Och solen har sin gång

Mot ljusare tider.

Natten som gick så hände det igen. Vintersolståndet infann sig och plötsligt känns allt mycket lättare.

Decemberträdgård

Det känns mycket märkligt att  några dagar före jul samtidigt med att julkärven sätts upp i Birdie nam nam också se växter i blomning på nya uteplatsen.

Julkärven på plats.

 


Decemberblomning.

The more, the merrier.

Julgranen i glasverandan är det första som möter
våra gäster.

Nu börjar den där riktiga julstämningen ta form. Alla julklappar till barn och barnbarn är köpta och inslagna. D har gjort alla matinköp inför julen och nu är hon i full färd med att laga all mat som hör julen till. En hel del vegetariska alternativ eftersom vi är några som föredrar detta. Att julgranen redan är klädd ser du på bilden ovan.

Vi är en liten familj i grunden, D och jag, Nelson och Sigge. På Julafton blir vi dock flera. Häromdagen var budet 17 personer  till julbordet. Nu vet vi att det blir minst 19, kanske 24. Vi får se.  Alla är välkomna. Se rubriken.

Allt detta innebär förstås att D har fullspäckat program fram till Julafton, men hon trivs bäst när det är full rulle. Kanske för att hon har det så för det mesta. Men mest för att hon bara är sån. Mina insatser är som vanligt begränsade numera och består mestadels av glada tillrop. Och många julkramar förstås. Nån extra present ser jag också till att D får.

Är du en MIT- anhängare?

"Stockholmare är smartare än lantisar" har ju Anna Kinberg Batra en gång på fullt allvar påstått. Tungt nog för en lantis som mig.  Än tyngre blir det då när jag nu på morgonen  läser denna rubrik;  "Män är dummare än kvinnor".

 

Undrar du vad MIT betyder?  "Male Idiot Theory" , vars glasklara grundprincip lyder; Män är idioter som gör idiotiska saker.

Jag tror jag stannar där så att jag inte bidrar till att MIT-anhängarna blir flera.  Ha en bra dag!

Traditionsenligt

Vi har som tradition att klä julgranen på Luciadagen. Ja, det är förstås D som klär den. Min insats inskränker sig till glada tillrop. Granen placeras i glasverandan där den trivs i den svala temperaturen. Det brukar innebära att den inte fäller ett enda barr under den månad den förgyller glasverandan och utgör ett juligt Välkommen! till våra besökare.

En praktfull skapelse av D.

 

Luciamorgon

Nåt Luciafirande på riktigt blir det inte för mig, men det jag inte får uppleva i verkligheten kan jag alltid få mig till livs via TV.

Luciamorgon med TV4.

Försmak

 

Förberedelserna för jul pågår för fullt här på Getingstorp. Jag har dock medvetet varit försiktig med att delge er allt så att ni inte blir överjuliga. Idag har jag varit på min månadsutflykt till tätorten Fjugesta vilket bl. a.  innebär klippning hos min frisör Ida och inköp av ägg på Berga gård.  Så här i juletid blev det oxå en tur till Ankis magasin. D ville hitta nåt nytt till julgranen. Hon hittade vackra änglavingar.

 

I morgon ska granen kläs. Då får ni se änglavingarna.

 



D:s eminenta inlagda sill blev huvudingrediensen
i dagens middag. En ljuvlig försmak av julen.

 



D bjöd sedan på denna fräscha
dessert.

15 dagar till Julafton

 

 

 

 

 

Ingen julstämning på framsidan.

 


Inte heller på baksidan.

 

I köket däremot.





2:a advent

Hela den första adventsveckan har jag "gödslat" med foton med advents- och julanknytning . Jag  ska försöka att bli, i vart fall lite, återhållsammare för att inte  skrämma bort dig som brukar titta in här hos mig.

Visst känns det märkligt med gröna gräsmattor där ute.

Jag gillar D:s nya julgardiner.

 

Utökad menu

Så här i adventstider bjuds förstås också våra småfåglar på nåt nytt i Birdie nam nam. Det senaste tillskottet är cocosfettshjärtan som D gjort. Julkärven däremot kommer på plats först på Julafton.



Inga köer till Birdie nam nam idag. 



Smarriga cocosfettshjärtan gillar
våra småfåglar.

Filmtips

Sevärd.

 

För en tid sedan satte jag upp en film på min minneslista. En film som D tipsade om och som hon trodde att vi båda skulle gilla. Igår tittade vi på den.

En anspråkslös film om liv, död och människovärde. Ja, så kan filmen Still life beskrivas. En film som i sin enkelhet talar ett väldigt tydligt språk, utan åthävor, utan stora ord. Och ja, det var väl använd tid.

Ännu mera adventsljus i det politiska mörkret

 

Jag kan väl tyckas ha snöat in på advent just nu. Det verkar också vara det närmaste snö jag kommer i advent, för utanför mitt fönster ser jag bara grönt och frodigt gräs. Inte särskilt spännande.

 

Nåt som däremot är spännande i dessa dagar är den nyritade politiska kartan. Förresten, spännande är kanske att ta i eftersom den politiska retoriken, om möjligt, blivit än mera nonsensbetonad. Jag får allt svårare att ta politikerna på allvar när de alltsomoftast agerar på ett sätt som snarast är hånfullt mot väljarna.

 

Just nu gäller det att utse den syndabock som störtat Sverige i detta politiska svarta hål. Utöver detta slåss man om vilket parti som tagit ansvar för landet och vilket/vilka som agerat ansvarslöst.  Politikerna har lyckats devalvera ordet ANSVAR till noll när de leker Ansvarsleken. Positionerna verkar, trots tal om utsträckta händer, mera låsta än på länge.

 

Jag sympatiserar inte med SD:s politik men kan  ändå ha viss förståelse för att de fällde regeringens budget. Som tredje största parti vill de förstås ha inflytande. Vad man än tycker så synes det föga framgångsrikt att helt nonchalera ett parti som har 13% av väljarna. SD borde kunna neutraliseras på annat sätt.

 

Eftersom  SD vill göra extravalet till en folkomröstning om invandring så kan jag väl ändå anta att övriga partier inte ånyo lämnar migrationspolitikens planhalva tom för att helt domineras av SD. Det behövs mera än att "öppna era hjärtan" för att väljarna ska förstå vad t ex Alliansen vill. Jag tror att det är extra viktigt för både Alliansen och sittande regering att tydliggöra sin migrationspolitik för att inte helt lämna den planhalvan till SD. Sedan hoppas jag förstås att kommande valrörelse till följd av detta inte "glömmer bort" de stora frågorna som berör oss alla; jobben, skolan, vård / omsorg, klimat / miljö, jämställdhet etc.

 

Jag har  en känsla av och en förhoppning om att flera väljare än vanligt kommer att tänka "ett extra varv" innan de lägger sin röst i det kommande extravalet.

 

 

 

 

 

Spegel, spegel....

En skyddsängel är aldrig fel.

Tomtar gör sig bra som par.

Eller som en trio.

Ett hjärta vid spisen ger extra
kärlek till matlagningen.

Mera adventsljus trots allt

Så är det dags för en ny adventsdos. Att tala om ljusa tider idag, när regeringskris är ordet för dagen, är inte särskilt välfunnet. Men, faktum kvarstår, det är advent och lackar mot jul och vi kan ju inte lägga ner rörelsen bara för att det råder parlamentarisk oreda i landet.  Livet måste gå vidare även i ett sådant samhälle.

Stortomten har följt mig i många år och har nu
hittat sin rätta plats.

 

Sigge har en extra upplyst matplats
i adventstider.

 

Äkta julglädje.

Mera advent

Idag blir det ytterligare några foton av advent på Getingstorp, som jag "hotade" med i gårdagens inlägg.


Adventspynt "lyser upp" även dagtid.

 


Advent  i garage och verkstad.

 


Den här vyn gör sig allra bäst i sommarskrud,
med grönskande björkar i bakgrunden.

 


Växthus och gäststuga trivs bra tillsammans.

"Slöseri"

Slöseri är väl inget att uppmana till, men under den mörka årstiden så slösar jag gärna med belysning i alla dess former. Annars skulle vårt Getingstorp bada i mörker.

Du som tittar in på min blogg i december kommer också att mötas av ytterligare slöseri. Nämligen massor av advents- och julfoton från Getingstorp.

Tänk dig denna bild utan
utebelysningar.

 

D har gjort vackra kransar till
ytterdörrarna.

 





Nya uteplatsen i adventsskrud.





Märkligt med frodigt grönt gräs
i december.

Ännu en grön advent

I år går vi ännu en grön advent till mötes. Inte mig emot eftersom mina möjligheter till utevaro begränsas ytterligare av snö på marken. Så länge det är snöfritt så kan jag i alla fall ta mig ut till bilen och D kan bjuda mig på en åktur. Dock hoppas även jag på en vit julafton så att Tomtens ankomst inifrån skogen blir effektfull för barnen.

I år firar "Stora Familjen" jul hos oss. Det innebär att vi blir 17 personer till julbordet. Några firar på annat håll i år.  Man kan inte alltid få allt.

Idag har helgfrukosten intagits i ett adventspyntat kök. Vi har med åren blivit allt mera återhållsamma med julpyntandet. Det är bara de viktigaste sakerna som plockas fram. Ja, nu är det bara dessa som finns kvar. Ett antal kartonger med julpynt har vi i stället skänkt bort och förhoppningsvis kommer dessa saker att skänka julglädje i andra hem.

Trevlig advent önskar jag  er alla!

Växthuset kommer till nytta 
även i adventstider.

På jobbet

Sedan många år tillbaka så har jag jobbat med hemmet som bas. Hur går det undrar många. Blir det inte tråkigt utan jobbarkompisar? För min del har det fungerat bra. Nöjd med att över huvud taget kunna jobba i min situation. Arbetskamrater  i  vanlig mening har jag inte, men jag har däremot två kompisar i samma rum som aldrig viker från min sida, Nelson och Sigge.

Min trevliga arbetsplats. Bakom min rygg
huserar mina två jobbarkompisar.

 

Sigge i  mattes Howard.

 

Nelson i sin korg.

Muromgärdad

Vår tomt avgränsas av en stengärdsgård.  Den vackraste tomtavgränsning jag kan tänka mig.   Inte så hög, men ändå. Möjligen kan en vanlig gärdsgård konkurrera. Här om dagen när D varit ute med Nelson hade hon tagit foton från utsidan . Där är den överväxt av mossa och ger ett helt annat intryck. Mera levande och i ständig  förändring.

Apropå förändring. Idag är det en månad kvar till Julafton, vilket väl ingen missat. Vi har börjat förberedelserna så smått och om detta kommer du att få läsa mera.



Trolskt.



På andra sidan ligger poolen.

Integration

Ett första steg, men det krävs mera.

Mycket ryms under dagens rubrik och mycket sägs också i debatten. Men, hur mycket görs egentligen för att de människor som flyr till Sverige, från krig och elände i sina hemländer, ska ges en fair möjlighet att anpassa sig i det svenska samhället? Jo, mycket görs, men hur verkningsfulla är dessa åtgärder? Politiskt styrda åtgärder är förstås nödvändiga, men det som verkligen får genomslag kan vara det som sker i det tysta.  Enskilda privata initiativ, direkt i människornas vardag. Ett sådant lovvärt initiativ visades igår i SVT 2 i dokumentären "Pimplare från Syrien". Filmen visar hur en invånare i Junsele, en tätort i Ångermanland med knappt 1.000 innevånare, bestämt sig för att lära syriska flyktingar att pimpelfiska.

 

Lovvärt tycker jag och hoppas att initiativet faller väl ut och följs av flera liknande.

Vem ska man tro på?

I söndags såg jag på nyheterna en forskare från SLU hävda att utökad ekologisk odling är en katastrof, en väg till svält. Jag slutade äta kött när vi flyttade hit ut på landet och har sedan dess  blivit allt mera medveten om vad jag stoppar i mig. Det innebär bl. a.  att jag gärna föredrar ekologiska alternativ och förstås tror mig ha rätt i mina ställningstaganden.

 

Självklart blir jag då fundersam när jag hör forskare med emfas hävda att t ex ekologisk odling är en väg till svält. Jag försöker därför se hur debatten utvecklar sig för att få en mera nyanserad och begriplig bild för mig som s k  novis på området. Igår läste jag i SvD en artikel som går i svaromål med domedagsprofetian.

 

Som ofta kan jag anta att det är stora ekonomiska intressen som ligger bakom tvärsäkra uttalanden baserade på "forskning som visat..". Forskare som är "köpta" m a o. Det är därför inte lätt att vara konsument idag, men jag försöker i a f så gott jag kan att bilda mig en uppfattning som ligger sanningen någorlunda nära. Men visst är det lätt att ryckas med när experter och forskare tvärsäkert hävdar att "så här är det".

 



Det jag allra helst äter är förstås det vi själva odlar.
Som på bilden, en växthusmåltid från i somras.
 



Skogspromenad

Skogspromenader kan jag inte längre ta, men när D och Nelson varit ute på sin dagliga runda så brukar D komma hem med spännande foton. Så oxå igår. På så sätt får även jag en liten "skogspromenad".

Vem huserar i denna stubbe tro?

Nelson sitter snällt och väntar när
matte fotar.

Familjelördag och söndagmiddag

För några veckor sedan bjöd D på en indisk söndagmiddag,  paneer med sesamfrön och gräddig spenat (receptet på sid. 17). Eftersom jag vet att  barnbarnet Erik är en älskare av indisk mat så föreslog jag en familjemiddag med barn och barnbarn. I förrgår var det dags och nu är den här rätten en indisk favorit hos hela familjen.

När det dukas för åtta är hela familjen på plats.
Då trivs jag.

 

Söndagens middag bestod mestadels av produkter från vår egen trädgård. Det kallar jag lyx!


Ugnsstekt klyftpotatis med rosmarin,
bönbiffar, morötter och inlagd squash.

 



Fortfarande finns sallad, spenat och ett antal kryddor
att skörda.

 

 



 

The early bird catches the worm

En gråmulen novembermorgon som idag smakar helgfrukosten extra bra.

Vad fattas på bordet? Jo, en toast med ost och D:s
hemgjorda marmelad. Den kommer med kaffet. 
Ja, jag föredrar numera vatten före juice .