När stjärnglansen falnat och vardagen inträder

Ännu en Premier League-stjärna träder fram och berättar om den mörka baksida som kan uppenbara sig när karriären är över. Nu är det  f d Hull-spelaren Dean Windass som träder fram och berättar om att han försökt begå självmord. För inte länge sedan tog Wales förbundskapten och f d Premier League-stjärnan Gary Speed  sitt liv. Även det totalt oväntat för omgivningen så vitt jag förstår.

Att vara firad idrottsutövare kan väl tyckas vara en gyllene tillvaro för oss som tittar på. Så är det antagligen oxå för idrottsutövaren själv. I alla fall så länge karriären pågår och personen presterar på toppen av sin förmåga. Men sen då, när karriären är slut, miljonerna inte längre rullar in och ryggdunkningarna tar slut. När där plötsligt  dyker upp en alldeles vanlig vardag, mera gråtrist än gyllenglänsande. Då uppenbarar sig den största utmaningen av alla. Att leva ett alldeles vanligt liv, vilket inte alltid är så enkelt som det kan synas vara. Även om hushållskassan fortfarande är sprängfylld så torde det många gånger fattas något. Det är ju massor som ska ersättas med något annat. Träningar och träningsläger, matcher / tävlingar, sponsorträffar / presskonferenser, fansens gunst är stunder i stjärnglansen som inte lätt låter sig ersättas av något likvärdigt.
Är du då i den situationen att du helt på egen hand ska lösa detta livspussel, ja då kan kanske självmord ses som den enda lösningen. Tragiskt.

Jag har en känsla av att idrottsrörelsen generellt är väldigt dålig på att ta hand om idrottsutövaren när karriären är slut. Även där problemen visat sig redan under karriären brister man i omhändertagande. Framgångarna förblindar och det som stör framgångsmönstret väljer man många gånger att blunda för. Alla är med och blåser upp ballongen, ofta till bristningsgränsen. När sedan ballongen spricker, då står man där med, just det, en sprucken ballong. En sådan är inte lätt att laga som vi alla vet.

Inte vald men ändå inte bortvald

Den award jag fick  innebar att jag skulle skicka den vidare till fem bloggare. Det innebar förstås att jag måste göra ett antal val .Inget konstigt med det, för så är ju livet. Hur gärna man än vill så kan alla inte få allt. En av de uppgifter jag har som människa är att göra val. Val som är av olika svårighetsgrad och inte alltid tilltalar alla. Men lika fullt, om inga val görs så står vi  där och stampar på samma plats som vi alltid gjort. Är det vad vi vill? Knappast.
Men visst, jag hade oxå svårt att välja denna gång så jag gör så här och ger, om inte den awarden, så min uppskattning till ytterligare fem bloggare som jag med behållning följer.
- Tinas tankar
- Jonna Jinton
 - Gittan
- Anita
- ÄlgEva

En award. Jo, jag tackar

 Katarina har valt att ge mig denna award. Det tackar jag för och gläds åt att mitt bloggande kan berika någon annans tillvaro. Min egen tillvaro berikas  då bloggandet numera är min bästa möjlighet att fortsatt medverka och verka "där ute".

Med denna award så följer två uppgifter.

1. Man ska tacka den personen man fått den av samt länka till den personen.
2. Man ska skicka den vidare till fem bloggar som har mindre än 200 följare och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
   
   
   Jag väljer att skicka den vidare till:
   - The olive farmer på Kreta
   - Den Ofrivilliga Bloggaren i Halmstad
   - marinasbay i Singapore
   - eva i Aten
   - fotoavhanna i Hidingeby  
   
   
   Dessa är fem av de bloggar jag följer med stor behållning  och som på olika sätt delar med sig av sina upplevelser. Inte sällan hittar jag hos dessa klokskaper och tips som jag själv kan använda mig av. Dessutom bidrar dom till min ständigt pågående bildning.                                                                                                                  
   
   

Ur led är tiden

Idag

Idag i fjol

                                       

Hip hip hurra!

Ja, det får jag utbrista till min mamma som fyller 86 år idag? Hon är fortfarande kvar på sjukhuset efter fallet den 14 december. Dock inte länge till. Nästa vecka så flyttar hon in i sitt nya boende, 2 rum och kök på ett serviceboende.
Jag är oerhört nöjd då jag lyckats lösa all knutar inför hennes nya boende och flytten dit. Jag har säkert haft ett hundratal telefon- och mailkontakter sedan den 14 december men är trots det vare sig trött eller besviken. Samtliga jag haft kontakt med har varit oerhört vänliga och tillmötesgående. Alla kontakter med personal i Sollefteå kommun, Sollefteå sjukhus och Solatum Hus&Hem AB har varit positiva och man har på ett prestigelöst sätt  mött mig och anammat förslag från mig och även köpt de lösningar jag kunnat presentera. Lösningar som gagnat alla berörda parter. Ska det då inte vara så här? Jo, i en ideal värld, men tyvärr är det alltför sällan som man får ett så positivt och engagerat bemötande.  Därför får oxå dessa företrädare för Sollefteå hänga med på rubrikens hip hip hurra! Det tycker jag att dom är värda. Det blir oxå hip hip hurra till släkt och snälla grannar där uppe i norr som sköter de praktiska arrangemangen runt flytten.

Den bästa presenten min mamma kunde få var när jag nu på morgonen kunde ringa och tala om för henne att allt är löst inför hennes utskrivning från sjukhuset och flytten till hennes nya hem.

Nu när allt är löst så känner jag inte av min begränsning när det gäller att vara praktiskt behjälplig. Det går faktiskt att hitta lösningar även om man som jag är 60 mil bort.

"Hur många lingon finns det i världen"

Så heter filmen vi tittade på igår kväll. En tänkvärd film på alla sätt. En bra påminnelse om att vi alla har något att erbjuda. Varje människa sitter inne med någon förmåga, även om  omgivningen inte alltid inser, vill inse, detta. Köpte filmen direkt via filmsajten Film2home. Smidigt.

Hjälp en grek

Du som på något sätt vill sträcka ut en hjälpande hand till en grek bör läsa detta inlägg på The Olive Farmers blog .
Varför ska man hjälpa en grek?  Jag som under 30 års tid ofta reste till Grekland känner oerhört mycket för grekerna. Ingenstans i världen har jag mött sådan vänlighet som jag alltid mötte i Grekland. Bara det är skäl nog för mig att skicka  Marinas tips / appell vidare.
Jag kan varmt rekommendera Marinas olivolja.

Dagen efter

Nej, det är inte som du tror. Gårdagens spa-dag gör att jag dagen efter fortfarande njuter av vällust. Gårdagen innehöll ett flertal behandlingar, som t ex bodyscrub och sculpmassage. Idag är min kropp len som babyhud efter massage med ett flertal djupverkande och välgörande oljor.

Efter spa-behandlingarna kryddades dagen med en Dry Martini i Sinnesrorummet. Därefter började jag läsa en bok, Brida av Paulo Coelho, som jag haft liggande en längre  tid. Jag har några ytterligare böcker som jag kanske tar mig an nu när läslusten smyger sig på igen. Jag är lite av en bokperiodare så börjar jag bara läsa en bok så brukar det bli flera. Brida är den åttonde boken av Paulo Coelho som jag läser. Den första jag läste var Alkemisten och sedan var jag fast.

SPA-dag

Efter att ha firat jul och nyår med "stora familjen" så ska D. och jag idag ha en riktig lyx- och tahandomvarandradag"  i  "The little family". som förutom D. och jag består av Nelson, Sigge och Leisha. Det innebär att dagen kommer att fyllas av ett antal spa-aktiviteter för D.  och mig och därtill  bad och tassvård för Nelson, Sigge och Leisha. En dag som denna börjar vi förstås med en sen helgfrukost, en frukost som vanligtvis intas på lördagar och söndagar

KD?

Att under pseudonym smutskasta sina partikollegor är onekligen ett lågvattenmärke. Är man som Henrik Ehrenberg dessutom stabschef och därmed partiledaren Göran Hägglunds närmaste man, då är man körd. Då hjälper det inte ens att använda den av naivitet klingande pseudonymen Ove Tove, var den nu kan emanera från .

Ehrenberg som nu fått sparken ska få andra arbetsuppgifter i Regeringskansliet. Görs ingen lämplighetsbedömning av personer som ska jobba i Regeringskansliet? Jag bara undrar. Självklart undrar jag mera.

Vad är det för fel på grekerna?

"Älskling, jag har fått sparken". Ja, så lyder den vanligaste repliken i en grekisk familj idag. Det och mycket annat framkom i kvällens TV-film "Vad är det för fel på grekerna"? av och med Alexandra Pascalidou.  Oavsett vad som är sant eller inte av allt som sägs och skrivs om den grekiska krisen så torde det dock inte råda någon tvekan om att det är den vanlige greken som får betala priset.

Grekland är ett land som jag ofta besökte under 30 års tid och jag kom att älska både landet och människorna. Jag lider uppriktigt av att se hur Grekland och grekerna lever och behandlas idag. Som så ofta när svårigheter uppstår i ett samhälle så är det barn och ungdomar som blir dom stora förlorarna. Risken  för " A lost generation" är uppenbar.

Jag tycker att frågan som Alexandra Pascalidou avslutade filmen med är högst adekvat. Frågan lyder:
"Vad är det för fel på människorna"?
Eller, lite närmare uttryckt: "Vad är det för fel på dig och mig"?

Vem kan man lita på?

Rubriken är befogad efter det att abbotten Efraim  vid ett av Greklands mest kända kloster, Vatopedi,  i julhelgen häktats för ekonomisk brottslighet i form av penningtvätt och förskingring.

Gott Nytt År!

Utrymme för drömmar och önskningar

Jo då, det är samma växthus här på bilden (idag) som i headern ovan (juli). Oj, så många härliga tankar mitt huvud fylls av när jag  med blicken växlar mellan bilderna. Ser fram emot ett händelse- och glädjerikt 2012. Detsamma önskar jag dig.

Hård julklapp

Polisen i Kalmar skickade ett paket till en fånge på Kumlaanstalten. Paketets innehåll? Ett vapen och en kula. Var det tänkt som ett test av Kriminalvårdens säkerhetsrutiner eller....?

Från grodproducent till åsiktsinkontinent

Republikanske presidentkandidaten Rick Perry har gått från  grodproducent till åsiktsinkontinent. Nu har han  bytt fot vad gäller våldtäktsoffers rätt till abort. Jag kan inte påstå att mitt förtroende för amerikanska presidentkandidater, speciellt de republikanska, ökat. Snarare blir jag med tiden allt mera konfunderad över att detta spektakel tillåts pågå.
Lika märkligt ter det sig att amerikanen i allmänhet gärna stoltserar med vilket parti man röstat på. Ja, man t o m skyltar med vilken kandidat man stödjer.
Jag undrar vad Michelle Bachmann tycker i abortfrågan. Om hon nu själv vet vad hon tycker.

Även en liten inblick är upplysande

Får i denna artikel en liten inblick i Nordkorea. Skrämmande ? Ja visst, men oxå upplysande. Allt är inte som vi förleds att tro. Norkoreaner är inte gråtande knäppgökar. Dom är människor som du och jag, om än pådyvlade en skruvad världsbild.

Mellandagar

Dessa dagar gör onekligen skäl för det rubricerade namnet. Nedräkning efter jul, upptrappning till nyår, det är det hela. Åtminstone för mig som tagit ledigt från jobbet. Bra  eftersom jag kunnat lägga all min tid på att ordna ett bra framtida boende för min 85-åriga mamma och har kunnat ha daglig kontakt med henne då hon legat på sjukhus över julhelgen. Hon har nu fått flytta till Rehab men en dryg månads konvalescenstid återstår innan hon skrivs ut.

Tvärt emot vad vi alla trodde så har jag lyckats hitta ett jättebra boende till henne. Ett boende som hon själv är nöjd med på en plats där jag vet att hon kan känna sig hemma och trivas. Det är ett mindre servicehuskomplex där jag kunnat ordna en  tvårumslägenhet belägen i ett fristående annex. Det är beläget 15 km från där hon nu bor och i lantlig miljö som hon är van att bo i. Jag känner mig oerhört till freds med att ha fått hjälpa henne med detta, allra helst som jag numera inte kan vara till hjälp med praktiska insatser.

En sak som slår mig är hur datorberoende man idag är. Jag har kunnat ha daglig bevakning på bostadsbeståndet i hennes hemtrakter och kunde därför slå till direkt när ett ledigt objekt dök upp. Vad gör man idag utan dator om man inte har hjälp av någon? Använder telefonen förstås och hoppas att man ringer vid rätt tillfälle och hittar rätt person och att företaget man söker över huvud taget har öppet i dessa helgtider.

Sommarvibbar

När jag tittar ut och ser en frodigt grön gräsmatta och en från en blå himmel strålande sol så kan jag inte undgå att få sommarkänslor. Därför blev det så att jag idag bytte headerbild. Till en bild av den plats i vår trädgård där vi tillbringar mest tid under sommarhalvåret. Det är inte långt kvar nu. Ja, först ska vi fira nyår förstås, men sen så.

När jag tittar på bilden inifrån växthuset så slår det mig att vi ännu inte tagit in mitt olivträd. Det blir nog inte förrän 2012 då det ju tål ner mot 1o minusgrader.

Annandag Jul

Här skjutsas den sista julgästen hem och snart återgår allt till det normala igen. En skön, grön och avkopplande julhelg har det varit.