Bordsskick

Liv är en väldigt matglad tjej som skiner som en sol så snart det vankas mat. Osborne blir oxå glad när Liv äter då det alltid hamnar lite smått och gott på golvet som han är snabb att glufsa i sig.

När Liv ätit klart har Osborne en hel del jobb
med att "städa" golvet.

 Spaghetti på  örat är sånt man får ta.

Min nya favoritutsikt

Sedan skogen bakom vårt hus avverkades så har jag fått en ny favoritutsikt. Den kan tyckas vara sig alltid lik, men den erbjuder mig alltid nåt nytt beroende på tidpunkt på dagen som du ser på bilderna här nedan. Jag ser i a f nåt nytt varje dag.

Kl. 6 igår.

Kl. 9 den 25 augusti.

Kl. 6 den 24 augusti

Kl. 5.30 den 14 augusti.

"En ful fisk"

En utsökt fiskrätt. Minsann har inte D skapat en liten
höstpåminnelse på köksbordet med ljus och rönnbär.

I helgen bjöd D på smörstekt uer med gräslökssås och ungskokta tomater. En rätt jag gärna äter igen.  Uer är ingen fisk jag kände till sedan tidigare så jag letade upp lite fakta  om den. Den smakar mycket bättre än den ser ut och beskrivs.

Tuffing på besök

Igår kom Liv på besök och har övernattat till idag.  Hon och mormor sover så klart fortfarande då klockan bara är kvart i sex.

Liv är ett alldeles underbart energiknippe som sätter fart på tillvaron vid sina besök här på Getingstorp.

Jeans, kebba och skinnpaj. En blivande
hårdrockare? Utan napp då kanske.

Traditionsenligt

Som alltid i augusti så äter D och jag kräftor och surströmming. D äter kräftorna och jag surströmmingen. För dryga tio år sedan testade D oxå surströmming, men det blev ingen hit så därför har vi valt att göra på detta sätt.  Jag är glad för att hon ändå står ut med att dela doften med mig. 

Där ute i glasverandan ska vi sitta.

Eftersom vädret var lite nyckfullt så åt vi inte som brukligt i växthuset. D dukade i stället upp till fest ute i glasverandan. Det blev en riktigt mysig kväll som slutade först när mörkret lagt sig vilket börjar bli lite väl tidigt nu.

D har dukat och Osborne bänkat sig.

Smidigt med snapsvisor på servetterna.

Allehanda läckerheter men surströmmingen
ännu inte på plats.

Men nu, surströmming från Kallax och
kräftor från Hjälmaren.

Det kallar jag en delikatesstallrik.

D lovprisade kräftorna från Hjälmaren.

D hade oxå gjort läckra miniädelostpajer.

Mörkret smyger sig på.

Och snart är festen slut.

PS Sigge gillar inte doften av surströmming så han visade sitt missnöje genom att gå ut och  kom sedan inte in till natten. I morse när jag öppnade fönstret och ropade på honom så kom han som ett skott från sitt gömsle under jordkällartaket och nu ligger han och myser i min TV-fåtölj.

Efter en natt ute i regn och rusk är det skönt
att vila ut i husses TV-fåtölj.

Stadsbesök

Busstrafiken förbi vår by Södra Folkavi har minimerats till två turer per dag till och från Örebro så när D har ärenden i stan, igår bl. a. frisörbesök,  så gäller det att planera väl. 

Igår när D och Osborne kom hem med bussen så behövde jag möta upp med elmoppen vid hållplatsen då D hade handlat och var "tungt lastad".

Det duggar så jag väntar under träden på
att D och Osborne ska komma med bussen.

Där susar bussen förbi och jag hakar på till
hållplatsen 200 meter längre bort.

På väg hem igen.

Ruskväder på gång.

Sigge kommer och möter så klart.

Osborne kollar mattes snygga frisyr.

Höstvibbar

När jag tittade ut i morse var det inte utan att jag kände höstvibbar. När jag öppnade fönstret så för förbyttes känslan till sensommar då jag möttes av ljumma, friska vindar och härlig fågelsång. För att förstärka känslan av att det ännu är sommar så ska D och jag äta kräftor (D) och surströmming (jag) i helgen.

Det var färgerna som gav mig höstvibbar,

Skördesäsongen går mot sitt slut, men ännu finns 
mycket kvar att skörda.

Fyrtal i 3:or

Mitt älskade Getingstorp.

Rubriken syftar inte på drömmar om en bra pokerhand.  Nej, långt därifrån. Dagens inlägg är nummer 3333 sedan jag började blogga, den 10 oktober 2008. Det blir c:a 333 inlägg per år, 28 inlägg i månaden, alltså nästan ett inlägg varje dag. Om jag antar att varje inlägg i genomsnitt tagit en timme att skapa så  betyder det att jag bara för mina egna inlägg lagt 138 dagar vid bloggen. Därutöver har det förstås gått åt en del tid för att följa andra bloggar så kanske ska jag dubbla siffrorna ovan.

Fyra - åtta månader vid datorn under tio år bara för att blogga, är det väl använd tid? Ja, det tycker jag. Inte minst för mig som lever i en väldigt begränsad tillvaro här på mitt älskade Getingstorp. Jag har "träffat" massor av nya intressanta människor och fått många bloggkompisar.  Jag har fått "resa" runt i världen trots att jag inte längre kan resa och då lärt mig massor om andra länder, dess sedvänjor och människorna som lever och bor där.  En kunskap som skapar en större förståelse för allt som inte är som jag är van och tycker att det ska vara. Jag har därtill lärt mig massor om mig själv.

Vid några enstaka tillfällen har jag varit på väg att sluta blogga, men efter kort tid kommit tillbaka och valt att fortsätta. Det är jag glad för. Bloggen har varit och är något som hjälpt till att göra min tillvaro mera innehållsrik trots att den är så begränsad. Eftersom mina inlägg ganska snart och nästan uteslutande kommit att handla om livet här på Getingstorp så har bloggandet oxå fått mig att uppskatta allt jag har och fortfarande kan göra i stället för att misslynt sitta och sakna det jag inte har och inte längre kan göra. En insikt som jag är glad att jag uppnått. 

Jag vågar påstå att bloggandet bidragit till att jag breddat min kunskap på ett flertal områden och kanske har  jag oxå blivit en klokare och mera vidsynt människa. Rätt bra betalt för min tidsinsats under tio år tycker jag.

Sommarminne

Nu när kyla och mörker så sakteliga börjar tränga sig på känns det extra bra att plocka fram nån opublicerad godbit från den sommar som flytt.

Denna julikväll bjöd D på en wokrätt under
det gamla äppelträdet.

                                               

Trädgårdskvällen började vid 19.30-tiden

och slutade när klockan närmat sig 23.

                                             

Desperationen tilltar

Det är inte ofta numera som jag tycker till i samhällsdebatten här på bloggen. Det var något jag ofta gjorde när jag började blogga för snart 10 år sedan, men det kändes med tiden föga konstruktivt att "sitta på kammaren" och tycka till om allehanda företeelser. Men, ibland dyker det upp bjudningar som jag bara inte kan avstå från att lyfta fram ur skamvrån. Inte för att bjudningarna är särskilt bra och väl genomtänkta utan snarare för motsatsen. Ett exempel här nedan. 

I stället för bilen.

Desperationen tilltar så här i valtider. Desperation är ingen bra grund att stå på när du vill tänka konstruktiva tankar. Miljöpartistiske riksdagsledamoten Karin Svensson Smith har tänkt till. En särskild parkeringsskatt föreslås för den som tar bilen till ett köpcentrum för att handla. I stället för bil rekommenderas användning av lådcykel.

Det är väl den 18 augusti och inte den 1 april tänkte jag när jag läste detta. 

Augustibilder

En bild säger mer än tusen ord påstås det. Vad säger då två bilder? Mycket, om än inte allt.

Rosenskäran har stått emot värme och torka och
blommat hela sommaren.

När Sigge vill komma in hoppar han upp på broräcket 
så att vi ska se honom.

Tredje klippningen

Igår var det så dags för årets blott tredje gräsklippning. D klippte gräsmattorna på framsidan och på gavlarna av huset. På baksidan ska först all fallfrukt plockas bort innan den gräsmattan klipps så det får anstå till senare.

D har äntrat klipparen.

När klipparen parkerats var det dags för

röjsåg/trimmer för att putsa och snygga till
där klipparen inte kom åt.

 En del brunbrända ytor, men ändå nyklippt.

Inte alls brunbränt.

Prydligt, eller hur?

Björkarna, planterade november 2011,
växer så det knakar.

Spår av sommaren

Den varma och torra sommaren har förstås påverkat växtligheten här på Getingstorp. Men, nu när det kommit rejält med regn så händer det saker. T. ex. har gräset ånyo börjat växa  och gräsmattorna bakom och på gavlarna av huset är det nu dags att klippa. På framsidan däremot går det trögare och där lyser det fortfarande tråkigt brunt. D har i alla fall börjat planera för årets blott tredje klippning. En tredje klippning som vi en normalsommar avverkat redan i början av juni.

På tal om klippning så har jag bara klippt mig två gånger i sommar. Betydligt färre gånger än vanligt och jag är ändå inte långhårigare än vanligt. Vad det nu har med sommarens torka att göra.

Så här mustigt grön är gräsmattan på baksidan av huset.

På framsidan kvarstår dock spåren av sommarens torka.

Begränsningar

Mina foton på bloggen är rätt begränsade vilket torde vara väl känt mina bloggbesökare . Oftast är det foton tagna från nåt öppet fönster eller från nån av mina turer med elmoppen. Större än så är inte "min värld". Men, den är stor nog för mig.

Igår morse när jag tittade ut hade vi besök av ett rådjurspar som stod och smaskade på äpplen vid det gamla äppelträdet. Ett bra foto av en sådan händelse låter sig inte tas. Försöker jag öppna fönstret så är dom borta, därför blev det ett något suddigt foto taget genom fönstret.

Ett suddigt foto, sen var hon borta.

På väg ut i den avverkade skogen.

Kl. 05.32 började dagen gry.

Kl. 18.06 var bilden inte lika lustfylld.

För tidigt och för sent

Med osviklig precision förkortas dagarna med några minuter för varje dag som går. Det är dock först nu i den sista sommarmånaden som jag riktigt blir varse vad som händer.   Krampaktigt står jag i mitt fönster och försöker hålla kvar dagsljuset en liten stund till. Men, mot denna solens vandring är jag chanslös. När den försvunnit bortom Kilsbergen är ännu en dag till ända. För tidigt tycker jag.

Redan kl. 20.39 igår kväll var solen på väg 
att säga god natt.

Gäststugan och växthuset får en sista smekning av
den nedgående solen.

I den andra änden av dygnet, nu på morgonen, står jag i ett fönster på husets andra sida och försöker hjälpa solen upp. Men icke heller detta hjälper. Tre minuter senare än igår dyker den upp där bortom björkarna. För sent tycker jag.

Kl. 05.15 och solen kämpar sig upp.