Osborne flyttar in

Säkrast att göra entré i mattes famn.

Igår hämtade D hem Osborne. Du kommer kanske ihåg hur Strindbergs "Hemsöborna" började. "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus  i en svångrem om halsen". Så kom oxå Osborne igår även om det var en decemberafton och Höganäskruset saknades. 

Sötnos.

Kollar Nelsons matskål.

En charmig liten trasselsudd.

Osborne får bekanta sig med ett rum
i taget.

Man kan misslyckas ibland när man
är liten. Då behövs svabben.

Nelson och Sigge var på övervåningen när Osborne gjorde entre. Vi började därför i köket där Osborne fick börja med att känna på miljön och bekanta sig med sin matte och husse. Jag upplevde att både D och jag fick "Väl godkänt". Vi gjorde vårt bästa för att Osborne skulle känna trygghet i sitt nya hem. Tryggheten rubbades dock något då Nelson efter en timma vaknade och kom dånande nerför trappan för att kolla vad vi sysslade med i köket.

 Första kontakten är  trygg i mattes famn.

Det är oxå tryggt mellan husses fötter.

Så stora tassar storebror har.

Allt ska kontrolleras.

Osborne både pep och skrek när 60-kilosbjässen Nelson uppenbarade sig. Osborne visade sig redan behärska hundspråk så den sedvanliga hälsningsceremonin var snart avklarad.

Det är en viss skillnad på de två.

Lite närmare.

Hålla tass.

Det går ju bra det här.

Nelson är alltid väldigt klok med andra hundar och förstår att behandla nykomlingar på rätt sätt. Eftersom han dessutom hörde mattes och husses kärleksfulla valpspråk med nykomlingen så tog han det extra försiktigt. Snart låg dom bredvid varandra på köksgolvet.

Osborne förstod sig inte riktigt på Sigge då han aldrig träffat en katt tidigare. Dom talar inte samma språk så därför körde Osborne med fysiska lekinviter vilka Sigge vänligt men bestämt avböjde.

Nelson blir trött av ynglingens framfart och
Sigge håller sig på en högre nivå.

Osborne har i natt sovit i sin egen nya Biabed bredvid matte i gästrummet. Han har sovit hela natten utan det minsta pip och har nu varit ute med matte på en liten morgonpromenad.

Första morgonen på Getingstorp.

Julafton på Getingstorp

Julafton firar våra närmaste alltid med oss på Getingstorp.  Som mest brukar vi vara 20 personer, men i år var vi bara 11 till bords. Gästerna kom vid 15-tiden och vi började med glögg och därefter julklappsutdelning innan det var dags att sätta sig till bords. Kvällen avslutades med lekar och samtal i Sinnesrorummet. Som alltid, en hellyckad Julafton. 

Snart ska D åka och hämta familjens nykomling Osborne. Han är nu 9½ vecka,  och väger drygt 2,5 kg. Du får nog se honom på bild i morgondagens inlägg.

Juldagens middag kommer som traditionen bjuder att vara lutfisk.

Carina och Bengt med Simon.

Sara och Per med lilla Hilda.

Marcus och Maria med Erik, Alice och Basse.        

D:s vackra dukning. I köket så klart.

D gör alltid vackra bordsdekorationer.

På vedspisen har förberetts för glögg.

Allt klart redan 13.45.

Både förarglögg och passagerarglögg så klart.

Julklappsberget har minskat betydligt med åren.

Alice vikarierade som Tomte i år.

Julbuffén. Linspastej närmast.

Vikarierande Tomten får börja.

Simon därnäst.

Ost, bröd och dryck.

Nu har gästerna åkt.

GOD JUL!

Så här på Julaftonens morgon så är jag som brukligt sysselsatt med att fila på julklappsrimmen. Jag var klar igår kväll, men jag blir liksom aldrig riktigt nöjd så det brukar bli så här varje år.  Uppgiften  borde med åren blivit enklare eftersom julklapparnas antal minskat betydligt. Men när rimmen blir färre så ökar kvalitetskraven. Ja, mina egna krav då. Eftersom gästerna kommer vid 15-tiden så har jag dock gott om tid på mig.

D som igår lade sista handen vid de rätter som ska finnas på julbordet fixar nu de sista detaljerna med dukningen som aldrig är exakt densamma år från år. D kommer alltid på nåt nytt och det dukade bordet kommer säkert även i år att vara en fröjd att bänka sig vid.

Nelson tar som vanligt sovmorgon så han snarkar gott i sin bädd här bakom mig. Sigge däremot huserar i köket med matte för det är ju där det händer saker. I morgon kommer familjens nytillskott Osborne att landa på Getingstorp.

Jag hoppas att din jul blir som du önskar dig. Njut, ät gott och ta väl hand om varandra.

Dan före dan

När jag tittar ut denna morgon är det inget som minner om vilken dag det är. Jag får gå tillbaka till november i fotolagret för att hitta nåt som påminner om vinter och jul.

Den 29 november var vintern på besök på Getingstorp,
men så hände nåt och vi ser ut att få vänta 
på återbesöket.

Så här ser det ut idag, även om bilden är från igår.

När julstämningen inte står att finna utomhus så är det för väl att den kan skapas inomhus tycker jag. Jag är rätt så traditionsbunden av mig så jag vill att det ska synas att det är jul.

Julgranen står svalt i glasverandan och
fäller inte ett barr.

Nelson är lite putt nu när hans favvoplats är upptagen.

Juligt även vid min datorplats.

Det finns nåt i varje rum som minner
om julen.

Några julstjärnor är ett givet inslag.

Den här tomteparaden tillhör de riktiga trotjänarna.

Denna trio får husera inne i Bergslagskaminen.

                          

Vi som går i ide

Stortomten har följt mig i många år.

Jag känner numera en särskild samhörighet med björnar som liksom jag går i ide under vinterhalvåret. Här får du en inblick i hur dom kan ha det. Hur har då jag det, i mitt ide? Jo, jag har det bra. Hur bra, ja det vet du som är en återkommande läsare av min blogg.

Idag infaller Vintersolståndet och vi har årets kortaste dag, men vad gör väl det då vi nu går mot ljusare tider.

Veckans fisk

Igår bjöd D på en superb fiskrätt. Torskryggen var utbytt mot torskfilé, men utsökt smakade det ändå. Till det bjöds överraskande nog ett rött vin, även det en höjdare. Fisken och vinet trivdes mycket bra tillsammans och jag med dom. En perfekt avslutning på veckan med andra ord.

Torskfilé med rotfruktspytt och senapssås.

check!

Så var då sista handen lagd vid årets julkort. Numera så skickar jag julkorten via internet och Postens tjänst Riktiga vykort.  Väldigt smidigt för mig som inte kan irra omkring där ute i julbrådskan.Julkorten som jag skickade ser du här nedan.

Jens , Josef och Jonke i Bergslagskaminen.

Julgranen i glasverandan.

Torkan håller i sig

Förr i tiden var det vedspis som gällde på Getingstorp.
Nu är den en charmig detalj, men vi använder den
rätt ofta vintertid. För såväl mys, värme
som matlagning.

Ja, bloggtorkan alltså. Jag ska ändå försöka skriva om nåt annat än vädret. Det får bli några rader om planerade inlägg. Ja, så gripen är jag av bloggandet så att jag nu ska försöka ha inlägg på lager så att torkan inte blir total när torrperioderna kommer.

D och jag har så smått börjat forska på våra hemtrakter och då fram för allt på Getingstorp. Det kom sig av att D började på en studiecirkel för en tid sedan. Jag blev oxå intresserad när hon berättade för mig om denna. Vi har därför köpt ett abonnemang av Riksarkivet för att kunna bedriva lite egen forskning. Vi är särskilt intresserade att hitta historiska fakta om vårt Getingstorp.

Det är lite snårigt att hitta bland alla arkiv, men samtidigt oerhört fascinerande så det är lätt att fastna framför datorn i sitt sökande. När vi följt serien "Det sitter i väggarna" på SVT 1 så har vi blivit än mera intresserade och fascinerade av vad som står att finna i arkiven.

Vad har då detta med bloggandet att göra? Jo, det är förstås så att när jag får napp i mitt historiska fiske så är det högst troligt att jag kommer att skriva om detta på bloggen. Spännande! Det tycker i alla fall jag.

Nu måste jag sluta för att lägga sista handen vid dagens V75-system.

Att skriva, eller inte skriva..............

En riktigt grå och bister dag. Bra då att inte vara nödgad att gå ut. Jag kan sitta här inne och sälla mig till skaran som har vädret som nödlösning att skriva om när bloggideerna sinat. 
Det blev  ett inte alltför upplyftande inlägg idag. Kanske det vore bättre att inget skriva om jag inte har annat än vädret som bloggfoder*. Men, nu är ju bloggen en inte oviktig del av min vardag så du får nog stå ut med nåt väderinspirerat inlägg då och då.

Adventsstakarna i växthuset gör varje dag sitt bästa för att
skapa julstämning. Förgäves idag.

Våra skogsgrannar håller sig undan i skogens inre. Inte
ens Getingstorp ser inbjudande ut idag.

Allra helst som  Birdie nam nam har gått över styr.

* Benämningen bloggfoder har jag lånat av BP.

En dag på landet

.

Två ggr/år kommer denna lastbil och slamsuger
avloppsbrunnen.

Igår var det dags för mitt månatliga besök hos min frisör Ida i Fjugesta. Jag vill så klart vara nyfriserad till jul. 

Under mitt frisörbesök så passade D på att besöka biblioteket för att låna några böcker. Böcker om trakten där vi bor. D går just nu en studiecirkel  där man följer utvecklingen från 1700-talet och framåt.  Det blir spännande att se hur länge Getingstorp funnits och vilka som bott här före oss. 
För att kunna forska på egen hand har vi köpt ett abonnemang på Riksarkivet där massor av uppgifter finns lagrade. Jag har börjat söka så smått och det är riktigt spännande. Efter helgerna ska D och jag göra en större gemensam ansats  och grotta ner oss i Getingstorps historia.

På hemväg åkte vi som brukligt till Berga gård för att inhandla ägg. Extra många nu inför alla helger. Honung köper vi oxå där. Den är ett måste till vårt frukostte.

Så kan en dag på landet te sig  veckan före jul.  Föga upphetsande för dig där ute i den stora världen, men fullt tillräckligt för mig.

Måndagsinlädgg på onsdag

Så kan det bli i julbrådskan. Inte för att jag ansätts av nån dylik, men ändå. Att det här inlägget publiceras idag i stället för i måndags har dock ingen som helst betydelse för hur livet fortsatt ska levas. 

Så här inför jul så har D mycket att pyssla med, massor att förbereda. Förutom att julstämning ska skapas på Getingstorp så ska Julafton förberedas. Julafton som vi alltid firar här på Getingstorp tillsammans med våra närmaste. Det brukar innebära att vi är mellan 12 - 20 personer vid julbordet. 

 Därför försöker D hitta lite enklare maträtter att göra till våra middagar just nu. Det gäller ju att använda tiden väl. I fredags bjöd D på en het köttfärspirog, med quornfärs då förstås. Den var supergod och rejält hot. 

 Julklappar då? Såna köper vi bara till barn och barnbarn och dom blev klara i god tid så det krävs inga desperata måsteköp så här i sista stund.

En ängel hör förstås julen till.

Jens, Josef och Jonke huserar
som sig bör i Bergslagskaminen.

Och julgranen i glasverandan.

Het quornfärspirog. Hot, hot, hot.

Luciafirandet inskränkte sig till att titta 
på TV-lussandet.

Så här juligt har Sigge vid sin matplats.