ut för 8 år sedan,

Jag kommer ihåg när vi var på visning av Getingstorp den 28 oktober 2007. Här var smockfullt med hugade  spekulanter.  84 familjer totalt. Eftersom jag redan då hade svårt att gå så kunde jag t ex inte ta mig upp på övervåningen då trappan saknade ledstänger. Inte heller kunde jag gå in genom huvudentrén då yttertrappan saknade räcken. Men, D tittade åt mig och så bestämde vi oss. Jag satt mest i köket med 2 norska skogskatter som sällskap medan spekulanterna vandrade omkring och högljutt möblerade huset och fördelade rum mellan familjemedlemmarna. Ett flertal hade uppenbarligen redan flyttat in. Jag tror inte att någon närvarande väntade sig att det skulle bli D och jag som köpte Getingstorp. Men så blev det efter att D hanterat budgivningen på ett eminent sätt. D gillar att göra affärer och är dessutom riktigt, riktigt bra på det. Mycket bättre än vad jag är.

Resten är historia nu. Efter drygt 8½ år så känns det som att vi alltid bott på Getingstorp. Och alltid ska bo här.

När D tar ledigt

I helgen hade D bestämt sig för att vara ledig lördag och söndag. Hur det gick? Jo då, bra på lördag, men på söndag kunde hon inte längre titta på den oklippta syrénhäcken. Eftersom den är nästan 3 meter djup så krävs det rätt mycket för att klippa den. Så därför blev det så att hon avslutade den häckklippning som påbörjades i onsdags. Inte ens ett ihållande regn kunde hejda henne.

Nr klippningsdarbetet var klart så tog D ett värmande och uppmjukande poolbad. Då var det bara 12 grader i luften, men dryga 28 i poolen. För att inte frysa när hon gick upp ur badet så hade hon kört badrocken i torktumlare och förslutit den i en plastkasse så att den höll värmen.

Sedan avslutades dagen med veckans fisk då D bjöd på torskrygg med rotfruktspytt och senapssås. Då vädret inte medgav utomhusmåltid så blev det för första gången på länge söndagmiddag i köket.  En föraning om att sommaren snart gjort sitt och får ge vika för nästa årstid.

En härlig avslutning på veckan var det i alla fall.

Det ska oxå städas efter klippningen.

Sigge är är sällan på mera än armlängds avstånd.

Snyggt blir det.

Även från utsidan.

En förstklassig häckklippning enligt min bedömning..

Ifjol kortade D syrénhäcken och anlade en rabatt i stället. 
Snyggt även det.

Skönt med ett varmt bad efter en dags 
hårt arbete.

Vad ser D?

Jo, ett flygplan som passerar  Getingstorp.

I kassen ligger en varm badrock.

Potatis, palsternackor och morötter till rotfruktspytten.
Därtill färsk torskrygg.

En jättegod söndagmiddag.

Ännu en sån där dag?

Det är en ren njutning att nu på morgonen blicka ut och se att vi, kanske,  bjuds ännu en  smått magisk sensommardag. Det är bara att "ta för sig". 

Morgonsolen smeker gärsgårn och vandrar vidare in
i skogen

Kramgott

De va tider de.

Tittade i kväll på programmet "Tack för dansen" på TV4. Ett program som handlade om dansbandet Vikingarna. Riktigt mysigt tycker jag då det väckte en hel del gamla minnen till liv. Jag har inte varit någon ivrig dansbanebesökare genom åren, men jag  får en go känsla i kroppen när jag hör de gamla sköna låtarna. Hade jag bara kunnat så skulle jag bjudit upp D till nån gammal goding, t ex "leende guldbruna ögon". Även fast D:s ögon är klarblå.

Utemåltid, men inte i växthuset

Där serverades gårdagens middag.

Härligt att möta ännu en  dag som börjar med blå himmel och strålande solsken. Vad är det som har hänt? Igår var det  t o m för varmt att sitta i växthuset och äta middag. Men,  vi har ju flera alternativa "matställen" här på Getingstorp så då valde vi i stället uteplatsen bredvid glasverandan dit solen inte når på sena eftermiddagen. D bjöd på en tacosgratäng där köttfärsen utbytts mot cashewnötter.

Ingredienser till gårdagens middag; tacosgratäng.

D har dukat med rönnbärsklasar på bordet. Snyggt!

Jag är ingen tacosälskare, men just
den här rätten gillar jag.

Kvällssolen sänker sig.

Nåt flygplan susar över oss ibland.

Sigge är aldrig långt borta när vi är ute.

Sommaren fortsätter

Det blir nog middag där nere i favoritrestaurangen i kväll.

Det är bara att fortsätta "suga på karamellen" då vi även idag bjuds på en alldeles strålande sensommardag. Igår regnade det så då kunde D inte avsluta den i förrgår påbörjade häckklippningen och idag veckohandlar hon och då hoppas jag att hon "flexar ut" när hon kommer hem så att vi kan  börja tänka på en riktig myshelg. Det mesta talar för att det blir middag i växthuset även i kväll.

Så här glad är jag när jag parkerar 
utanför favoritrestaurangen.

Häromdagen tog D en riktigt lång skogspromenad med Nelson och Osborne. Det brukar bli nån sån där extra lyxpromenad då och då. Dom är alla tre lika förtjusta vid de tillfällena. Nelson och Osborne dock betydligt tröttare än matte när dom kommer hem.

Härligt med skogspromenad.

Vid hemkomst dånade båda på köksgolvet.

Ännu mera trädgårdsbilder

Igår ägnade D dagen åt att klippa häckar Det blev häcken vid övre parkeringen och vid poolen som klipptes. Idag ska hon ta sig an syrénhäcken nere vid grinden. Under tiden D klippte häcken så pågick ändå aktivitet i köket då hon samtidigt gjorde egna soltorkade tomater.

I trädgården händer nu dagligen något som visar på att vi är på väg mot höst. Ett exempel från gårdagen var att D plockade årets sista hallon.

Ett bra sätt att hålla oss kvar vid sommaren är måltider i växthuset. Igår bjöd D på en av mina favoriter. Grekisk sallad med D:s tzatziki och nybakat bröd. Till det vederbörliga drycker, d v s ouzo och Retsina.

Häcken vid övre parkeringen klipps.

Från båda sidor så klart.

Soltorkade/ugnstorkade tomater under tillagning.

Häcken vid poolen före klippning.

Och efter.

Där inne serveras snart middag.

Snart så.

En genuin grekisk måltid.

Oväsen där ovan kom  från passerande tranor i olika
formationer.

På väg söderut.