Tack för lånet !

Idag togs golfbilen tas ut ur sin vinterförvaring.

När vi 2008 flyttade hit ut till Getingstorp så öppnade sig ett helt nytt liv för mig. Jag fick ett sug efter att få vara delaktig i sysslor som jag inte klarade av. Efter 1½ år så fick jag införskaffa en ny golfbil som Lekebergs kommun betalade och lånade ut till mig just för att jag skulle kunna vara mera delaktig i vardagen.
Genom åren så har jag haft oerhört stor nytta av den då den hjälpt mig att på olika sätt vara delaktig i lantlivet. Jag har kunnat hjälpa D med transporter i trädgårdsarbetet, åkt på utflykter tillsammans med D, tagit med barnbarnen på spännande utflykter, på ett smidigt sätt kunna se mig om här i omgivningarna etc. Golfbilen har helt enkelt givit mig som rörelsehindrad lite extra frihet.
Nu är emellertid tiden kommen att återlämna bilen till kommmunen då jag inte längre klarar av att ta mig upp i bilen och köra. När jag kontaktade kommunen för återlämning så var det ingen som hade en aning om att jag hade en golfbil till låns. Inte så konstigt kanske då det på de 11 år som gått förstås skett stora förändringar i kommunen. När jag närmare förklarat turerna kring lånet och presenterat den lånehandling som upprättades ( mitt diarium är det ordning i som du förstår ) så kom vi överens om att kommunen skulle komma och hämta bilen vilket alltså skedde idag. Då bilen är väl underhållen och i toppskick så hoppas jag nu att den framledes kan göra nytta i någon av kommunens verksamheter.
Tack för lånet Lekebergs kommun!

Nu får den förhoppningsvis göra nytta i
Lekebergs kommun.

Bredbandsutbyggnad forts.

I ett inlägg den 18 april så var jag smått förbannad på den bristande informationen inför bredbandsutbyggnaden i kommunen. Efter att jag inhämtat erforderlig information och haft täta och intensiva kontakter med Lekebergs kommun och Fibergruppen så blev det en himla fart och vi bestämde oss för att hänga på nu när fiberkabel grävs ner i vår omgivning. Nu gick allt supersnabbt. Lika snabbt som det framtida bredbandet utlovas vara. Redan igår grävdes fiberkabel ner till vår fastighet. Ett riktigt bra jobb gjorde de som var här. Snabbt jobbat och minimal åverkan på tomten. Härnäst  kommer någon  som drar in kabeln i huset och sätter upp erforderlig utrustning. Det blir nog bra det här till slut.

Utrustningen för grävningen var fullt tillfyllest.

Den lilla grävaren lämnade knappt några spår.

Det var noggrant sökande efter redan befintliga
ledningar i marken.

Nu ligger fiberkabeln till vårt hus nedgrävd.

Funktionshindrad - vilken typ av liv har du rätt till då?

Tillspetsad rubrik kanske, men frågan är befogad med tanke på att funktionshindrades situation görs allt svårare med dagens förda politik. LSS har blivit en lag som tillämpas så att den kränker de personer som begär personlig assistans. Jag blev själv kränkt när jag för ett antal år sedan  ansökte om personlig assistans. Efter det har regelverket stramats åt allt mera vilket måste göra det snarast outhärdligt att idag som funktionshindrad utsättas för denna prövning.

När sedan Regeringen har en myndighet, Försäkringskassan, som lydigt och utan den minsta eftertanke sväljer alla nya stramare tillämpningar så ter sig situationen närmast ohållbar för många funktionshindrade.

T ex ska idag även personer med livslånga handikapp,  exempelvis Downs syndrom, var tredje år matchas mot arbetsmarknaden. 23-åriga Matilda är ett exempel på hur galet det kan bli.

Jag kan väl tycka att det kan vara rimligt med en uppföljning vart tredje år, inte minst för den funktionshindrades skull, men då borde man oxå kunna kosta på sig ett personligt sammanträffande i stället för att skicka ett totalt empatilöst brev med snarast kränkande frågor.

Jag själv lyckades tack vare familj, egen målmedvetenhet och en bra arbetsgivare krångla mig ur Försäkringskassans grepp och skaffa mig ett eget liv igen. Detta underlättades dessutom av att jag flyttade från Örebro kommun till Lekebergs kommun där jag mött en helt annan förståelse för mina svårigheter.

Jag har tidigare skrivit inlägg på detta tema,  bl. a. ett inlägg för två år sedan apropå handikappåret 2010. En politisk vision som blev just bara en vision. Allt för ofta blir politiska visioner och utfästelser bara  ord och löften. Vackra men tomma så länge de inte följs av aktiv handling.

Jag blir så jävla trött................

Ja, tänk att t o m lugna, stillsamma jag kan bli uppbragt. Fåren som jag skrivit om ett antal gånger tidigare blir ett allt större gissel för oss. Just när jag sitter och skriver en anmälan som jag avser skicka likalydande till Polisen i Örebro, Länsstyrelsen och Lekebergs kommun så hör jag ett bräkande ute i trädgården.
Min anmälan omfattar följande:

- framkallande av trafikfara

-vanvård av djur /djurplågeri

-sanitär olägenhet / miljöfara

- intrång på och förstörelse av privat mark

- framkallande av fara för funktionshindrad

 På bilderna nedan ser du vad jag hörde ute i trädgården.

Jag lovar, det är noll mysfaktor med bräkande får i trädgården.

Dom bräker ivrigt och skiter oxå ivrigt. Allt i trädgården.

Jag får öppna badrumsfönstret på öv och bröla så det ekar i hela byn för att få fåren att lämna tomten.
Eftersom jag inte kan gå, springa och klappa händer så är brölet mitt enda "vapen".

På bänken där i rosenbersån vill D och jag sitta och samtala och gulla under sköna sommarkvällar.
Då vill vi ha det lugnt omkring oss.

Här är alla 9+2 på väg bort. Om några timmar är dom här igen.

Vindkraft till salu

En annonskampanj pågår i lokalpressen (Nerikes Allehanda) för att till allmänheten saluföra   ett av de c:a 20 vindkraftverk som Stena Renewable AB planerar att uppföra i Södra Kilsbergen i Lekebergs kommun. Andelarna kostar från 5.000:- till 1.000.000 och på detta stadium kan man göra en icke bindande anmälan

Försäljningen administreras av Kronoberget Vind ekonomiska förening. En ekonomisk förening som ännu bara finns på interimsstadiet.  För övrigt så har ännu  inte heller miljötillstånd givits för etableringen. För mig som lekman  så ter sig hela etableringen väldigt mycket på eventuelltstadiet.


Att eventuellt medverka i en satsning som eventuellt kommer till stånd passar inte riktigt med min personlighet så jag passar erbjudandet i detta läge.

Att samhället behöver hitta nya lösningar för vårt energiberoende torde vara oomtvistat och vindkraften är förstås en viktig parameter i detta. Inte oomtvistad dock. Inte minst de människor som får vindkraftsnurror som närmaste grannar reagerar mot denna miljöförändring liksom de som tagit som sin uppgift att värna Sveriges natur och kulturlandskap. Sedan ställs förstås frågor om framtida kostnader för vindkraften. Vad kostar det och vilka får betala? 
Hur gick debatten när snurrornas föregångare, väderkvarnarna, först etablerades? Idag ses väderkvarnar mest som pittoreska inslag. Det kanske oxå vindsnurrorna gör om så där 400 år.


Den framtida energiförsörjningen beror förstås oxå på kärnkraftens framtid. I Sverige så kanske kärnkraftsdiskussionen förändras nu när Socialdemokraterna fått en kärnkraftspositiv partiledare i Stefan Löfven.


Det är inte lätt det här med utveckling och ju mindre jag som lekman och enkel medborgare vet/tar reda på desto större är risken att jag blir blåst. Att veta vad som är sanning är dock inte lätt. Det finns ju "trovärdiga" experter både bland förespråkare och motståndare så rubriker som dessa står lätt att finna i dagspressen:
-"Vindkraften är billig , nödvändig och pålitlig"
- "Vindkraften är dyr, onödig och opålitlig"
Den bakomliggande argumentationen bakom t ex dessa båda påståenden är ofta så snårig och av specialistuttryck mättad att jag efter att ha läst artiklarna närmar mig ett tillstånd av total förvirring.


Vad ska jag tro på? 
När det ter sig för svårt och obegripligt så brukar "magkänslan"  vara en bra kompass. Jag går på den.

Lekebergs kommun, ett föredöme

Som boende i Lekebergs kommun är det roligt att kunna se på kommunens arbete med oftast positiva förtecken. Jag ser att man nu avser införa s k fixarservice för pensionärer. Ett utmärkt initiativ tycker jag. Positivt är oxå att det är arbetslösa ungdomar som ska ansvara för verksamheten. Genom ett enda beslut så ser man till att förbättra för såväl äldre som ungdomar. Bra jobbat.

Det är ett nöje att se att det finns politiker som inte bara pratar om sina mål och visioner utan oxå omsätter dessa i praktisk handling.

Vi flyttade till Lekeberg 2008 och har inte vid ett enda tillfälle ångrat vårt beslut. I alla kontakter med kommunen så har jag blivit korrekt och väl bemött och alltid känt att jag bemöts som den individ jag är och inte som en i högen av kommunmedborgare.

Lekebergsrundan

D och S, mor&dotter, har här packat picnickorgen för att med bil ge sig ut på Lekebergsrundan, ett årligen återkommande arrangemang i Lekebergs kommun. Sigge lyckades komma med på bilden, men inte på rundan. Han fick stanna hemma med mig, Nelson, Kharma och Ville.

En bland många som besöktes var konstnären Ulf Enhörning. Där blev det tavelköp för både D och S. S köpte tavlan View to Street, målad 2003 och D köpte tavlan Colour Fall, målad 2008. Konstnären har senare givit denna tavla ett nytt namn, Sverige svävar. Den har redan hittat sin plats i vårt läsrum. Intressant att se hur konst kan förändra och förnya.

Ohly svingar vilt

Lars Ohly tar som vanligt till brösttoner i sin iver att odugligförklara alla privata intressen inom vård och välfärd. I en artikel i dagens SvD talar han om välfärdens fiender. Ett exempel på en sådan fiende kan vara ett privat bolag som driver en vårdcentral.
Ebnligt Ohlys sätt att se på saken så skulle en sådan fiende vara Capio AB som bl. a. driver Lekebergs vårdcentral på uppdrag av Örebro läns landsting.
Jag har sedan min stroke 2001 tidvis varit storkonsument av sjukvård och har erfarenheter av ett antal sjukvårdsinrättningar. Jag kan i detta sammanhang göra jämförelser. Jag kan t ex jämföra Karla vårdcentral i Örebro i landstingsregi och Lekebergs vårdcentral i privat regi. Denna jämförelse utfaller tveklöst till Lekebergs vårdcentrals fördel.

När jag fram till 2008 bodde i Örebro så var jag hänvisad till Karla vårdcentral och åtskilliga var de gånger jag var missnöjd och upprörd efter besök hos dem.
- aldrig möttes jag av ett glatt Hej och ett leende, nej här var stämningen alltid gravlik. Tillvaron där präglades av en dyster, snarast mumifierad stämning. Jag kände mig därför också alltid illa till mods inför och vid mina besök där.

- bemötandet var lika dåligt oavsett det var vid besök eller via telefon eller mail.

- alltid var väntetiderna långa trots att personal oupphörligt och till synes planlöst strömmade fram och tillbaka genom lokalerna, alltid nollställda och aldrig med blicken mot en besökande patient. Ställde jag en fråga så fick jag ett snäsande och avvisande svar.

- Jag kände mig alltid ovälkommen, som något som "katten hade släpat in".

- jag skrev ett flertal brev till vårdcentralens verksamhetschef med klagomål och mina iakttagelser. Jag fick aldrig ett svar och då var jag klok nog att inte lägga energi på detta utan bestämde mig för att stå ut med denna "behandling".

- den kvinnliga läkare som jag oftast hade vid mina besök var tack och lov en vettig person. Även hon var dock påverkad av stämningen och var avslappnad endast i undersökningsrummet.

- jag gav Karla vårdcentral namnet "Dödens väntrum".

Efter att 2008 flyttat till Lekebergs kommun så är förhållandena helt motsatta.

- vid besök på Lekebergs vårdcentral bemöts jag alltid med ett välkomnande Hej! och ett glatt leende.

- väntetiderna är alltid föredömligt korta.

- ställer jag en fråga till en personal så får jag alltid ett svar.

- som patient så upplever jag mig viktig och väl omhändertagen.

- servicen / bemötandet är utmärkt vare sig det är personligt besök, via telefon eller mail.

Om ägaren till en privat driven vårdcentral gör en "vinst" av ursprungliga skattemedel samtidigt som man bedriver en förstklassig verksamhet, bättre än den landstingsdrivna, så har jag inget problem med detta. Det gör ju inte saken bättre att skattemedel renodlat går till driften av en dåligt skött verksamhet. Det om något är väl att kasta pengarna i sjön.

Vore förhållandena de motsatta till min jämförelsebeskrivning, ja då skulle även jag kunna bli upprörd, om än inte lika rabiat som Lars Ohly.

Detta inlägg skrivet för att påvisa att man inte kan vara så kategorisk som Lars Ohly.Tillvaron är inte antingen svart eller vit.

Lars Ohly, en tänkbar minister? Nej, tack !

Valet avgjort

Nej då, det här är inget försök att vara synsk och förutspå valresultatet den 19 september.
Vad jag menar är att valet är klart för min del. Jag förtidsröstade igår i Biblioteket i Fjugesta. Oerhört smidigt och välordnat, t o m för mig som ju kräver en enkel och okomplicerad miljö för att kunna ta mig fram. Dessutom sköttes förtidsröstningen av trevlig och serviceminded personal. Varför förvånade detta inte mig? Nej, det är ju Lekebergs kommun och då brukar det alltid vara välordnat.


Hur jag lade min röst? Ja, det blev inte riktigt som jag tidigare tänkt med röst på olika partier i de olika valen. Nej, samma parti fick min röst i såväl riksdags- landstings- som kommunalvalet.

Varför ? Ja, helt enkelt för att det partiet har grundvärderingar som jag kan dela. Sedan är det förstås så att jag inte heller delar detta partis mening i alla frågor. Inget märkligt med detta. Förväntar man sig hela tiden det ideala tillståndet, då är risken uppenbar att man förblir väntande och glömmer bort att ens göra de nödvändiga vägvalen.

Skönt att inte bo i den insnöade sopstaden Stockholm

Sopbergen växer i Stockholm och klagomålen haglar över Trafikkontoret som dessutom nedrings av missnöjda kommuninvånare till följd av den bristfälliga snöröjningen.

Tänk så skönt att bo här ute på landet, i Lekebergs kommun. En kommun där all kommunal service fungerar utmärkt. T ex. hämtas soporna punktligt på angiven dag.
Inte heller några problem med snöröjning, trots den svåraste vintern på länge. Allt har fungerat perfekt.
Ja, det är några av fördelarna med att ha lämnat staden och valt ett liv på landet.

Jag har ännu inte, två år efter att vi lämnat Örebro, vid ett enda tillfälle ångrat flytten eller saknat något av stadens utbud.

Här ute finns allt jag behöver. Dessutom massor som jag inte visste att jag behövde , men som får mig att må ännu bättre. Därtill, det mesta är gratis.

Lekebergs kommun - föredöme och föregångare

I dagens Nerikes Allehanda står att läsa hur Lekebergs kommun såg till mina behov som rörelsehindrad när Landstinget inte kunde se mina speciella behov som boende på landet utan bara såg sitt eget regelverk.

Jag har efter att ha bott på landet i 1½ år kunnat konstatera att livet här är oerhört mycket rikare för mig än boende i stadsmiljö. Detta trots att jag är rörelsehindrad , förlamad i min vänstra kroppshalva, efter en stroke 2001. Här ute på landet kan jag vara mycket mera delaktig i vardagslivet om jag bara kan få tillgång till vissa hjälpmedel. Här ute på landet kan jag LEVA, inte bara bli sittande i en lägenhet som i stan där det blev stopp när jag kom ut på trottoaren. Längre kunde jag inte ta mig på egen hand.

Tyvärr är det så att fordon för rörelsehindrade i allt väsentligt är anpassade till stadsmiljö med asfaltsunderlag. Tanken är att man som rörelsehindrad ska kunna förflytta sig på egen hand. Lovvärt? Ja visst, men alla rörelsehindrade är inte likadana som individer och har olika typer av rörelsehinder och därmed olika behov. Jag kan använda min högra arm/hand och mitt högra ben och har tränat upp min förmåga så att jag kan gå en kortare sträcka med käpp.
Mentalt och intellektuellt är jag i samma goda skick som före min stroke, ja i vissa avseenden ännu bättre. Jag arbetar fortfarande och har genom en bra och förstående arbetsgivare, Kriminalvården, givits möjlighet att arbeta med hemmet som bas. De förmågor jag har vill jag förstås se till att behålla och om möjligt utveckla för att kunna fortsätta leva ett rikt liv. Jag vill också , så långt det är möjligt, vara delaktig i vardagsarbetet här hemma.
Några exempel:
-Jag vill kunna hjälpa min fru i trädgårdsarbetet, sysslor som vi båda älskar. Krukor, redskap, jordsäckar och annat som skall förflyttas kan jag nu med min nya elbil ombesörja transporter med.
- Jag vill kunna följa med min fru på en långpromenad med Nelson.
- Jag vill kunna åka och hälsa på en granne i byn.
- Jag vill kunna ta en tur med barnbarnen Erik och Alice när dom är på besök.
Kort sagt, jag vill göra allt som bara är möjligt.

Tack vare att Lekebergs kommun har ett öppet sinnelag i dessa frågor så har nu mitt fordonsbehov lösts på bästa sätt. Jag vill i detta sammanhang generellt lyfta fram Lekeberg som en kommun som värnar sina invånare. Aldrig har jag i mina kontakter med företrädare för kommunen känt mig reducerad till ett ärendenummer i kommunens diarium, utan alltid har jag blivit väl bemött och känt mig respekterad som både individ och människa. En eloge till Lekebergs kommun som lever upp till sin slogan " Lekeberg, lika trevligt som det låter". Ett särskilt tack till arbetsterapeut Annika Friberg, förvaltningschef Anna-Karin Bergstén och ordföranden i vård- och omsorgsnämnden Gösta Jedberger (kd).

Lekeberg - lika trevligt som det låter

Lekebergs kommun representerar i mina ögon något unikt. En kommun med en slogan ( " lika trevligt som det låter ") som dom dessutom till fullo lever upp till. Jag har under de senaste 5 åren , först som fritidsboende och nu som åretruntboende i kommunen, haft anledning att kontakta kommunen i olika typer av ärenden. Vid varje tillfälle så har jag fått ett utmärkt bemötande, mötts av respekt och förståelse och fått ta del av en beslutsprocess vad gäller smidighet och snabbhet vars like jag inte tidigare upplevt. Det känns befriande att få skriva dessa rader i stället för att, som brukligt är, spy galla över kommuners nonchalans och tröghet.

2008 - ett fantastiskt år !

Vilket fantastiskt år ! Vi bestämde oss redan 2007 för att helt skifta spår i livet. På kort tid hittade vi drömstället, gjorde affären klar, avyttrade allt vårt möblemang i vår våning i Örebro och började den mentala anpassningen till ett helt annat liv. Det skulle dröja till 2008 innan förändringen blev praktisk möjlig. Den 15 mars lämnade vi vår våning i Örebro och flyttade till detta fantastiska ställe på landet, i byn Södra Folkavi i Lekebergs kommun. Ett ställe som har potential att förverkliga alla våra drömmar och önskemål.

Efter flytten sålde vi också vårt sommarparadis för nu hade vi ett ställe att leva på året runt. Och här ute lever vi verkligen. En fantastisk miljö, inte bara med närhet till naturen utan mitt i naturen. Trevliga och omtänksamma grannar i byn och i närområdet finns allt vad vi kan behöva av handel, service och övrigt utbud. Vi saknar inget här ute som vi hade i Örebro. Vem trodde att allt vi kan behöva skulle finnas inom 10 minuter med bil, dessutom bara 15 minuter från Örebro. Därtill finns här så mycket mera av genuin karaktär som storstaden inte kan erbjuda.

Livskvalitet heter visst allt detta sammantaget.

Bloggpremiär

Sedan flera år tillbaka har jag haft för avsikt att börja blogga. Har med intresse och viss förtjusning följt andras bloggande och funnit detta sätt att ge uttryck för synpunkter och åsikter vara synnerligen tilltalande. Av skilda skäl har jag inte kommit "till skott" förrän nu.

Jag och min fru har bytt bostadort och flyttat från Örebro ut på landet och vi har gått in på ett helt nytt spår i livet. Idag är det exakt sju månader sedan vi landade här ute i myllan i Lekebergs kommun i VästerNärke. Det har varit synnerligen intensiva månader och månne är det först nu när hösten inträder med sitt lugn och sin mustiga färgprakt som jag känner att jag kommit till ro och tiden därför är mogen för min egen blogg .

Jag har noterat att många bloggare ganska snart tappar farten och och inläggen blir allt färre för att till slut helt upphöra. Jag har en ambition att, om inte dagligen så i vart fall varje vecka återkomma med mina reflektioner om både stort och smått och jag har väl helt enkelt inte känt att jag haft tid och lust till detta förrän just nu.

Jag tänkte börja med att reflektera över Försäkringskassans pågående kampanj om den nya sjukförsäkringen. Dock hejdade jag mig då jag tycker att det känns fel att börja med ett negativt laddat och avståndstagande inlägg. Jag nöjer mig därför med dessa inledande rader och återkommer med ris, ros och reflektioner om det mesta här i tillvaron.