Det lackar mot jul

Vi närmar oss julen med stormsteg och det märker jag av här hemma. Nästan varje dag så får jag se nåt nytt som D fixat. Får vi nu bara behålla den lilla snömängd som kommit ( OBS! Behålla det lilla som kommit, inte mera snö! ) så blir det en perfekt julinramning här på Getingstorp.

Ljus i vårt hus.

Stjärneljus i glasverandan.

Mera ljus i glasverandan.

Julstjärnor dyker upp
lite här och var.

Liksom likartade motiv.

Jag tror visst att D parkerat
Jeepen i murspisen.

Så här kan Jeepen se ut
när D julhandlat.

Ett av D:s många arrangemang.

Där ute råder mörker.

Fredag

Igår var en alldeles vanlig fredag på Getingstorp. Så vanlig att dagens inlägg inskränker sig till två bilder.

En utsökt fredagmiddag. Biffarna förstås
gjorda på Quornfärs.

Nelson, Sigge och Osborne finns alltid i vår närhet.

Klockrent? 2 - Nej, inte ens rumsrent

Det här inlägget platsar definitivt inte under rubriken "Klockrent" då det inte innehåller något som är vare sig fyndigt, elegant eller välfunnet. Nej, det som rapporteras ha hänt på Stockholmspolisens julfest i fredags andas snarare motsatsen.  

Stockholmspolisen ska nog nöja sig med
saft och kaka på julfesten

Jag ser i den artikel jag länkar till att somliga vill se julfestbeteendet som en protest mot ledningen och den krisartade situation som Polisen befinner sig i. En märklig protest må jag säga.
Polisen borde i dessa dagar göra allt de kan för att bättra på sitt rykte med tanke på den kritik de utsätts för. Men, ................. Ja, vad är det som sker?

Visst är väl Polisens uppgift att upprätthålla lag och ordning, att minska brottsligheten och bidra till att öka människors trygghet? Känner du dig tryggare efter att ha läst detta?

PS Jag inser förstås att julfestbeteendet inte är nåt som varje enskild polis ställer upp på, men risken med julfester som denna är att det drar vanära över hela poliskåren. Vanära är inget du lätt återställer och vänder till respekt. Respekt är något som måste förtjänas. I fredags blev uppförsbacken för svensk polis ännu brantare.

Klockrent 1

Där satt den!

Ibland så läser jag om händelser där personer på ett elegant, fyndigt och välfunnet sätt lyckas ta udden av nedlåtande kritik/uttalanden de utsatts för. Dessa välfunna repliker vill jag gärna sprida vidare under rubriken Klockrent som fortsättningsvis kommer att dyka upp då och då i min blogg. 

Först ut under rubriken är följande:

Häromdagen läste jag om hur Tyskland efter att ha vunnit över San Marino i VM-kvalet i fotboll med 8-0 genom stjärnan Thomas Müller uttalade sig föraktfullt om sina motståndare. 

Det kom senare en replik på detta uttalande från Alan Gasperoni, talesman för San Marinos olympiska kommitté, där han i 10 punkter försöker rättfärdiga att även matcher som denna har sitt berättigande i fotbollsvärlden. Jag tycker att han, speciellt med den snygga avslutningen i punkt nr. 10, fick in en välfunnen fullträff på tyskarna:  ”Matchen hjälper mig också att förstå att även om ni klär er vackrast av alla i era Adidas-uniformer så kommer ni ändå alltid vara de som har vita sockor i era sandaler.” 

Touché!

Sinnesrorummet återställt

Efter att D såpskurat golvet i Sinnesrorummet så fick det stå tomt i ett dygn innan möblemanget åter kom på plats. Nu är allt som det ska igen och kanske avslutar vi veckan där på söndagkväll. Det blir en extra dimension att sitta där med nyskurat golv.

Möbler på plats igen.

Mattan får nu vila på nyskurat golv.

Ett nytt fårskinn har tillkommit.

Vedkorgen är påfylld.

Det är nåt visst med glaskonst.

Att bo i gammalt hus

Mycket av det vi gör här på Getingstorp görs inte i moderna boenden. Ett bra exempel är det D gjorde igår då hon tog ut alla möbler och mattor och såpskurade golvet i Sinnesrorummet.

Nyskurat får golvet en mycket ljusare nyans.

Jag njuter av att se riktigt gamla plankgolv.

Rejäla golvplankor, fastsatta med
handsmidd spik dessutom.

En bra start på dagen

När jag klev upp i morse möttes jag av ett härligt ljus från den nyklädda julgranen. Att mötas av detta varje morgon kommer att underlätta att stå ut med de mörka mornar som vintern bjuder. Det kommer att bli en bra start på dagen.

På väg nerför trappan möter jag detta.

Lite mystik där ute i glasverandan.

Igår klädde D granen.

Toppstjärnan sitter perfekt.

PS I dag fyller Sigge 6 år.

Sigge har det oxå julfint
vid sin matplats.

Julgransdags

När D fått granen på plats kan Osborne och jag
bekanta oss med nykomlingen som är
ett riktigt praktexemplar

I veckan som gick köpte D julgran. Den har sedan fått stå och acklimatisera sig några dagar i glasverandan innan den ska kläs. Där ute är den svala temperaturen perfekt för att den ska trivas och inte släppa ett enda barr innan den åker ut i slutet på januari. 
Osborne som kom till oss på Juldagen i fjol har aldrig varit med om detta med installation av julgran. Han var därför särskilt intresserad när den kom på plats. Ännu intressantare blir det förstås idag då granen ska kläs.
Nelsons intresse inskränker sig till att han tittar ut och noterar att granen är på plats innan han återgår till sin skönhetssömn.
Sigge däremot har en viss fäbless för granen då han gärna gömmer sig under den när han vill dra sig undan.

Det var bättre förr

Visst är det roligt med fotboll. 
Ja, spelet på planen.

Jag är mycket intresserad av fotboll och följer såväl Allsvenskan som andra ligor världen över. Det är alltså spelet som fängslar mig. Därför känns det så innerligt tråkigt att fotbollen så ofta handlar om nåt helt annat. Om makt, även här hemma i Sverige.

AIK är inte mitt favoritlag; Jag som norrlänning håller på GIF Sundsvall och Östersunds FK som ser till att hålla Norrlandsfönstret öppet. Vad som händer med AIK, det berör mig föga, men eftersom AIK är ett av huvudstadslagen och har Friends Arena som hemmaplan så är det svårt att undgå vad som händer i den klubben. Nu har återigen en maktstrid blossat upp. Till gagn för vad?

Vid såna tillfällen kommer tanken; Det var bättre förr. Jag kommer ihåg de klubbar jag spelade för; Ådalslidens SK med hemmaplan Lissvallen, Remsle UIF med hemmaplan Remslevallen och Undroms IF med hemmaplan Bohedsvallen. Där och då gällde det att vi höll samman och hjälptes åt så att matchstället var tvättat, gräset klippt och planen kritad inför match. 

Jo då, jag är medveten om att jag pratar om fotboll på helt olika nivåer och i helt skilda tidsåldrar, men ändå.

Tack, det är bra så!

Igår kom den; ja, snön. Nu på morgonen ligger ett alldeles lämpligt snötäcke som gör att stämningen höjs utan att framkomligheten äventyras. Så vill jag gärna ha det resten av året, ja varför inte resten av vintern.

En decembermorgon helt i min smak.

Någon timme senare ser jag att vi går en riktigt vacker decemberdag till mötes.

Inte som en junimorgon, men ändå.

Novembermorgon ?

Årets sista novembermorgon var igår, men eftersom jag rubricerade gårdagens inlägg "decembermorgon" så får årets första decembermorgon gå under dagens rubrik. Det förtjänar att nämnas att det var min alltid så uppmärksamma bloggkompis BP som först uppmärksammade gårdagsfadäsen. Hon som ser allt. Och lite till. 

"Flitens lampa" lyser där nere 
i tomteverkstan.

Decembermorgon

Snö är inget jag saknar eller längtar efter, men lika fullt känns det märkligt att titta ut en morgon som denna utan den minsta antydan till snötäcke. För min del så får det gärna se ut så här hela vintern. Förutom på Julafton då. För stämningens och ljusets skull. Och för barnen förstås.

Det finns i alla fall en ljuspunkt
en morgon som denna.

Sinnesrorummet

Vårt Sinnesrorum är vad som i folkmun benämns vardagsrum. Där vistas vi som allra mest under vinterhalvåret. Då är det en speciell känsla att sitta där med en sprakande brasa och med blicken fäst på det mörker som råder där ute. Försjunkna i tankar, lyssnande till musik eller inbegripna i samtal. Av någon anledning har det ofta blivit så att vi avslutar veckan med att tillbringa söndagkvällen där. Igår inledde vi veckan genom att tillbringa måndagkvällen där. Känslan var som alltid behaglig och sinnesroskapande.

I Sinnesrorummet sitter vi ofta under vinterhalvåret.

Just nu har jag tre maffiga amaryllisar,
i ett arrangemang av D, mitt emot mig.

Och där ute råder mörker.

En härlig brasa skänker extra stämning.

Nu börjar det

När Första Advent inträtt så känns det som att Julen är på G på riktigt. Lite märkligt känns det förstås att det fortfarande är grönt där ute, men det kanske jag får räkna med eftersom jag så ofta ondgör mig över snön. Som plåster på såren så bjöd D igår på en lyxig fisksoppa till middag.

Det blev ljus i år oxå, men ingen snö.

En lyxig fisksoppa med torsk,hummerklor, 
kräftstjärtar, räkor, aioli och vitlöksbröd.
En god Grüner veltliner att dricka till.

Första Advent

Så här såg det ut 1:a advent i fjol.

Så blir det inte idag då snön lyser med sin frånvaro.

Nu brassar vi på med belysning både inne och ute för att riktigt markera Första Advent. När det mörknar i eftermiddag så tänds ljusstakar i växthuset, i garaget, i verkstaden, i gäststugan och här inne förstås. Det blir oxå marschaller längs gången från grinden upp till huset.

Tomtetrion Jens, Josef och Jonke har flyttat från
Bergslagskaminen till mitt skrivbord.

Jens, Josef och Jonke i närbild. 

Julgran ska D köpa nästa vecka och den sätter vi nog på plats redan nästa helg. Som vanligt så kommer vi att ha granen i glasverandan där den trivs allra bäst och inte fäller ett enda barr fram till att den åker ut nån gång i slutet på januari. Tjugondedag Knut var heligt förr, men numera dansar vi ut julen på känsla.

Så här såg det ut i fjol när
D och Alice klädde granen.

Nu när D har extra bråda dagar så försöker vi hitta maträtter som inte tar så mycket tid i anspråk att laga. Igår bjöd D på en god paj på pinje, feta och broccoli. Med mera. Det blev ånyo en sån där dag då middagen intogs framför TV:n då jag som brukligt  på lördagar tittade på V75, igår från Solvalla. Bra betalt för de som hittade sju rätt, 3,1 miljoner. För mig gäller fortfarande sooner or later.

Det skrällde redan i V75-1 och då var jag borta.

V75 duggar tätt i december så jag har en ny chans redan idag i Gävle. 

Snart så

Allt mera Advents- och Julpynt har jag nu omkring mig. Idag faller de sista brickorna på plats. En sak väljer vi bort för första gången och det är ljusstaken med fyra ljus där ett nytt ljus ska tändas vartefter Advent fortskrider. Det är aldrig för sent att bryta traditioner och allt måste ju inte vara som förr.

Nu är oxå julstjärnorna på plats.

Liksom de grå dansande tomtarna.

Igår bjöd  D på en asiatisk fiskrätt.

Stämningsförstörare

En bild säger mer än tusen ord

Mina senaste inlägg har handlat om Advents- och Julpynt i ett försök att så smått börja skapa den där härliga stämningen som brukar inträda när december står runt knuten.

Ett beprövat sätt att förstöra en god stämning är att föra in politik på scenen och ändå gör jag det idag.

Stefan Löfven (S) mot Anna Kinberg Batra (M) och Jonas Sjöstedt (V) mot Ebba Busch Thor (KD). Det var det försök till partiledardebatt som TV4 bjöd på igår under rubriken "Halvtid". Lika färglös som bilden ovan tycker jag att debatten var. Eller ska jag säga att den var som vanligt, helt i avsaknad av klara besked. Det mesta handlade som brukligt om hur uselt motståndarblocket skött/sköter sig i regeringsställning.

Uttrycket "Politik är att vilja" myntade Olof Palme 1964 och om bara detta gäller så sköter sig svenska politiker bra. För, oj vad dom vill, dom vill massor. Men hur viljan ska omsättas i faktisk handling för att nå resultat avslöjas inte.

När jag lyssnar till svenska politiker så förstår jag att det finns grogrund för att val slutar som presidentvalet i USA där valet kom att handla om att rösta emot något och inte för något. Att något liknande skulle kunna ske i Sverige tror dock gårdagens debattörer/ det svenska politiska etablissemanget inte på. Nej, sånt händer inte i Sverige. Kan man lita på det?

Nästa inlägg kommer inte att handla om politik. Det kan du lita på.

Allt närmare Advent

Advent närmar sig snabbt och D fixar med nåt nytt varje dag.

Ljusstake och gardin som hör Advent till.

Gardinbyte även här, rödvitt skynke
under bänken och riktigt gamla
tomtar i fönstret.

Utanför fönstret har Birdie nam nam i år
fått ett nytt utseende.

Allt närmare Advent

Advent närmar sig snabbt och D fixar med nåt nytt varje dag.

Ljusstake och gardin som hör Advent till.

Gardinbyte även här, rödvitt skynke
under bänken och riktigt gamla
tomtar i fönstret.

Utanför fönstret har Birdie nam nam i år
fått nytt utseende.

Plötsligt slår det mig

 Vad det är som slår mig? Jo, jag kom just att tänka på det här med julkort. Jag har i alla år skickat julkort till en försvarlig hoper människor. Familj, släkt och vänner både här hemma och utomlands. En del av julkortsmottagarna träffar jag förstås under året, men rätt många är det åratal sedan jag träffade, så för ett antal blir julkortet den enda årliga kontakten.

Växthuset i vinterskrud hade blivit ett vackert julkort.

Hur ska jag då göra i år? Ja, endera skickar jag till alla, till några eller till ingen. Så långt har jag kommit i mitt beslutsfattande / velande. Som med allt annat så känner jag mest för att det rätta är att sluta med massutskicket medan jag själv kan ta beslutet och inte vara nödgad att sluta p g a att jag inte längre kan. Hur det slutgiltigt blir visar sig i sinom tid.