Läckerheter

Det är alltid en speciell känsla att på tallriken ha något nyskördat från trädgården. Vid den här tiden så är det förstås inte mycket som kan skördas, men desto läckrare då med det som ändå finns. Tex maffiga palsternackor.

Diverse läckerheter. Palsternackorna nyskördade.

Så här läckert blev det när D tillagat allt.
En kanonrätt med favoriten halloumi.

Fredagspasta med vårtecken

Fredag igår och som brukligt pasta till middag. Där ute händer det saker då våren nu verkar ha kommit för att stanna. Osborne och matte tillbringade dagen med att finputsa i trädgårdens rabatter. Sigge och jag vill ha tvåsiffrigt på termometern innan vi tillbringar heldagar i trädgården.

Pasta med pistagepesto och räkor 
En vit Rioja därtill. Utsökt kombination.

Våren kommer alltid tidigt vid jordkällaren.

Bänken vid rosenbersån är ett säkert vårtecken.
Liksom blomsterkorgar på lyktstolparna.

Vårfin

I förrgår var det dags för Osborne att åka med matte till Fannys hundtrim för att göra sig vårfin. Nästa vecka är det dags för husse att "putsa sina lockar". Nej, Osborne och jag har inte samma frisör. Min heter Ida.

Nyklippt och fin.

Så här såg Osborne ut dagen före frisörbesöket.

Egotrippad?

Kan jag påstås vara egotrippad när jag vid min datorplats har ett inramat foto av mig själv? Bredvid hänger ett inramat foto av D. Vad är då speciellt med dessa foton? Jo de är  från 1998,  2½ år innan min stroke. Från en minnesvärd resa som D och jag gjorde till Barcelona.

Fotona tagna inne på Mirómuseet. 

Varför gillar jag just dessa bilder så mycket så att jag dagligen vill ha dom i mitt blickfång? Ja, det är helt enkelt så att jag gillar att se mig och D tillsammans på den tiden då jag var i min krafts dagar. Det framkallar sköna minnen och goa känslor.

Välkomna besök

Senare i veckan utlovas svindlande temperaturer, kanske det t o m blir tvåsiffrigt i helgen. Kan det vara dags för en stilla stund i växthuset i tro?

En välkommen besökare.

Igår hade vi lyckan att ha ytterligare ett, ja t o m två, solsken på besök. Vilka det var förstår du av bilden nedan. 

Det var Sara och Liv så klart.

Det där med våren

Måndagmorgon och våren är på rymmen.

De vårkänslor jag igår bar på slets abrupt ur mina händer när jag vaknade i morse. Istället för att se krokusen blomma möttes jag av ett ymnigt snöfall. Inte alls efterlängtat.

Det var bättre förr. I alla fall igår.

D ägnade söndagen åt att rensa rabatter.

Krokusen kämpar sig så sakteliga upp.

Osborne var fullt sysselsatt med det märgben 
han fått av matte.

Snyggt arrangemang på köksbordet.

Lökhalvor i glaskupa, en typisk D-idé.

D bjöd igår på gratinerad torskgryta.

Tulpaner

Fräscha tulpaner varje vecka är vid den här tiden ett stående inslag på Getingstorp. Jag kan inte tänka mig en vår utan tulpaner i huset. I köket där dom förgyller måltiderna. I hallen där de står välkomnande vare sig du kommer in genom glasverandan eller ner för trappan. På övervåningen där jag huserar den mesta tiden. Just denna bukett ställer D ut  i glasverandan på natten. Där är det svalt och tulpanerna mår bra av denna svalka och håller sig därför fräscha hela veckan tills dom ersätts av nya. Vad vore våren utan tulpaner?

D köpte några tulpaner med lökar denna gång.
Framtida tulpaner på Getingstorp.

Snyggt arrangemang i hallen.

Nya tulpaner på öv. oxå så klart.

Fredagspasta

Fredag igår och så klart pasta till middag. Innan middagen så satt vi en stund och njöt av vårljuset inne i Sinnesrorummet. Ett vårtecken. Under vinterhalvåret sitter vi oftast där inne kvällstid och tänder då en brasa, men nu är det en njutning att sitta där inne på dagen när allt badar i vårljus. Då kan vi tala om vederkvickelse.

Sigge trivs i Sinnesrorummet.

Allra helst när det badar i sol.

Det är härligt när vårljuset söker sig inomhus.

D vill inte vara med på bild.

Snart serveras fredagspastan.

Avokado- och basilikapasta. 
God, men lite för krämig/mäktig.

Nu börjar det

Det går åt ansenliga mängder jordförbättringsjord, planteringsjord etc. varje år vid den här tiden. När det denna vecka på Granngården bjöds extrapris så passade D förstås på. Det blev två vändor med 30 säckar varje gång i Jeepen. Alltså totalt 60 säckar. D kommer nog att vara rätt mör i kroppen i helgen efter allt lyftande, bärande och grävande. Och det här är bara början. Som väl är så kommer vi att rikligt belönas för hennes insatser.

Vad gör Jeepen där?

Urlastning pågår.

Vartefter säckarna töms ska det grävas och jorden vändas.
Osborne gör alltid matte sällskap i trädgården.

Ljuvliga tider stundar

Efter i förrgår och igår skrivit inlägg med en kritisk underton så känns det bättre att idag kunna skriva något som bara innehåller ljus, glädje och framtidstro.

I väntan på varmare väderlek så huserar nu plantor lite här och var i huset. Bl.a. i glasverandan innan det är dags för flytt ut till växthuset.

Det syns skillnad från dag till dag.

Mycket smått och gott här som senare kommer att
landa på min tallrik.

Sigge är fascinerad av nyheterna.

Se, men inte röra.

Effektivitet och reursanvändning

I min situation som halvkroppsförlamad så tänker jag ofta på ett annorlunda sätt och på detaljer som de flesta andra över huvud taget inte reflekterar över. En sådan sak är att det med dagens tillgång till internet fortfarande  florerar en sådan  oerhörd mängd pappershandlingar. När man som jag är "enarmad" är pappershandlingar ett gissel. Pappershandlingar som dessutom ska distribueras med post. Därtill med opålitliga Postnord. 

Detta slog mig senast i förrgår då jag hade varit i kontakt med sjukvården, såväl vårdcentral som sjukhus i två olika ärenden. Till vårdcentralen hade jag med e-post skickat en begäran om att få en läkartid för hälsokontroll som jag genomgår vartannat år. För att denna skickningsväg ska vara säker så använder jag  mitt Bank-ID. En alldeles utmärkt lösning för olika typer av myndighetskorrespondens tycker jag.

Hur fick jag då svar från vårdcentralen? Jo, via e-post där meddelandet var följande:
Hej!
Jag skickar en kallelse till läkarbesök med posten.
Med vänlig hälsning
xx
Distriktssköterska

Varför i himmelens namn ska en kallelse skickas med posten? Jag hade ju lika gärna kunnat få kallelsen, tidpunkten för läkarbesöket, med svarsmailet.

Det andra ärendet gällde ett återbesök till sjukhuset som en uppföljning till mitt akutbesök i juli i fjol. Det var då jag drabbades av plötslig hörselnedsättning och sedan dess är döv på höger öra. 

Efter akutbesöket så var jag på uppföljningsbesök på både Öronkliniken och Audiologen. Efter hörseltestet där så utlovades en snabb kallelse till återbesök hos en specialist, en audionom. Tiden gick och gick och inget hörde jag. Vare sig från Audiologen eller på höger öra. 

Efter tips av en anhörig skickade jag därför en s k egen vårdbegäran till Audiologen. Denna skickade jag med e-post med användande av mitt Bank-ID. Svaret /kallelsen fick jag föredömligt snabbt, men förstås med post. Jag hade tid i förrgår kl. 09.15. Jag fick sms-påminnelse om besöket vid två tillfällen, den 10 och den 12/3.  Kl. 08.05  i förrgår morse, strax innan D skulle hjälpa mig in i bilen för resa till sjukhuset blev jag uppringd och meddelad att besöket var inställt. Personen jag skulle träffa var inte på plats. Sånt kan ju hända även i den bästa av världar så just det upprörde inte mina känslor även om det just då kändes surt.
Jag fick efter många om och men en ny tid den 20 april. Kallelse ska komma, naturligtvis i pappersform med posten. Kallelse i pappersform med posten??? Varför det då jag redan fått tiden vid telefonsamtalet.

Sjukvården är så vitt känt väl datoriserad och de kan använda såväl e-post som sms, men t ex kallelser skickas inte på detta sätt. Varför? Är det någon som har en rimlig förklaring? 

Häromdagen fick jag min inkomstdeklaration från Skatteverket via e-post, Min myndighetspost. Bedöms detta säkert så borde oxå en kallelse till hälsokontroll kunna ske på likartat sätt.

Jag vet att det finns patienter som inte har eller kan använda datorer, men det förklarar inte varför alla patienter ska behandlas efter denna mera resurskrävande"måttstock".

Med tanke på sjukvårdens ständiga resursbrist med påföljande neddragningar så vore det på sin plats med en total översyn hur de faktiskt använder de resurser de ändå har att förfoga över. 

Avslutningsvis så kan jag konstatera att det där snabba återbesöket blir av efter 9 månader. Lite skillnad det jämfört med den s k 90-dagarsgarantin. 270 dagar i stället för 90 dagar.

Den nya loggan har Landstinget i a f lyckats med.

Den är riktigt smakfull. Alltid något.

PS Liksom gårdagens inlägg är detta ett bra exempel på hur bloggen kan användas för att lätta på trycket i minnesbanken. Ett sätt att "skriva av sig".

Vindkraft - en miljöfara?

Ibland läser jag en tidningsartikel i förbifarten utan större engagemang just då. Men, likafullt så sätter sig det lästa fast i minnet och dyker återkommande upp i mina tankar. För några veckor sedan läste jag en artikel som ställde frågor kring vindkraftens utbyggnad, framtid och påverkan på miljön.

Hur ser det ut här om 25 år tro?

Jag har inte riktigt kunna släppa frågorna om vad som händer när vindkraftsnurrorna efter 25 år gjort sitt och inte längre levererar. Ska snurrorna stå kvar ute i markerna som fallfärdiga minnesmärken över vår omsorg om miljön eller kommer de att nogsamt och ansvarsfullt nedmonteras och miljön återställas av de som då äger anläggningarna? Jag antar att vindkraftsparkerna kommer att byta ägare ett antal gånger under sin livstid.  Ägare där  för flertalet vinstintresset väger tyngre än miljöintresset. 
Vad händer? Jag bara undrar.

PS Detta inlägg är oxå ett bra exempel på hur bloggen kan användas för att lätta på trycket i minnesbanken. Ett sätt att "skriva av sig".

UH! UH! UH!

Heja Island!

Islandsfansens vulkanramsa från fjolårets fotbolls-EM gjorde stor succé och den torde vara känd även utanför fotbollskretsar. 

Med internationella kvinnodagen i färskt minne så fastnade jag för en artikel om lika lön för lika arbete. Något som diskuterats och debatterats länge, alltför länge kan jag tycka. Politikerna säger sig var för en sådan ordning, men som så ofta stannar det vid ord. Därför känns det befriande att Island faktiskt gör något oxå. Att det ska behöva lagstiftas om något som alla säger sig vara för är förstås ett misslyckande i sig, men vad göra när inget händer.

"Mycket snack och lite verkstad" präglar alltför ofta politiken och politikerna. Så befriande det då är när någon går från ord till handling.

Heja Island! UH!, UH!, UH!

Pastafredag

Sedan en tid tillbaka  har det blivit pasta till middag på fredagar. Pastarätter kan varieras i det oändliga så det är inte svårt att hitta/hitta på nyheter.

Fredagsmiddag förbereds.

Pasta med svartkål och svamp.

Under det gröna täcket döljer sig
pasta med oliver och Pecorino.

Ingen regel utan undantag så det händer ibland att det blir någon annan nyhet.

Het smördegspirog. Hettan från rikligt med chili.

                               

En fräsch sallad därtill

och en kall sås. 

                     

Det våras

Vårtecken:Svanarna mellanlandar på gärdet intill varje 
år på sin väg norrut. Nästa anhalt är Tysslingen.

Att inte längre ha Nelson med oss är en riktig pärs att gå igenom. Därför har jag inte känt för bloggande den senaste veckan.Varje morgon när jag öppnat bloggen och sett det senaste inlägget där jag möts av Nelsons snälla blick så har jag fällt en tår. Så sakteliga börjar nu vardagen återvända och  det är dags att börja tänka på den annalkande våren.

Sigge och Osborne har blivit ännu tajtare
sedan Nelson lämnade oss.

Fräscha tulpaner varje vecka 
hör vårväntan till.

 D har börjat odlingssäsongen så smått. 
Här med tomater, gurka, chili, 
broccoli, purjolök, savoykål, 
spetskål och sommarblommor.

Det här var Nelsons favoritplats på våren.
Nu ska vi själva använda den mera.

Nelson - älskad och saknad

Tack Nelson för underbara år tillsammans!

Nelson finns inte med oss längre. Han fyllde 9 år den 12 februari och igår  fick han lämna oss. Jag nämnde i mitt födelsedagsinlägg att han  försvagats mycket under det senaste året.

Nelson och Osborne på promenad.
med matte. 

D:s fyra killar på samma bild. 

Vid veterinärbesök för en en kort tid sedan så konstaterades han oxå ha drabbats av en elakartad sjukdom varför vi visste att vi inom en snar framtid skulle nödgas ta det där beslutet som alla djurägare vet om men ändå har så svårt att förlika sig med. Sjukdomen är förvisso behandlingsbar, men behandlingen är mycket omfattande och livslång. Därför inget man bör utsätta en åldrande hund för. Vid såna tillfällen är det skönt med en veterinär som känner Nelson och som vi litar på.

Nelson, Osborne och Sigge ; alltid nära matte.

En bullmastiff blir  mellan 8 - 10 år så vi har varit väl medvetna om att det oundvikliga närmat sig, men det är alltid lika svårt när det ska ske. Extra svårt för matte förstås då hon och Nelson upplevt så mycket tillsammans under de här 9 åren. Förutom promenader varje dag så har dom gjort massor tillsammans;  varje år plockat bär och svamp, jobbat i trädgården, tillryggalagt många mil i bil, bott på hotell etc. Dom har kort sagt upplevt världen tillsammans. 

9-årstårtan blev den sista födelsedagstårtan för Nelson.

Ett av skälen till att vi skaffade Osborne var att vi inte ville vara utan hund när Nelson inte skulle finnas med oss längre. Dessutom ville vi gärna att Nelson skulle föra sin klokskap vidare till Osborne vilket oxå skett under det dryga år dom haft tillsammans.

Sigge och Osborne kommer att sakna sin storebror.

D och jag som varit med honom varje dag vet att han levt ett bra och innehållsrikt liv. En vetskap som är skön att bära med sig i den stora saknaden.Nelson har varit en underbar familjemedlem och kompis som levt med oss alla sina år här på Getingstorp. Både genom sin storlek och personlighet har han tagit ordentligt med plats och lämnar ett stort tomrum efter sig. 

Tack för allt kompis!