Minnen 5

Nu när det är dags för sommartid igen kan det vara på sin plats med en påminnelse om det där vi brukade kalla vinter.

Januari 2016: Då var det riktig vinter när Nelson 
var på skogspromenad med matte.

Minnen 1

När vi nu planerar för att flytta från vårt älskade Getingstorp så är det viktigt att inte fastna i sorg och saknad över detta utan att fram för allt minnas de många underbara dagar, stunder och ögonblick vi haft under de 12 år vi bott här. På bilderna här nedan från mars 2016 ser du exempel på kära minnen som vi bär med oss.

Sigge 5 år, Nelson 8 år och 
Osborne 5 mån. väntar på 
att få gå ut med matte. 

Kvällsunderhållning: Osborne har 
snott Nelsons ben. Sigge  nöjer 
sig med att notera skeendet och 
Nelson  låter lillebror hållas.

Bortglömt, men ändå aktuellt

Då och då gör jag utkast till inlägg som aldrig blir klara och publicerade. En del av dessa blir liggande kvar. Här nedan ser du ett sådant. Det skulle likväl kunna vara skapat idag. Ja, bortsett då från att det inte ser ut riktigt så här idag. Skogen på baksidan finns ju inte längre, den avverkades i fjol.  

Nelson som syns på några av poolbilderna finns inte heller längre. 

Inte heller är poolen idag lika inbjudande som på bilderna nedan, men D jobbar målvedvetet vidare på att lösa poolproblematiken. Så långt jag förstår är problemet nu lokaliserat till filtret.

Välkomnande gårdsbild.

Växthus, gäststuga och förråd/vedbod.

Växthus och odlingar.

 

Härlig pool. Nelson övervakar skeendet.

Poolliv.

Mera poolliv. Nelson håller koll.

Lika vackert från alla håll. Tycker jag.

Stämning som gjord för ett kvällsdopp.

Fel, men bra ändå

Till följd av det nyckfulla vädret så var det inte bara drömmen om midsommarpotatisen som gick i kras. Påsken kommer heller inte att innehålla de höjdpunkter som vi planerade. T ex blir det inget av årets första måltid i växthuset. 

11 april.

14 april.

Dessutom så har D varit hänvisad till inomhusarbete i stället för trädgårdsarbete. Det innebär bl. a. att några av de mest påtagliga spåren efter Nelson raderats ut då golvet i glasverandan slipats och lackats på nytt.

Som nytt, men en strykning återstår.

Den här bänken var en av Nelsons favoritplatser.

Påsken blev alltså inte alls som vi planerat, men att ha snyggat till i glasverandan är ändå positivt. Därav rubriken. Ännu bättre blir det då vi i morgon får besök av Liv med mamma Sara och pappa Per.

Det våras

Vårtecken:Svanarna mellanlandar på gärdet intill varje 
år på sin väg norrut. Nästa anhalt är Tysslingen.

Att inte längre ha Nelson med oss är en riktig pärs att gå igenom. Därför har jag inte känt för bloggande den senaste veckan.Varje morgon när jag öppnat bloggen och sett det senaste inlägget där jag möts av Nelsons snälla blick så har jag fällt en tår. Så sakteliga börjar nu vardagen återvända och  det är dags att börja tänka på den annalkande våren.

Sigge och Osborne har blivit ännu tajtare
sedan Nelson lämnade oss.

Fräscha tulpaner varje vecka 
hör vårväntan till.

 D har börjat odlingssäsongen så smått. 
Här med tomater, gurka, chili, 
broccoli, purjolök, savoykål, 
spetskål och sommarblommor.

Det här var Nelsons favoritplats på våren.
Nu ska vi själva använda den mera.

Nelson - älskad och saknad

Tack Nelson för underbara år tillsammans!

Nelson finns inte med oss längre. Han fyllde 9 år den 12 februari och igår  fick han lämna oss. Jag nämnde i mitt födelsedagsinlägg att han  försvagats mycket under det senaste året.

Nelson och Osborne på promenad.
med matte. 

D:s fyra killar på samma bild. 

Vid veterinärbesök för en en kort tid sedan så konstaterades han oxå ha drabbats av en elakartad sjukdom varför vi visste att vi inom en snar framtid skulle nödgas ta det där beslutet som alla djurägare vet om men ändå har så svårt att förlika sig med. Sjukdomen är förvisso behandlingsbar, men behandlingen är mycket omfattande och livslång. Därför inget man bör utsätta en åldrande hund för. Vid såna tillfällen är det skönt med en veterinär som känner Nelson och som vi litar på.

Nelson, Osborne och Sigge ; alltid nära matte.

En bullmastiff blir  mellan 8 - 10 år så vi har varit väl medvetna om att det oundvikliga närmat sig, men det är alltid lika svårt när det ska ske. Extra svårt för matte förstås då hon och Nelson upplevt så mycket tillsammans under de här 9 åren. Förutom promenader varje dag så har dom gjort massor tillsammans;  varje år plockat bär och svamp, jobbat i trädgården, tillryggalagt många mil i bil, bott på hotell etc. Dom har kort sagt upplevt världen tillsammans. 

9-årstårtan blev den sista födelsedagstårtan för Nelson.

Ett av skälen till att vi skaffade Osborne var att vi inte ville vara utan hund när Nelson inte skulle finnas med oss längre. Dessutom ville vi gärna att Nelson skulle föra sin klokskap vidare till Osborne vilket oxå skett under det dryga år dom haft tillsammans.

Sigge och Osborne kommer att sakna sin storebror.

D och jag som varit med honom varje dag vet att han levt ett bra och innehållsrikt liv. En vetskap som är skön att bära med sig i den stora saknaden.Nelson har varit en underbar familjemedlem och kompis som levt med oss alla sina år här på Getingstorp. Både genom sin storlek och personlighet har han tagit ordentligt med plats och lämnar ett stort tomrum efter sig. 

Tack för allt kompis! 

Återbesök

Efter några dagar med vårlikt väder så kommer vintern på återbesök. Det känns dock inte alls så motigt eftersom mars månad väntar runt hörnet.

I förrgår var här grönt och strålande sol.

Det gamla äppelträdet är så vackert
i vinterskrud.

Nelson och Osborne på morgonpromenad
med matte.

Osborne, (det lilla svarta knytet), sköter sig perfekt 
som okopplad.

Nelson 9 år

Igår fyllde Nelson 9 år, en aktningsvärd ålder för en bullmastiff. Han hänger fortfarande med, men har blivit påtagligt tröttare det senaste året. Han huserar numera bara på bottenvåningen då vi inte vill riskera att han gör sig illa i trappan.

Nelson tittar längtansfullt på

den läckra tårtan som matte gjort.

Smaskens!

 Fr v Sigge, Nelson, Osborne. Ett härligt gäng. 

Att djur känner av sin omgivning får vi åtskilliga bevis på. Både Sigge och Osborne märker av att Nelson blivit äldre och vill ta det lugnare. Sigge har på eget bevåg flyttat ner och håller sig på bottenvåningen med Nelson mest hela dagarna. På nätterna så sover han ibland uppe med oss, ibland nere med Nelson. Osborne tar det numera mycket lugnare med Nelson och verkar förstå att han vill ha det så. Promenaderna med matte går dom dock fortfarande tillsammans.

Nelson och Osborne på väg ut med matte.

Nelson lufsar på medan Osborne nyfiket nosar runt. 

Storstad vs landsbygd

Det här hittar du inte i storstan.

Du som återkommande läser min blogg kan knappast ha undgått det faktum att jag älskar att bo på landet. Kärleken till landsbygden får sig dock en rejäl törn när jag läser den här artikeln.  Landsbygden omnämns  här som något av ringa eller intet värde och får beteckningen skräpyta.

Det här vägrar jag kalla skräpyta.

Enligt  ekonomiprofessor Kjell A. Nordström vid Handelshögskolan i Stockholm så ser landsbygden om så där 30 år ut så här:
– "Där finns inga universitet, ingen underhållning, ingen shopping, bara träd. Åker du dit kommer du hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla andra har stuckit".

Skräpyta? 

Samma skräpyta? i vinterskrud.

Det där är vad jag kallar en domedagsprofetia. Sådana levereras oftast av någon knäppgök i utkanten av något religiöst samfund. Att det nu är en professor som levererar framtidsvisionen borde förstås väga tyngre, men fan vet. Att idag ge sig på att sia om hur det ser ut år 2050 ter sig över huvud taget rätt vanskligt tycker jag. Jag behöver bara titta ut genom fönstret denna januaridag för att konstatera att det är nåt som inte stämmer. 

Höjer jag sedan blicken till landet over there så ter det sig än knepigare att ens sia om vad som sker i morgon. Dessutom, om 30 år har jag antagligen lämnat jordelivet så jag väljer att inte  lägga pannan i alltför djupa veck. Jag fortsätter att njuta av min landsbygd så länge jag kan. Njut du oxå, var än du befinner dig.

Växthusexteriör.

Hur ser då storstan ut om 30 år? Kanske så här :
Åker du dit så kommer du att hitta en innerstad dränkt i sopor, tusentals drogmissbrukare, massor av vilsna barn och ett gäng knäppgökar i varje gathörn. 

Resten då? Ja, dom längtar ut på landsbygden. Men, där har  till följd av skräpytornas förnäma avskildhet dessa nu antagit exklusiv karaktär och markpriserna har blivit så höga så att endast ett fåtal har råd att bosätta sig där. Detta fåtal som dessutom köper upp lägenhetsbeståndet i storstan för att ha som fritidsboenden. Eller som övernattningsboende när de åker in till huvudstaden för att titta på en fotbollslandskamp på vid den tiden fallfärdiga Friends Arena.
Även detta är en profetia, förvisso utan professorstyngd men ändå lika tramsig.

Växthusinteriör.

Sigge, Nelson och Osborne vill inte heller
bo i storstan.

Välkommen in i framtiden!

Innemys gäller i julhelgen.

Så här i juldagarna föredrar alla i familjen innemys. Även våra fyrbenta älsklingar så klart.

Där ute på trappräcket sitter Sigge och vill in.

Väl inkommen lånar han Osbornes bädd i köket.

Nelson vill oxå in efter en runda
på egen hand i "lillskogen".

Morgon på Getingstorp

Varje morgon på Getingstorp startar med att jag kliver upp vid 6-tiden. Sigge brukar oftast komma upp samtidigt medan det tar lite längre tid för D, Nelson och Osborne. När alla vaknat så börjar dagen alltid med att våra tre killar går ut på morgonpromenad med matte.

Nelson, Osborne och Sigge
väntar på morgonpromenad
med matte.

Fredag

Igår var en alldeles vanlig fredag på Getingstorp. Så vanlig att dagens inlägg inskränker sig till två bilder.

En utsökt fredagmiddag. Biffarna förstås
gjorda på Quornfärs.

Nelson, Sigge och Osborne finns alltid i vår närhet.

Helgbestyr

Helgen som gick var det full aktivitet i köket då D bakade kakor, bullar och skorpor i dagarna två. Kakorna, Brysselkex och Hallongrottor, kom inte med på bild.

Goa bullar. Vanliga på lördag, saffransbullar på söndag.

Skorpor på plåt.

Skorpor på burk.

Nelson, Osborne och Sigge håller matte sällskap.

Efter söndagens bak bjöd D på veckans pasta till middag.

Krämig pasta med egna 
soltorkade tomater.