Igår invigdes
Friends arena, Sveriges nya nationalarena, med fotbollslandskampen
Sverige - England. Åter igen, med 4-4 -matchen mot Tyskland i färskt minne, fick jag uppleva något magiskt framför TV:n när Sverige vände och vann matchen med 4-2. Ja Sverige, kanske ska jag skriva Zlatan som igår bjöd på en fotbollsupplevelse av det magiska slaget. Inte nog med att han gjorde Sveriges alla fyra mål, målen överträffade dessutom vart och ett varandra i klass och elegans.
Det kändes så rätt att just Zlatan gjorde det första målet på den nya arenan när han i
20:e minuten gjorde 1-0 för Sverige. Att England vände till 2-1 innan pausvilan kändes underordnat då Zlatan ändå gjort det första historiska målet: Rättvisa skipad m a o.
Sedan kom matchminut
78 med en elegant nedtagning på bröstet följt av en distinkt volley i mål, 2-2. I matchminut
84 dunkade han in en frispark från långt håll, 3-2. I matchminut
90 kom sedan det ultimata 4-2 målet när han med en bicycletalobb förintade Joe Hart i det engelska målet. Ett magiskt mål värdigt den bäste. Med tanke på vad jag kände framför TV:n, vilken lycka måste det inte ha varit att vara på plats denna förtrollade novemberkväll.
Hur ska England klara detta? Vad säger t ex
Martin Lipton, chefskrönikör på Daily Mirror som i fjol sommar uttalade sig om Zlatan som varande en nolla.
Den första landskampen på den nya Friends arena blev "one of those moments" som man bara kan hoppas ska inträffa. Historiskt. Välregisserat. Av vem?