Guldsöndag

Söndagen blev lördagen lik, med helgfrukost framför TV:n och OS-guld i stafett till Sverige.

Ännu ett guldgäng.

Senare på dagen bjöd D på indisk kormagryta med hemgjord mango chutney till söndagmiddag. Middagsgäster var Erik och Alice med sin mamma och pappa. Eftersom det är skollov denna vecka så stannar Erik och Alice kvar hos oss några dagar.



Dukat till söndagmiddag.

 






Guldlördag

Vilket härligt gäng.

Charlotte Kalla. Vilken fantastisk tjej. Simon Bank, Aftonbladet, beskriver henne mycket träffsäkert i denna artikel. Bl a. med dessa ord "  Och så har hon den där semipsykopatiska förmågan att släcka ner allt annat och gå in i Kalla-korridoren. Det är där som ögonen svartnar och drömmarna tänds".  Vem kan stoppa nåt sånt?

Lördagen kunde inte börja bättre, med helgfrukost framför TV:n och OS-guld för de svenska stafettdamerna. Suveränt!

När vi landat efter guldeuforin så återgick vi till helgvanorna. Som vanligt så undfägnas jag på helgdagar ljuvliga måltider. Denna lördag blev det en fiskrätt.

En helgbukett i hallen så klart.

 

Och tulpaner i köket.

När matte vispar hoppas Nelson på glass.
Här gick han på en nit.

D:s lördagsfisk som jag fick njuta av.

Lyckligt lottad

Machu Picchu, en av resedrömmarna på fallrepet.
En som jag inte hann med att förverkliga.

Att vår Jord far illa av oss människor och klimatförändringen är väl känt. Särskilt påtagligt blir det när jag läser denna artikel som berättar om tio resedrömmar/paradis som snart inte kommer att finnas kvar.
Så lyckligt lottad jag då är som har mitt eget paradis här på Getingstorp. Ett paradis  som jag själv kan se till att det finns kvar. I vart fall så länge som jag vandrar på denna jord.

Minsann tror jag inte att läslusten är tillbaka?

En viktig bok påstår jag,
 innan jag läst den.

För drygt 5 år sedan läste jag Roberto Savianos bok "Gomorra" och blev oerhört tagen. Han har nu kommit ut med en ny bok som heter Zero Zero Zero och som avhandlar världens kokainhandel och hur denna på olika sätt är insyltad i världsekonomin. Ja, som jag förstår t o m en viktig del av vår världsekonomi. På ett sätt som vi inte tror eller har en susning om och som den styrande  makteliten hittills vägrat tro. Eller ens vågat fundera över.

Jag såg i förrgår en intervju med Roberto Saviano på TV4 och minsann tror jag inte att min läslust vaknade till liv igen. En läslust som legat i träda de senaste två åren.

Jag har två böcker som jag köpt men fortfarande ligger olästa och som jag förstås borde läsa först, men jag ska köpa och ta mig an Zero Zero Zero i stället. Ytterligare en bok har jag liggande, men den plockar jag fram då och då när jag vill ha mig något njutbart och tänkvärt till livs. Den boken är Canasta, mandelmusslor & sirliga öron Canasta, mandelmusslor & sirliga öron som jag fått av min bloggvän Livsnjutaren.

Mediaträning och politikerförakt

 

En möjlig förklaring.

Jag såg härom kvällen två intervjuer på TV- nyheterna. Den ena med Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) om kommunernas bristande kontroll av företag som förmedlar familjehem till kommunerna.

 

Den andra intervjun var med energiminister Anna-Karin Hatt (C) och handlade om den långsamma utvecklingen av elfordon i Sverige.

 

Vid båda intervjuerna slogs jag av att politiker aldrig svarar direkt på en fråga såvida det inte är något som de gjort bra. När det ställs frågor om områden där de inte nått sina mål så handlar svaren uteslutande om hur många förslag de ändå lagt fram och hur många förslag och utredningar de avser aktualisera. Orden Ja och Nej ingår inte i en politikers vokabulär.

 

En annan egenhet för politiker är det nonsensspråk de skapar genom nyskapande ord som kanske inte alla förstår. Anna-Karin Hatt var  särskilt förtjust i att använda laddstationsinfrastruktur.

 

Gårdagens båda intervjuer var utmärkta exempel på varför det ändå finns något som benämns politikerförakt.

 

Vad jag förstår så får alla politiker genomgå särskild mediaträning för att klara av alla de tuffa intervjusituationer de kan hamna i. Är det inte dags att förändra inriktningen på denna träning?  Att tränas till ett beteende som leder till att man föraktas kan vare sig vara nyttigt eller framgångsrikt.

Grattis Nelson - 6 år idag

Nelson i gröngräset.

Nelson ute på härlig sommarpromenad med matte
i våra vackra omgivningar.

 

Sigge med GPS

Nu har vi testat Sigges GPS utomhus. Han har fått ha den på dagtid i helgen inomhus för att vänja sig. Han var till en början inte odelat förtjust i den lilla ryggsäcken , men han har nu accepterat den. Tror jag. Eller snarare, vill jag tro.

Igår kunde jag på satellitbild på datorn följa hur han rörde sig där ute. Rätt kul faktiskt. Han gav sig dock inte iväg på någon längre vandring utan höll sig hela tiden här hemma, på och i anslutning till tomten. Dock blev jag förvånad när han plötsligt satt ute på trappräcket och ville in. Utan både sele och GPS. Jag hade då upptäckt att GPS:en inte givit någon ny platsangivelse på 1 timma vilket tydde på den inte var i rörelse. På något outgrundligt sätt hade Sigge snirklat sig ur selen.

D gick senare under dagen ut och tittade på de platser där GPS:en givit utslag och hon hittade  den fäst vid selen precis som Sigge haft den. Bra så, för det hade ju varit snöpligt att tappa bort den vid första användningstillfället. Jag måste ytterligare läsa på instruktionerna  så att jag lär mig nyttja alla funktioner. Som så ofta när det gäller tekniska prylar framställs allt så mycket enklare än vad det i realiteten är.

Sigge  iklädd sin GPS-utrustning.

Måltiden - så mycket mera än mat

Bara måltidsinlägg från den gångna helgen. Det kan väl bara betyda att måltiderna är viktiga i min tillvaro. Inte bara för att äta mig mätt förstås. Måltiderna är  så mycket annat. En stund för samvaro, en stund för samtal, en stund för njutning.     

En härligt välsmakande söndagmiddag.
Ugnsstekt potatis, quornschnitzel, brysselkålssallad
och kantarellsås gjord på egenplockade kantareller.
 

 

 

Var tredje månad

Ungefär var 3:e månad äter vi smörrebröd. Igår var det dags igen. Det smakar gott och det påminner oss om en av våra favoritstäder, Köpenhamn som vi förr brukade besöka  3-4 gånger per år.


Danska smörrebröd ackompanjerade av
spansk öl och norsk snaps.


 



Fredagsmys

Av förklarlig skäl går D och jag nästan aldrig ut på restaurang och äter numera. I bästa fall blir det några värdshusbesök ute på vischan under sommaren.  Det goda detta medför är att jag får njuta av D:s gudomliga kokkonst här hemma på Getingstorp.

Undantagsvis köper vi med något take away när schemat varit alltför fulltecknat. Så blev det t ex idag då D köpte fredagsmiddagen på nyöppnade restaurang Green fellow  i Örebro.  Restaurangen har ett udda och intressant koncept. Vi valde idag Blåbärssallad med följande sammansättning: spenat, blandsallad, gurka, päron, getost, blåbär, granatäpple, valnötter och ägg.  Över salladen slingrade D balsamicovinäger. Kul mix, eller hur? Det smakade utsökt.

En både nyttig och god Blåbärssallad.

 

D har fixat en fräsch bukett som brukligt när det är helg.





I hemmets lugna vrå

Sigge vill inte gå ut idag heller. Hans utflykt tidigare i veckan tärde nog en hel del på krafterna. GPS:en står på laddning och Sigge ska få testa den inomhus så att vi ser att den fungerar och om han accepterar att ha den på sig. Faller det väl ut ska han få ha den på sig när han går ut så att min nyfikenhet kan  stillas. Jag vill så gärna se hur långt bort han går på sina utevistelser.

 

 

Sigge vilar ut i hemmets lugna vrå någon dag
till innan det är dags för en sväng ute igen.

Det är mestadels sovläge som gäller.

Sigge är hemma igen

Kl. 22.10 så sade Nelson till. Om vad?  Jo, att Sigge satt ute på trappräcket och ville komma in.Efter 2½ dygn på rymmen.  Så härligt att gå ner för trappan och få se honom sitta där på räcket som han brukar göra när han vill komma in.

Bekymmerslöst gick han raka vägen in till köket och sin matplats där han uppfordrande tittade på matte och "sade till" om lite  utöver den vanliga vardagsmaten.  Sedan åt och smaskade han ljudligt. Vilket härligt ljud för husse att få höra igen. Trots den långa utevaron så ser han  fin ut i pälsen men har några riktiga skråmor efter nåt slagsmål han varit i.

Jag undrar var han varit.  Snart vet vi mera om Sigges eskapader  då jag fick en GPS av D i julklapp som Sigge kan ha på sig. Hon tycker att jag oroar mig så mycket över Sigges utevaro så hon vill på detta sätt lugna mig.  Jag får i nåt kommande inlägg rapportera mera om hur GPS:en fungerar.

Nu på morgonen är det en trött Sigge vi ser. Det verkar inte som att han vill gå ut idag. Bra, tycker husse.




Sigge i sin favoritfåtölj.

Efterlysning! - Sigge på rymmen

I söndags var det riktigt milt på morgonen så då ville Sigge som vanligt gå ut på sin runda igen. Uppenbarligen har han utvidgat rundan för vi har inte sett honom sedan dess. Han som alltid kommer in och äter lunch och sedan i god tid innan det blir mörkt.

En gång tidigare har han varit ute över natten, men det var på sommaren och inte lika oroande. Då dök han bara upp här hemma på förmiddagen när jag var ute med elmoppen och letade och ropade.

Under de två dygn han nu varit ute inte svarat på några tillrop vilket tyder på att han givit sig iväg på en längre upptäcktstur.  Inte heller dyker han upp när D är ute med Nelson vilket han normalt brukar göra. Det är inte mycket mera att göra än att ropa, leta och hoppas. Sigge som är av rasen brittisk korthår är ID-märkt,  nr: 977 20 000 7750 605 ,  så om någon hittar honom så kan han förhoppningsvis "hitta hem" den vägen.

Jag hoppas att Sigge snart kommer hem igen. Familjen känns ju inte hel utan honom. D, jag och Nelson är alla oroliga på vårt sätt. Jag undrar om Sigge oxå är orolig.

Sigge borde förstås vara hemma och mysa i sin Gripsholmsfåtölj.

Sigge  är van att komma till "dukat bord".

"Den galne sheriffen" vs "den galne borgmästaren"

 

Rob Ford, borgmästare i gungning.

Joe Arpaio, populär sheriff.



Ibland har jag inget vettigt att skriva om på bloggen. För dessa dagar har jag sparat ett antal utkast till inlägg. Ett sådant plockar jag fram idag. Det handlar om de båda "galningarna" Rob Ford och Joe Arpaio.
 

Jag har vid två tidigare  tillfällen skrivit om "den galne sheriffen" Joe Arpaio i Maricopa county,  Arizona, USA. Nu har han slagit till igen. Fångar som förstört den amerikanska flaggan som de fått uppsatt  i sina celler får som straff leva på vatten och bröd i en vecka. Sånt går hem "over there". Joe Arpaio omvaldes 2012 som sheriff för 6:e gången.

En annan stolle i dessa sammanhang är Torontos borgmästare Rob Ford, som jag oxå skrivit om tidigare.

Egentligen så borde jag inte lägga tid på att skriva om dessa stollar, men det är ändå intressant att notera vilka uttryck politik kan ta sig  på olika platser i  den s k civiliserade världen.

Vem som är den största stollen av dessa två är svårt att avgöra. Det blir målfoto. De största förlorarna är ändå medborgarna. Men , dom har ju själva valt.