Trädgårdsbilder

Nu när det händer så mycket spännande i trädgården så gör jag det ibland enkelt för mig och baserar mitt inlägg för dagen på några nytagna bilder. Ett antal kan jag väl tro att du tycker dig ha sett förr. Men hellre ett sånt inlägg än inget alls. Tycker jag.

Favoritvy. En av många.

Här är svarta tomater på gång.

Dom här blir däremot röda.

Läckra chilifrukter, små röda klockor.

Frodig växtlighet.

Alltid lika skönt när växthuset är välkomnande öppet.

Anledning att fira

Igår bjöd D på ännu en läcker måltid i växthuset. Som starter blev det Kalixlöjrom och därefter  kantarellsoppa av kantarellerna D och Nelson plockat under en skogspromenad tidigare i veckan. Till detta bjöds en mycket god mousserande italienare vid namn Ferrari.

Vad vi firade? Jo, att vi uppnått ett av våra uppsatta mål. Att sätta upp nåbara mål ger anledning att fira lite oftare. Och varför ska man inte göra det.

Kalixlöjrom är en riktig delikatess.

I väntan på trattkantarelloppan.

Väntan är över och bara njutning återstår.

Sigge

Jag njuter av att se Sigge här hemma på Getingstorp. Efter olyckan i fjol då vi var när att mista honom så har han förändrat sitt beteende. Numera lämnar han aldrig tomten och jag tycker mig se hur han riktigt njuter av att vandra omkring i sitt kattrike här på Getingstorp.

Sigge tycker om blommor.

Det är lite "Ferdinand under korkeken"
över Sigge när han njuter av sina blommor.

Så rofyllt.

Kollar i hallonhäcken.

Det finns mycket spännande där inne i skogen.

Gärna lite upphöjt ska det vara.

Gott vatten i "brunnen" på mattes agora.

Där satt den!

Sigge gillar inte gräsklipparen så han
kommer ut först när det är färdigklippt.

Jo, minsann fixade jag inte att klippa igen. Även om jag numera hör bara på ett öra så känns det som vanligt, d v s riktigt bra, när jag fullgjort min gräsklipparrunda. Jag tog det lite lugnare än vanligt igår så det tog totalt tre timmar denna gång. Ännu skönare när jag klev upp i morse och konstaterade att det regnat ordentligt i natt. Men, vad gör det när allt är klippt.

Det här med att höra bara på vänster öra är lite knepigt. Jag har väldigt svårt att lokalisera ljud nu eftersom att jag upplever att allt kommer från vänster oavsett hur jag vänder mig. Jag vänjer mig väl med tiden kan jag tro.

Jag börjar alltid klippa utanför grinden.

Allt är inte släta gräsmattor. 
Här har D gått före med trimmer.

Så vacker D:s fjolårsrabatt blivit.

Skillnad på nyklippt och oklippt.

Det blir några hallon när jag klipper längs hallonhäcken.

Sol och värme sätter sina spår.

Ute på min avslutande njutarrunda.

Rabatten vid äppelträdet har visst blivit större.

Klart, och två veckors vila för mig och klipparen.

Åter till vardagen

Mitt favoritfordon står och väntar på mig.

Efter två intensiva veckor med både bedrövelser och glädjeämnen så börjar jag allt mera komma tillbaka till vardagen och mitt rätta jag. För att riktigt få känna den där härliga Getingstorpskänslan så ska jag idag ge mig på att klippa gräset igen. D är just nu ute och förputsar med trimmer.

Att äntra åkgräsklipparen och klippa gräset är för mig det bästa tecknet på att Steve är på G igen.

Det där med rösten

Jag älskar våra björkars "röst".
Så rogivande när dom "talar till mig".

Många har lyssnat till nyhetsinslaget med mig i P4 häromdagen och några har förutom innehållet oxå i både bloggen och via mejl och sms kommenterat min röst. Kul tycker jag. Några exempel : 
- Från Göteborg: "Lyssnade in din vitala röst i P 4 inslaget. Frisk och stark kan jag tro".
- Från Portugal: "Manligt vacker röst".
- Från Täby: " Kul med intervjun också. Du pratar lika proffsigt som du skriver förresten".
-Från Örebro: "Hörde dig på radion och tyckte det var så bra. Inte kunde man tro att du legat däckad hela veckan".

Jag har med åren allt mera lärt mig att tycka om att prata inför människor så kanske är det detta som avspeglar sig i min röst. Jag tror oxå att min röst avspeglar mitt inre där jag fortfarande känner mig stark. Kroppen är ju mera märkt av diverse åkommor och tidens tand. Naturligt slitage och lite därtill om man så säger.

Nästa vecka, onsdag den 10/8, kan du som vill höra mera av min röst. Då i Länsradion i Örebro. Det är direktsändning och jag kommer att ringas upp kl. 10.10. Du kan lyssna på deras webbradio som du hittar längst upp på deras hemsida. Den intervjun är tänkt att avhandla hur jag sedan 2001 arbetat med adhd-frågorna, alltså mera bakgrundsfakta till det beslut om screening som var upphov till ovan nämnda nyhetsinslag.

Plåster på såren

Nej då, jag har inte gjort mig illa. Det får räcka med elände nu. Som väl är finns det ljuspunkter att ta till när tillvaron ter sig extra grym. En sådan ljuspunkt bjöd D på igår. En middag i växthuset. Jag som inte varit där ute på nästan två veckor. Det har aldrig hänt förut så här mitt i sommaren.

Två veckor sedan jag senast var här.

Massor av gott och nyttigt.

Äntligen växthusmiddag igen!

Svamptartelett med en sallad där allt
kommer från trädgården.

Det känns märkligt det här med att plötsligt bara höra på ett öra, men jag vänjer mig väl och även om jag hör illa så kan jag ändå njuta av goda måltider.  Alltid något, men det känns lika fullt jäv...t trist att den där ryggsäcken hela tiden fylls på med ytterligare bördor.

En kasse i korgen. Då tar jag på mig
sopåkarkepsen.

För några veckor sedan var allt
mustigt grönt här.

Nu gäller det att kunna se ljuset i tunneln.

Men, jag tänker inte snöa in på bördorna utan gör allt jag kan för att komma tillbaka i gammal god Getingstorpsanda.
Vi hörs! 

Återbesök

Det är mycket som ska funka där inne,
men nu är nåt trasigt i mitt högra öra.

I fredags var jag på återbesök till sjukhuset vilket inte blev nån upplyftande upplevelse. Därför valde jag att vänta en dag med att skriva om denna tråkighet. Det var roligare att skriva om adhd igår. 

Återbesöket som sånt var bra och jag togs väl om hand och undersöktes ytterligare. Jag har förutom den tidigare konstaterade inflammationen drabbats av s k plötslig hörselnedsättning vilket i det här fallet betyder att jag är stendöv på höger öra. Ett tillstånd som dessutom inte kan åtgärdas utan kommer att bestå. Förb....t tråkigt.

D och jag har ofta sagt att vårt hus är så bra då vi kan befinna oss var som helst i huset, i olika rum eller på olika våningar, och ändå prata med varandra.  Det har passat oss extra bra eftersom jag har svårt att förflytta mig. Men, nu blir det svårare med distanssamtalen. Så snabbt kan det där självklara i vardagen plötsligt förändras. Nu får vi tänka om, tänka nytt. Det har vi genom åren fått lära oss att göra många gånger så det ska nog bli bra den här gången oxå.

Det var jag som"satte bollen i rullning"

Roligt att få sitta hemma på Getingstorp och uttala mig om adhd-utvecklingen.

Nej, det handlar inte om fotboll så du kan fortsätta läsa.

Jag ser att Kriminalvården nu avser  testa intagna för adhd.  Visst, rubriken är lite egotrippad, men jag kan inte undgå att nämna mig själv i dessa sammanhang eftersom det var jag som först uppmärksammade den stora förekomsten av adhd bland intagna när jag 2001 genomförde projektet/studien " Unga män i anstalt och häkte". 

Den här rapporten är jag ff nöjd med.

Efter att jag slutfört projektet så gjorde jag en särskild stdudie betr. adhd hos fångar på slutna anstalter. Den visade att c:a 25 % av intagna på de slutna anstalterna hade något neuropsykiatriskt funktionshinder, vanligast adhd. Då var det många, både internt och externt, som inte tog mig på allvar, men som synes är det annat ljud i skällan så här 15 år senare.

Förutom de personliga vinster som görs så kan mycket stora samhällsekonomiska vinster räknas in om vi på ett bättre sätt kan ta oss an personer med adhd. I bästa fall lotsa dom rätt tidigt i livet eller i vart fall bidra till att rätt vägval görs senare i livet.

PS Radio P4 Örebro hade ett kort nyhetsinslag med mig från Getingstorp i dag.

Ambulansfärd, fördragna gardiner och tropiska sommarnätter

Årets varmaste dagar följda av tropiska nätter och vad gör då jag? Jo, ligger i sovrummet med fördragna gardiner, svettig panna, oförmögen att stå upp. Efter att ha sovit i stort sett dygnet runt i en veckas tid så är jag nu äntligen på gång igen. Då är det oxå hög tid att lyfta på förlåten.

D har fixat en bukett till mitt skrivbord
så att jag kan njuta av trädgården
trots den påtvingade innevaron.

Jag avslutade mitt senaste inlägg  med "Sjukvårds-upplysningen nästa". Så blev det oxå och efter det samtalet så blev det ambulanstransport till akuten på USÖ. Upprinnelsen till denna tråkiga dramatik var att jag för en vecka sedan plötsligt blev "döv" på höger öra. Inget farligt tänkte jag och väntade på att det skulle gå över, men icke. Jag provade kända metoder mot "lock för örat" och "vaxpropp", men inget hjälpte. Avvaktade ytterligare, men blev riktigt orolig när jag försökte kliva upp på onsdag morgon och drabbades av yrsel och illamående. Jag kunde inte stå upp, allt bara snurrade så snart jag försökte resa mig upp. Tillståndet förvärrades vartefter tiden gick och jag kände mig alltmera illa till mods.  Jag ringde då, på inrådan av D, till Sjukvårdsrådgivningen och förklarade min situation och den som tog emot mitt samtal gav mig rådet att kalla på ambulans för färd till akuten. Detta var inget att vänta ytterligare med. Att D skulle skjutsa mig till akuten var ogörligt då jag inte kunde gå, än mindre ta mig nerför trappan  och  ut till och in i bilen. Jag kände mig därför inte särskilt syndig när jag ringde efter ambulans trots att omedelbar livsfara inte förelåg. Kvinnan som tog emot mitt samtal på larmnumret 112 fann inget märkligt i att jag ringde i den situation jag befann mig och lovade skicka ambulans som var på plats efter mindre än en halvtimma. Jag blev mycket väl bemött av "112". Detsamma ska jag säga om den ambulanspersonal som hämtade mig, en manlig sjuksköterska/chaufför och en kvinnlig sjuksköterska.

På akuten blev det 7 långa timmar med provtagning, läkarkontakter och väntan, väntan, väntan. Jag fick träffa två läkare, en manlig och en kvinnlig, båda av utländsk härkomst. Den kvinnliga läkaren var från Grekland och då blev jag förstås extra intresserad eftersom Grekland är "mitt andra hemland". Det blev samtal om grekisk mat och dryck, om hennes hemtrakter och vilka platser jag besökt vid mina resor till Grekland under 25 års tid. Hon kom från en plats på den grekiska västkusten, inte långt från ön Lefkas som jag en gång besökt. Dagen efter skulle hon för övrigt åka hem till Grekland på semester. Jag kände mig genast bättre till mods när vi avhandlat några Greklandsfrågor.

Jo, hon pratade  med mig om mitt sjukdomstillstånd oxå och undersökte mig mycket noga. Beskedet blev att jag drabbats av en inflammation i höger öra som bl.a. påverkar mitt balanssinne.  Det ordinerades läkemedelsbehandling, total stillhet och återbesök om 10 dagar var efter det blev hemresa med D vid midnatt.

Att jag nämner detta med läkare av utländsk härkomst beror inte på det inlägg jag skrev om svensk sjukvård för en tid sedan utan är värt att nämnas för att inse att vi inte skulle klara sjukvården utan tillskott av utländska läkare. Den grekiska läkaren sade att hon är en av 50 grekiska läkare som just nu arbetar på USÖ. Inte så konstigt då att hon pratade grekiska när hon vid mitt besök konsulterade en tredje läkare på telefon.

Det är svårt att vara nyanserad i sin bedömning av sjukvården när man åker in akut med ambulans och mår förb....t dåligt. Sammantaget så får dock sjukvården väl godkänt för så väl behandling som bemötande vid detta besök. 

Just nu är jag dränerad på allt vad kraft och energi heter och det kommer att innebära att bloggen får stå tillbaka. Hur och hur länge vill jag inte avgöra nu, men det blir i vart fall inte dagliga inlägg den närmaste framtiden. Nåt matnyttigt från Getingstorp och vår trädgård hoppas jag dock kunna bjuda på då jag hoppas att jag snart ska kunna ta mig ut igen. Trädgården lever ju sitt liv som vanligt och D jobbar oförtrutet vidare där ute. Och ser dessutom till att hennes fyra killar har det bra.

Min kropp är rätt ordentligt stukad sedan tidigare, efter min stroke, och varje olägenhet som tillstöter gör att det bara skriker ERROR om hela mig. Vid såna tillfällen har t o m jag svårt att se möjligheter och det positiva i det som sker. Men, envis norrlänning som jag är så försöker jag ändå. Att jag lyckas skriva detta inlägg får väl ändå ses som ett positivt tecken. Puh!

Vi "ses och hörs" snart igen hoppas jag!

PS Stort tack till er som lämnat stärkande kommentarer till mig under den senaste tiden. Kommentarer som jag av förklarliga skäl inte  orkat svara på.  T o m mejl med styrkekramar har jag fått. Sånt värmer. I bloggvärlden är man aldrig ensam.

När tillfälle ges

Nu ser vi till att ta vara på de vackra dagar som väderleksprognosen utlovar för resten av veckan. Något som bl. a. innebär att måltiderna intas utomhus på något av mina favorithak.

Sedan i morse känner jag mig dock riktigt risig, yrsel och balansproblem, så att  inget lockar. Det kan nog bli bloggpaus nu. Sjukvårdsrådgivningen nästa.

Kaktusdahlian vid trappan är maffig.

D har dukat till lunch.

Sigge är som alltid med.

Någonstans i närheten.

Skördetider

Ordningen återställd och växtligheten frodas.

Efter gårdagens ihållande dagsregn så är nu ordningen återställd med blå himmel och strålande sol. Nu blir skördesysslorna oxå allt intensivare. Gurkan i växthuset har D dagligen tagit in i några veckor nu. Förutom att dagligen äta färsk gurka så blir det mycket inlagd gurka av olika sorter vilket är nåt jag tycker mycket om. Sånt som förgyller måltider på bistra höst- och vinterdagar. 

Tomaterna är på gång och det blir rikligt. Squash kommer garanterat att återfinnas på tallriken de närmaste dagarna. Rödbetor blir ett annat måltidsinslag. Nyupptagen potatis, Swift och Princess hittills,  återkommer oxå rätt ofta på matbordet. Frukostyoughurten får sedan en tid sällskap av solvarma hallon och av svarta vinbären har D gjort gelé.  
Allt detta, det kallar jag lyx.
Jag återkommer säkert med ytterligare skörderapporter då jag oxå har flera bilder att bjuda på.

Årets squash ser riktigt fin ut. Inte så monstruös
och vätskerik som så ofta är fallet.

Det växer så det knakar.

Gäst på Getingstorp II

En härlig julisöndag.

Igår bjöds vi på en riktigt härlig sommardag, vilket innebar att mycket tid spenderades utomhus. Det blev en trädgårdsrunda följd av silllunch och glass med nyplockade hallon till dessert. Poolbad  i ytterst behaglig vattentemperatur, 28 grader, fullbordade dagen. Till middag bjöd D på en nygräddad focaccia. 

D visar J runt i trädgården. Sigge hänger så klart med.

28 grader var rätt ok enligt badarna.

Glass och hallon smakade bra.

D:s supergoda focaccia.