hipp hipp hurra!

Tänk så fort tiden går.Idag fyller Nelson 5 år. Han kom till oss ett år efter att vi flyttat hit ut på landet. Som alltid på födelsedagen så får han en "Mattes specialare". En korv-köttbullsbakelse.

 

"Mattes specialare"

 

 

Sitter jag fint nu?

Varsågod!

Oj då, där var den slut. Smaskens!

Att bo på landet forts.

Föregående inlägg handlade en del om det här med att bo på landet. Här kommer ytterligare några inslag om "livet på landet".

När "våra" småfåglar, ekorrar och harar ätit klart
 kommer något av "våra" tre rådjur.

En långpromenad tillsammans är "pålandetlyx"
för Nelson och matte.

Massor av dofter att undersöka för Nelson.
Redan innan han lämnat tomten.

Att bo på landet

Det här med att bo på landet är inte bara charmigt. Men inte långt ifrån. För att klara lantlivet på ett bra sätt så krävs dock bra utrustning. Några bra exempel på detta är våra två Stigamaskiner. Åkgräsklipparen som jag kör och snöslungan som D manövrerar.  Vi är dessutom i den gynnsamma situationen att ha en granne med rejäl snöröjningsutrustning så vi klarar oss oavsett vad vintern bjuder. Allra helst sedan vi införskaffade 4-hjulsdriven Jeep.

D manövrerar med elegans vår nya snöslunga.

Första vårlunchen i växthuset känns idag fjärran.

Sigge räds inte att pulsa i snön.

En alldeles speciell dag

Alla dagar är speciella på sitt sätt , men idag är särskilt speciell. För den sakens skull så har jag med erforderligt bistånd inhandlat och arrangerat 60  tulpaner till D.

Tulpaner i hallen.

Tulpaner i  Arbetsrum/TV-rum.

Tulpaner i köket.

Tulpaner i Sinnesrorummet.

Nej, det är inte Tulpanens dag. Den infaller den 15 januari och idag är det den 7 februari. Den 7 februari 2013. En dag jag kommer att bära i mitt hjärta och bevara i mitt minne med njutning , välbehag och kärlek. Ha en bra dag!

Tillbaka till verkligheten

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg som andades vår och där jag redan sade mig börjat tänka på kommande gräsklippningssäsong. Idag är jag grymt återbördad till verkligheten och tankar på att äntra gräsklipparen är synnerligen fjärran.

 Äppelträdet ber om beskärning om nån månad. En syssla
jag förr tog mig an med glädje.

Inget grönt här inte.

Björkar är vackra även i vinterskrud.

Kostsamt att rekrytera fel

Härnösand är en vacker stad.

Jag läser dagligen Tidningen Ångermanland ( TÅ ) eftersom det är tidningen från mina barndoms hemtrakter. Fast på den tiden hette den Nya Norrland, under många år i kamp om läsarna med konkurrenten Västernorrlands Allehanda. År 2000 slogs dessa två drakar samman och TÅ bildades.

I TÅ finns liksom i de flesta tidningar artiklar mer eller mindre intressanta att läsa. Idag fastnade jag för en artikel om Arbetslivsförvaltningen i Härnösand, en nytillkommen förvaltning som funnits sedan 2008. Trots bara 5 års existens så har man bytt ledning sex gånger vilket bland annat inneburit ett antal sparkade chefer. Allt som hänt är förstås ett misslyckande för många medverkande, så väl anställda som förtroendevalda politiker. För att inte tala om de arbetsökande.

Min första fundering är hur det kunnat gå så fel. Rimligen har inte alla rekryterade personer varit oduglingar. Så vitt jag förstår står en del av misslyckanden att finna i min rubrik. Jag antar att det rekryterats dugliga personer med den ledningskompetens som erfordrats. Min enkla slutsats, utan närmare inblick i verksamheten, är att man dock glömt att klargöra uppgiften. Att vara chef är inte någon ensartad uppgift. Du måste oxå veta ditt uppdrag för att kunna fullgöra ditt chefsskap.

Arbetslivsförvaltningens uppgift är att underlätta för människor, f f a ungdomar, att få jobb men har i Härnösand kommit att bli en arbetsplats  mest upptagen av interna problem.  Fortsättning  följer, förhoppningsvis omskriven i andra ordalag än chefsbyten.

Måltider är mera än att bara äta mat

Inte sällan har våra måltider koppling till något av våra favoritresmål. Nu i helgen blev det en tripp till Grekland som jag besökte flitigt under 30 års tid.
Fredagskvällens Greklandstripp ser du på bilden nedan. Nu är det dessutom inte långt kvar till årets första grekiska sallad i växthuset. Då ingår förstås ouzo och Retsina.

Panerad saganakiost, ljummen bulgursallad med grönsaker och tzatziki.

Köpenhamn blev med tiden D:s och min favoritstad som vi kom att känna väl. Det var så okomplicerat att åka dit så vi kunde när som helst bestämma oss för att "vi åker till Köpenhamn nu i helgen". Vi bodde alltid på samma hotell, köpte smörrebröd i samma butik, besökte vår favoritpub där  innehavarinnan alltid var elegant klädd i vit blus och svart dräkt. Vi handlade skor i samma butik, en skoaffär gömd på ett pyttetorg 30 meter från Ströget. En affär med ett fantastiskt utbud.  För en skokonnäsör så var varje besök där en högtidsstund. Det vi köpte där såg vi garanterat inte på någon annans fot vid hemkomst. På den tiden var jag ett lika inbitet skofreak som D så på hemresan var några par nya skor ett stående inslag

Det får väl betraktas som ett ödets ironi att jag numera inte kan få på mig en sko på min vänstra fot. Därför bär jag numera, både till vardag och fest, specialtofflor tillverkade i Nya Zeeland. De passar utmärkt till min nuvarande livsstil. Apropå skor och Köpenhamn. Vid våra besök där nötte vi skor då vi gick, promenerade, ja snarast vandrade genom hela staden och dess omgivningar så att det efter en tid kändes som att jag var på min mammas gata. Det är en härlig känsla att befinna sig på en främmande plats full av spänning och äventyr men ändå känna sig som hemma.

Smörrebröd med "en lille en" är en favorit i repris.

Som jag många gånger tidigare berättat så har jag tagit till min uppgift att fixa frukost på lördagar och söndagar. Eftersom de flesta göromål numera tar lång tid för mig så brukar jag förbereda så mycket jag kan kvällen före. På morgonen så håller Sigge mig sällskap vid det slutliga frukostfixandet medan Nelson och D får sova ut. Sedan äter vi alla fyra frukost gemensamt.

Vår traditionella söndagsfrukost. Med  NA så klart.

Nelson och Sigge äter förstås frukost med oss.

Ute i trädgårdsrestaurangen Birdie nam nam äter en av våra ekorrar sin frukost.

Dold under julkärvarna står Sigge och spanar på gästen där uppe.

Egenheter

Den här typen av bilder har du som läser min blogg säkert sett till leda. Varför lägger jag då upp dem och varför tar jag bilder av samma motiv om och om igen? Ja, det är mycket för min egen skull. Jag gillar att i bild se årstidernas växlingar och jämföra från år till år även om jag kan titta ut genom fönstret och se samma sak i verkligheten. Alla har vi våra egenheter.

Jag blir dock allt mera missnöjd med bildkvalitén . Beror det på mig eller på kameran tro? Jag är begränsad som fotograf eftersom jag är "enarmad" och måste kunna sköta min kamera med bara en hand. En högkvalitativ systemkamera är därför inget för mig. Jag får göra en ny inventering av kameramarknaden  och se om det tillkommit något av bra kvalitet som passar mig. Någon som har ett tips?

Nelson och matte på väg ut på förmiddagspromenad.

                 Nu kan jag allt tydligare urskilja Kilsbergen,
 "de blå bergen", där borta i horisonten.

När snön är på väg bort då får jag gräsklippning i blicken.
 Jag tillhör den antagligen lilla skara som gillar gräsklippning.
En annan av mina egenheter.

                          

Reklameländet

Det sägs att allting kan säljas med mördande reklam men jag är ändå tveksam till budskapet ovan.

Jag har i tidigare inlägg tidigare skrivit om all oönskad "skräpreklam" som kommer i postlådan. Minst lika besvärande är all reklam jag översköljs av på internet och i TV.
- När jag läser tidningar på internet så introduceras alla TV-artiklar av 20 sekunders reklam som jag tvingas genomlida innan det egentliga reportaget ger sig tillkänna.
- När jag ska publicera en kommentar på min blogg möts jag  endera av glädjebudskapet att jag vunnit en förmögenhet eller ödesbudskapet att min dator är nära en total krasch. I syfte att jag ska ansluta mig till en spelsajt där jag inte kan förlora eller köpa ett virusprogram till specialpris. Allt bara för att bjuda lilla mig en behagligare tillvaro.
- När jag tittar på en film på TV så trasas filmupplevelsen sönder av återkommande reklaminslag. Annat var det förr i tiden när jag gick på bio. Då fick jag mig reklaminslagen till livs innan filmen. Då kunde bara dessa vara värda biobesöket. Filmen kunde på sin höjd störas av att filmmaskinisten fick problem med filmrullarna.

Förutom att ett reklaminlägg är besvärande för att det står i vägen för det jag egentligen vill se eller läsa så blir det tålamodsprövande när jag ser samma inslag för femtielfte gången samma dag.
I denna ocean av reklam blir det allt svårare att sticka ut vilket medfört att  reklaminslagen i sin profileringsiver ofta balanserar på både obegriplighetens och uselhetens brant.  Ibland händer det att det är så obegripligt och uselt så att det är roligt och då har jag i alla fall fått mig ett gott skratt. Den typen av goda skratt tror jag dock inte är livsförlängande så dessa är jag gärna förutan.

Tungt arv att bära

Glöm aldrig vad som försiggick bakom dessa grindar.

Igår tittade jag på  dokumentären " Att heta Göring" på SVT Kunskapskanalen. Den handlade om släktingar till ledande nazizter och hur de på olika sätt  bär sitt familjenamn och handskas med sin känsla av skuld. En synnerligen intressant och tankeväckande dokumentär.

En gripande vittnesskildring som bäst beskrivs genom att sätta bokstaven O före orden lustigt och fattbart. Det är viktigt att inte glömma  och att oxå dagens uppväxande generation görs medveten om vad som hände.

Vem sa att ekonomi är lätt att förstå?

Det finns mera lättsmält litteratur.

Svenskt Näringsliv manar i diverse "pedagogiska" reklamfilmer till återhållsamhet med löneökningar. Något som Nordea och Swedbank föga bekymrar sig om. De båda storbankerna kryddar på ordentligt i sin utdelning till aktieägarna. Där klingar dessutom finansminister Anders Borgs varningar ohörda.

Jag som är föga skolad i ekonomi får stödja mig på livserfarenhet och sunt förnuft i mitt tyckande när jag ser  kopplingen mellan löner och aktieutdelning och då går den här ekvationen inte ihop. Jag stannar vi detta konstaterande så att jag inte trasslar in mig i nåt jag inte kan ta mig ur. Ekonomi kan som många andra vetenskaper samtidigt stoltsera med flera "sanningar". Det blir ibland för mycket, i vart fall för mig

Slutstönat i tennis?

Stöntoppen.

Jag har under lång tid irriterats av det utstuderade stönandet hos många tennisspelare. Ja, till den grad att jag slutat titta på tennis. Därtill har det kanske oxå bidragit att vi inte längre har några svenska tennisstjärnor.

Victoria Azarenka och Maria Sharapova är rankade etta resp trea i världen. Då gäller det tenniskunnande. När det gäller stönnivå så är Sharapova etta med 101 decibel och Azarenka något lägre rankad. En handfull stönare är över 85 decibel som är den gräns vid vilken Arbetsmiljöverket säger att det finns risk för hörselskador under längre tids påverkan. Nu har väl inte AMV något större inflytande i världstennissen, men ändå.

Jo då, det finns stönande manliga tennisspelare oxå, men dessa skrivs det inte alls lika mycket om. Varför? Är det mera störande med stönande kvinnor eller..........

Det vore inte en dag för tidigt om det eviga stönandet försvann från tennisplanen. Om det sedan sker genom en regelskärpning eller genom införande av en stönometer är  mig egalt.

Tänk dig motsvarande stönande i t ex golf där det  ju oxå krävs skarp koncentration och en viss kraftinsats när slaget ska slås. Men där har du ingen motståndare att störa vid slagtillfället. För visst är det väl så att stönandet syftar till att störa motståndaren.

Januarisöndag

Igår hade vi Sara & Per på måltidsbesök. Trevligt.

Till den läckra salladen bjöd D på en en god ädelostpaj.

Nelson och Sigge slappar i Sinnesrorummet.
Sigge gillar mattes Howardfåtölj som synes.

Idrotten fostrar. Inte.

Bollkallens kaxiga Twitterinlägg före matchen.

Chelseas Eden Hazard blev utvisad och ådrog sig mångas missnöje när han i Ligacupsemifinalen mot Swansea kickade till en bollkalle som vägrade släppa ifrån sig bollen. Det var inte vilken bollkalle som helst då killen är son till Swanseas majoritetsägare Martin Morgan. En 17-åring som på Twitter skryter om champagneorgier, spelresor till Las Vegas och en egen lyx-BMW. Dessutom hade han innan matchen gått ut på Twitter (se ovan) och talat om att han skulle göra.

Matchen, den slutade 0-0 och eftersom Swansea vunnit det första mötet med 2-0 så är man nu i final mot storskrällen Bradford.
Talesättet att "idrotten fostrar" känns lite malplacerat i detta fall.

Ta bilen hem efter en kväll på puben?

Varning för pubbesökare 
i trafiken.

I Kerry county på Irland föreslås det under vissa särskilda omständigheter bli tillåtet att köra rattfull hem från puben.  Den som saluför förslaget är både kommunalråd och pubägare och vill med förslaget bidra till att minska ensamheten och självmorden ute på landsbygden. Ett inte helt genomtänkt förslag som jag ser det. Eller "grovt oansvarigt" som Irlands justitieminister Alan Shatter uttrycker det.

Ett alternativ vore att i stället inrätta ambulerande pubbussar som enligt en given tidtabell trafikerar landsbygden. Detta känns på alla sätt säkrare.

Denna sällsamma story påminner mig om att det rakt över gärdena nedanför där vi bor går en körväg som i folkmun kallas "Fyllestigen". Jag har inte närmare förhört mig om historien bakom namnet men jag kan väl anta att den  förr i tiden på olika sätt trafikerades av inte helt opåverkade personer. En väg att nyttja när gången var ostadig och förmågan att framföra fordon decimerad. Och Länsman var i faggorna.

Skamligt

"Slavarbete" i de norrländska skogarna.

I gårdagens Uppdrag Granskning i SVT 1 avslöjades hur en företagare, Skogsnicke AB,  från Västerbotten hänsynslöst utnyttjade arbetare från Kamerun under snarast slavliknande förhållanden för att plantera skog. Jag blev både besviken och förbannad över att något dylikt kan förekomma i Sverige.  Dessutom kände jag skam över att vara svensk, att vara norrlänning. Kanske är jag alltför naiv. Det är klart att det även i Sverige finns människor som ger efter för sina mest primitiva sidor.

Jag kan än en gång konstatera att det behövs en blåslampa som Uppdrag Granskning för att  lyfta oegentligheter i dagen och dra ner byxorna på samvetslösa människor som för egen vinnings skull är beredda att utsätta andra människor för den mest vedervärdiga behandling.

Jag hoppas att storföretagen SCA och Holmen som var  uppdragsgivare till Skogsnicke AB i denna skogsplantering fortsättningsvis avstår från att nyttja denne företagares bedragares tjänster.

Uppdatering 

Jag ser glädjande nog att Skogsnicke AB tagit lärdom och och arbetar på att förbättra alla sina bristande rutiner.

Idag har oxå förhandlingar inletts mellan arbetsgivaren och facket för att hitta en lösning för de arbetare som inte fått ersättning enligt gällande avtal. En lösning som synes nära förestående då samfällda uttalanden från parterna uttrycker att arbetarna ska få den ersättning de enligt avtalet är berättigade till. Bra jobbat!

Snyggt avslut

Nyamko Sabuni har idag meddelat att hon lämnar regeringen och även sin plats i Riksdagen. Ett beslut ingående i hennes egen plan. Ett både ovanligt och modigt beslut tycker jag. Inte många ministrar / riksdagsledamöter lämnar sin plats på detta sätt under en mandatperiod om man inte är tvingad därtill. Att hon dessutom vågar stå upp och säga " Jag gick in i politiken på mina villkor, jag genomförde politiken på mina villkor, jag slutar på mina villkor" torde utmana många. Det är befriande när någon vågar  avvika från de gängse formerna i det traditionella maktspelet.
Jag kan inte påstå att  Nyamko Sabuni gjort några stora avtryck i politiken men hon gör i alla fall ett snyggt avslut.

Hopplöst frånsprungen

Jag tittade igår kväll på P3 Guldgalan i SVT 1. Det var en märklig upplevelse att så påtagligt bli påmind om att jag är frånsprungen av tiden. De flesta av artisterna hade jag aldrig hört talas om och huvuddelen av den musik som framfördes var för mig obegriplig. Liksom programledaren Soran Ismails eviga klädbyten. Ytterligare en egenhet förvånade mig. Inslagen av kissochbajs- och sexsnack från några av de medverkande.
De fåtal artister jag känner till blev förstås inte prisade. Sammantaget en rätt usel tillställning om än i maffig inramning i Scandinavium. Lördagsunderhållning? som jag gärna avstår. Men å andra sidan, jag tillhör heller inte målgruppen.