Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

söndag 3 oktober 2010

Favoritplatser


Nelson som fått gå med tratt på huvudet i två veckor efter en operation är nu helt återställd, stygnen är tagna och tratten borta. Vad passar då bättre än att kura ihop sig på favoritplatsen i glasverandan.

.
Vem upptäcker först av alla att det ligger en ny matta på golvet i Sinnesrorummet? Jo, Buddha förstås.

Den måste genast provliggas.

Stelhet botas med frisk luft


Idag är en sån där dag. Ja, en sån dag när min lekamen gör sig extra påmind. Jag vaknar och kan med största möda resa mig upp till sittande. Stående är det inte tal om på en lång stund. När jag väl reser mig skakar min vänstra arm så att jag med våld måste fånga upp den för att få den i stillhet. Mitt vänstra ben känns som en rejäl timmerstock. Ja, min vänstra kroppshalva har en sån dag då dess samarbete med hjärnan har tagit helledigt.

Jag brukar alltid förbereda frukost på helgerna så att Darlingen också någon gång får känna sig ledig och uppassad. Idag blir det svårt. Att duka, brygga kaffe, koka ägg kommer att ta mycket längre tid än normala c:a 45 minuter. Jag kan ju bara bära en sak i taget, en kopp, en äggkopp, ett glas etc. Detta eftersom allt ansvar vilar på min högra hand.

För att sitta vid datorn och skriva så räcker ju min högra hand och mitt långfinger så det klarar jag alltid. Det får bli en paus så får jag vänta se vad som händer.Vänta är nåt nytt jag fått lära mig att göra. "Förr i tiden" kunde jag inte ens stava till ordet vänta. Det som skulle ske, det skulle ske NU eller allra helst igår. Jag återkommer...........
När det känns riktigt segt så botas detta bäst med en nypa frisk luft så därför blev det en sväng med elbilen ner till postlådan för att hämta morgontidningen. En ljuvlig morgon, frisk höstluft och strålande sol. Genast så känns allt mycket bättre igen. Jo då, jag fixade frukosten och den har vi just avnjutit med morgontidningsläsning därtill. Trots allt, en bra start på en skön söndag.

lördag 2 oktober 2010

Svenska postkodlotteriet - ytterligare en välgörenhetsbluff

Svenska postkodlotteriet ställer sig i kön av hjälporganisationer som inte står upp för sina ideal. Jag är glad att jag aldrig köpt lotter i detta suspekta lotteri. Hur är man funtad när man bedriver påstådda välgörenhetsverksamheter vars initiala syfte är egen framgång? Jag bara undrar.

Lura Dig själv och bli glad

Så här i början av oktober när mörkret smyger sig på och tillvaron för en stund kan kännas lite grå så brukar jag ibland lura mig själv för att höja temperaturen på livsandarna.
Ett effektivt sätt är att plocka fram foton från den svunna sommaren med ungefär samma motiv. Då känner jag mig genast gladare och fylld av lust och ideer om sånt jag vill göra om så där 7-8 månader.

fredag 1 oktober 2010

Vägen hem


Så här vacker är vägen upp till vårt hus när den är klädd i höstskrud. Ibland blir jag smått filosofisk bara av en bild. T o m en bild som jag ser dagligen.
Den här bilden är hoppingivande då den visar att även om det bara råkar finnas en väg i något av livets skeden så finns det ändå två spår att välja på och även om dom går i samma riktning så kan dom sluta på olika platser. Sedan finns ju alltid möjligheten att vända om. Trösterikt, eller hur?

Rötter som kämpat sig igenom stenmuren för att upptäcka att dom inte var önskvärda, vackra nog som spirande växter, och därför står där avhuggna och uppgivna. Men ändå levande. Trösterikt, eller hur?

torsdag 30 september 2010

Politikerna är inne i dimman ibland


I efterdyningarna av valet strids det nu om ministerposter. Vad gör man om ministerposterna inte räcker till för att godispåsen ska bli "rättvist" fördelad? Jo, man inrättar ett nytt ministerium, Inrikesministeriet. Pinsamt!
När samhället i övrigt och medborgarna manas till återhållsamhet så visar politikerna ett totalt förakt genom att ställa sig utanför och klargöra att: "vi spelar i en annan division". Och omfattas följdaktligen inte av de krav som ställs på samhället i övrigt. På annat sätt tolkar inte jag denna nonchalans och brist på respekt mot väljarna.
När det är dimmigt är det svårt att se klart.Då kanske du vare sig ser eller tänker längre än näsan räcker.
Som sagt, politikerna är inne i dimman ibland, och då är det inte heller grönare på andra sidan.

onsdag 29 september 2010

"Hästmannen" förlorar sina hästar

Visst är det väl härligt med annorlunda människor. Ja, det tycker nog de flesta av oss, så länge det är charmigt och ändå passar in i vårt fyrkantiga samhälle. Men regler är regler och nån jävla ordning måste det ju vara i ett land. Hur skulle det sluta om människor får vara allt för annorlunda.

Trots att "Hästmannens" hästar synes och säges må bra så har han belagts med djurförbud. Som skäl anges för lång stallvisatelse under vintern och bristande hovvård. Om det nu varit så vid något inspektionstillfälle så borde väl myndigheterna ha kunnat hitta en annan lösning eftersom hästarna nu synes må utmärkt.
Skulle man inte kunna ordna "hemtjänst" för hästarna så att "Hästmannen" och hans hästar fick fortsätta leva tillsammans all den stund han själv orkar och klarar att leva själv. Jag bara undrar.

Vi människor ska ju tillåtas vara olika, men inte alltför olika uppenbarligen.

Man kan väl anta att en viktig del i denne mans livskvalitet legat i samvaron med sina hästar. När nu hästarna tas ifrån honom så kanske han också själv ger upp och blir ett "hjälppaket" för samhället att ta hand om. Sett ur denna krassa synvinkel så blir djurförbudsbeslutet än mera ogenomtänkt. Om det förvånar mig att man inte tänkt ett steg till? Inte alls, motsatsen skulle förvånat mig mera. Har Länsstyrelsen och kommunen haft någon dialog och samverkat i ärendet tro?

Höststädning, vintervila, jobb och lite annat

Klippte igår gräsmattorna för sista gången i år. Stortvätt av åkgräsklipparen väntar och därefter inlämning på service. Allt för att vara väl rustad inför sommaren 2011. Dessutom är poolskyddet upprullat, poolplåtarna pålagda och pumpen intagen. Lägg därtill en del små justeringar på tomten så känns nästa sommar inte bara avlägsen utan också spännande.

Swimmingpool, det är onekligen ett kapitel för sig. Inget vi ville ha utan den fanns när vi flyttade hit. Jag kan av naturliga skäl inte använda den. I kommer jag ju alltid, men upp skulle jag aldrig kunna ta mig, så varför chansa. Att ha pool är att skaffa sig massor av extra arbete och extra utgifter. Slår man ut kostnaden per användningstillfälle blir det väldigt dyra bad. All utrustning är special och det finns ingen konkurrens på marknaden vilket innebär så väl höga priser som dålig service. Har du en pool av visst fabrikat så är du fast som kund hos den tillverkaren.
Men, visst kan det vara skönt med ett bad på heta sommardagar och nu när den gått i vintervila så står den ju bara där, vare sig till nytta eller besvär.

Förutom att trädgård, pool och åkgräsklippare går till vintervila snart så måste jag också få elmoppe och elbil genomgångna inför vintervila. Tyvärr är det ju så att på vintrarna har jag inga lämpliga fordon att ta mig fram med. Som förra vintern var så hade jag heller inte klarat av något vinterfordon. Nu gör inte det så mycket eftersom jag och Buddha går i ide och, så långt möjligt, håller oss inomhus från första snöns ankomst till någon gång i april. Så är det att vara rörelsehindrad i nordiskt klimat. Inget dramatiskt med detta i o f s. Jag har vant mig genom åren och har alltid något meningsfullt att pyssla med. Ja, förutom jobbet förstås.

I jobbet är jag just i färd med att fullgöra ett uppdrag. Ett uppdrag som innebär att jag skapat en grundutbildning på området neuropsykiatriska funktionshinder, en utbildning särskilt riktad till Kriminalvårdens alla lärare. Det känns bra att få vara delaktig i att sprida ytterligare kunskap på detta angelägna område.

tisdag 28 september 2010

Var går gränserna i bloggosfären?

Visst är det fascinerande att möta alla människor där ute i bloggosfären. Ofta är det intressanta människor där jag väljer att kommentera och följa bloggen vidare. Via kommentarer så hittar jag in på nya bloggspår. Ibland avhandlas förstås ämnen som inte alls intresserar mig och då kan jag ju välja att inte fortsätta följa just den bloggen.

Dock måste jag alltid vare varse att vad som skrivs inte nödvändigtvis är sant eller har hänt. Det kan ju vara lögn eller bara ett skämt. Om så är, finns en avsikt där bakom och är den avsikten god eller ond? När foton läggs ut så är ändå sannolikheten större för att det är en verklig verklighet som beskrivs men med bara ord så vet man aldrig. Nå väl, jag tycker ändå att det är en fascinerande värld. Likväl som att jag möter människor som ger uttryck för genuin lycka i tillvaron så dyker det också upp personer som synes leva i ett rent helvete.
Då kan jag stundom hamna i bryderier med mig själv;:
- blunda för stunden,
- kommentera,
- bara strunta i det och glömma.
Just för att det är så enkelt att publicera sig via en blogg så kanske ansvaret för vad jag skriver är särskilt stort. Jag kan väl inte vara ensam om dylika funderingar eller.... ?

måndag 27 september 2010

Solen tittade fram

Idag tittade solen fram mitt på dagen och då passade jag på att under 2 timmar påbörja den sista gräsklippningen för året. Räknar med att äntra min åkgräsklippare i morgon igen och då definitivt avsluta säsongen. Sedan blir det tvätt och service innan klipparen går till vintervila.

söndag 26 september 2010

Övergångstider

Idag hade jag tänkt klippa gräset för sista gången i år. Men, höstvindarna är alltför bistra så säsongsavslutningen får anstå. Väderprognosen visar sol kommande vecka så jag hittar säkert en lämplig dag för att avsluta gräsklippningssäsongen.

I "mitt tidigare liv" så kunde gräsklippning kännas som en börda / ett måste. Idag känns det bara som en del av "the flow". Det är nåt naturligt som jag gör när betingelserna är de rätta. Just nu är gräset kanske besvärande långt om man bor i ett villakvarter, men närande långt om man som oss bor på landet och kommande veckas gräsklipp får sjunka ner i marken och bli ett stärkande näringstillskott till 2011 års gräsmatta.Jag har sagt det förr, snart är det sommar igen.

lördag 25 september 2010

Så dags nu

Idag samlades invånare i Grästorp till en manifestation för mångfald och demokrati.
Detta som en följd av att att Svenskarnas parti fått ett mandat i kommunalvalet.
Av bl. a. kommentar på min blogg så har jag förstått att partiets avsikter i kommunen varit kända länge men att såväl lokala media som andra valt att inte gå i svaromål utan man har aningslöst trott att de "nygamla" vindarna ska blåsa över och allt ska bli som vanligt igen.

Detta visar att vi inte kan ta något för givet. Den frihet vi har måste alltid försvaras vilket kanske inte sker idag. Besannas av dessa ord:
- Förr stod folk på barrikaderna för frihetens skull. Nu står de på barrikaderna för fritidens skull.

Husmark Pehrsson ute och cyklar igen

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson håller jag inte speciellt högt. Hon har gång på gång i sjukförsäkringsdebatten visat att hon inte klarar av att fylla ut ministerkostymen. Dessutom har hon i många ärenden visat total nonchalans och känslokyla mot personer som drabbats orimligt hårt av försäkringsomläggningen.

Nu får hon på pälsen av ministerkollegan Göran Hägglund. Välförtjänt tycker jag. Den utredning hon lovat "snart" ska nu komma i maj nästa år. Återigen ett exempel på att hon intet förstått.

fredag 24 september 2010

Valet liknar allt mera en fars

Slarv, slarv och åter slarv. Ja, det är ingen hejd på de pinsamheter som dyker upp i efterdyningarna av valet.

Så här ser ju tillvaron ut, allt handhas av människor och oaktat regelverk så kan misstag alltid göras. Förutom allt slarv som synes ha förekommit så reses nu också röster mot brister i det svenska valsystemet.

Nu suger väl också massmedia ut allt ur valets efterdyningar så fan kanske målas på väggen i onödan. Debatten bidrar inte till att skapa stabilitet i det redan svajande politiska läge som föreligger.

Det är bara att vänta och se. Nu får också Valprövningsnämnden något att göra. Kul för dom.

...och det mesta är sig likt

Igår kväll fick Teresa Lewis en dödlig injektion när hon avrättades i Greensville Correctional Center i Virginia, USA.

Så var det med det. Vaknar Virginia och USA upp till ett bättre samhälle idag? Innebär denna avrättning att brottsligheten i Virginia och USA kommer att minska? Det tror jag inte för ett ögonblick. Det mesta kommer att vara sig likt. Vilken effekt har då en avrättning. Ja, den tillfredsställer förstås det primitiva hämndbegär som människor kan bära på. Men därutöver................

Cyprianus tillskrivs följande i sammanhanget adekvata påstående:
- Världen dryper av blod. När en enskild person mördar, är det ett brott. När ett helt folk gör det, blir det dygd.
Smaka på den du.

Högklackat och annat gångbart

Viktig forskningsstudie ? Nej, inte särskilt. Forskare vid Northumbria University i Newcastle i nordöstra England har studerat hur män reagerar på kvinnor i högklackat. Det visar sig att män inte alls reagerar. Har vi män helt tappat greppet eller?
Är det viktigt att män uppkärksammar om kvinnor går i högklackat eller ej. Ja, kanske för kvinnorna och skoindustrin.

Om jag själv är uppmärksam på kvinnors skor?
Ja, även på mäns skor eftersom jag anser att skorna säger väldigt mycket om personen.

Jag var själv lite av ett skofreak i mitt tidigare liv och hade ett ansenligt skoförråd. För en man betraktades det nog snarast som extremt. Numera är det förrådet reducerat till noll eftersom jag idag inte kan bära skor på min vänstra fot. Jag får nöja mig med fårskinnstofflor. Har dock hittat en snygg (ja,ja) modell med riktig sula, tillverkade i Nya Zeeland. Idag får funktion gå före utseende.

torsdag 23 september 2010

Ibland känner jag saknad


Jag har under de senaste nio åren lärt mig leva med att min hjärna och min vänstra kroppshalva har sagt upp samarbetet med varandra. Dock, när jag ser ett naturfenomen som regnbågen (knappt synbar på bilden ovan) så önskar jag att båda mina händer fungerade så att jag kunde manövrera en proffsig kamera. Nu får jag nöja mig med en digitalkamera som jag klarar att sköta med bara en hand. Bilderna blir ju därefter. Att jag på senare tid känt denna saknad betr. kamera och fotografering beror på att jag fått väldigt många nya bloggkontakter som är oerhört duktiga fotografer och dagligen skänker mig glädje med fantastiska foton ur livets alla skeenden.

Egentligen så känner jag dock mera glädje än sorg och saknad eftersom jag, om alla prognoser från 2001 hållit, aldrig mera skulle ha kunnat ta ett foto. Ja, om allt gått som förutspåddes så hade jag nog aldrig ens lagt märke till regnbågen, hur klara dess färger än hade varit.

Mycket klokt har sagts på temat glädje&sorg, bl. a. detta kinesiska ordspråk:
- En glädje driver hundra sorger på flykten.
Ännu elegantare har glädjen beskrivits av den gudabenådade kåsören från Örebro, Torsten Ehrenmark. Här är hans högst personliga beskrivning av glädje:
- All glädje utan rotmos är konstlad glädje.

En av USA:s sämsta sidor

Så var det då dags igen. En fånge ska avrättas i USA.Denna gång är det en kvinna vid namn Teresa Lewis.

Det saknas inte skäl till att avskaffa dödsstraffet vilket jag i tidigare inlägg berört. Frågan är bara när USA skall sälla sig till den civiliserade världen i detta hänseende.

tisdag 21 september 2010

Kriminalvård a la Arizona, USA

Såg i kväll ett TV-program om The Chain gang i Estrella jail, Maricopa County, Arizona som handlade om ett gäng kedjade kvinnliga fångar i randiga fångdräkter som utför diverse samhällstjänstsysslor så som vägarbeten och begravningar av obemedlade.
Detta "nytänkande" har startats av den populäre sheriffen Joe Arpaio som återväljs med förkrossande majoritet vid varje valtillfälle.

Jo, jag noterade att man frivilligt får söka sig till denna "behandlingsform" men där upphörde också respekten för den enskilde individen och dennes vilja och åsikter.

Är jag alltför politiskt naiv?

Jag har lite svårt att förstå den domedagsstämning som präglar debatten efter valet och SD:s inträde i Riksdagen. Sverige har ju inte plötsligt förändrats till en diktaturstat. 95% av rösterna har ändå hamnat hos de etablerade partierna.

Jag tycker att det är mera alarmerande att ett parti i Grästorps kommun fått 1 mandat trots att man i sitt partiprogram förkastar demokratin.

Den uppkomna parlamentariska situationen är väl ett utmärkt tillfälle att mjuka upp blockpolitiken och söka samförstånd mellan blocken. Varför ska man inte också i politiken kunna se möjligheter i stället för hinder? Jag bara undrar. Är jag alltför naiv nu? OK, det bjuder jag på.