Nordens olivträd

Jag skrev för nån vecka sedan ett inlägg om vårt gamla olivträd som ersatts av ett nytt. Därför kan det väl vara på sin plats att jag presenterar nykomlingen i bild. Den här gången har vi dock satsat på silverpäron, oxå kallat Nordens olivträd,  som bättre klarar av vårt klimat.

På agoran mellan gäststugan och växthuset 

har D planterat vårt nya olivträd.

Sommarkänsla

Med oktober runt hörnet så försöker jag hela tiden hitta nåt som gör att jag ett tag till kan klamra mig fast vid sommaren. Rosenskära i blomning fyller den uppgiften med glans. Det gör även en kökslåda med egna tomater under mognad. Varje morgon blir jag dock emotsagd av det becksvarta mörker som möter mig när jag startar dagen vid 6-tiden.

Rosenskäran bäddar vackert in uteplatsen
vid glasverandan.

Egna tomater under mognad får väl oxå
ses som ett sommartecken.

Kompisar

Sigge och Osborne är riktiga kompisar som samsas i vått och torrt. På mornarna går Sigge ut först. Sedan går matte och Osborne ner till postlådan och hämtar dagstidningen. När dom kommer tillbaka så sitter Sigge och väntar på trappan för att följa med in. På sistone har Sigge t o m börjat följa med när Osborne och matte går på den dagliga skogspromenaden. 

Sigge och Osborne samsas gärna 
i mattes schäslong.

Aj, aj, aj

Nu är vi inne i den brytningstid som ofelbart leder till att sommaren lämnar oss och hösten gör sitt intrång.

Löven börjar så smått börjat gulna på våra björkar.

De mörka höstmolnen slukar sommarresterna.

Liv på nytt besök

Igår kom Liv på   besök igen, lika go' och gla' som vanligt. Hon är en riktig vitamininjektion. Den här gången läste jag för första gången en bok med Liv. Boken, Min första tygbok,  som Mormor köpt blev mycket uppskattad då den var både färgstark och prasslig. Dessutom var den utmärkt att bita i. Vi hann bara med att skumma igenom boken den här gången så vi får läsa den noggrannare vid kommande besök. Det blir säkert många fler böcker för mig och Liv tillsammans i framtiden. 

Min huvuduppgift vid Livs besök är att ge henne mat  och igår blev det både lunch och middag. Till lunch slottsgryta med potatis och till middag spaghetti med tomat och mozzarella. Mango/banandessert avslutade båda måltiderna.

Parkerat hos morfar igen.

Mormor har köpt en bok som morfar
hjälper till att läsa.

Kan själv.

Mycket intressant i den boken.

Men, lite jobbigt är det.

Paus i bokläsandet.

Nu har jag skummat igenom boken.

Morfar, jag är hungrig!

Slottsgryta med potatis låter ok.

Mango/banandesserten var omåttligt poppis.
Den blir det nog mera av.

Snabbt har Liv lärt sig att dricka själv ur 
sin nya mugg.

Sigge är alltid med och kollar.

Vi avslutade gårdagens besök med mys
i Sinnesrorummet.

Följetongen Postnord

Postnord är ofta ute och "slirar".

Jag har haft ett antal dispyter med Postnord då jag på olika sätt drabbats av att de inte fullgör sitt uppdrag. Vad kan då jag göra åt detta?  Inte mycket då Postnord inte lyssnar till mina klagomål. När jag t ex mejlar till deras kundtjänst så får jag i bästa fall svar efter en vecka. Svar som aldrig fått mig att förstå varför försändelser varit försenade eller försvunna. Min tid är för dyrbar för att fortsätta köra huvudet i väggen. Det här inlägget får ses som ett enstaka avsteg.

Jag såg häromveckan ett antal TV-intervjuer med Postnords chef Anders Holm. Efter intervjuerna så förstår jag bättre att Postnord inte lyckas med sitt uppdrag. Holm framhöll i varannan mening vilket bra jobb alla medarbetare gör och att de dagligen arbetar hårt för att kvalitétshöja arbetet. Han hänvisar oxå till att de nu jobbar på en avreglerad marknad och att 4 av 10 försändelser utdelas av andra aktörer. Underförstått så är det inte bara Postnord som misslyckas. Därtill menar han att det behövs en ny postlag för att Postnord ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Hur denna nya postlag skulle utformas och vad den skulle förändra framgick inte vid någon av intervjuerna. Det kan förstås Holm inte lastas för utan får tillskrivas en svag insats av de som skötte intervjuerna.

Medarbetarna på Postnord som av chefen beröms för goda insatser utmärker sig allt mera. Tidigare i år dömdes ett antal anställda på terminalen i Hallsberg för stöld då ett arbetslag satt i system att vittja försändelser. Detta avslöjades till slut genom kamerabevakning.

Härförleden utmärkte sig en av Postnords chaufförer genom att på motorvägen utanför Kungälv preja bilar och som grädde på moset knocka en förare till en bil han stoppat. Att chauffören senare fick sparken förändrar inte min uppfattning att det är något som är grundläggande fel med företaget Postnord. 

Det senaste som för min egen del Postnord har trasslat med är ett paket som lämnades in i Malmö den 4/9 och som utdelades den 11/9. En vecka för en försändelse från Malmö till Örebro???

Ett annat färskt exempel är en vara där företaget skickade sms om att paketet var inlämnat och på väg den 1/9 från Stockholm, men där fortfarande den 12/9 inte någon avi från Postnord landat i vår postlåda. Vid telefonkontakt med Postnord upplystes om att paketet fanns på utlämningsstället ????? Hur veta det när ingen avi skickats ut? Varför detta inte skett gavs ingen närmare förklaring till. Senare har jag fått veta att avisering sker/ska ske med automatik när försändelsen går till utlämningsstället. Inte ens det som ska ske med automatik fungerar hos Postnord. Häpnadsväckande!

Jag är övertygad om att det även hos Postnord finns medarbetare som dagligen gör sitt jobb efter bästa förmåga, men som ändå bara får skit eftersom de många svaga länkarna i distributionskedjan omöjliggör en bra slutprodukt. Ett förhållande som är en utmärkt grogrund för en osund företagskultur. 

Jag noterar nästan dagligen att många flera drabbas mycket värre än mig och min förhoppning är nu att medias allt tätare bevakning av Postnord leder till kraftfulla åtgärder från uppdragsgivaren Staten.

Liv på besök

Igår hade vi besök av Liv igen då mamma Sara hade uträttningar i stan. Som brukligt på Getingstorp så står morfar för att mata Liv. Mormor bjöd denna gång på ett uppfriskande bad. Det var mycket uppskattat och Liv insåg snabbt det lustfyllda i att plaska med fötterna. Det var vad vi hann med innan mamma Sara kom och hämtade. Tiden går fort när man har roligt. Om några dagar är det dags för nytt besök av Liv.   Ska vi anta att det blir the same procedure as yesterday.

Liv brukar parkera vid morfars plats.

Skönt med en nap emellanåt.

Sigge håller förstås koll på besökaren.

Skönt att sitta i mormors knä.

Morfar är en fena på att 
mata. Igår blev det 
Hawaiigryta och djungeldessert.

Mormor ordnar med ett bad efter maten.

Efter badet fick Liv prova din nya badrock
som mormor inhandlat till henne.

Klippdags igen

När bänken står på grusgången är det klippdags.

Igår var det dags för klippning igen och som väl var så hade gräset torkat efter den senaste tidens regnande. Nu hade vi återgått till den köpta tjänsten från Veterana då D har fullt upp med annat viktigt trädgårdsarbete just nu. 

Tyvärr hände nåt med gaspedalen på åkgräsklipparen så det blev driftstopp och den sista gräsmattan (1/6 av totalytan) fick killen köra med en vanlig motorgräsklippare. 

D undersökte gaspedalen och kunde konstatera att en ny reservdel behövs för att få ordning på det hela. Hon kontaktade därför vår specielle maskinreparatör O och när han svarade så hade han just lämnat älgpasset uppe i Jämtland efter en första lyckad jaktdag. Två älgar fällda av jaktlaget. När O kommer hem nästa vecka så får vi klipparen fixad. Det är guld värt med såna kontakter.

Så här långt gick det bra.

Men, plötsligt släppte gaspedalen och
då blev det stopp.

Vilken tur att det bara var en gräsmatta  
kvar att klippa.

Bänken är tillbakaflyttad och gräset klippt.

Färgklickar

När jag på elmoppen åker runt i trädgården så hittar jag färgklickar som får mig att tro på sommaren ett tag till.

Afrikas blå lilja och eldröda

Kärlekspelargoner 

lyser upp vid gäststugan.

I växthusingången ståtar
den här skönheten, 
Rose splash.

Lördagspasta och fredagskantareller

Till middag igår bjöd D på en läcker pastarätt, Pasta arrabiata con limon - het tomatpasta med ton av citron.

Supergod lördagspasta.

I fredags blev det skogspanna med kantareller och rårörda lingon. De kantareller och lingon som D plockade tidigare i veckan på en skogspromenad med Osborne.

En härlig skogspanna blev det i fredags.

Mera hösttecken

Häromdagen skrev jag om solens att glesare besök. Ett annat tecken på höstens ankomst är att det blir allt svårare för D att hitta blommor och växter i trädgården att ta in för att förgylla tillvaron inomhus. Men, idérik som hon är så lyckas hon ännu som du ser här nedan.

Av en kaktusdahlia och persilja i blom har D 
skapat veckans köksbordsarrangemang.

Olivträd

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om mitt olivträd som inte längre klarar vårt bistra klimat. Nu har vi bestämt oss för en ersättare och D var häromdagen till Eriksbo plantskola och inhandlade ett silverpäron, ett träd som oxå brukar benämnas "Nordens olivträd". 

Sin sista tid fick mitt olivträd samsas
med indiankrasse.

Igår började D förbereda för att plantera trädet. Det får sin plats på D:s agora, mellan växthuset och gäststugan. Där kommer vi att få många tillfällen att njuta av det. 

D har tömt olivträdslådan som kommer att få en 
ny uppgift på annan plats.

Där står Nordens olivträd
i väntan på plantering.

Grus och markduk avlägsnas och sedan
börjar grävningsarbetet. En hel del rötter
behöver avlägsnas.

Osborne är förstås med och
hjälper matte.

Jag tycker att det känns bra att plantera ett träd även om jag som vanligt får vara den som tittar på när D gör jobbet.  När jag tittar på så har jag följande tänkvärda ord i minnet; "Den som planterat ett träd har inte levt förgäves". Då känns det ännu bättre.

Hösttecken

Solen börjar bli en alltmera sällsynt morgonkompis för mig. Därför var det extra trevligt att nu på morgonen blicka ut och se solen kämpa sig upp över Getingstorp.

Var hälsad sköna morgonsol!

Härligt för vår lilla björkdunge att få 
vakna till morgonsol.

Skogspromenad

Några skogspromenader blir det av förklarliga skäl inte för mig, men det hindrar inte D och Osborne från att ta en förmiddagstur. Förhoppningar om att hitta kantareller fanns förstås, men dom kom på skam. Det var soprent, inte en enda svamp förutom snyggingen på bild här nedan.

Inte ätbar, men ändå vacker.

Om några veckor kanske det
finns lingon att plocka.

Osborne tycker att skogen
är spännande.

Blöt och rufsig blir jag, men jag
duschar när jag kommer hem.

Matte kom oxå med på bild.

Fikapaus.