Morfars lilla Älskling

Du gungar så skönt morfar!

Igår hade vi Liv på besök från tidig morgon och hela dagen då mamma Sara hade ett antal uträttningar att ombesörja. Som vanligt var det trevligt och Liv som nu varit rätt ofta hos oss på Getingstorp var på sitt som alltid goda humör där det aldrig är långt till leende och skratt. Jag tycker förstås att det är extra roligt att hon och jag kommer så bra överens. Hon verkar gilla sin morfar och att morfar gillar henne går inte att ta fel på.

Det känns tryggt i morfars knä.

Ångermanlandsvibbar

                             
Jag läser då och då Tidningen Ångermanland på nätet för att känna av lite hemlandstoner. Idag är en sån dag.                         

Som bördig från Ångermanland så innehåller min ångermanländska ryggsäck bland annat  språket/dialekten från min barndoms hemtrakter. Inte alldeles lättbegripligt för nån utomsocknes ifrån. Titta in på länken här ovan och försök.

Landskapsvapnet.

Landskapsblomman.

Att denna dialekt och språk över huvud taget fascinerar mig förklaras till stor del av att jag hade Nicke Sjödin, den störste språkekvilibristen av dem alla, som lärare i bl. a. engelska under min skoltid i Sollefteå.
Här kan du läsa en av hans minnesvärda dikter, "Ätte semestern" ur boken "Baka lagårn".

Lite av varje

Igår var det sex år sedan vi planterade tre björkar i trädgården. Jag hoppas att dom får stå här i många år till.

Våra tre björkar fyllde 6 år igår.

Nacho de nuts bjöd D på i  fredags. En utmärkt början på helgen.

En god fredagsrätt.

Veckans fisk blev det igår då D bjöd på gratinerad torskrygg med ört- och brödtäcke och tomatsås.

Kryddor och grönt direkt
från trädgården.

En mycket välsmakande söndagmiddag.

Åter till vardagen

Lite märklig rubrik  kan tyckas då det är helgdag idag. Rubriken syftar på att Erik och Alice nu åkt hem efter några lovdagar på landet och allt har återgått till vardagen här på Getingstorp.

Alice och Erik trivs allra bäst i var sin fåtölj
i Sinnesrorummet.

Mattan i Sinnesrorummet blev en utmärkt
tummelplats när Liv kom på besök.

När pappa Marcus och mamma Maria kom och hämtade barnen så bjöds dom på kakan på bild här nedan som Erik och Alice hjälpt farmor att baka.

Saftig morotskaka med 
citronfrosting.

Höstlov

Den här veckan är det höstlov så då bor Erik och Alice hos oss några dagar. Alltid lika mysigt att ha dom här. Här finns alltid nåt att göra så dom behöver aldrig ha tråkigt.  Bl. a har dom hjälpt farmor med fortsatt trädgårdsstädning.

Igår eldades skräp i tunnan 
på nedre parkeringen.

Här skickas visst röksignaler, eller är det kanske
händer som värms.

Idag ska det bakas bröd och senare på dagen kommer Liv så då får vi rå om alla tre barnbarnen några timmar. Det är sånt som kallas guldstunder.

Motvikter

När jag sitter vid datorn och tittar ut ser jag detta.

Bra då att som motvikt ha denna skärmbild.

Trädgården levererar

Till söndagmiddag bjöd D på kyckling i krämig parmesan- och timjansås med rostade rotsaker. Kycklingen utbytt mot quornfilé och rotsakerna inte samma som i receptet då D alltid anpassar recepten efter vad vår egen trädgård har att bjuda och det är en hel del fastän vi är inne i de sista skälvande dagarna av oktober. 

Som alltid vackert och välsmakande
när D bjuder till bords.

Höstsöndag på Getingstorp

Idag har vi en riktig skön, om än något blåsig, höstsöndag på Getingstorp. Det blir inte som brukligt på söndagar fisk till middag idag. D ska i stället bjuda på  kyckling i krämig parmesan- och timjansås med rostade grönsaker. Kycklingen utbytt mot quornfilé. 

Mera höst behöver det inte bli.
Vi stoppar här tycker jag.

Vartefter löven faller så blir det allt friare synfält 
bort till vår närmaste granne.

Visst är det bra.......

D har alltid veckohandlat till oss, men då detta nu inte längre är möjligt så har vi fått hitta andra lösningar. D har alltid handlat på Willys i Marieberg och  gillar både utbudet och butiken så därför ville hon helst fortsätta handla där även om hon nu inte kan ta bilen och åka dit. 

Och se, det gick att lösa på ett smidigt sätt. D handlar helt enkelt över internet. Varorna packas och finns för avhämtning den dag D önskat. Hur smidigt som helst.  Visst är det bra med e-handel.

Hur fick vi då hem varorna? Jo, Marcus har lovat bistå oss med denna tjänst så länge vi behöver, så igår kväll vid 19-tiden levererades våra beställda varor till Getingstorp.  Visst är det bra med snälla och omtänksamma barn.

Sen middag igår. Bakad potatis med 

supergod  vegetarisk baconröra och 

rikligt med grönt.

Jag behövde en paus

Solnedgången igår.

Det har blivit lite stiltje i mitt bloggande efter den senaste tidens omvälvande händelser. En hel vecka har förflutit sedan mitt senaste inlägg och den pausen känns som att den behövdes.  Men, här kommer ett inlägg som visar att vi, trots motgångar, fortsätter att njuta av och på vårt älskade Getingstorp. 

D:s söndagsfisk smakade utsökt.

Fiskrätten på bild här ovan skapade D i söndags efter vad trädgården fortfarande hade att bjuda. Potatis, morot, palsternacka, sallad, persilja och gräslök fanns fortfarande att hämta i trädgården. Just detta, att skapa måltider av sånt som växer i trädgården kommer vi att sakna den dag vi lämnar Getingstorp.

Den här vyn kommer vi oxå att sakna.

Alla sagor har ett slut

En av mina många favoritvyer på Getingstorp.

I mars nästa år är det 10 år sedan vi flyttade hit till vårt älskade Getingstorp. En plats som vi med åren format till det lantliga paradis vi sökte. Att bo här har varit som att leva i en saga. Vi har båda, på olika sätt, givits utrymme och skapat förutsättningar  för våra personligheter. D som till fulländning odlat sin idérikedom och kreativitet har med en aldrig sinande energi varit den som drivit på utvecklingen. Min roll har varit mera som bollplank och påhejare. Att leva på Getingstorp har oxå för mig inneburit att jag fått det lugn och den stillhet som jag, efter min stroke 2001, behöver för att trivas. Det kan väl låta något motsägelsefullt men  det har gått alldeles utmärkt för oss att både gasa och bromsa oss genom åren på Getingstorp.

D och jag har stortrivts på Getingstorp, i byn, med omgivningen och med våra grannar. Vi har så klart förstått att vi måste dra ner på takten med tiden, men har ändå planerat för att kunna bo kvar ännu ett antal år med en del nödvändiga anpassningar och förändringar. 
Men så, den 28 september, hände nåt oväntat när D drabbades av en "blackout". Efter akutbesök på sjukhus så framstod plötsligt framtiden på Getingstorp som mera osäker. Ett omedelbart budskap var att D inte får köra bil i avvaktan på utredning om vad hon drabbats av. Att bo här utan att kunna köra bil framstår som direkt omöjligt. Vi försöker ändå se ljust på tillvaron och hoppas att D ska få köra bil igen när utredningen är klar.

En utredning som nu påskyndas då D den 12 oktober drabbades av en ny "blackout". Vid det efterföljande sjukhusbesöket så ställdes en diagnos som pekar på att D drabbats av partiell epilepsi. 
Det positiva är att D nu fått en diagnos och oxå  börjat medicinera.

Den uppkomna situationen gör att vi känner att vi behöver ta ett beslut om hur vi vill forma vår framtid. Vi har enats om en arbetshypotes som innebär att när D fyller år nästa gång, den 7 oktober 2018, så ska vi bo i lägenhet i Örebro. Det innebär att vi nu har c:a 1 år på oss att avveckla/sälja Getingstorp och hitta ett nytt bra boende. Ett år kan tyckas vara en lång tid, men det är oxå mycket som ska hinnas med. Extra försvårande i detta läge är förstås att D inte får köra bil närmaste halvåret.  Vi, som alltid strävat efter att vara oberoende och själva diktera dagordningen, är nu plötsligt beroende av vår omgivning och att hela tiden hitta alternativa lösningar till D:s tidigare biltransporter.

Just nu känns det konstigt att veta att mycket av det vi gör idag och framåt gör vi för sista gången på Getingstorp. Även om vi inte kommer att bo kvar så vill vi  underhålla och ordna allt som vi brukar när vi t ex nattar trädgården inför vintern. Det är viktigt för oss att Getingstorp är i absolut bästa skick den dag vi lämnar.

Trädgårdsstädning och hösteldning
pågår denna vecka.

Liksom årets sista gräsklippning.

Födelsedagsfirande

Även Sigge är med och tar
emot gästerna.

Igår hade vi ett försenat födelsedagsfirande för D. Hon fick det hon önskade, barn och barnbarn på plats och så blev hon bjuden på middag. Marcus, Per och Erik stod för matlagningen och vi blev bjudna på en välsmakande pastarätt. Att den inte kom med på bild får tillskrivas att vi hade så väldigt mycket att prata om med tanke på den senaste tidens händelser. Det blev allt det hända till trots ett mycket trevligt födelsedagsfirande. En i raden av minnesvärda familjesammankomster på Getingstorp.

Födelsedagsbarnet med lilla Liv som
särskilt gillade mormors halsband.

D har förberett för födelsedagsmiddag.

Ett vackert höstarrangemang hade D förstås skapat.

Grabbarna jobbar och jag har det bara bra.

Lilla Liv, glad som alltid.

Känslan för dagen

Skyarna över Getingstorp igår. 

Övervägande grått och trist.

Ibland räcker det med en bild för att förmedla min känsla för dagen. Mycket påverkar förstås den känslan och ofta lyfter jag fram vädret som avgörande för dagskänslan.  Och visst betyder vädret en hel del, men inte allt. Nej, det som avgör dagskänslan för mig, det är känslan/relationen till D. Den där innerliga känslan som benämns Kärlek. Den kände jag extra starkt igår.Vad var det då som hände igår? Ja, det får jag återkomma till i ett kommande inlägg. Ett inlägg som just nu har arbetsnamnet "Alla sagor har ett slut". 

Samma Getingstorp i morse. 
Ljuset har visst återvänt.

Att sluta inlägget här blir en riktig cliffhanger. För att inte göra väntan på fortsättningen fylld av vare sig spekulationer eller obehag för dig som läser detta så vill jag säga att det som hände igår fick oss att ta ett beslut. Ett beslut som kommer att förändra våra liv. Men, eftersom vi kan ta beslutet själva och kan ta den tid vi behöver för genomförandet så behöver denna förändring inte nödvändigtvis vara liktydig med en försämring. Förändringen är helt enkelt en anpassning till nya/ändrade förutsättningar, vilket även kan innebära att förändringen t o m kan bli en förbättring.

Det kan ta en tid innan jag samlat mig för en fortsättning på detta inlägg. Även när ett beslut är taget så kan det behövas viss tid för att det ska sjunka in. Jag är ju sån som person att jag inte vill slarva med något utan alltid vill göra saker så bra jag bara kan. Detta gäller förstås även mitt bloggskrivande. Därför återkommer jag med mera fakta när beslutet sjunkit in.

Tjejbesök

Idag har vi haft besök av Liv och mamma Sara. Det blev några härliga timmar med mat, lek och samtal. Samtal bra för att skingra tankarna, men oxå bra för att fokusera på det som är viktigast i livet.

Matdags.

Kul snöre i morfars tröja.

Liv läser prasselboken med morfar.

Mormor har ombesörjt blöjbytet.

Tänk så tiden går

Getingstorp i höstskrud.

Idag är det nio år sedan mitt första blogginlägg. Det har blivit totalt 3172 inlägg till dags dato.  352 inlägg per år tyder på att jag spenderat väsentlig tid här vid datorn bara för bloggens skull.  Det hade nog kunnat vara ett inlägg per dag om det inte blivit ett medvetet uppehåll och några av andra skäl påtvingade uppehåll.

Sommarens färgprakt utbytt mot höstfärg.

Jag började med min blogg c:a ett halvår efter att vi flyttat hit till Getingstorp, då mest för att sätta ord på mina tankar och funderingar. Till en början så tyckte jag till om det mesta, men kände rätt snart att det blev lite torftigt och allt för mycket av missnöjesyttringar om samhällsföreteelser som jag inte gillade. 

D i färd med att stänga växthuset.

Efter en tid så har allt i stället kommit att handla om livet här på Getingstorp och där har jag aldrig uttryckt något missnöje. Tvärtom har jag gång på gång lovprisat livet här. Hur många foton jag publicerat här från Getingstorp vågar jag mig inte ens på att gissa.  Som du ser kunde jag inte hålla mig idag heller. Det blev ytterligare ett antal dagsfärska Getingstorpsbilder.

Odlingarna går mot sitt slut.

Trots att jag uteslutande levt livet här hemma så har jag ändå känt mig delaktig i samhället, inte minst tack vare de bloggvänner jag fått genom åren.  Tack vare er har jag fått se mig om i världen och på annat sätt givits möjlighet att följa vad som händer "där ute". Trots att jag inte träffat någon av er irl så känns det ändå som att jag känner några av er rätt väl och jag är förstås särskilt glad för er som blivit trogna följare. 

Löven tar över allt mera.

Att det blev så att jag uppmärksammar 9-årsdagen är mest en slump så det här inlägget handlar inte om något avslut. Jag kommer att fortsätta blogga så länge jag har behållning av det och hoppas att vi kommer att fortsätta mötas. 

Oåterkalleligt

Sommarresterna som jag skrev om häromdagen är nu  ett minne blott. Löven singlar från träden i en rasande fart och gräsmattorna som väntar på årets sista klippning är täckta med löv. Nu är hösten oåterkalleligen här.

D  i full färd med höststädningen.

Löv, löv, löv.

Lövfällningen gör att jag nu ser ända
bort till grannen.

En härlig avslutning på veckan

Du som läser min blogg vet att inlägg som speglar söndagar  ofta heter "Veckan fisk". Så även denna söndag. Och som alltid så är det D som förgyllt min söndag med en alldeles underbar fiskrätt.

Fiskgratäng med potatis/morotsmos

Vackert att titta på och smakade 
helt underbart.

Fönsterplats

När jag sitter vid min dator och vänder blicken utåt så blir den pågående årstidsväxlingen påtaglig. Så påtaglig att jag för långa stunder bara blir sittande och tittande. Stundom försöker jag räkna de löv som faller. En uppgift som jag ganska snart får ge upp då jag gång på gång tappar räkningen.

De allt mera gulnande lövverken kontrasterar
vackert mot en klarblå himmel.

Sommarrester

Krampaktigt försöker jag hänga kvar vid de sista resterna av sommaren. Igår var en sån där dag då solen slösade med sina strålar. Då såg jag till att krama ur allt det sommarlika och genast kändes allt lite lättare. Det gäller att ta vara på de stunder som bjuds.

Pågående årstidsväxling.

Elbilens hjulspår i gräsmattan talar om att 
en klippning återstår.