Stridbar fråga

Är det fel att tidigt nivåindela barn efter deras kunnande och mognad? En fråga som dyker upp med jämna mellanrum och i olika sammanhang.
Jag läste nyss en artikel om fotbollsklubben Vasalund som väljer att nivåindela 5-åringar. Oavsett vad man tycker i en fråga som denna så blir det aldrig "rätt". Frågan är alltför het för att konsensus ska kunna nås.

Vad tycker då jag? Jag tycker inte att det behöver vara fel. Likväl som jag tycker att man tidigt ska identifiera barn med särskilda behov för att de tidigt ska få rätt stöd så tycker jag att man oxå kan identifiera barn som är längre komna än andra barn i samma ålder. Har man väl identifierat dessa "längre komna" barn så ska väl även de få utöva aktiviteter på sin något "högre nivå". Jag tycker inte att "längre komna" barn ska hållas tillbaka till följd av något slags jämlikhetstänkande. Likväl som att barn med svårigheter inte ska tvingas följa med i en takt som de just då  inte klarar av.

Jag tror att alla i längden vinner på ett synsätt som tar hänsyn till individen. Detta gäller inte minst i skolan.
Jag skrev visst ett inlägg på temat elitskolor för 4 år sedan.

Måste alla befinna sig på samma sida i läroboken?

Stenbeck - slutet

"Farmen" i Luxemberg. Här tog sagan slut.

Igår tittade jag på den tredje och sista delen i dokumentären  ( del 1.   del 2.) om Jan Stenbeck. Bilden av honom kvarstår. En fascinerande person som förverkligade fler ideer än vad de flesta av oss ens hinner tänka under vår livstid. Intressant var att konstatera att inte alla i hans omgivning var överens om hur han levde och mådde, särskilt under de sista åren. Detta trots att han av sina medarbetare inte framställdes som en särskilt komplex person. 

Om inte komplex så i alla fall ovanlig. Han var långt ifrån politiskt korrekt och gillade uppenbarligen att stå för det oväntade. Som när han satsade 100 miljoner kronor på milleniefirandet i Stockholm. Genom detta ville han tacka stockholmarna för framgången med tidningen Metro, ett av hans nyskapande livsverk. Förutom tacket till stockholmarna omfattades nog milleniejippot oxå av ett mått av självhävdelse. 

Han ryggade inte för strider och utmaningar och tog inte sällan dessa med  en klackspark och ett flin. Han omgav sig med duktiga och lojala medarbetare som visste att det var resultatet som räknades. Presterade var du med, om inte så var du ute.

Under de sista levnadsåren så blev han allt mera tillbakadragen och drog sig undan på ett sätt som tyder på att något hände som fick honom att förändras påtagligt. Somliga vill påstå att han formligen åt och drack ihjäl sig medan andra inte håller med om den bilden.  

Den sista kända och föga smickrande bilden av honom togs i januari 2002 vid marinan i Auckland, Nya Zeeland under försöket med att vinna America´s Cup. En yvig satsning som gick under namnet Victory Challenge och som inte blev mera än just en yvig satsning. Tänk om han hade lyckats även med detta. Ja, tänk om.

De sista åren hade Stenbeck sin privatbostad på den s k "Farmen" i Luxemburg. Cirkeln var sluten då framgångssagan till viss del hade sitt ursprung i just Luxemburg.

Konstateras kan att Stenbeck var en synnerligen osvensk svensk som levde ett händelserikt liv och satte outplånliga avtryck.

Innovativ personalpolitik

Att SAS befinner sig i kris är väl känt. En vanlig åtgärd i kristider är att "minska kostymen", vilket ofta betyder att säga upp personal och/eller lönesänkningar.

Svårt att lyfta?

Nu har SAS utöver detta hittat en alldeles ny medicin. Chefer får en halv årslön som  bonus om de stannar i företaget. Hur förankras ett sånt beslut hos kabinpersonalen? 

Nya friska ideer

Centerpartiets nya idéprogram har orsakat både debatt och upprörda känslor. Månggifte, fri invandring och avskaffande av skolplikten är några av de uppseendeväckande förslagen.

Menar Centern allvar när man presenterar förslaget till idéprogram eller är det en desperat manöver för att hamna i strålkastarskenet?  Eller en smart manöver för att få medieutrymme och därmed ges möjlighet att profilera sig och krypa ur det anonymitetens grådis där Centern nu befinner sig? Där de flesta partier för övrigt befinner sig då det blivit allt svårare att skilja dem åt.

För att skapa ytterligare dramatik så har Annie Lööf  avbrutit sin Thailandssemester för att komma hem och  styra upp debatten. Vi får väl se hur det går med det.

Även om jag inte köper idéprogrammet rakt av så tycker jag heller inte att det skall förkastas och idiotförklaras .Idéprogrammet andas ändå något av det svensk politik saknar. Nya friska ideer som går lite utanför ramarna och inte direkt kan sorteras in i Lagommappen.  Ideer behöver ändå lång tid på sig för att mogna och bli verklighet. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.

Reklam i TV

Var det bättre förr?

Jag tittade igår kväll på del 2 av dokumentären om den motsägelsefulla kapitalisten Jan Stenbeck.  Detta program handlade om mediemogulen Stenbeck och om hur han helt ritade om TV-mediekartan i Sverige.
Att titta på en dokumentär som denna tycker jag är högklassig underhållning späckad med samhällskunskap. Samtidigt som jag får en inblick i hur det går till när de stora besluten tas och hur avgörande nätverksarbete / goda kontakter är så får jag gång på gång le i mjugg åt affärsekvilibristen Jan Stenbecks affärsstrategier. Han snurrade gång på gång upp sina moståndare på läktaren och lyckades påfallande ofta gå vinnande ur sina affärsuppgörelser.
Det intressantaste med att Sverige  fick reklam-TV tycker jag var att Stenbeck ordnade detta genom samarbete med den Socialdemokratiska regeringen. Därtill förstås oxå tvingad av det faktum att  samarbete med Wallenberg- eller Bonniersfären var uteslutet. När S-regeringen 1991 slutgiltigt bestämde sig för att ta bort reklamförbudet i TV så valde man dessutom TV 3 före TV 4. Det valet motiverades på följande sätt: "Helheten blir intressantare i och med att TV 3 har en mera distinkt karaktär".  Ett uttalande som kommer rätt högt på topplistan över politiska floskler.När jag hörde dessa ord log jag inte bara i mjugg, jag snarast vek mig av skratt.
Att sedan TV4 ändå fick liscensen berodde på att Stenbeck tog tillbaka sin ansökan då han / TV 3 fick köpa 30% av aktierna i TV 4 för 10 miljoner kronor. Stenbeck sålde sedermera dessa för c:a 1 miljard kronor. Snacka om bra affär. Det är inte ofta man sätter en 100-oddsare.

Han lyckades även snurra upp SVT ordentligt då TV 3 1987 "snodde" rättigheterna till ishockey-VM, ett VM som Sverige sedermera vann. Dessutom så lyckade Stenbeck med konststycket att få SVT att stå för alla produktionskostnader. Genom att först snuva SVT på sändningsrättigheterna och sedan låta SVT vara med och "dela på kakan" och få sända matcherna med 15 minuters fördröjning så "räddade" han dessutom ishockey-VM åt det ishockeyintresserade Sverige.

Det synes som att Jan Stenbeck hade oerhört roligt när han gjorde affärer vilket förstås var en viktig del i framgången. En framgångssaga som dock fick ett abrupt slut då Stenbeck dog 2002 endast 60 år gammal. Det slutliga fallet avhandlas i del 3 av dokumentären som sänds  nu på torsdag.

Läslust

Oläst.

Oläst.

                                                                                             

Läslust är något som jag under senare år inte ofta ansatts av. Jo, några gånger eftersom jag ändå köpt några böcker. Som jag ännu inte läst. T. ex. "Mr Chance" av Inga-Britt Ahlenius. Jag köpte den i januari 2011 och var helt inställd på att läsa den. Av det blev det intet.
En annan bok som ligger oläst är "Från busfrö till brottsling" av Annika Brar. Den har legat oläst sedan november 2011.

Påbörjad.

                                                                                                                                                                           







Om jag minns rätt så var mitt senaste läsförsök  i juni 2012 då jag började läsa "Segraren står ensam" av Paulo Coelho.








Jag har inte avgivit något löfte om att under 2013 läsa några böcker. Det kommer när det kommer. Om det kommer. Jag kommer i vart fall inte att köpa flera böcker innan jag läst de som ligger olästa.

Att jag inte läst några böcker under senare år torde väl innebära att den tillvaro jag numera lever i ger mig tillräcklig inspiration, livskraft och uppslag till tankar och diskussioner.

Filmkväll igen

 Med barnbarnen Erik och Alice på besök så läggs förstås dagordningen om. Gårdagen avslutade vi med en film av lite annorlunda slag än vad jag vanligtvis ser. Det här var visst den första originalfilmen med smurfarna och producerades redan 1976 och blev alltså starten på den succé som smurfarna sedermera blivit.

Gårdagskvällens film.

Harmoni

Det är intressant att se hur våra husdjur, Nelson och Sigge, tar efter husse och matte då  båda har utvecklats till likadana livsnjutare.

Nelson tar sig en tupplur i sin soffa (enda tillåtna hundmöbeln)
efter morgonpromenaden med matte.

Sigge söker sig till harmonin i Sinnesrorummet
efter morgonens uterunda.

Mera tycke och smak

Igår var rubriken "tycke och smak". Den passar rätt bra även på dagens inlägg. Jag såg igår det första av tre program om Jan Stenbeck. Denne egensinnige man som inte lämnade någon oberörd.
Som så ofta om dylika personer så är eftermälet  mera positivt än omdömena under  livstiden. Inte så konstigt kanske. Människor som är framgångsrika och går utanför ramarna både retar och upprör många i omgivningen. Ja visst, mina känslor bubblar oxå inför sådana personer och deras bedrifter. Jag kan dock inte undgå att imponeras av en person som Jan Stenbeck. Han hade bättre förutsättningar än de flesta, brände ljusen i båda ändar,  levde ett intensivt och för kort liv men satte oxå avtryck på den väg han vandrade.

 Jag noterar att Leif GW Persson som tycker ofta och mycket om det mesta även hade en relation till Jan Stenbeck. Då handlade det dock inte om särskilt konstruktiva förehavanden. Nej, deras gemensamma nämnare synes ha varit livsförkortande mat- och dryckesorgier.

En målsättning så god som någon.