Jag tittade t o m på reprisen

Igår kväll tittade jag på TV på Champions League-finalen mellan Bayern Munchen och Chelsea på Bayerns hemmaplan Allianz Arena. Det var en fantastisk match. Kanske inte nåt finlir och stor fotboll, men matchen innehöll allt av spänning och dramatik jag kan tänka mig. När Drogba satte den avgörande straffen så var jag rätt tagen. Detta trots att dessa lag inte tillhör några av mina speciella favoriter. Jag tror nu att Chelsea tar sig in på min topplista. Jag fascinerades så av matchen att jag idag vid lunchtid t o m tittade på reprissändningen. Kan det vara den efterhängsna förkylningen som så förvridit min förmåga att bedöma vad jag bäst använder min tid till.
Varför har jag inte tidigare gillat Chelsea? Jag tror att det till viss del beror på  Chelsea sedan 2003 ägs av oljemagnaten Roman Abramovitj. Jag har väl helt enkelt tyckt att Chelsea varit mera av en affärsidé än ett fotbollslag. Men, å andra sidan, är inte alla fotbollslag av idag uttalade affärsprojekt. Projekt som drivs av svinrika män som vill förverkliga sina pojkdrömmar.  Inget fel i det egentligen. Ska vi börja värdera varifrån pengarna, som idag driver all idrott,  kommer så har vi kanske inte mycket idrott kvar att  glädjas åt. I dessa kretsar rör det sig nog om pengar av de mest varierande färger, inte bara vita och svarta. Jag skulle väl kunna påstå att idrotten inte skiljer sig nämnvärt från annan företagsverksamhet.

Efterhängset värre

Jag måste komma på en lösning på mina nedladdningsproblem. En bättre lösning än denna.

Idag är det en sån där fantastisk majdag, med strålande sol från en klarblå himmel. Jag får dock bara beskåda härligheten genom fönstret eftersom min efterhängsna förkylning inte helt givit med sig. Jag är feberfri och känner mig rätt ok men vill inte riskera att förkylningen får en nystart om jag går ut och min just nu klena lekamen utsätts för en alltför stark vindpust.
Tyvärr så kan jag heller inte visa dig foton av härligheten eftersom jag fortfarande inte löst problemet med att ladda ner foton  från kameran till datorn.

Kärlek är det bästa botemedlet

Efter en vecka nere i förkylningskällaren så är jag äntligen på väg upp igen. Medicin och vila har förstås bidragit till återkomsten, men minst lika mycket bidrar vad jag ser när jag tittar ut genom fönstret på morgonen. Vad jag ser? Jo, vår gudomligt vackra trädgård som bara finns där, prunkande ståtlig och inbjudande. Nu är oxå alla sommarmöbler rengjorda och alla våra trädgårdsrum inredda och välkomnande oss som gäster när helst vi önskar. Utöver detta så är jag ständigt föremål för D:s kärlek och omsorg, något som jagar allt ont på flykt. Det kallar jag väl fungerande rehabilitering.                                 

Den senaste veckan har jag inte skrivit något om våra vanligt förekommande välsmakande måltider,vilket förstås beror på att de kulinariska utflykterna varit inställda då även mina smaklökar  varit utslagna. Igår när jag kände att livsandarna  återvänt på riktigt så tog D mig på en spännande utflykt. Jag undfägnades då en Cajun Chowder, en redd skaldjurssoppa från New  England i nordöstra USA. Soppan hade upphottats med cajunkryddor från den djupa Södern. Eftersom vi inte äter kött så hade D valt bort den kryddiga korven i receptet. Efter en vecka med utslagna smaklökar så var det en fröjd att njuta av denna härliga smakutflykt.

Inställt på dubbla fronter

Till födelsedagsmåltid hade jag önskat en 
grekisk sallad med tillbehör. 

Klockan är 01.30 men jag är redan uppstigen eftersom min irriterande hosta gör det omöjligt för mig att sova. Jag hoppas att den hostdämpande medicin jag fick utskriven igår hjälper. Både för mig  och min omgivnings bästa.
Något födelsedagsfirande blir det förstås inte, det får anstå till dess jag är i bättre form. Detta innebär att jag får fortsatt vänta på min efterlängtade grekiska sallad med hemgjord tzatziki och ett nybakt grekiskt lantbröd. Dryck därtill skulle varit Ouzo och Retsina.

Nu är det inte bara födelsedagsfirande som fått ställas in. Även årets gräsklippningspremiär har jag fått hoppa över. Jag har fått kasta in handduken då jag helt enkelt inte orkar.  Vanligen brukar jag äntra den gula stålhästen den 15 maj.Som tur är så finns det snälla människor i min omgivning så gräset blev ändå klippt igår. Tråkigt att jag inte ännu fått ordning på nedladdning av foton till den nya datorn då jag tycker att trädgården är särskilt vacker när den första gräsklippningen skett.

Syttende mai och födelsedag

 Klockan är bara 01.30, men jag är redan uppstigen eftersom  min irriterande hosta gör det omöjligt att sova. Jag hoppas att den hostdämpande medicin jag fick utskriven igår hjälper. Både för mig och min omgivnings skull. Något födelsedagsfirande blir det förstås inte. Det får skjutas upp tills jag är i bättre form.

Fortsatt ur slag

Hur motsägelsefullt det än kan låta så är jag alltid van att vara i toppslag. Därför känns det nu helsegt så här på femte dagen av en dundrande förkylning som inte vill ge med sig. Snarare tilltar den i destruktivitet. Till råga på allt den 16:e maj, dagen före syttende mai, min födelsedag. Skittråkigt.
 Innan min stroke för 11 år sedan så gick jag aldrig på en hälsokontroll. Jag var ju kärnfrisk och "odödlig". Numera går jag återkommande på hälsokontroll och på min senaste , för två veckor sedan, så var allt som det ska vara. Inte trodde jag då att jag idag skulle känna mig som en hängig giraff.

Hicka, bra för vad då?

Förutom hosta, frossbrytningar och allmänt dassigt mående så har jag nu oxå fått hicka. Mycket irriterande.

Dunderförkyld

En stund vid datorn är så långt mina krafter tar mig idag.

Så här känner jag mig.

Jag har plötsligt blivit dunderförkyld. Pang, bom så vaknade jag igår morse och var riktigt skrapig i halsen och kännner mig nu allmänt hängig och orkeslös.. Uttrycket "skrapig i halsen" har jag lånat av Alice, 4 år.
Är då detta något att skriva på bloggen om ? Ja, eftersom det är så ytterst sällsynt att jag är krasslig numera.  Sedan jag fick min stroke för 11 år sedan så har jag bara varit förkyld en enda gång.
Dessutom kan jag idag inte kan komma på nåt annat att skriva om. Idag blir det ju inga inspirationsrundor i trädgården med elmoppen.  Det var nog lite för många såna rundor i regn och blåst i bara T-shirt när vi förra veckan fick hem några lastbilslass med planteringsjord. Jag måste ju kolla så att gräsmattan inte tog alltför stor skada.

Potatisodlardebut

                                                     

Som du vet så har vi i år bestämt oss för att anlägga ett riktigt potatisland. Ifjol testade vi med en fåra. Landet är nu anlagt och riktigt snyggt blev det.  Jo, även utseendet på ett potatisland är viktigt. Tyvärr förhindrar mina  nedladdningsproblem från kameran mig att visa dig foton på skapelsen idag, men de kommer när jag fått hjälp lösa mina nedladdningsproblem.
D som sköter potatissättandet börjar med tre sorter. Det blir Rocket, Penelope och förstås mandelpotatis. Den sistnämnda särskilt till surströmmingen i augusti.  Det vattnas i munnen bara av att jag skriver ordet surströmming.

Krångel och nytt småttingbesök

Nej, så här arg är jag aldrig.

Krångel. Ja, eller bristande funktionsduglighet, fel, mankemang, strul, tjall, trassel,  mackel, vaj, vajsing. Även "icke kärt barn" har många namn. Som värst kan det vara när det är som nu. Jag är bara en knapptryckning från lösningen men jag vet inte vilken knapp jag ska trycka på.  Alltså är jag både som närmast och som längst ifrån lösningen, eller....?Än en gång så har jag och min dator gått skilda vägar. För en månad sedan köpte jag en ny dator som så där direkt förenklade tillvaron. Ljuv musik uppstod. Dock uppstod snart även problemet att det inte gick att ladda ner foton från min kamera. Jag löste det, under en tid, vid varje tillfälle genom en systemåterställning men nu fungerar inte det längre. Antagligen beroende på att den återställningstidpunkt jag valde inte längre finns på listan. Möjligheten att välja egen återställningspunkt via en månadskalender som på min förra dator finns inte längre. Varför?
Detta sammantaget gör att jag inte kan bjuda dig på några dagsaktuella foton i mina inlägg just nu. Jag jobbar dock vidare på en lösning och hoppas kunna bjuda på inspirerande foton snart igen.
Just nu blir det mycket trädgårdsbilder så du kan förvänta dig bilder av:
-vårt nyanlagda potatisland
- gräsklippningspremiären som fått uppskjutas p g a fyra dagars intensivt regnande
- D:s fantastiska odlingar
- härliga måltider i växthuset
- vårt dagliga liv på Getingstorp

Den här helgen har vi besök av fyrfota småttingar. Kharma och Ville bor hos oss medan matte Sara och lilla Neela åker till Laholm för att utöka familjen med en liten pomeraniantjej som heter Mimze. Svårt namn tycker jag, ligger inte rätt i munnen. Kanske blir det nytt namn på den lilla tjejen när hon installerat sig i Nalavi.
 PS Hon hade ett nytt namn redan vid hemkomsten. Den lilla sötnosen heter Dora.

Dåliga köp är alltid dåliga köp

Varför missas ofta avgörande delar av upphandlingskedjan?

Att det är fel att köpa droger vet de flesta. Det är lika fel att köpa dålig drogutbildning.
Alltför ofta dyker det upp bristfälliga upphandlingsärenden  inom offentlig förvaltning. Det jag avser nu är  att 65 svenska skolor bedriver drogutbildning som utförs av organisationen Drogfritt.  En upphandling måste rimligen ha skett. Eller är det så illa att ingen regelrätt upphandling skett? I vilket fall så bedriver Drogfritt drogutbildning i ett stort antal skolor.

Så här skriver Drogfritt på sin hemsida: "Hittills har ca 650 000 barn och ungdomar fått drogföredrag ute på skolorna och vi har även tagit fram utbildningsmaterial som böcker, tidningar och informationshäften som skolorna använder. Våra föreläsningar är baserade på Narconons evidencebaserade föreläsningsprogram".
Att över huvud taget använda ordet "evidensbaserad" i detta sammanhang är besvärande.

Redan vid genomläsning av hemsidan så borde Drogfritt sorterats bort bland möjliga utbildningsutförare. Idag är det ändå väl känt att Narconons program grundar sig på Scientologigrundaren Ron L Hubbards ideer. Narconon är en frontorganisation för att värva medlemmar till Scientologikyrkan. Att låta personer/organisationer som saluför dessa  ideer komma in i våra skolor är totalt oansvarigt.

Jag fick själv anledning att särskilt väl syna scientologerna då jag under 00-talet jobbade som mest intensivt med frågor kring ADHD och ungdomskriminalitet. Detta beroende på att jag under ett antal år förföljdes och förtalades av företrädare för Scientologerna. Då agerande under en annan täckmantel.KMR, Kommittén för mänskliga rättigheter.

Det finns evidensbaserad och seriös drogutbildning att tillgå i stor omfattning och det borde inte vara svårt för svenska skolor att hitta kompetenta och trovärdiga utövare.

Man ska aldrig säga aldrig

Ursprunglig trädgårdsritning från sommaren 2009.

När vi flyttade  ut på landet för fyra år sedan efter att ha hittat vårt drömställe, då hade vi stora tankar och projekt på gång. Vi har faktiskt genomfört allt vi planerade för vårt Getingstorp. Vi trodde i inledningsskedet att det , i bästa fall, skulle ta just fyra år att göra allt vi planerade. Redan efter tre år hade vi gjort allt, och lite till.
Inte sällan sitter vi numera och tycker att vi gjort en fantastisk insats. Det vi genomfört ska egentligen inte vara möjligt. Jag menar,  D heltidsarbetande i Örebro, jag här hemma, och dessutom så måste D göra allt praktiskt eftersom jag sedan 2001 är halvkroppsförlamad och oförmögen till de flesta praktiska göromål. 
Det senast nämnda visste vi  när vi tog beslutet att flytta ut på landet och att helt byta spår i livet. Det var faktiskt ett av de avgörande skälen till beslutet. Inte det smartaste av beslut enligt konventionellt tänkande, men lika fullt ett väl genomtänkt beslut. Vi visste dock att inget skulle bli enkelt, men vi var helt övertygade om att vi skulle klara av det. Det vi inte klarade själva fick vi anlita kunnigt yrkesfolk för att klara.  Där har vi genomgående hittat de bästa hantverkare  för våra uppdrag. Hantverkare som alltid hållit ingångna avtal och alltid kommit på överenskomna tider. De du. Inte många som brukar säga så om hantverkare de anlitat.
Vi visste oxå redan då att vårt tidigare liv var passé. De  4-5 utlandsresor per år som vi tidigare gjort var ett minne blott. Detta såg vi dock som en möjlighet. Denna inte föraktfulla kostnad låter vi numera gå direkt in i Getingstorp och vårt liv här på Getingstorp. Ett bra exempel på hur vi tänkt om.
Åter till rubriken, "aldrig säga aldrig", som du kanske tror att jag tappat bort. Nej då, den har sin bäring på detta inlägg. En sak som vi satsat på  är en vacker , välplanerad och väl uppodlad trädgård. En trädgård att leva i, en trädgård med många olika rum.
En gröda som vi sade att vi aldrig skulle odla var potatis. Det tar plats, innebär mycket jobb och är dessutom billigt att köpa så därför är det inte mödan värt att satsa på egenodlad potatis. Som vi bedrog oss. Ifjol satte vi några stånd och blev begåvade med den mest underbara smakupplevelse. Därför har vi nu bestämt oss för att göra ett potatisland på en av de gräsytor vi sällan använder. Igår levererades ett första lastbilslass planteringsjord som ska fylla de 6 x 5 meter som grävs ur.
Så är vi oxå snart med potatisland. Eller pär´lann som det benämns i min barndoms trakter i Ångermanland.

Underbara och händelserika dagar

Sedan i lördags så har vi haft barnbarnen Erik, 6 år, och Alice, 4 år, boende hos oss. Det har varit underbara och händelserika dagar. Igår skjutsade Farmor dem till förskolan och idag sker samma sak. Sedan är besöket slut för denna gång då mamma Maria och pappa Marcus idag kommer hem från Brighton där dom varit och firat pappa Marcus 40-årsdag .
Vi har varit ute i trädgården så mycket som vädret tillåtit då både Erik och Alice är intresserade av allt som växer här på Getingstorp. Erik funderar över när morötterna är klara medan Alice mest bespetsar sig på jordgubbarna

Farmor sitter med Erik och Alice på stengärsgårn och berättar om vad som växer i trädgården.

Alice vattnar, farmor gallrar och Erik tittar intresserat på.

Alice  åker elmoppe med mig medan Erik försöker få Nelson att sitta.

Bedarrande bloggande

Månen gav ett alldeles särskilt skimmer åt den sena lördagskvällen.

I fyra dagar är vi lyckligt lottade med  barnbarnen Erik 6 år och Alice 4 år på besök och då får bloggandet stå tillbaka. Det blir bara några korta inlägg om vad som händer. Det är ju så mycket annat roligt som ska göras. Igår åkte  vi bl. a. på picnic med min elbil. Picnicen blev dock inomhus hos Sara i grannbyn då det blåste och regnade småspik. Det är förstås Erik och Alice som bestämmer matsedeln när dom är på besök. Igår blev det Tacos till middag. Just nu, i tidiga söndagmorgonen, är det barn-TV som gäller. Jag ska förstås ikläda mig min roll som frukostnisse och fixa helgfrukost till fyra idag. Idag har jag ju två små assistenter så det kommer att gå som en dans.

Tacosbuffé.

Resultatet på Tacosskal som t o m funkade för mig att hantera.

Fredagmiddag

Igår lagade D en läcker potatissallad

Sigge håller koll

Sigge hänger i badrummet på övervåningen och har totalkoll på läget där ute. Kanske funderar han på om han ska våga gå ut med oss övriga.

Din bästa tid är nu

Jag hittade den här bilden för en tid sedan, i en blogg tror jag, och fastnade för den men  visste inte vad jag skulle skriva i anslutning till den så därför blev det inget blogginlägg den dagen. Idag vet jag heller inte vad jag ska skriva så då får det bara bli så här. Jag kan väl börja med att säga att att jag aldrig bär klocka  numera. Det började efter min stroke mest för att det var så svårt att ta av och på den och lyfta armen för att titta på klockan. En av de där små detaljerna som kan vara rätt irriterande när man är halvkroppsförlamad. Klockan här på bilden behöver jag aldrig titta på och därför heller inte bära på mig. Det räcker att jag har den i mitt medvetande. Det är ändå aldrig någon som frågar mig vad klockan är. Jo, D frågar mig ibland på morgonen när jag parkerat vid datorn och hon och Nelson är i färd med att göra sig klara för att åka till jobbet.

Det är bara att byta fot

Tomas Östros  byter nu fot och blir VD för Bankföreningen. Det behöver inte vara svårare än så att överge vad man en gång stått för. Självklart ska även Östros ha rätt att göra en ny karriär. Jag tycker ändå att det är intressant hur det plötsligt kan svänga.
Vad säger bonusmotståndaren Östros i fortsättningen om bankbonusar?

Smått och gott från helgen som gick

Bjuder på lite bilder från den gångna helgen.

Vedboden är ännu inte tom så vedstaplarna får stå kvar ett år till.

Här ska vi anlägga potatisland i sommar.

Utsikt från postlådeturen.

Jag parkerar elmoppen vid sidodörren på växthuset så har jag nära till bords.

Härligt med egen vattentunna tycker Nelson.

Här kommer många måltider att spisas . Poolen där borta blir inte lika frekventerad.

Björkarna är härligt gröna.

1:a majmiddag

Lättbräserad torskrygg med smörstekta champinjoner, räkor, vitlöksspetsad vitvinssås och potatis.

Middagen inmundigad i växthuset förstås.