Favoriter

Jag har tidigare skrivit om att Löjtnantshjärta  är en av mina absoluta favoriter bland blommor.
Längs  jordkällarens tak så finns förutom denna  ytterligare två snyggingar, Kaprifol och Lavendel. Löjtnantshjärtat har sedan en tid blommat över liksom nyligen kaprifolen. På gång är nu lavendeln som snart kommer att stråla emot mig och sprida sin ljuvliga doft.
En av de stora fördelarna med bloggen är att jag kan titta i backspegeln och friska upp minnet. T ex tycker jag i år, p g a det väder som varit under maj-juni, att mycket är senare i trädgården. När jag tittade på just lavendeln så ser jag att den var i full blomning först i början av juli i fjol. Nästa vecka alltså, d v s vid samma tid som  årets blomning. 

När Löjtnantshjärta och Kaprifol blommat över så
dominerar lavendel just nu längs jordkällarens tak.

Vardagsmåltid följd av fotbollsglädje

D bjöd igår på en både vacker och 
välsmakande soppnyhet. 

Jag brukar mestadels skriva om läckra växthusmåltider. P g a under senare tid rådande väderleksförhållanden så har  de njutbara växthusmåltiderna dock blivit färre än tidigare år. Därför får det bli ett vardagligt inslag från köket idag.  Vi äter inte kött sedan ett antal år tillbaka, men har därför inte svårigheter att hitta spännande maträtter. Vi  har vanligtvis en soppdag och en fiskdag varje vecka. Igår var det soppdagen och jag bjöds på D:s senaste soppinnovation, Getingstorps  gröna. En soppa baserad på potatis, lök och squash, beströdd med fetaost och  persilja. Små rostade bröd med stekt tomat på serverades därtill. Ingen vinnyhet som dryck denna gång, men väl ett friskt och välsmakande vatten. Ur egen brunn förstås.  

U 21, ett kul gäng som aldrig viker ner sig.

                                                                        
Det har blivit många fotbollsinlägg på sistone och U 21- lagets match mot Portugal igår hade varit värd ett eget inlägg, men jag nöjer mig med en stillsam hyllning på detta sätt. Det finns mycket att säga om detta lags framgångsrika matchande. En sak som jag tycker  är slående, förutom den osannolika förmågan att alltid resa sig och vända hopplösa underlägen, är lagets oförmåga/ovilja att föra matcher. 

Det är förstås inte så lätt att bara bestämma sig för att äga bollen och föra matchen, allra helst när man möter spelskickliga lag som Portugal. Men, inte ens när Portugal i 2:a halvlek gav bort initiativet så verkade man vilja äga bollen och spelet. Det här laget ska slå ur underläge, då är man som bäst. Jag ser fram emot lördagens semifinal mot Danmark. Det är väl lika bra att jag bokar in tisdagkväll oxå för då spelas ju finalen.

Det går väl ändå inte

Räcker det för Sverige att ställa in skorna för
att kvalificera sig till OS i Rio?

                       

Vad är det som inte går? Häng med. När jag tidigt nu på morgonen noterat att Japan vunnit över Holland med 2-1 i FIFA Dam-VM så är det ju oxå klart att Sverige, trots sin usla VM-insats, får en chans att spela om en OS-plats till Rio 2016. Kvalspel mot Norge, Holland och Schweiz i februari eller mars 2016.

De senaste dygnen har med all önskvärd tydlighet visat att det går som allra bäst för Sveriges damer när dom inte spelar. Därav rubriken om du förstår vad jag menar. Om du inte förstår så läs vidare.

Man kan ju vinna en match om motståndaren lämnar walk over, men kan man själv lämna walk over och vinna? Skulle det vara möjligt så borde Sveriges OS-plats vara säkrad. Men, det går väl ändå inte.

Drömma däremot, det går alltid.

Att gripa efter halmstrån

Finns det ett halmstrå så griper jag så klart efter det.

Man tager vad man haver. Det kunde du väl inte tro efter denna rubrik och inledning att inlägget ska handla om fotboll. 

Damernas VM- dröm släcktes ju bryskt där borta i Kanada, landet där de spelar fotboll mitt i natten.

Vad gör man då? Jo, tar omtag så klart och skapar en OS-dröm. Början på den drömmen har varit ok då Kanada och England har gjort sin plikt. Om nu bara Japan gör detsamma natten som kommer så stundar ett spännande OS-kval mot Norge, Holland och Schweiz. En OS-plats står då på spel. Det skulle nog vara bra för svensk damfotboll att ha ett OS att satsa mot.

Säga vad man vill om fotboll, men visst är det väl härligt hoppingivande när nya drömmar tänds så snart en gammal släckts.

Svensk damfotboll måste förstås göra en grundlig analys av läget. Risken finns dock att mycket utmynnar i strider och smutskastning när drevet går och syndabocken till varje pris ska hittas och föras till stupstocken.

Av en ren slump hittade jag detta blogginlägg av Lisa Ek som sätter tummen på ett antal stenar som behöver vändas. Somligt, så som "riv avspärrningarna till mixed zon", "flytta på staketet som håller publiken utanför, "riv muren mellan förbund och klubbar" kan förstås uppfattas som smått flummigt, men hellre starta med det anslaget än starta med att "klösa ögonen ur varandra".

Att muren mellan förbund och klubbar finns visas tydligt när klubbarna enligt SVT Sport säger tvärt nej till att släppa spelare till flera landslagssamlingar. Tvärt nej innan dialogen ens har börjat.

Parterna som deltar i strävan att sno ihop en bättre framtid för svensk damfotboll är  många. Fotbollförbundet ( SvFF), ElitFotboll Dam ( EFD ), Förbundskaptenen, Klubbtränarna och spelarna inte att förglömma. Sedan har vi förstås  experter i media som ivrigt eldar på. Så här. Eller så här.

Fotboll handlar inte bara om fotboll, om nu någon trodde det.

Höga krav

Jag kräver inte att det ska växa palmer på Getingstorp, men för övrigt så.....

Jag tycker att det är en märklig vår och försommar som passerat. Maj månad försvann som i ett töcken, Midsommar bara swishade förbi och snart är juni månad till ända och temperaturen har hittills bara någon enstaka dag snuddat vid 20°C-strecket.

Är det mitt nyliga intåg i pensionsåldern  som gör att jag inte längre minns försomrar som denna? Finns det över huvud taget några sådana att minnas?  

Jämfört med vad den globala uppvärmningen leder till i form av smältande glaciärer och stigande havsnivåer etc.

 så bör jag kanske inte ondgöra mig för mycket över att i år ha snuvats på svensk vår och försommar? 

Men, jag vill ju bara ha det bästa av allt. Är det för mycket begärt?

Midsommar på Getingstorp

Midsommaraftonen firade vi på bortaplan. Hela 4 km bort, hos Sara & Per i Nalavi. Då hade jag ingen kamera med mig så det blev inga foton, men massor av glada minnen ändå. Tack Sara och Per!

Vi hade övernattande gäster i vår gäststuga, Pers bror med familj. Jättetrevligt att träffa dom för första gången. Gladast var nog Nelson som fick träffa två hundälskande tjejer, Alma och Ester.

Midsommardagen bjöd på lite sol över
Getingstorp.

Men mest hotfulla moln.

Alma, Ester, D och Nelson i glasverandan.
Nelson är en riktig tjejtjusare.

                                                        

                                  Måltid i växthuset så klart.

Där det redan är dukat.

Snart kommer D med korgen.

Jag älskar när D kommer med korgen full av
godsaker.

Klassisk  Midsommarmåltid. Örebro akvavit var en
nyhet för i år.

Nu vattnas det i munnen.

Jordgubbar och grädde med en Calvados till
blir pricken över i:et för mig.

D väljer bort Calvados till förmån för
vinho verde.

Vackra blommor och ett vakande öga har jag
över mig.

Nu händer det saker

Nu, när åtminstone lite värme behagar besöka oss, så börjar det hända saker i drivbänkar och växthus. Det är en sann njutning när den här tiden inträder och jag vet att vi snart har egenodlade kryddor och grönsaker för resten av sommaren. Ja, somligt för hela det kommande året. Allt garanterat tillsatsfritt. Ett litet axplock idag, du får se mera senare.

Lite mindre inne i växthuset i år.

Basilika t v , 2 olika chili t h.

Härliga gurkor på gång.

Läcker persilja.

I förgrunden physalis, där bakom basilika.

Mycket mumsigt och nyttigt där på andra sidan muren.

Glad Midsommar!

Glad Midsommar!

D började i förrgår iordningställa sin agora för säsongen. Några nya blomsterarrangemang blir det förstås. Några detaljer i pumpen till fontänen behövde bytas ut så det fick D åtgärda innan fontänen fungerade. Efter byte av pumpfilter och en slang så porlade vattnet så där befriande rofyllt igen. 

Där borta, mellan växthuset och gäststugan, ser du D:s agora
med brunnen/fontänen i mitten.

Pelargoner, inbäddade i säckväv, planterade 
i en  gammal dynamitlåda från Gyttorp är 
D:s senaste kreation.

En annan nyhet.

Och en tredje.

Mitt olivträd har förstås en given
plats på D:s agora.

   

 

Så ja, nu porlar vattnet igen.

Solstolen står nog oanvänd i Midsommar.
Men, i juli ska D ha "semester", så då.....

Hurvigt

Hade jag inte haft almanackan att titta i så hade jag inte tippat på att det är Midsommarafton i morgon. Hurvigt är vad det är och hurvigt ska det inte vara i Midsommartid..
Jag lovade i ett tidigare inlägg att nästa/gårdagens gräsklippning inte skulle få ett eget inlägg, men eftersom jag är extra nöjd med min klippinsats igår inför Midsommar så får det halka med några rader och bilder om denna min favoritsyssla sommartid.
Jag önskar dig, oavsett väderlek, en glädjefylld Midsommar!

Nyklippt.

Nyklippt.

Nyklippt.

 D finputsar med trimmer/röjsåg.

Mellan hopp och förtvivlan

Detta VM har engagerat mig mera än väntat.

Klockan är ånyo 03.50, men denna gång känner jag mig bestulen på en natts sömn.
Rubriken satte jag redan kl. 17.30. Den  visade sig vara väl vald för precis så pendlade jag under matchen Australien - Sverige. Tyvärr slutade det i förtvivlan även om Sverige fortfarande kan gå vidare. Efter nattens insats skulle det snarast kännas som ett hån mot fotbollen. 

I natt startade jag matchen utan att först ha nickat till. Redan när tjejerna sjöng med i nationalsångerna blev jag orolig. De australiska tjejerna kändes som en hjord frustande afrikanska bufflar  i jämförelse med svenskorna som liknade ett gäng oroliga kattungar som bestulits på morgongrädden. Där såg jag skillnad på inställning.

Att min oro var befogad visade sig direkt då Australien greppade taktpinnen och redan efter 4 minuter tog ledningen då den vindsnabba Lisa De Vanna  sprintade ifrån tröga svenskor och enkelt lade bollen förbi Lindahl.

Sverige kom tillbaka och Sofia Jakobsson, vars definitiva genombrott jag fortfarande väntar på, gjorde några berömvärda insatser innan hon snyggt kvitterade.  Sedan återföll hon till gamla synder. Ett ofta huvudlöst passningsspel som baseras på chans i s f säkerhet. Sverige hade sedan flera vassa chanser i 1:a halvlek, men icke. 
Lotta Schelin kom inte heller denna match med i spelet på sätt som hon ska för att hennes kvaliteer bäst ska komma i dagen. Hon ska inte behöva jaga och möta bollar vid mittlinjen, hon ska få bollar att jobba med i närheten av motståndarnas straffområde där hon bäst kommer till sin rätt. Vad har hänt med henne? Inte ett enda mål på tre matcher säger det mesta.

2:a halvlek var ett mörker. Jag undrar om Pia Sundhage vågar läsa passningsstatistiken. Sverige hade ett uruselt passningsspel. Adressaten var oftast bortglömd och passningarna slogs på måfå under devisen gå-re så gå-re. I natt gick det inte alls. 

Som om ett uselt passningsspel inte vore nog så var i denna match motståndarna både snabbare och fysiskt starkare även om inte heller Australien imponerade. Mentalt avgjordes matchen vid nationalsångerna, alltså redan innan avspark.

Sveriges räddningsplankor för att ta sig vidare finns i "rätt" resultat i någon av dessa tre matcher:
Colombia - England= Colombiaseger  är "rätt".
Spanien - Sydkorea= Kryss är "rätt".
Costa Rica - Brasilien= Brasilienseger eller 0-0 är "rätt"

Skulle Sverige gå vidare så väntar Tyskland. Smaka på den!

Efter nattens insats så är det tveksamt om jag är beredd att offra flera nätter. Men, jag brukar numera aldrig säga aldrig, så vem vet. 
Jag hoppas att BP och hennes kollegor är nöjda med denna matchanalys och lägesrapport.

Natti, natti känns passé nu när klockan är 04.38, allra helst som jag ska hinna klippa gräset idag innan skurarna kommer.
Det får bli tvärtom.
Gomorron!

Mera djurliv

Ofta nämner jag vår hund Nelson (bullmastiff) och vår katt Sigge (brittisk korthår) här på bloggen. Inget konstigt med det då vi lever tätt ihop här på vårt Getingstorp.

Nelson på promenad med matte tar en paus
bland Midsommarblomstren.

Sigge finns alltid i närheten när matte pysslar 
i trädgården. Här uppflugen på ett hörnskåp 
i växthuset.

Sigge hittar alltid en plats varifrån han kan
beskåda världen.

Att lyfta blicken

Libyen, strategiskt beläget vid Medelhavet.

Ibland uppstår särskild anledning att lyfta blicken från min egen trygga tillvaro. Ett sånt tillfälle var igår efter att jag läst denna  artikel. Där berättar fyra ungdomar som flytt från Somalia till Libyen och senare  till Sverige om det helvete som fortfarande råder i Libyen. 
I ytterligare en artikel belyses läget i Libyen ur ett forskarperspektiv.

De försök som bl. a. genom val gjorts för att skapa en demokratisk stat har fallerat och utan en politisk ledning värd namnet eller ens en nationell armé så är fältet öppet för grovt kriminella aktiviteter.
Libyen beskrivs idag som laglöst land. Kidnapparligor härjar i landet och tillfångatar flyktingar från t ex Somalia och Syrien. Flyktingar som sedan hålls i tortyrläger och blir en handelsvara mellan olika ligor och människohandlare.

För 4-5 år sedan var all världens media späckad av daglig rapportering från Libyen, men efter Khadaffiregimens fall 2011 så har det varit förunderligt tyst.
För att bildliggöra vad som hände i Libyen så använder jag följande liknelse; Världssamfundet deltog i det akuta släckningsarbetet, men glömde det viktiga eftersläckningsarbetet. Bara för att man släckt en brand så kan man inte blåsa faran över, det ligger alltid rester och pyr under ytan. 

Är det så illa att ingen längre bryr sig, eller kan man bara göra en utryckning i taget? Just nu är ju Syrien först i kön så då får Libyen vänta. Då är det heller inte intressant för världens medier att vara på plats och beskriva vad som pågår. Cyniskt? Ja visst, men icke desto mindre en krass verklighet.

Det avgörande problemet för att "dessa bränder" aldrig släcks helt är förstås att kön av hjälpbehövande folk och länder ter sig ändlös. Hjälpinsatserna tenderar därför att bli just bara brandkårsutryckningar.

Djurliv

När D är ute i trädgården så har hon alltid sällskap av Nelson och Sigge, och ibland av mig förstås. Utöver detta så har vi ett rikt fågelliv här på Getingstorp. Inte sällan är det samma individer som gör oss sällskap i trädgården. Hur jag kan veta det? Jag pratar med dom så klart.

Superpolarna Nelson och Sigge.

På en huggkubbe. Just utsiktsplats tycker Sigge.

Sol eller skugga. Bara att välja.

Nelson älskar regnvattnet som alltid
finns tillgängligt när han är ute.

Sigge checkar av en av mattes nya rabatter.

En tur i mattes skottkärra är helt ok.

Liksom en nap på husses elmoppe.

I den här blomlådan på gäststugans
vägg byggs varje år ett nytt bo.
Igår fanns där 3 ägg.

Det gjorde jag bra -Hoppet lever

Utan en Lotta Schelin i form så är Sverige tunna framåt.

Klockan är 03.50 och jag har klarat att se matchen USA - Sverige  till slutet.  Bra jobbat av mig . 0-0, men en riktigt bra insats av de svenska tjejerna. Åtskilliga snäpp bättre än i Nigeriamatchen. Jag ska inte försöka mig på nån djupgående analys vid den här tiden, men jag kan ändå konstatera att Lotta Schelin just nu är obestridd Drottning av Ingenmansland, om det nu finns ett sådant inom damfotbollen. Det är tråkigt att se en spelare av hennes kaliber över huvud taget inte vara med i spelet och hennes mest minnesvärda insats blir en usel passning.

Nu har Sverige allt i egna händer. Om Schelin höjer sig  till sin normala nivå och resten av laget spelar som idag ( i natt ) så ska de klara av att tvåla till Australien och gå vidare. Hoppas på det. Natti, natti! Eller snarare Gomorron!