Se där, idag jag visst fastnat vid omvårdnadstankar. Inget fel i det. Mitt tidigare inlägg idag tangerar faktiskt vad detta upprop syftar till, nämligen att vi själva som individer kan bestämma våra behov.
Det är särskilt hoppingivande att även politiker till slut inser att även de blir gamla och i behov av samhällets omvårdnad på ett eller annat sätt. Förhoppningen är att även de idag aktiva politikerna inser att även dom av ålder eller annan orsak kommer att bli i behov av vård och hjälp en dag. Det kan ske redan idag, eller i morgon. Tänk på det.
tisdag 29 juni 2010
Handikappåret 2010 - "Alltjämt ojämt"
Socialstyrelsen konstaterar i den dagsaktuella rapporten ”Alltjämt ojämt” att staten misslyckats med sina ambitioner att personer med funktionsnedsättning ska ha lika förutsättningar för goda levnadsförhållanden som andra medborgare. Förresten, heter rapporten "Alljämt ojämt" eller "Alltjämt ojämnt"? Jag ser i detta sammanhang "Staten" som helheten, alltså även innefattande kommuner och landsting.
Jag är inte förvånad och har i några tidigare inlägg givit exempel på misslyckanden.
Eftersom jag själv efter min stroke för 9 år sedan konfronterades med rehabiliteringsapparaten så har jag förstås erfarenheter som gör att jag inte förvånas över "Statens" misslyckande.
Det största misstaget som ständigt upprepas är att inte se individen. Alla ses i grupperingar. T. ex. tillhörde jag gruppen strokepatienter och förväntades då också passa in i den grundläggande mallen. Det gjorde jag inte. Jag skulle tvingas använda diverse hjälpmedel av praktisk natur (strumppåtagare, burköppnare etc.) Något som jag då vare sig var motiverad till eller intresserad av. Men jag tillhörde ju "strokegruppen" och då rättar man in sig i ledet. Det gjorde inte jag. Tyvärr är detta med att se individen något som inte heller Socialstyrelsen synes uppmärksamma i sin rapport.
Jag fick i mitt rätt klena tillstånd själv ta befälet över min rehabiliteringsplan. Det innebar bl. a. att jag själv initierade planeringsmöten och ledde dessa, en funktion som normalt avdelningsläkaren eller annan ansvarig skulle inneha. Jag tyckte att det kändes pinsamt. Detta gjorde dock att jag fick en sund skepsis till vårdapparatens förmåga att hjälpa mig.
Jag bestämde mig tidigt för att i första hand lita till mig själv vilket bl. a. innebar att jag skaffade en egen sjukgymnast när sjukhuset inte längre tyckte att jag behövde fortsatt träning. Denna sjukgymnast såg mig som individ, ställde som en följd därav mycket tuffa krav på mig och anpassade träningen till mina behov, min förmåga och motivation. Detta hjälpte mig också att komma tillbaka så bra som jag ändå gjort. Förvisso är jag fortfarande halvkroppsförlamad och har fått lära mig att jag inte kan göra allt som förut. Somligt kan jag inte alls göra, annat får jag helt enkelt göra på annat sätt. Trots att jag fick en hjärnskada så har inte min mentala eller intellektuella förmåga påverkats negativt. Snarare tvärtom eftersom jag blivit så mycket klokare till följd av mina nyvunna erfarenheter.
En annan intressant erfarenhet som jag har stärker min övertygelse om vikten av att se individen. Ett bra exempel är hur olika jag bemötts som boende i sorstadskommunen Örebro och nu i landsortskommunen Lekeberg. Förvisso är det väl alltid så att det är lättare att synas i mindre sammanhang men att människosynen kan vara så olika i två kommuner förvånar mig ändå. Som boende i Örebro så sållades jag in i "min grupp" och de regler som fanns för hjälp och stöd till funktionshindrade bokstavstolkades förstås även för mig. Detta hade det goda med sig att jag till slut sade upp kontakten med kommunala företrädare i Örebro då jag ville använda min energi till något konstruktivt. När vi 2008 flyttade till Lekeberg så möttes jag av en helt annan inställning. Här var jag som individ intressant och hänsyn togs till hur jag såg på mina egna behov, mina behov bestämdes inte von oben. Detta tillsammans med vårt skapade boende här gör att jag idag upplever min livskvalitet som bättre än nånsin.
Jag har inte fastnat i rollen som patient och offer och kan idag skriva inlägg som detta utan att spilla energi på de oförrätter jag tycker att jag utsatts för.
Jag har gått vidare. Nu upprörs jag inte över min egen situation men däremot av att så många unga fastnar i rehabiliteringsfällan till följd av fysisk eller psykisk funktionsnedsättning. Det är ett monumentalt misslyckande. För stat, kommuner och landsting. Ja, för Sverige.
Avslutningsvis, varför skulle "Staten" lyckas med att skapa bättre förutsättningar för personer med funktionsnedsättning när den proffessionella vårdapparaten inte förmår att förstå de mest grundläggande behoven hos en person med funktionsnedsättning. Visst, den fysiska miljön och dess anpassning är viktig men jag ser strumppåtagare, dörröppnare, höjden på trösklar och rullstolsramper som underordnade individens grundläggande behov av att just ses och respekteras som individ.
Jag är inte förvånad och har i några tidigare inlägg givit exempel på misslyckanden.
Eftersom jag själv efter min stroke för 9 år sedan konfronterades med rehabiliteringsapparaten så har jag förstås erfarenheter som gör att jag inte förvånas över "Statens" misslyckande.
Det största misstaget som ständigt upprepas är att inte se individen. Alla ses i grupperingar. T. ex. tillhörde jag gruppen strokepatienter och förväntades då också passa in i den grundläggande mallen. Det gjorde jag inte. Jag skulle tvingas använda diverse hjälpmedel av praktisk natur (strumppåtagare, burköppnare etc.) Något som jag då vare sig var motiverad till eller intresserad av. Men jag tillhörde ju "strokegruppen" och då rättar man in sig i ledet. Det gjorde inte jag. Tyvärr är detta med att se individen något som inte heller Socialstyrelsen synes uppmärksamma i sin rapport.
Jag fick i mitt rätt klena tillstånd själv ta befälet över min rehabiliteringsplan. Det innebar bl. a. att jag själv initierade planeringsmöten och ledde dessa, en funktion som normalt avdelningsläkaren eller annan ansvarig skulle inneha. Jag tyckte att det kändes pinsamt. Detta gjorde dock att jag fick en sund skepsis till vårdapparatens förmåga att hjälpa mig.
Jag bestämde mig tidigt för att i första hand lita till mig själv vilket bl. a. innebar att jag skaffade en egen sjukgymnast när sjukhuset inte längre tyckte att jag behövde fortsatt träning. Denna sjukgymnast såg mig som individ, ställde som en följd därav mycket tuffa krav på mig och anpassade träningen till mina behov, min förmåga och motivation. Detta hjälpte mig också att komma tillbaka så bra som jag ändå gjort. Förvisso är jag fortfarande halvkroppsförlamad och har fått lära mig att jag inte kan göra allt som förut. Somligt kan jag inte alls göra, annat får jag helt enkelt göra på annat sätt. Trots att jag fick en hjärnskada så har inte min mentala eller intellektuella förmåga påverkats negativt. Snarare tvärtom eftersom jag blivit så mycket klokare till följd av mina nyvunna erfarenheter.
En annan intressant erfarenhet som jag har stärker min övertygelse om vikten av att se individen. Ett bra exempel är hur olika jag bemötts som boende i sorstadskommunen Örebro och nu i landsortskommunen Lekeberg. Förvisso är det väl alltid så att det är lättare att synas i mindre sammanhang men att människosynen kan vara så olika i två kommuner förvånar mig ändå. Som boende i Örebro så sållades jag in i "min grupp" och de regler som fanns för hjälp och stöd till funktionshindrade bokstavstolkades förstås även för mig. Detta hade det goda med sig att jag till slut sade upp kontakten med kommunala företrädare i Örebro då jag ville använda min energi till något konstruktivt. När vi 2008 flyttade till Lekeberg så möttes jag av en helt annan inställning. Här var jag som individ intressant och hänsyn togs till hur jag såg på mina egna behov, mina behov bestämdes inte von oben. Detta tillsammans med vårt skapade boende här gör att jag idag upplever min livskvalitet som bättre än nånsin.
Jag har inte fastnat i rollen som patient och offer och kan idag skriva inlägg som detta utan att spilla energi på de oförrätter jag tycker att jag utsatts för.
Jag har gått vidare. Nu upprörs jag inte över min egen situation men däremot av att så många unga fastnar i rehabiliteringsfällan till följd av fysisk eller psykisk funktionsnedsättning. Det är ett monumentalt misslyckande. För stat, kommuner och landsting. Ja, för Sverige.
Avslutningsvis, varför skulle "Staten" lyckas med att skapa bättre förutsättningar för personer med funktionsnedsättning när den proffessionella vårdapparaten inte förmår att förstå de mest grundläggande behoven hos en person med funktionsnedsättning. Visst, den fysiska miljön och dess anpassning är viktig men jag ser strumppåtagare, dörröppnare, höjden på trösklar och rullstolsramper som underordnade individens grundläggande behov av att just ses och respekteras som individ.
måndag 28 juni 2010
Sommarkvällar
Äntligen är de ljuvliga sommarkvällarna här. Härligt att sent på kvällen se hur solens sista strålar för dagen smeker över rosenbersån. Så här var väl sommarkvällarna alltid i min barndom. Eller vill jag bara minnas dom så. Oaktat vad som överensstämmer med verkligheten så är det ändå en ynnest att kunna känna samma njutning som på 50-talet.
Apropå 50-talet. 1958 spelades ju fotbolls-VM i Sverige med Brasilien som vinnare. Kommer den historien att upprepa sig? Ytterligare en fingervisning ges just nu då matchen Brasilien - Chile just börjat.
lördag 26 juni 2010
Grekiska öar till salu
Grekland tar till allt mera desperata åtgärder för att komma ur skuldfällan. Det senaste är att sälja och leasa ut sina öar. För 30 år sedan kanske jag varit intresserad om jag haft de ekonomiska resurserna. Men, å andra sida, vari ligger nöjet att sitta ensam och häcka på en för övrigt obebodd ö.
Jag som sedan 35 år är inbiten Greklandsälskare skulle sakna det som charmat mig mest i Grekland. Grekerna själva.
Så här sade Greklands premiärminister Premiärminister Giorgos Papandreou i oktober 2009 när han fått förtroendet att leda landet ur krisen.
-Vi kommer att göra vårt bästa de kommande fyra åren. Det är ingen tvekan om att det kommer att bli svårt, men jag är optimistisk, säger Papandreou.
Jag undrar hur det känns att idag vara ansvarig politiker i Grekland.
Nej, det blir inget ököp för mig. Dessutom har jag redan hittat mitt Paradis, vårt Getingstorp.
Antiklimax
Tyvärr tillät inte väderleken planerad kvällskontemplation på bänken med utsikt mot Kilsbergen. Det var helt enkelt alltför kallt. För kallt en midsommaraftonskväll?
Istället började vi titta på en film jag hyrt, "Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta". En jättebra film. Problemet vara bara att vi snabbt såg att vi sett filmen tidigare. Snacka om antiklimax. Som dock lätt kunde överkommas efter en helt underbar dag.
fredag 25 juni 2010
Grillspett
Grillspetten grillade i egendesignad grill och inmundigade i egendesignat växthus.Designern sitter vid grillen.
Glass och jordgubbar
.Med hemmagjord punschglass toppad med citronmeliss så var det av underordnad betydelse att jordgubbarna var belgiska och polska, de senare helt smaklösa. Darlingens glass ackompanjerad av ett glas mousserande och en Calvados gjorde att allt ändå blev helt perfekt.
Sillunch
Sillunch hör förstås midsommarafton till.För att hålla kylan på snapsen så kom den in efter fotot. Det blev en Lysholm Trondhjems och en Simers Oslo. Jag rekommenderar Norsk Aquavit ( nr. 23 ).
Au revoir, Arrivederci och Farvel
Så var då såväl Frankrikes som Italiens och Danmarks saga all i fotbolls-VM. Vad beror det på att bra fotbollslag plötsligt är urusla och spelar en pinsamt dålig fotboll? Frågorna hopar sig och svaren likaså.
Jag har inget entydigt svar men kan inte undgå att spekulera. Spelare för spelare så håller alla de tre nämnda utslagna lagen högre kvalitet än sina besegrare. Sammansatta till ett lag så blir bilden den motsatta. Viktiga delar i ett lagbygge är motivation och stolthet. Ingredienser som verkar svåra att skapa i stjärnspäckade lag.
Är det så att många av stjärnorna inom fotbollen blivit så bortskämda så att dom till slut får svårt att se sin roll som en elftedel i ett lagbygge. Storstjärnornas roll är ofta obestridd och lagbygget sker till stor del kring dessa. Om då dessa hörnstenar i bygget saknar egen motivation och stolthet för laget, ja då är risken påtaglig att bygget krackelerar.
När sedan energi dessutom slösas på ovidkommande saker, spelarprotester etc, så kan resultatet inte bli annat än ett misslyckande.
Vad betyder då coachen för lagets prestationer? Ja, det är en helt annan fråga att besvara. Många av dessa har också tillåtits att växa sig för stora.
Men herre gud, det är ju bara fotboll.
Jag har inget entydigt svar men kan inte undgå att spekulera. Spelare för spelare så håller alla de tre nämnda utslagna lagen högre kvalitet än sina besegrare. Sammansatta till ett lag så blir bilden den motsatta. Viktiga delar i ett lagbygge är motivation och stolthet. Ingredienser som verkar svåra att skapa i stjärnspäckade lag.
Är det så att många av stjärnorna inom fotbollen blivit så bortskämda så att dom till slut får svårt att se sin roll som en elftedel i ett lagbygge. Storstjärnornas roll är ofta obestridd och lagbygget sker till stor del kring dessa. Om då dessa hörnstenar i bygget saknar egen motivation och stolthet för laget, ja då är risken påtaglig att bygget krackelerar.
När sedan energi dessutom slösas på ovidkommande saker, spelarprotester etc, så kan resultatet inte bli annat än ett misslyckande.
Vad betyder då coachen för lagets prestationer? Ja, det är en helt annan fråga att besvara. Många av dessa har också tillåtits att växa sig för stora.
Men herre gud, det är ju bara fotboll.
onsdag 23 juni 2010
Surströmming - självklart !
EU påverkar ju mera och mera i vår vardag vilket bl. a. innebär att surströmmingen kan förbjudas 2011. Jag tycker att det är lovvärt av jordbruksminister Eskil Erlandsson att strida för att denna delikatess ska få fortleva i Sverige.
Jag vill absolut inte gå miste om denna högtidsstund varje år.
Surströmming, mandelpotatis, kall öl, kall nubbe, lagrad ost och tunnbröd. Mums !
Jag vill absolut inte gå miste om denna högtidsstund varje år.
Surströmming, mandelpotatis, kall öl, kall nubbe, lagrad ost och tunnbröd. Mums !
Sprutbyten - en svårknäckt nöt
Nu tillåts sprutbyten även i Stockholm efter mycken politisk vånda. Inte minst Moderaterna har varit och är motståndare.
För att komma vidare i strävan att minska/hejda missbruk så måste man ha ett öppet sinnelag. Det håller inte att moralisera och förenkla i debatten.
Jag anser det vara en självklarhet att tillåta sprutbyten. I t. ex. Finland som har en fortsatt restriktiv narkotikapolitik har man har infört en lagstadgad och hälsopolitisk skyldighet för kommunerna att inrätta så kallade lågtröskelmottagningar med sprutbyte för drogmissbrukare. De goda erfarenheterna är att
- man kunnat hejda ökningen av nysmittade med hiv
- nya fall av hepatit B och C har minskat
- man i högre grad nått unga personer och personer med dolt missbruk
- man når 60% av alla missbrukare
- man räddar liv
För mig räcker dessa resultat/argument långt. Att tillåta sprutbyten innebär på intet sätt att man ger upp det förebyggandearbete som alltid behövs.
För att komma vidare i strävan att minska/hejda missbruk så måste man ha ett öppet sinnelag. Det håller inte att moralisera och förenkla i debatten.
Jag anser det vara en självklarhet att tillåta sprutbyten. I t. ex. Finland som har en fortsatt restriktiv narkotikapolitik har man har infört en lagstadgad och hälsopolitisk skyldighet för kommunerna att inrätta så kallade lågtröskelmottagningar med sprutbyte för drogmissbrukare. De goda erfarenheterna är att
- man kunnat hejda ökningen av nysmittade med hiv
- nya fall av hepatit B och C har minskat
- man i högre grad nått unga personer och personer med dolt missbruk
- man når 60% av alla missbrukare
- man räddar liv
För mig räcker dessa resultat/argument långt. Att tillåta sprutbyten innebär på intet sätt att man ger upp det förebyggandearbete som alltid behövs.
tisdag 22 juni 2010
Osmart hemligstämpel
Att hemligstämpla utredningen när förre länspolismästaren Göran Lindberg åtalas är ett sällsynt korkat beslut. Detta skapar bara nya spekulationer om att makthavarna alltid håller varandra om ryggen. Åklagaren Håkan Roswall verkar helt ha tappat fotfästet då han dessutom bestämt sig för att inte prata med media när han lämnar in sin utredning. Av påstådd omsorg om offren. Fabricerat nonsens.
Tomas Bodström - Gnäll(S)pik
Jag följer Tomas Bodströms blogg Bodströmsamhället och även hans övriga förehavanden via media. Jag börjar allt mera tycka att han är en gnällspik. Så sällan ser jag honom numera föra förnuftsmässiga resonemang kring politiska frågor. Jag har tyckt att han varit en klok och förnuftig man men allt mera har han blivit en politisk primadonna och gnällspik. Ofta så handlar det om angrepp på personer i det politiska motståndarlägret. Oftast är det Beatrice Ask som odugligförklaras som Justitieminister, det ämbete han själv innehaft och förstås ånyo suktar efter. Nu senast är det Carl Bildt som är måltavlan och anklagas för folkrättsbrott i Sudan under sin tid som styrelseledamot i Lundin Petroleum.
Visst, det är ett mycket allvarligt brott att anklagas för och skulle Bildt fällas så är förstås hans tid som politiker slut. Förhoppningsvis har han själv det goda omdömet att avgå om han på något sätt varit delaktig i dessa brott.
Att time out-begreppet blivit så användbart i politiska kretsar så snart det börjar blåsa lite snålt om någon politiker tycker jag är fel. Hur många kan ta time out från sitt jobb om de begått ett allvarligt misstag/brott. Nej time out har blivit ett lyxtilltag för politiker för att slippa trycket.
Att sedan politiska motståndare, som Tomas Bodström i detta fall, börjar ropa på time out ter sig enbart fånigt. Politiker ska ägna sig åt politik eller avgå. Men jag förstår att Bodström ser time out som en bra möjlighet så att han efter valet som planerat kan "gömma sig" over there en period.
Just idag gäller det väl dessutom för Socialdemokraterna att på allt sätt skyla det faktum att Moderaterna i senaste opinionsundersökningen är större än S.
Visst, det är ett mycket allvarligt brott att anklagas för och skulle Bildt fällas så är förstås hans tid som politiker slut. Förhoppningsvis har han själv det goda omdömet att avgå om han på något sätt varit delaktig i dessa brott.
Att time out-begreppet blivit så användbart i politiska kretsar så snart det börjar blåsa lite snålt om någon politiker tycker jag är fel. Hur många kan ta time out från sitt jobb om de begått ett allvarligt misstag/brott. Nej time out har blivit ett lyxtilltag för politiker för att slippa trycket.
Att sedan politiska motståndare, som Tomas Bodström i detta fall, börjar ropa på time out ter sig enbart fånigt. Politiker ska ägna sig åt politik eller avgå. Men jag förstår att Bodström ser time out som en bra möjlighet så att han efter valet som planerat kan "gömma sig" over there en period.
Just idag gäller det väl dessutom för Socialdemokraterna att på allt sätt skyla det faktum att Moderaterna i senaste opinionsundersökningen är större än S.
måndag 21 juni 2010
Desperation hos Centern
Linda Bengtzing ska ragga väljare till Centern inför valet. Nu när Centern allt mera sviker sina forna väljare så gäller det förstås att hitta nya grepp när det inte finns politiska frågor att lyfta fram. Allsångsturné tycker jag andas desperation. Kommer Maud och Linda att dyka upp i badtunnan i Högfors också ?Vem vet.
Ju närmare 4%-spärren Centern kommer i kommande opinionsundersökningar, desto djärvare grepp torde vara att vänta.
Ju närmare 4%-spärren Centern kommer i kommande opinionsundersökningar, desto djärvare grepp torde vara att vänta.
söndag 20 juni 2010
Trevligt men ändå galet
Gårdagens bröllop dominerar alla tidningars förstasidor idag. Oavsett om tidningen förespråkar monarki eller inte. Intressant.Visst, det handlar ju om att sälja så det är väl förståeligt men samtidigt fullständigt galet. Nog finns det väl viktigare händelser att skriva om. Och då menar jag inte fotbolls-VM. Brasilien har f. ö. just tagit ledningen mot Elfenbenskusten och Ockelbo IF bortaslog Jädraås AIK med 3-2. Starkt att med en man utvisad vända 0-2 underläge med 6 minuter kvar av matchen. Mål i 84:e, 87:e och 89:e, sedan var segern bärgad.
lördag 19 juni 2010
Ärkebiskopen går för långt
Följer som så många idag på TV delar av bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling, nyss bliven prins Daniel. Ärkebiskop Anders Wejryds tal till brudparet började bra men han har tyvärr inte begrepp om att begränsa sig. Talet blir alltför långt så att det goda i talets inledning har i vart fall jag tappat innan han avslutar. Detta trots att han visst nödgades korta ner talet.
Nog borde man kunna kräva bättre av en ärkebiskop.
Temat för talet var visst "att bära varandras bördor". Talet var tveklöst en börda för mig som lyssnare.
För övrigt tycker jag att det är en mycket trevlig och lyckad tillställning.
Nog borde man kunna kräva bättre av en ärkebiskop.
Temat för talet var visst "att bära varandras bördor". Talet var tveklöst en börda för mig som lyssnare.
För övrigt tycker jag att det är en mycket trevlig och lyckad tillställning.
fredag 18 juni 2010
Dödsstraff, en dyr rättskipningsmetod
Mördaren Ronnie Lee Gardner avrättades i morse av en exekutionspatrull. Gardner satt fastbunden vid en stol med en pricktavla placerad framför hjärtat. Av de fem anonyma bödlarna hade en lösa skott i geväret, så att ingen ska veta vem det egentligen var som sköt ihjäl Gardner.
Fortfarande har 35 delstater i USA kvar dödsstraffet. Ett av de avgörande skälen för de stater som under senare år avskaffat dödsstraffet har varit kostnadsskäl. Urban Institute i Maryland har gjort beräkningar som visar att det kostar samhället 1,9 miljoner dollar mera att döma till dödsstraff än till ett långt fängelsestraff.
Ett annat minst lika viktigt skäl är t ex den moderna dna-tekniken. Många dödsdömda har blivit frikända efter att dna-tester visat att de inte begått brotten de blivit dömda för.
Fortfarande är dock en majoritet av det amerikanska folket för dödsstraff. Därför är det heller ingen politiker som vågar föreslå dödsstraffets avskaffande. Men frågan kvarstår: När ska USA ta det slutgiltiga steget in i den civiliserade världen och avskaffa dödsstraffet?
Fortfarande har 35 delstater i USA kvar dödsstraffet. Ett av de avgörande skälen för de stater som under senare år avskaffat dödsstraffet har varit kostnadsskäl. Urban Institute i Maryland har gjort beräkningar som visar att det kostar samhället 1,9 miljoner dollar mera att döma till dödsstraff än till ett långt fängelsestraff.
Ett annat minst lika viktigt skäl är t ex den moderna dna-tekniken. Många dödsdömda har blivit frikända efter att dna-tester visat att de inte begått brotten de blivit dömda för.
Fortfarande är dock en majoritet av det amerikanska folket för dödsstraff. Därför är det heller ingen politiker som vågar föreslå dödsstraffets avskaffande. Men frågan kvarstår: När ska USA ta det slutgiltiga steget in i den civiliserade världen och avskaffa dödsstraffet?
Bra renhållningsinitiativ retar facket
Uppsala kommun har tagit ett lovvärt initiativ för att skapa en attitydförändring kring nedskräpning och klotter, skapa debatt, sätta fokus på renhållningen och vad den kostar. Och nå ut till så många ungdomar som möjligt.
Det här blir för mycket för fackförbundet Kommunal som i sann facklig bakåtsträvaranda bara förmår reta sig på lönesättningen inom projektet. Tråkigt, facket behöver så väl lära sig tänka i nya banor.
Det finns goda exempel på sådant nytänkande. Jag hänvisar till fackförbundet ST inom Kriminalvården.
Det här blir för mycket för fackförbundet Kommunal som i sann facklig bakåtsträvaranda bara förmår reta sig på lönesättningen inom projektet. Tråkigt, facket behöver så väl lära sig tänka i nya banor.
Det finns goda exempel på sådant nytänkande. Jag hänvisar till fackförbundet ST inom Kriminalvården.
Galen kommunal slogan
Säters kommun i Dalarna har valt en kommunal slogan som berör. Vad sägs om: "Det är lätt att bli tokig i Säter".
Jag tycker nog ändå att min hemkommun Lekeberg har en mera tilltalande slogan, " Lekeberg, lika trevligt som det låter ".
Några kommuner skulle kunna byta slogans. T.ex. skulle Kumla kunna överta Fagerstas " Här får du livstid ".
Några enstaka kommunslogans är allmänt kända, som t ex Hudiksvall - " Glada Hudik", Hjo - " I love Hjo " och " Sala - Silverstaden ".
Som norrlänning gillar jag Malå - " he som hänn he hänn hänna ".
Stenungsund - " det goda kustnära samhället med framtidstro och utveckling " är inte en slogan, det är en roman.
En färglös variant är Norrköping - " Upplev Norrköping ".
Skurup har en slogan i tiden - " When in Europe don’t miss Skurup ".
Jag tycker nog ändå att min hemkommun Lekeberg har en mera tilltalande slogan, " Lekeberg, lika trevligt som det låter ".
Några kommuner skulle kunna byta slogans. T.ex. skulle Kumla kunna överta Fagerstas " Här får du livstid ".
Några enstaka kommunslogans är allmänt kända, som t ex Hudiksvall - " Glada Hudik", Hjo - " I love Hjo " och " Sala - Silverstaden ".
Som norrlänning gillar jag Malå - " he som hänn he hänn hänna ".
Stenungsund - " det goda kustnära samhället med framtidstro och utveckling " är inte en slogan, det är en roman.
En färglös variant är Norrköping - " Upplev Norrköping ".
Skurup har en slogan i tiden - " When in Europe don’t miss Skurup ".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)