En tapper kamp

Den senaste tidens intensiva värme sätter förstås sina spår, men trädgården vägrar vika ner sig och bjuder ändå på härlig grönska som du ser på bilderna nedan.

Trädgårdens växter för en tapper kamp och bjuder på 
sköna miljöer.

Gräsmattorna repar sig bra efter värmeböljan.

Björkarna sviker aldrig.

Ståtliga står dom där och slösar med sin grönska.

Blir man nånsin nöjd med vädret ?

I veckor har värmen hållit oss i ett fast grepp. Förvisso efterlängtad, men kanske ändå lite för mycket. Plötsligt igår eftermiddag kom det där efterlängtade regnet, en riktig rotblöta. Var jag nöjd då? Jo då, men var det inte litet för mycket. Jag gläds ändå å djurens och växternas vägnar då dom säkert är i större behov av detta än vad jag är.

Vid 14-tiden igår badade min favoritvy i sol.

Vid 17-tiden var himlen inbäddad i moln och 
regnet öste ner. Åtföljt av ett rejält åskväder.

47

Trädgårdsbilder

Värmen och torkan till trots så växer det ändå hoppfullt i trädgården på Getingstorp som du ser på bilderna här nedan.

Jag bara älskar  att ta in den här vyn varje morgon.
En bra start på dagen.

Plymspirean är så vacker när den blommar och samsas med
röda pioner och daggkåpa.

Sigge njuter av doften av kantnepetan.

Honungsrosen strävar envist uppåt.

Gissa om  tvätten doftar gott när den hänger på tork
bredvid den blommande schersminen.

Rekordsöndag

Igår tror jag att det slogs värmerekord för året här på Getingstorp. Fortfarande vid 19-tiden visade termometern på 31 grader. Såna dagar håller jag mig inomhus tills solen börjar dala. Igår blev det middag vid 20-tiden på D:s  agora och sedan blev det en sen, skön, svalkande afton som inte slutade förrän framåt midnatt. Gissa om jag sover gott efter en sån kväll.

Solen på nedgång och då flyttar även jag ut i trädgården.

Odlingarna frodas trots värmen, tack vare
D:s idoga vattnande på kvällarna.

På agoran vankas söndagmiddag.

Sigge är redan på plats.

En vacker, god och nyttig måltid bjöd D på.

Den ojämna kampen

Plymspirean kämpar i värmen. Röda pioner och 
daggkåpa i förgrunden.

Den maffiga jasminen vid övre parkeringen
kämpar oxå den.

Jag undrar hur många år den har på nacken.

Värmen till trots behöver gräset klippas.

Inte så frodigt grönt som det brukar vara.

Sigge beundrar de vita pionerna.

Ostafton

Igår kväll bjöd D på läckra ostar på uteplatsen vid glasverandan.  Det blev fyra olika ostar, varje ost med särskilt anpassade tillbehör. Ännu en sån där magisk afton i trädgården.

Brie, blå kornblomst, la gruyere och chevre 
var de fyra olika ostarna.

Jag föredrar rött vin, D vitt.

Värme och torka

Värmen och torkan ansätter trädgården hårt. För första gången sedan vi flyttade hit till Getingstorp så är några av gräsmattorna brunbrända i stället för frodigt gröna. Därför får dom inte vara med på bild. Enstaka ljuspunkter hittar jag dock när jag åker runt i trädgården.

Pionerna trotsar värmen och torkan och ståtar 
så här vackra i trädgården.

Rosévin har blivit en
måltidsfavorit i värmen.

Majminnen

I maj blev det många härliga utemåltider under varma kvällar. Kvällar som ibland hann övergå i natt. Det gäller att ta vara på tillfällena för vem vet vad resten av sommaren har att bjuda.

En läcker pastarätt på D:s agora en majkväll.

En kväll som blev sen.

Med levande ljus.

Och ett upptänt hus.

Frukostblomster

Jag har ynnesten att varje dag bli serverad min frukost på bricka vid min datorplats. Dagens frukost åtföljdes av en vacker bukett sommarblomster som D plockat på morgonpromenaden med Osborne.

Nationaldagen till ära fick jag
blommor till frukost.

Kvällsmåltider

Nu blir det sena middagar utomhus på Getingstorp. D flyttar möblerna så det kan bli en ny matplats varje dag för mig. Det kallar jag lyx.

När solen är på nedgång flyttar vi ut.

En måltid vid det gamla äppelträdet
är aldrig fel.

Eller varför inte en läcker räksallad 
på D:s agora.

Fredagspasta på agoran.

I motsatt riktning.

Sigge älskar önskebrunnen på agoran.

Osborne är förstås oxå med.

Oj då, jag har läst en bok igen

Min första ljudboksupplevelse.

Inte läst, men lyssnat. En av mina allra första bloggvänner läser mycket och skriver ofta om böckerna på sin blogg marinasbay. För en tid sedan skrev hon om boken "Björnstad" av Fredrik Backman på ett sätt som gjorde mig intresserad. Det brukar gå lång tid mellan mina läsperioder men nu kände jag att det var dags igen. Ett av motstånden som jag måste överbrygga är att det är svårt för mig som "enarmad" att läsa och bläddra i en bok. Av den anledningen beslutade jag mig för att för första gången testa en ljudbok i stället. Sagt och gjort, nu är boken avslutad.

Björnstad är en liten ort "in the middle of nowhere",  en ort på dekis. Ekonomin är usel, arbetslösheten hög och framtidstron låg. Livsnerven är ishockey. När invånarna samlas i ishallen till match får de ändå uppleva en strimma av hopp . Juniorlaget är den tunga pjäsen och om laget lyckas, i semifinal i Junior - SM när boken börjar, så ser alla en ljusnande framtid för denna gudsförgätna ort. Kort sagt, juniorlaget är Björnstads framtid.

Nu har jag lyssnat klart på "Björnstad" och gillade det jag hörde. Här finns mycket att ta till sig, ibland t o m lite för mycket. Jag gillar böcker där det finns ett antal karaktärer som jag får lära känna grundligt och därvidlag fick jag mitt lystmäte uppfyllt med råge.  Jag har inte läst något av Fredrik Backman tidigare, men det kan tveklöst bli mera nu. 

Han har ett språk som tilltalar mig och tecknar fascinerande personporträtt där igenkännandefaktorn är hög.  Han lyckas på ett utmärkt sätt balansera mellan humor och allvar och ett antal gånger fick jag svälja en gång extra när ett skratt var på väg. Boken tar tag i mig och lockar fram de mest divergerande känslor. 

Sammantaget  en härlig läsupplevelse. Tveklöst en bok i tiden. En bok för unga, en bok för vuxna, en bok för alla. En viktig bok.

PS När jag kommit en bit in i boken så tyckte jag mig känna igen Björnstad. Har jag varit där och finns Björnstad i verkligheten? Orter på dekis in the middle of nowhere finns det ju gott om, men vilken ort var det som poppade upp i mina tankar? Jo, en ort med liknande namn som jag aldrig på riktigt besökt, men råkade passera igenom under en bilutflykt  D och jag gjorde i fjol. 

Orten jag tänkte på heter Björneborg, belägen mellan Kristinehamn och Degerfors. När vi passerade genom Björneborg så blev jag först överraskad av att ett så pass stort samhälle plötsligt uppenbarade sig där mitt i skogen. När jag sedan såg en "huvudgata" genom ett centrum som  dominerades av tomma f d butikslokaler blev jag smått melankolisk  och uppenbarligen stannade den melankolin kvar i min minnesbank och väcktes ånyo till liv av Björnstad.

Bärår

Fjolåret var ett riktigt dåligt bärår, så väl i skog som trädgård.  I år ser det betydligt bättre ut. Så nu ser jag fram emot D:s hallonsylt i frukostyoughurten hela året. Bara nu inte den envisa värmen ställer till det. D hjälper till genom att vattna på kvällarna när solen gått ner.

Hallonhäcken är redo för mycket hallon i år.

Svarta vinbär och krusbär blir det oxå.
Därtill härliga rabarber.

Växtstöd

I vår trädgård går det alltid att hitta nåt udda inslag. Sånt som tillkommit när D fått en idé om att skapa något nytt. Med inspiration från ungdomens indianböcker så har hon t ex skapat en wigwam som ska utgöra växtstöd för bönor som behöver nåt att klättra i.

D har gjort en ny wigwam i år.

 Perfekt för bönor att klättra i.

Trippelfirande

Igår hade vi barn och barnbarn på besök och firade min födelsedag (17/5), D:s och min 17-åriga bröllopsdag och Mors Dag. D hade dagen till ära gjort en fantastisk grekisk buffé som vi avnjöt under det gamla äppelträdet i trädgården. Det blev en underbar eftermiddag / kväll med familjen.

Dukat till  sommarfest.

Aj då, solen tog bort det mesta av buffén. Men god var den.

Sara Liv och Per.

 Mors Dag firades oxå.

Hobbe, Marcus, Maria, Erik och Alice.

I skuggan av det gamla äppelträdet.

Liv gillar tzatziki.

Mormor och Alice introducerar Liv i fotbollens svåra konst.

 Mormor / Farmor med sina älskade barnbarn.

Det går ju riktigt bra det här.