Hösttecken

En tveklöst sevärd dokumentärfilm.

Ett typiskt hösttecken vill jag påstå. Ja, att fördriva en kväll med att se en sen film på TV. Programmet Dox i SVT brukar leverera minnesvärda dokumentärer. Så oxå igår då vi tittade på filmen "The wolfpack", en sällsam historia om en familj som valt att leva ett liv utanför samhället. I en lägenhet på Lower East Side, Manhattan, New York. 

Att familjen ska leva på detta sätt har bestämts av pappan, en Hare Krishna-anhängare från Peru, som oxå är den ende som har nycklar till lägenheten. Pappan som vill skydda familjen från den farliga omgivningen tar avstånd från samhället genom att inte arbeta. Om han fick ett skivkontrakt så skulle han dock kunna tänka sig arbeta. Så mycket för den övertygelsen. Familjen synes försörja sig genom den ersättning mamman, bonddotter från mellanvästern, får för att sköta barnens hemundervisning då inget av barnen går i vanlig skola.

Hur de sju syskonen, 6 pojkar och en flicka som knappt syns i filmen, lyckas ta sig någorlunda helskinnade fram i livet framstår som en gåta. Det som de sex bröderna vet om livet där ute har de lärt sig genom att titta på filmer. 

En tveklöst sevärd film som är såväl otäck, osannolik som charmig. Precis så där som livet kan te sig ibland.

Nu väntar längtans tider

Även om denna morgon ter sig höstlik så lovar prognosen ännu en rätt fin vecka. Utan nederbörd dessutom, vilket jag tackar särskilt för då jag denna vecka ska klippa gräsmattorna för sista gången i år. När det väl är gjort så kan jag påstå att sommaren definitivt är över för min del. Men, om så där 8 månader så är det ånyo dags för mig  att svinga mig upp på mitt favoritfordon. Om bara kroppen vill. 

Visst är det höstkänsla som infinner sig
06.30 denna måndagmorgon.

Så annorlunda när jag "kryper" närmare
den uppgående solen.

Travtips och bilvård

Igår var det ännu en härlig septemberdag.

Igår fick vi uppleva ännu en underbar septemberdag. Vad gjorde jag då? Jo som vanligt så läggs mycket lördagstid på travet, på V75, i from förhoppning om att sätta 7:an. Det blev inte så igår heller. Det blev ändå 6 rätt , men med usel utdelning så sooner or later gäller fortfarande. Igår var tävlingarna på en av mina gamla hemmabanor, Solänget i Ö-vik. Min andra gamla hemmabana är Dannero i Kramfors.

Idag körs en s k extra V75, på Bjerke i Oslo. Det blir nog ännu knepigare att hitta vinnarna där eftersom jag inte känner till de norska hästarna så väl som de svenska. Men, sooner or later så sitter den, 7:an.

 D bjöd på en räksallad med vitlöksdressing
och ägg till travet.

D är inte på långa vägar lika travbiten, men vi brukar ibland sy ihop ett tips tillsammans. Så blev det igår. Det är riktigt roligt att först göra var sin grundläggande analys av omgången och sedan resonera oss fram till ett gemensamt tips. När gårdagentipset var framvärkt så hade D naturligtvis nåt mera på sin agenda. Hon skulle tvätta bilen. Det blev en heltvätt som innebar in-och utvändig rengöring såväl som utvändig avfettning och asfaltborttagning. När jag tittar ut nu på morgonen så glänser Jeepen där den står.

Vad försiggår på nedre parkeringen tro?

Jo, D tvättar bilen.lEn grundlig höstrengöring.
En s k heltvätt.

Avslut värt att fira

Gårdagens måltid avnjöts i växthuset.

Gårdagens sommaravslutning blev i växthuset då det blev lite för svalt för att sitta ute. Å andra sidan, att sitta i växthuset är som att sitta ute. Mera ombonat bara. Den grekiska salladen med vederbörliga tillbehör smakade som alltid utsökt. Det är en exyttra njutning när huvuddelen av vad som finns på tallriken, ( tre sorters sallad, tomater, gurka, rödlök, basilika). Tzatzikin var förstås D:s egengjorda; den godaste som finns. 

Det blev en underbar sommaravslutning. 

Våra tre björkar från 2011 växer bra.

Skuggorna blir allt längre.

My kind of selfie.

Där inne väntar en ljuvlig måltid.

Mitt olivträd måste bara vara med när
det vankas grekisk afton.

Osborne fick igår sitt första märgben.

Tillbehör; vatten, Ouzo, Retsina, tzatziki och bröd.

Och ett ljus på bordet så klart.

Aftonsolen vandrar där ute.

Jag älskar dessa måltider.

Allt på tallriken förutom oliver och fetaost
är  från vår egen trädgård.

Grekgubben trivs.

Uppsikt.

Nelson undrar om det finns mera
märgben då han grävt ner det han fått.

Att knyta ihop säcken

Där kommer det att bli säsongsavslutning idag.

Uppstigen vid 5-snåret på morgonen så ser jag ingenting när jag tittar ut. Därför bjuder jag inte på några nytagna foton. Det är helt enkelt becksvart där ute och det gör sig inte så bra på bild. Detta mörker säger mig att nu är hösten definitivt kommen. Ingen återvändo finnes då jag inte besitter några krafter som kan ändra på detta faktum. 

Fortsättningen av dagen utlovas dock bestå av sol och behaglig temperatur så därför tänker vi ta chansen att avnjuta ännu en utomhusmåltid. Den 9 maj inledde vi sommaren med en grekisk sallad på uteplatsen jämte glasverandan och idag tänker vi avsluta på samma sätt. Det känns som ett bra sätt att knyta ihop säcken.

Innan det är dags för säsongsavslutning så ska jag på min återkommande månadsutflykt till närmaste tätort, Fjugesta.  Det är dags för mitt månatliga frisörbesök. 

I september har jag förresten redan gjort en utflykt. Till Örebro och min optiker för ett syntest. Igår hämtade D mina nya glasögon. Och ja, jag ser mycket bättre nu.

September har alltså varit en ovanligt händelserik månad för mig som annars tillbringar all min tid innanför Getingstorps tomtgräns.

Nu kommer den visst

Även om oxå den kommande veckan ser vädermässigt hoppfull ut så börjar jag nu se allt flera hösttecken omkring mig när jag susar runt med elmoppen här hemma.

När aftonsolen tar vägen genom portalen,
då är det höst.

När vyn på vägen hem från soptunnan ser ut så här,
då knackar hösten på.

Likafullt vackert tycker jag.

Årets sista gräsklippning närmar sig visst.
Då är det höst.

När jag höjer blicken utanför Getingstorp så dyker flera hösttecken upp. T ex har ishockeysäsongen startat. MoDo vann igår premiären i hockeyallsvenskan borta mot Västerås. Ett första steg på vägen tillbaka till SHL som startar på lördag och där MoDo förhoppningsvis ånyo återfinns nästa säsong. 

Samtidigt har fotbollens Champions League 2016/17 rullat igång. Och i kväll kan Sveriges fotbollsdamer ta den avgörande poängen mot Slovakien för att vara klara för nästa års EM-slutspel

Som du ser, det stundar bråda tider även för en pensionär på Getingstorp.

Sommarens sista?

Även om solen fortfarande slösar sina strålar på oss så går nog sommaren ofelbart mot sitt slut. Det innebär oxå att trädgårdens blommor går till vila. Vilket i sin tur får till följd att jag inte längre får glädjas åt D:s vackra buketter här inne. Sedan blir det för en tid min uppgift att fixa blommorna vilket jag tycker är roligt. Även om D får sköta själva inköpen.

Den blev jag glad av när jag kom
nerför trappan häromdagen.

Mera en installation än en bukett.

Den passar på köksbordet.

Men ersätts snart av ljusstakar.

Kanske gjorda av en rödlök som här.

Magiska kvällar

Magisk kväll.

Den senaste tiden har vi njutit av ljuvliga kvällar här på Getingstorp. Att först äta middag ute och sedan bara sitta och invänta kvällsmörkret låter kanske inte så upphetsande. Men, de kvällar vi upplevt  den senaste tiden har varit magiska. Kvällar som egentligen måste upplevas på plats. Att så här i skrift och med en bild försöka göra upplevelsen rättvisa är ogörligt, men jag försöker ändå. Du har antagligen upplevt nåt liknande där du bor så du förstår nog vad jag menar.

Våra husdjur

Sigge, Nelson och Osborne är med oss i det mesta vi företar oss här hemma. Dom vill verkligen vara med och sitter alla tre på parad i glasverandan när dom märker att vi är på väg ut. Att se dom ute i trädgården är oxå välgörande för matte och husse då deras välmående  spiller över på oss. Vi mår helt enkelt bra av att se dom må bra.

Sigge sitter ofta och spanar.

Nelson slappar helst.

Osborne har hittat en favoritsten där han ofta ligger.

Härlig blick, eller hur?

En ny bekantskap

Är du oxå konfunderad i dessa dagar? Ja, över det väder som september bjuder på. September som visar sig i en helt ny skepnad. Ibland är det extra trevligt med nya bekantskaper. För vår del innebär det bl. a. att det blir middag ute varje dag.  Oftast på uteplatsen vid glasverandan eftersom frånvaron av regn och vind inte nödgar oss att ens söka växthusets skydd. 
När vi avnjutit måltiden så sitter vi kvar i timmar och samtalar och låter oss omfamnas av det annalkande mörkret. Stundom låter vi bara tystnaden tala.

Igår blev det en indisk gryta
med ris och raita.

Ljuvlig kväll.

Här är det lätt att blicken fastnar.

Himlen ser vred ut, men icke.

Jag behöver lyset på elmoppen för att
ta mig fram i kvällsmörkret.

Ljuspunkter

Morgonsolen smyger sig med ljudlösa steg på
den fortfarande prunkande trädgården.

När både bloggen och kroppen trilskas med mig och försöker sätta käppar i hjulet för min vällevnad, då får jag intensifiera mitt sökande efter tillvarons ljuspunkter. Just nu ställer det inga större krav på ansträngning från min sida. Det räcker med att titta ut. Eller för den delen, gå ut.

Komna en tredjedel in i september så fortsätter nämligen sommaren att slösa sin omsorg på oss. Varma dagar och ljumma kvällar möjliggör fortsatt sommarliv med utemåltider som höjdpunkter. Det är bara de svala mornarna som skvallrar om att sommaren snart är över. Men enligt prognoserna, som jag så klart väljer att tro på, så går vi ännu en sån där magisk vecka till mötes.

Där serverade D fredagens middag.

Egen potatis, inlagd gurka och svartvinbärsgelé,
Egna morötter, egenplockade kantareller och rönnbär
som dekoration.
Det är bara vinet och quornschnitzeln som inte
kommer från de egna trädgården eller skogen.

När bloggande blir tråkigt

Egentligen tycker jag att det bara är roligt med mitt bloggande, men inte när bloggen börjar "leva sitt eget liv", bortom min kontroll. Det började med att ett inlägg bara försvann häromdagen och senare dök upp inlagt en vecka tidigare?? Så har det därefter fortsatt med diverse störningar. Den senaste är att funktionen "Besökare från" bara försvunnit. Så här håller det på hela tiden, plötsliga förändringar utan min medverkan. 

Jag är inget tekniskt snille så jag brukar tillämpa "väntautmetoden". Det betyder att bloggen och jag lämnar varandra ifred några dagar och när vi återupptar bekantskapen så brukar allt fungera som förr. Nu är det dags att se om metoden fungerar framgångsrikt även denna gång. Reflektionspaus m a o. 
På återseende!

Nyfriserad

Idag har Osborne och matte varit till Fannys hundtrim. Det var första besöket där och båda var riktigt nöjda vid hemkosten. Även jag är nöjd ska sägas. Fanny har gjort ett riktigt bra jobb och Osborne trivdes med att tas om hand av henne.

Osbornes päls växer fort och blir väldigt lurvig så han behöver trimmas då och då. När dom kom hem så var i vart fall Sigge lite fundersam om det verkligen var Osborne som kom hem. Han är sig inte alls lik, doftar av nåt nytt shampoo och har dessutom synliga ögon nu. Det blir säkert flera besök hos Fanny.

Skönt att vila ut hemma efter frisörbesöket.

Snygg blev jag oxå. 
Och mina ögon syns.

Visst har jag snälla ögon?

Jag kan oxå se lite bestämd ut.

Bonus med favorit i repris

Där inne bjöds söndagmiddag.

I söndags bjöd D på middag i växthuset. Det gäller att passa på så länge vädret tillåter utemåltider.  Som det just nu ser ut så ges nya möjligheter även under innevarande vecka. Efter en lite darrig augusti så få det onekligen ses som en bonus med denna början på september.
Det blev en favorit i repris; torskrygg. Denna gång enligt ett tidigare oprövat recept; torskrygg med bacon, soltorkade tomater och bruten potatis. En riktig höjdarmåltid.

  

Sigge är så klart med.

Nelson promenerade med mig och elmoppen.
Med backspegelns hjälp blev det en selfie.

Än finns det sommarfärger.

En superb söndagmiddag.

Osborne och Sigge turas om  som dörrvakter.

Fjärran där borta syns solens sista strålar för dagen.

Det blir nog flera växthusmåltider i
veckan som kommer.