Söndag på Getingstorp

Söndagmiddag. Marinerad torskrygg, panerad med ströbröd och mandelmjöl. Mandelpotatispuré och brynt smör med schalottenlök.

Sigge sitter i fönstret bredvid min datorplats och kollar livet i fåglarnas matplats en våning ner.

Det här är vad Sigge ser.  Hackspetten, ekorren och nötväckan samsas i den nykomponerade matplatsen. Den runda saken som hänger i ställningen är en nyhet av D. En cocosfettskaka med solrosfrön.

Några adventsarrangemang är redan på plats.

Begränsa straffrabatten

Goda sådana behövs vid frigivning

I avsaknad av  andra uppslag så skriver jag idag om  något jobbrelaterat. På en söndag! Illavarslande?
För någon vecka sedan läste jag att det finns ett M-förslag om att begränsa den villkorliga frigivningen vid fängelsestraff. Alla bör inte få möjlighet till frigivning efter det att 2/3  av strafftiden avtjänats.

Denna nyordning skulle innebära att den som återfaller i brott och ånyo döms till fängelse får avtjäna hela strafftiden. Det synes rimligt för den grupp dömda som snarast är att betrakta som yrkeskriminella och tillhör de 70% av fängelsedömda som återfaller inom 3 år efter att de släppts fria. I sammanhanget ska heller inte underskattas att en sådan nyordning oxå torde stå i  bättre samklang med det allmänna rättsmedvetandet.

Nu är det förstås inte så enkelt att bara besluta detta. Förutom att det krävs politisk enighet så ska en sådan reform oxå finansieras. Det torde kosta en hel del men borde även innebära minskade kostnader i andra änden.  För självklart är förhoppningen att detta skulle minska brottsligheten.

Nej, jag fördjupar mig inte mera i detta ärende så här på vilodagen. Skidsäsongen har ju börjat så jag  bänkar mig i TV-fåtöljen och kollar på Vinterstudion i stället.

Trevlig TV-studio.

Säsongpremiär

Idag dök dom upp. Säsongens första domherrar. Det var ett par som kom på snabbvisit. Så snabbt så att jag inte hann med ett eget foto. Samtidigt kom en annan gammal bekant, ekorren. Det blir nog livat i trädgården även denna vinter.

Det är nåt visst med domherren.

Lägre brottslighet

                   








Ny svensk forskning visar att medicinsk behandling av ADHD gör att brottsligheten sjunker med 30%. Om detta står idag att läsa i The New England Journal of Medicine.

Dylika forskningsresultat är förstås extra intressanta för mig att läsa då det var jag som tillsammans med mitt ADHD-nätverk drev ADHD-frågan i Kriminalvården i början på 2000-talet. Så småningom kom genombrottet genom ADHD-projektet på Norrtäljeanstalten. Det är en angenäm känsla att  få veta att idogt arbete kan bidra till påtagliga resultat. Se även detta inlägg.

Högtflygande upplägg

SAS är som bekant i svårigheter. Några konkurrenter går det bättre för. T ex norska ( noterat på Oslobörsen i a f ) Norwegian. Kan till en del bero på att de hittat ett synnerligen innovativt sätt att anställa och avlöna personal. Så här fiffigt kan det ordnas: anställd  i Spanien. Lön via ett bemanningsföretag i Estland.  Utbetalning till ett konto på Jersey. Det kallas visst "skatteplanering".

Ljuspunkter i november

Just nu är vi begåvade med ett synnerligen nyckfullt novemberväder. Jag hoppas att de prognoser om en varm vinter som börjat spridas håller vad de lovar. Jag gillar varma vintrar. Sigge oxå, eftersom han gärna vill ta en runda på tomten varje förmiddag utan att frysa om tassarna.

Fakés, grekisk linssoppa. En enkel och utsökt god söndagmiddag. Receptet har jag hittat hos evaiaten.

Till dessert fick jag njuta av friterad camembert med varm hjortronsylt och persilja.

En solig novembermåndag, inramad av sommarpool och fåglarnas vinterservering.

Annorlunda politiker

Presidenten kör omkring i en Volkswagen 1987 års modell.

Det känns både overkligt och befriande att läsa om Uruguays president José Mujica. Han står i bjärt kontrast till de flesta andra politiker genom det sätt  han valt att leva. Han bevakas på sitt "residence", hustruns slitna bondgård på vissjan utanför Montevideo, av två poliser och en trebent hund vid namn Manuela. Han donerar 90% av sin lön till välgörenhet.

En av Mujicas absoluta motsatser är Rysslands Vladimir Putin som i stället vältrar sig i överdådig rikedom.

Putins nya limousin, ZIL 2013,  från insidan.

TV som "väckarklocka"

Under en tid har "Dr Phil show" på Sjuan handlat om "Domestic violence" och alla de kvinnor som utsätts för fysisk och psykisk misshandel, sexuellt våld och allehanda trakasserier. Så utbredd som denna brottslighet är så är det viktigt att uppmärksamma, lyfta fram och prata om dessa frågor. Oerhört många kvinnor världen över utsätts för detta våld dagligen. Eftersom huvuddelen av  våldet aldrig anmäls så är det viktigt med all uppmärksamhet som går att få för att få människor att "vakna".
I de flesta fall av våld i hemmet så är det oxå barn som bevittnar våldet och får ärr för livet. Dessa barn utgör sedan den starkaste riskfaktorn för att föra med sig detta våldsbeteende vidare till nästa generation.

Dessa angelägna frågor, alltför ofta nedtystade, kan nu följas i två olika program i TV 3, TV 3 Dokumentär på måndagar kl. 21.00 och  Stalkers på onsdagar kl. 21.00.   Ett mycket lovvärt initiativ tycker jag. Förhoppningsvis bidrar detta till att tystnaden bryts och människor som ser detta  våld i sin omgivning oxå vågar träda fram och säga ifrån och även kunna vara ett stöd för de utsatta kvinnorna.

När allt blir rätt

Igår invigdes Friends arena, Sveriges nya nationalarena, med fotbollslandskampen Sverige - England. Åter igen, med 4-4 -matchen mot Tyskland i färskt minne, fick jag uppleva något magiskt framför TV:n när Sverige vände och vann matchen med 4-2. Ja Sverige, kanske ska jag skriva Zlatan som igår bjöd på en fotbollsupplevelse av det magiska slaget. Inte nog med att han gjorde Sveriges alla fyra mål, målen överträffade dessutom vart och ett varandra i klass och elegans.

Det kändes så rätt att just Zlatan gjorde det första målet på den nya arenan när han i 20:e minuten gjorde 1-0 för Sverige. Att England vände till 2-1 innan pausvilan kändes underordnat då Zlatan ändå gjort det första historiska målet: Rättvisa skipad m a o.

 Sedan kom matchminut 78 med en elegant nedtagning på bröstet följt av en distinkt volley i mål, 2-2. I matchminut 84 dunkade han in en frispark från långt håll,  3-2. I matchminut 90 kom sedan det ultimata  4-2 målet när han med en bicycletalobb förintade Joe Hart i det engelska målet. Ett magiskt mål värdigt den bäste. Med tanke på vad jag kände framför TV:n, vilken lycka måste det inte ha varit att vara på plats denna förtrollade novemberkväll.

Hur ska England klara detta? Vad säger t ex  Martin Lipton, chefskrönikör på Daily Mirror som i fjol sommar uttalade sig  om Zlatan som varande en nolla.

Den första landskampen på den nya Friends arena blev "one of those moments" som man bara kan hoppas ska inträffa. Historiskt. Välregisserat. Av vem?

Socialdemokraterna satsar på framtiden

              Innovation. Aha!

Socialdemokraterna är i färd med att skapa ett nytt strategidokument där man lanserar sig som ett framtidsparti. Man vill inte bara förknippas med ord som trygghet & samarbete utan även med utveckling & framtidstro.   Hörde på morgonnyheterna partisekreteraren Carin Jämtin  säga att det tydligaste beviset på att Socialdemokraterna är ett framtidsparti är att Stefan Löfven placerat ordet innovation på den svenska politiska kartan. Ordet fanns inte tidigare där enligt henne. Kan dylikt betecknas som nytänkande?
Hjälp! Inte konstigt att jag stundom raljerar om och är skeptisk till den politiska nivån.

Helglyx

Som så ofta på helger så undfägnas jag ett antal läckerheter. Här är några från den gångna helgen;

Vackert blomsterarrangemang.

Söndagmiddag; Torskrygg, Sandefjordsmör med ansjovis, mandelpotatis, morötter, hari cot verts och gräslök.

Vår vita favorit.

Lördagsdessert: En Pavlova ackompanjerad av en Calvados.

Apropå det här med personlighet

Fotbollsikonen Fredrik Ljungberg, skådespelerskan Elisabeth McGovern,  Erik Solheim, norsk politiker och nyutnämnd chef för OECD:S utvecklinggsavdelning, och sångerskan Taylor Swift var gårdagskvällens gäster hos Skavlan. På papperet är alla  dessa starka personligheter men under programmets gång så visade sig alla inte leva upp till det omdömet. 
Fredrik Ljungberg framstod som en bortkommen, nervöst flinande tonåring, mest stolt över sina nyförvärvade tonårsskor. Inte en enda djupsinnig tanke omsattes till ord i hans mun. I mina ögon förvandlades han igår till enbart f d fotbollsspelare och kalsongmodell. 
Taylor Swift som jag tidigare inte alls kände till visade sig , trots sina endast 22 år, vara en synnerligen skarpsinnig person. Imponerande och inspirerande.
Elisabeth McGovern är efter programmet precis lika okänd hos mig som hon var före programmet.
Erik Solheim framstod, som många norska politiker plägar göra, som en både äkta och ärlig person. Han blev förvisso besviken när han i fjol fick sparken som minister men grottade på intet sätt ner sig i denna besvikelse. Han var befriande ärlig när han sade att det avgörande skälet till att han utsetts till chef för OECD:s utvecklingsavdelning var hans väl uppbyggda personliga nätverk. Ett nätverk som han skaffat sig under sina många internationella uppdrag. Det är befriande med okomplicerade och icke självcentrerade politiker.

Vinterarrangemang

Utanför ett av köksfönstren så har D gjort i ordning ett vinterarrangemang för småfåglarna.  En sådan nyhet går förstås inte Sigge förbi så att så snart han såg aktiviteten kring fågelhuset så placerade han sig strategiskt i centrum. Det ska bli intressant att se om han avser nedlägga något byte eller om han nöjer sig med åskådarrollen. Han har hittills aldrig kommit hem i triumf med minsta lilla byte även om det förstås finns gott om sådant här ute på landet. Sigge verkar inte vara jägartypen. Han är mera av en tänkare. Om man nu kan säga så om en katt.

Det är nära till skogen så här bör bli fullsatt i vinter.

Sigge sitter på marken och spanar.

Tillfälligt besök

Dena här veckan har vi fyrfota gäster. Det är Kharma, Ville, Neela och Isa som bor hos oss. Det innebär att det är något livligare än vanligt i huset. Nelson och Sigge tar besöket med jämnmod och fortsätter leva sitt vanliga liv men det märks på dem att de blir tröttare än vanligt. Ja, jag blir oxå tröttare än vanligt. Jag är ju van vid mina coola killar, Nelson och Sigge, så fyra tillkommande yrväder sätter sina spår.



Isa och Ville.

Neela och Isa.



Kharma och Nelson.

Sigge drar sig gärna undan till sin korgstol i sovrummet.



Respekt förtjänas

Vad ska/får Polisens datorer användas till?

En polisman i 50-årsåldern sexchattade med en 14-årig flicka på arbetstid. Trots detta får han behålla jobbet. 25% löneavdrag i 25 dagar bedöms som tillräcklig åtgärd. Jag förstår att det är formalia som hindrar ett avskedande. Då handlandet av åklagare inte bedömts som ett brott så föreligger heller inte möjlighet att avskeda.

 Även om jag förstår så är beslutet ändå obegripligt. Om regelverket är uppenbart fel så måste det väl ändå finnas en gnutta förnuft hos de personer i Polisens personalansvarsnämnd (PAN) som har att pröva ett dylikt ärende. Jag hoppas att det "mellan raderna/ i det finstilta" i detta ärende framkommer omständigheter som i någon mån kan vara förklarande. Den svenska Polisens anseende står inte särskilt högt i kurs för närvarande och ställningen stärks näppeligen av beslut som detta. Allmänhetens respekt för Polisen korrelerar förstås till anseendenivån.

Vad är viktigt i livet?

"Hann jag rösta"? var det första mannen sade när han återupplivades efter att han fallit ned "död" i vallokalen utanför Detroit. Denna sällsamma historia från det amerikanska presidentvalet ställer onekligen rubricerade frågeställning på sin spets.

Inte som alla andra

Eller tvärtom kanske.

Viktigast att du är den du är.

Nu på förmiddagen tittade jag på Malou efter tio i TV 4. Skälet till mitt intresse var att lyssna till Pelle Sandstrak och hans liv med Tourettes syndrom. Så mycket vi kan lära oss bara genom att lyssna till människor med olika typer av svårförståeliga åkommor/diagnoser.  Ofta diagnoser som vi tycker väldigt mycket om, men som vi kan väldigt lite om.

Jag har efter min stroke 2001  ägnat huvuddelen av mitt arbete åt olika typer av neuropsykiatriska funktionshinder med särskilt fokus på ADHD och har lärt mig massor av detta. Likväl har Kriminalvården tillägnat sig kunskap på området och är idag bland de ledande i behandlingsarbetet.

Varför skriver jag då ånyo om detta? Ja, skälen är flera. Dels tycker jag förstås  att det känns bra att kunna tänka tillbaka på att jag gjort insatser som faktiskt gör skillnad för andra människor. Men allra viktigast tycker jag att det är att påminnas om att människor som till följd av olika diagnoser får svårigheter i vardagen ändå har något att erbjuda. Något som t ex inte jag har. En diagnos är inte bara en belastning och ett hinder, den kan likväl vara en tillgång och en möjlighet. 

Alla har vi något att lära av varandra, alla kan vi påverka varandras växande. Men, det krävs lyhördhet och förmåga att gå utanför oss själva. Det krävs att vi anstränger oss och intresserar oss för andra människor. 

Det här med resurser och resultat

Polisen går inte i takt med utvecklingen.

Inte sällan hörs i samhällsdebatten krav på ökade resurser från myndigheter och verksamheter som inte längre klarar av sin uppgift.  Jag tillhör dock dom som inte osett köper dessa resurskrav. Att bara tillföra nya resurser kan i stället vara direkt kontraproduktivt. Ett praktexempel är den svenska Polisen  vars anslag ökat med  nästan en tredjedel sedan 2006 men som ändå visar upp sämre och sämre resultat.

1 av 25 lägenhetsinbrott klarades upp i Örebro län 2011.

Vad detta Polisens debacle beror på har jag inte svaret på. Däremot tycker jag att det är viktigt att visa att ökade resurser inte per automatik leder till bättre resultat. Det är en kunskap som flera bör tillägna sig så att vi vidgar blicken när det börjar gå grus i maskineriet.

Kulinariska nyheter

I helgen har jag bl. a. fått smaka på nedanstående kulinariska nyheter. Extra livgivande då jag sedan c:a en vecka tillbaka dras med en envis förkylning som höjer temperaturen  men för övrigt har en sänkande inverkan. Tyvärr så är så väl smak- som luktsinnet decimerat så jag kanske inte till fullo har kunnat njuta av läckerheterna. Jag får be om en repris när alla livsandar är åter.

Vegetarisk meze från Libanon.

En läcker Pavlova a la D. 

Dags att gå i ide

Vårdagjämning snart? Blotta tanken rullar som en bit  nougat på tungan.

Den 1 november och det blir allt mera påtagligt att mina utevistelser kommer att tillhöra sällsyntheterna. Det är dags för mig och Sigge att träda in i vår innesäsong. Vi går i ide och mina fordon ställs in för vintervila. Det här blir Sigges första riktiga vinter sedan han började gå ut så jag får kanske ge honom lite vägledning om det här med kyla och snö. Eller inte, för han gör nog som vanligt. Löser det hela helt på egen tass.

Efter att ha genomlevt ett antal idevintrar så känns det inte alls märkligt att dra sig tillbaka. Jag har lärt mig under de här åren att sysselsätta mig så tråkigt har jag aldrig. Vinteridet är oxå en utmärkt tid för att ladda batterierna. Begrunda året som passerat, njuta av nuet och i tanken börja forma framtiden. Dvalan blir alltså inte så djup som på illustrationen ovan.

Det är fantastiskt hur anpassningsbar människan är. Dock kan jag ibland undra hur jag reagerat om någon plötsligt sagt till mig att jag aldrig mera skulle kunna vistas ute vintertid. En Ångermanlänning som varit van vid snöskottning, skidåkning, pimpelfiske och andra självklara vintersysslor.

Jag kommer så väl ihåg när jag hösten 2001 fick det definitiva läkarbeskedet att jag aldrig mera skulle kunna gå igen, jag skulle vara bunden till rullstol resten av livet. Då kändes livet rätt pyrt. Det goda det hade med sig var att jag snabbt bestämde mig för att trotsa den dystra prognosen så sedan flera år tillbaka så använder jag rullstol bara i undantagsfall.
Jag tror att det är skonsammare att själv komma på sina begränsningar. Då blir man oxå mera kreativ och kommer på lösningar. Men visst, det triggar mera att få det "rakt i ansiktet".

En skogsutflykt

När barnbarnen Erik och Alice är på besök hos oss händer alltid nåt extra. Den här gången blev det bl. a. en skogsutflykt med korvgrillning.  Det är så väl ordnat här ute på landet så att i grannbyn 4 km bort finns det, en bit in i skogen, en väl uppbyggd grillplats som vi kringboende får använda. Vi hade planerat att ta min elbil men vädrets makter var alltför hårdföra den dagen. Men, vad gör det, det går ju lika bra med Farmors Jeep.

Här sitter vi och väntar på att brasan ska övergå i glöd lämplig för korvgrillning.

Major Björklund slår till igen

Exempel på Jan Björklunds nyskapande.

Jag har i tidigare inlägg berört förändringar av betygssystem i den svenska skolan. För att få rätsida på en skola på dekis föreslår nu utbildningsminister Jan Björklund betyg från 4:e klass. Leder det till en skola där eleverna har bättre kunskaper? Låt oss hoppas det. Då lovar jag höja Björklunds betyg.

Jan Björklund får idag betyget F = IG av mig.

Tacoskväll

Välkommen till tacoskväll på Getingstorp.

Den timme vi tjänade i natt tog vi tillbaka med råge. Det blev nämligen en riktigt sen natt för oss. Detta efter en mycket trevlig kväll. Igår kväll hade vi nämligen inbjudit Stora Familjen ( 14 vuxna , 6 barn ) till Tacoskväll. Vi har de senaste åren haft kräftskiva för Stora Familjen men i år lyckades vi inte sy ihop en tidpunkt som passade alla. Tråkigt tyckte en av ungdomarna, Simon , när han för en tid sedan ringde och undrade om vi ändå inte kunde träffas. Snabbt hade han och D  kommit överens om en Tacoskväll som alltså gick av stapeln igår kväll.

Tillbehör till gårdagskvällens Tacos.

Som alltid när man har trevligt så rusar tiden iväg och snart var midnatt med råge passerad. Det i sin tur innebär att det just nu är bara Sigge och jag som är uppstigna. Vi har som brukligt förberett för Helgfrukost och väntar på att Nelson och matte ska sälla sig till de uppstignas skara.

Dukat till helgfrukost .

Sigge startar med sin frukost.

Nelson har inget emot en sovmorgon.

Favoritplatser

Alla har vi våra favoritplatser. Länder, orter, platser där vi känner oss hemma och trivs som allra bäst. Min absoluta favoritplats är här hemma på vårt Getingstorp. Det är en skön känsla att alltid få vistas på sin absoluta favoritplats.

Nelson  på en av sina favoritplatser, ute i glasverandan.

Sigge vill alltid ut en sväng varje dag.
När han sitter på trappräcket betyder det: " Jag vill komma in igen."

Mera om medaljens baksida

För c:a en månad sedan skrev jag ett inlägg rubricerat "medaljens baksida". Det handlade om idrottsmän som till följd av psykisk ohälsa tvingas sluta sin karriär. Jag ser att frågan igår var uppe till diskussion i SVT:s Debatt .  Där ser jag att en "förståsigpåare",  Magnus Hedberg från  "Lyxfällan", tycker att många idrottsmän är bortskämda och kräver en gräddfil. Jag håller inte med Magnus Hedberg i hans empatilösa resonemang utan vidhåller vad jag skrev i mitt tidigare inlägg. Hjälp och stöd ska inte bara ges i och för att nå framgång, det skall även finnas att få i motgång.

Mossigt men vackert

Mossa på stenmuren längs tomtgränsen. Det är en gåva att se skönheten i det enkla.

100 år är väl ingen ålder

Går med råge till Jokkmokks kommun.

Så resonerar uppenbarligen Jokkmokks kommun som nekar Anna, 100,  plats på ett äldreboende. Detta trots att hon själv inget hellre önskar då hon känner det otryggt att bo själv.  Hon erbjuds i stället utökad hemtjänst. Jag förstår inte hur kommunen tänker. Har man fyllt 100 år så behövs ingen särskild behovsprövning enligt min mening, då borde ens egna önskemål väga tungt nog.