Storstad vs landsbygd

Det här hittar du inte i storstan.

Du som återkommande läser min blogg kan knappast ha undgått det faktum att jag älskar att bo på landet. Kärleken till landsbygden får sig dock en rejäl törn när jag läser den här artikeln.  Landsbygden omnämns  här som något av ringa eller intet värde och får beteckningen skräpyta.

Det här vägrar jag kalla skräpyta.

Enligt  ekonomiprofessor Kjell A. Nordström vid Handelshögskolan i Stockholm så ser landsbygden om så där 30 år ut så här:
– "Där finns inga universitet, ingen underhållning, ingen shopping, bara träd. Åker du dit kommer du hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla andra har stuckit".

Skräpyta? 

Samma skräpyta? i vinterskrud.

Det där är vad jag kallar en domedagsprofetia. Sådana levereras oftast av någon knäppgök i utkanten av något religiöst samfund. Att det nu är en professor som levererar framtidsvisionen borde förstås väga tyngre, men fan vet. Att idag ge sig på att sia om hur det ser ut år 2050 ter sig över huvud taget rätt vanskligt tycker jag. Jag behöver bara titta ut genom fönstret denna januaridag för att konstatera att det är nåt som inte stämmer. 

Höjer jag sedan blicken till landet over there så ter det sig än knepigare att ens sia om vad som sker i morgon. Dessutom, om 30 år har jag antagligen lämnat jordelivet så jag väljer att inte  lägga pannan i alltför djupa veck. Jag fortsätter att njuta av min landsbygd så länge jag kan. Njut du oxå, var än du befinner dig.

Växthusexteriör.

Hur ser då storstan ut om 30 år? Kanske så här :
Åker du dit så kommer du att hitta en innerstad dränkt i sopor, tusentals drogmissbrukare, massor av vilsna barn och ett gäng knäppgökar i varje gathörn. 

Resten då? Ja, dom längtar ut på landsbygden. Men, där har  till följd av skräpytornas förnäma avskildhet dessa nu antagit exklusiv karaktär och markpriserna har blivit så höga så att endast ett fåtal har råd att bosätta sig där. Detta fåtal som dessutom köper upp lägenhetsbeståndet i storstan för att ha som fritidsboenden. Eller som övernattningsboende när de åker in till huvudstaden för att titta på en fotbollslandskamp på vid den tiden fallfärdiga Friends Arena.
Även detta är en profetia, förvisso utan professorstyngd men ändå lika tramsig.

Växthusinteriör.

Sigge, Nelson och Osborne vill inte heller
bo i storstan.

Välkommen in i framtiden!

Invigning

D är helnöjd med sin Bertazzoni.

Vi installerade en ny spis i förra veckan , en Bertazzoni induktionsspis. Igår invigdes den på riktigt då D bjöd på en trerätters Italieninspirerad middag.

förrätt: minipizza

huvudrätt: spaghetti pomodoro

dessert: fruktsallad med 
mascarponekräm och
rostade nötter

Desserten intog vi i Sinnesrorummet där vi sedan avslutade kvällen med att lyssna till italiensk musik. En skön avslutning på veckan.

Här avslutade vi kvällen.

Vinterskörd

Att D är en trädgårdsentusiast som gärna testar nytt har knappast undgått dig som ofta läser min blogg. I gårdagens middag ingick bl. a. palsternackor. Palsternackor som D, som ett test, låtit vara kvar i en  av odlingsbänkarna och som nu gick alldeles utmärkt att skörda den 21 januari.

Gårdagens skörd av palsternackor.

Julen är nu ett minne blott

Idag åkte julen ut från Getingstorp. En högst lämplig dag att dansa ut julen eftersom det kändes som begynnande vår när jag tittade ut.

Avklädningen av julgranen har börjat,
inte ett barr har den fällt.

Inte mycket vinter där ,

eller där,

eller där.

Glädje och Lycka

Liv och morfar.

Igår fick jag uppleva en av de mest fantastiska dagarna i mitt liv. Liv kom på besök med mamma Sara och pappa Per och jag fick för första gången ikläda mig morfarskostymen. Liv som igår var 14 dagar gammal. Liv som föddes en dryg månad för tidigt. Så liten, så skör, men ack så underbar!

Det var en obeskrivlig känsla när jag med benäget bistånd av Sara kunde hålla henne i min famn och känna hur hennes lilla väsen bara fyllde mitt hjärta med kärlek. Liv, så full av liv! Liv, Tack för att jag får vara din morfar!

Generationsmöte

Nej, rubriken syftar inte på att jag och Liv skulle träffas för första gången igår. Det besöket blev uppskjutet då Liv varit hungrig hela natten och inte sovit. Jag får ge mig till tåls ytterligare någon dag innan jag får träffa henne. 

Rubriken har att göra med den nya Bertazzoni induktionsspis vi köpt och igår fick installerad. Eftersom vi skickade iväg vår förra elspis när den nya levererades så har D lagat mat på vedspisen några dagar. I söndags bjöd hon på en Boeuf bourguignon , vegetarisk så klart. Supergod!

En vedspis från sent 1800-tal vs en induktionsspis av årsmodell 2017, ett generationsmöte.

 Bertazzoni induktionsspis, nykomling i 
köket.

Boeuf bourguignon puttrar
på vedspisen.

Väntan

Du som återkommande läser min blogg kan antagligen ana vad rubriken syftar på. Jag väntar så klart på att få träffa Liv och i morgon blir det av. Då kommer hon förbi med mamma Sara och pappa Per för att för första gången träffa morfar. Mormor träffade hon redan igår då hon åkte hem till Liv på besök.

Den här dressen blir min
första present till Liv.

Hemkomst

Som jag skrev i gårdagens inlägg så fick Liv åka hem på permis i helgen. Allt har gått jättebra och hon går upp i vikt. När Sara och Per åkte in till sjukhuset i förmiddags för kontroll så utföll allt så bra så att dom nu definitivt fått flytta hem. Underbart!

Väl påpälsad var Liv när hon åkte 
hem på permis i fredags.

Liv

Lilla Liv bor fortfarande kvar på sjukhuset med mamma Sara och pappa Per. Allt fungerar planenligt och det är bara bra med alla tre. Nu i helgen får dom permission för att åka hem. Tänk vilken känsla att sova första natten hemma och få börja känna på det framtida livet som blir nytt för alla tre. Från och med nu är det Liv som håller i taktpinnen. Må jag bara kunna hänga med i svängarna.

Nu har familjen eget rum på sjukhuset.

Innesittarväder

Så skönt att slippa gå ut idag.

Idag bjuds det på riktigt busväder. Jag känner mig hurven bara jag tittar ut. Det blåser friskt och snöar horisontellt. Så bra då att jag inte behöver gå ut. Jag undrar vad Liv kommer att tänka när hon första gången i livet konfronteras med dylikt väder.
För dig som undrar vem Liv är så ska jag förtydliga. Saras och Pers dotter som föddes i torsdagsmorse har fått namnet Liv. Vackert, eller hur?

Som du ser återstår ännu spår av julhelgen 
här på Getingstorp.

Kanoninlägget

Jag utlovade ett kanoninlägg när jag tog en kort paus för några dagar sedan och här kommer det.

Du som läste mitt inlägg från Nyårsafton vet att jag inte var långt borta från att bli morfar. Nu har det hänt. Sara och Per fick åka in till sjukhuset natten till torsdag den 5 januari och tidigt på morgonen födde Sara en frisk och välskapt tjej på 2.355 g och 45 cm. En tjej som är lik sin Mamma och Mormor då hon inte ville vänta utan kom till världen en dryg månad innan planerad nedkomst. Allt är bara bra med alla.

Sara strålar.

Härligt med familjen samlad.

Framtiden är din.

När D kom in från snöröjningen och ropade "Hej Morfar"! så fattade jag först inget, men när poletten ramlade ner så blev jag bara så där känslosamt matt. Luften gick ur mig på nåt gåtfullt sätt. Behagligt gåtfullt, men ändå. Nu har jag sorterat tankarna och hämtat mig och ser fram emot att få träffa den här lilla tjejen och hennes föräldrar.

Inte nog med att jag för ett antal år sedan fick bli farsgubbe till Sara, nu får jag oxå bli Morfar. 
2017, vilket år! Vilken lycka! Jag som inte har några egna barn får ändå vara både Farfar och Morfar. Och Farsgubbe.

Tillfälligt avbrott

Rubriken torde vara väl bekant för oss som varit med sedan TV:ns barndom. Jag har fortfarande bloggpaus, men lika plötsligt som de tillfälliga avbrotten i TV-sändningarna förr dök upp så fick jag inspiration till att redan idag vara tillbaka med ett nytt inlägg. Den här återkommande blogglusten är ofta sprungen ur ett inlägg eller en kommentar från någon av mina bloggkompisar. Den här gången var det en kommentar från BP på temat "åter till vardagen". Därav ett tillfälligt avbrott i bloggpausen. Ett avbrott i avbrottet. 

Idag är det "tillbaka till vardagen" som gäller för flertalet av oss. En vardag som naturligtvis ter sig väldigt olika beroende på var i livet vi befinner oss. 

En del av min vardag  har under de senaste 8 åren varit bloggandet och kanske ska jag låta detta förändras nu när 2017 års vardag inträder. Mitt bloggande får fortsätta vara en del av vardagen, men för den del inte något som med nödvändighet sker varje dag. Då behöver jag inte heller förvarna om bloggpaus så snart en dag blir bloggfri. Jag kommer nog att även fortsättningsvis  dagligen titta in hos dig och övriga bloggkompisar och kommentera. Se där, då har jag skapat en ny vardag.

Jag vill oxå bjuda dig på några vackra vinterbilder från min nya vardag här på Getingstorp.

Bara så vackert.

Och här får jag leva och bo.

Björkarna är vackra oxå i vinterskrud.

D har tagit ut snöslungan igen.

Dags för en finputsning på tomten.

Så här känns sommarmåltiderna avlägsna.

Och D:s poolbad ännu avlägsnare.

Min datorplatsutsikt.

God fortsättning! oavsett vad du gör när helgerna nu är till ända. Återgår till jobb eller gör som jag och BP, fortsätter den lugna pensionärstillvaron.

PS Det där kanoninlägget som jag nämnde här, det kommer.

Bloggpaus

Nu när vintern kommit på riktigt (?) så känner jag för en bloggpaus. Kort eller lång? Troligen kort, men osvuret är bäst. Brist på bloggfoder? Nej då, jag bara känner för en paus och så bra som det här året har börjat så är det nog rätt att följa magkänslan. Jag har inlägg på G, varav ett riktigt kanoninlägg,  så jag kan starta om när helst jag känner för det. Jag kommer trots pausen att då och då titta in hos dig för att inte helt tappa kontakten.

 Igår morse. Då minus 21, idag tar jag bort 2:an. 

Skollov

Så snart det är skollov så är alltid Erik och Alice hos oss några dagar. Oavsett årstid så blir det jobb med Farmor i trädgården. Den här gången blev det till att städa i trädgården och elda upp diverse skräp.

Erik och Alice hjälper Farmor vid eldningstunnan.

Erik och Alice samarbetar.

Farmor kommer med mera skräp att elda.

Premiär

Så kom då snö och kyla till slut. Det innebär premiär för plogning av vår väg som en granne sköter med traktor och premiär för snöröjning på tomten som D  sköter med snöslungan. Då kan vi väl säga att vintern är här.

Plogningspremiären ägde rum igår morse.

Första spåren efter snöslungan.

Som plötsligt fick motorstopp.

Sånt fixar D och är snart igång igen.

Nu går det undan.

Alla gångar/vägar ska röjas.

Oxå vägen till övre parkeringen som vi förut lät ploga.

Även baksidan måste göras tillgänglig.

Ny gåva från bloggkompis

Kommer att hänga någonstans på Getingstorp.

I gårdagens inlägg skrev jag om en gåva jag fått från en bloggkompis i Spanien. Idag får jag skriva om ännu en gåva från en bloggkompis, denna gång Veiken´s Blog, som skickat mig en mustig litografi med nyårshälsning. 

Denna gåva har en bakgrundshistoria. I november 2015 vann jag en liotgrafi på Veiken`s Blog. Hon skickade mig den med post, men den kom aldrig fram. Den historien kan du läsa här. Tusen tack Veiken! för att du på detta sätt satt en så härlig och positiv punkt för den trista historien med Postnord.

Jag har  sett fram emot 2017 som ett tuffare år än vanligt och så börjar det så här. Gåvor från två bloggkompisar innan årets första vecka är till ända, bättre kunde väl inte året börjat. Bloggvärlden är fantastisk.

Spännande nyheter från Spanien

Fröpåsar från Spanien, med personliga texter med
namn, ursprung, grobarhet etc.

Med posten igår kom ett brev från Spanien. Brevet kom från min bloggkompis Emma sol som sol.  När D öppnade kuvertet så fanns där egentillverkade fröpåsar (se bild ovan) innehållande olika sorters fröer som D ska så här i vår trädgård. Fröpåsarna åtföljda av hälsningen "Må allt gro"! Vilket fantastiskt jobb du lagt ner på den här sändningen Emma. ! Du förgyllde gårdagen för oss här på Getingstorp.  Tusen tack!  

Vad beror det då på att vi får en sändning med spännande fröer från Spanien ? Jo, Emma brukar besöka min blogg och hade läst sånt jag skriver om vår trädgård och hur mycket D älskar att odla och skapa i den. Så, i en kommentar på ett blogginlägg  den 21 augusti i fjol så fick jag en förfrågan om D kunde tänkas vara intresserad av att få fröer från Spanien.  Den frågan behövde inte vara obesvarad länge. Självklart var D intresserad och nu har vi "guldkornen" på plats.

D kommer förstås att förse mig med odlingsrapporter så att jag kan bjuda på återkoppling här på bloggen i sommar.

Visst är denna solskenshistoria ett bra exempel på hur fantastisk bloggvärlden kan vara.