Bedrövligt

Jag kommenterar inte mera då dylik dumhet inte förtjänar det. Det får räcka med  rubriken, bilden och den här länken .

Nytt bottennapp av Posten

Jag har i tidigare inlägg, bl. a. 2008  och 2011 kritiserat Posten för allt sämre service. Posten liksom många andra företag rekommenderar idag sina kunder att använda deras internettjänster. Bra tycker jag, förutsatt att dessa tjänster fungerar. Jag brukar varje vecka använda Postens internettjänst "skicka en hälsning" då jag skickar ett eget foto från här hemma med några rader till min mamma i Norrland liksom till min svärmor. Den 12 augusti upphörde denna funktion att fungera i samband med att hemsidan uppgraderades. Jag gjorde Posten uppmärksamma på detta och fick svar att felet skulle åtgärdas. Idag, 10 dagar senare, är situationen oförändrad. Tjänsten fungerar inte. Jag tycker att det är pinsamt dåligt av Posten att inte ha lyckats rätta till felet.

Dagens tvivel

Jag kan inte undgå att allt mera tvivla på det svenska rättssamhället. Den uppenbara orsaken till mitt tvivel idag är den mediacirkus som Tomas Quick-soppan skapat. Senast igår sändes radioprogrammet "Studio ett" i nästan två timmar. Tyvärr missade jag det men kan genom läsning av artiklar så här dagen efter förstå att programmet bidrog till än mera förvirring och tvivel.

Att hela ärendet Tomas Quick är en rättsskandal torde det inte råda något tvivel om. Vad värre är så framträder idag framstående  jurister och gör det ena pinsamma uttalandet efter det andra. Justitieråd, polisprofessor, chefsåklagare, försvarsadvokater. Ja, just framstående jurister fyller nu manegen och bidrar blott till ännu större förvirring.

Finns ingen vettig person i ansvarsställning som omgående kan tillse att en kommission tillsätts för att en gång för alla gå till botten med denna rättsskandal? Frågan är väl vilka som skulle kunna ingå i en sådan kommission då hela jurist-Sverige just nu synes besudlat av den pågående debatten /cirkusen.

En sak som jag upplever särskilt smärtsam är de anhöriga till mordoffren som tvingas följa detta ovärdiga och respektlösa skådespel.

Så här blir det när stora pojkar bråkar.

GW vs Lambertz

Säger GW och Lambertz om sig själva.

Säger GW och Lambertz om varandra.

De juridiska giganterna Leif GW Persson och Göran Lambertz drabbade igår samman i Aktuellt. En kort och inte vare sig upplysande eller klargörande debatt om morddömde Tomas Quick. Trots att dessa båda herrar både torde och borde veta mera än de flesta om Quick-domarna så blev det bara några minuters tuppfäktning av det emotsedda mötet. I vart fall blev inte jag klokare av den s k debatten. Patetiskt.

Varför saluförde Aktuellt mötet som en debatt? En debatt kräver ju att deltagarna oxå lysnnar på varandra, vilket inte var fallet här. Dessa båda kombattanter synes  inte i första hand vilja klarna "Quick-soppan" utan verkar primärt intresserade av att  framhäva sin egen förträfflighet som sittande på den absoluta sanningen.

Idag ser jag att ytterligare en stor pojke blandat sig i debatten. Som om inte hela Quick-storyn redan var tillräckligt komplicerad och tilltrasslad.

Trädgårdens skafferi

Vilken lyx det är att kunna hämta en korg med purfärska grönsaker och kryddor från egen trädgård. Vart efter jag blivit bortskämd med denna lyx så har jag allt svårare att äta vad som säljs i butik. Till smak och konsistens är butiks- och trädgårdsutbudet så olika så man tror  inte att det är samma sorts grönsaker. Dessutom är allt från trädgården garanterat obesprutat. De många grönsaksrätterna vi äter i dessa tider förhöjs genom riklig användning av Marinas olivolja. 


Basilika, tomater och paprika från växthuset idag.

Dagens skörd av hari cot verts.



Dagens skörd av persilja.

Kräftor och surströmming

 Igår kväll gick årets familjekräftskiva av stapeln. Jag var i vanlig ordning ensam som åt surströmming. M var  modig nog att göra sig en surströmmingsklämma, men åt bara upp halva. Han säger att han börjat en försiktig tillvänjning så vi får väl se vad han vågar sig på nästa år.
Kallax surströmming som fått dåligt omdöme i ett test var inte alls så dålig som testet sade. Smak, doft och utseende var helt ok, möjligen hade den kunnat vara något fastare i köttet.  Sedan fanns alla tillbehör att tillgå. Egenodlad mandelpotatis, hårt och mjukt tunnbröd, Västerbottenost, kryddost, lök, gräddfil, öl och snaps. Utöver det en läcker sallad med haloumi och en ljuvlig Västerbottenpaj. Som dessert bjöds en konstrasterande chokladmousse.

Barnbarnen var inte helt förtjusta i surströmmingsdoften men kunde bortse från doften när Farmor fixat köttbullekorvspett till dom.  Det illustrerade sånghäftet som jag gjort lockade dessutom  till många skratt. När dom som avslutning fick färgpennor att fritt rita på papperduken med så var lyckan gjord.

Det småregnade hela kvällen , men vad gjorde det när vi kunde sitta i växthuset, skyddade mot både regn och blåst.  Alla var mätta och nöjda när kvällen avslutades och jag mår dessutom alldeles utmärkt så här dagen efter.


Härligt välkomnande har D dukat bordet.

Lite utsmyckning hör förstås kräftskivan till.

Det blev en ljuslykta i äppelträdet oxå.

Mysigt och ombonat  njuter vi av alla läckerheter.

Sommarbilder som blir vinterguldkorn

 Så här när sommaren går mot sitt slut så passar jag på att fånga några sommarbilder. Igår när jag tog bilderna så kändes sommaren i allra högsta grad närvarande. Det här är guldkorn för mig att plocka fram i vinter.

Älskad vy. I förgrunden sommarblommor, där bakom vår stora björk som smeker några molntussar där uppe i skyn..



Då oh då susar ett plan ovanför oss på väg till eller från Örebro flygplats.

Inbjudande plats för ett samtal när kvällssolen smeker rosenbersån.

Välkommen till Getingstorp.



 Gäststuga , trädgårdsförråd och Tomtens dörr i planket mot skogen.

Samma prunkande pelargon, men från andra hållet.

Felval?

Bäst i test.

Igår var det "surströmmingspremiär" och jag skrev då att jag på lördag ska njuta av denna delikatess. När jag idag läser Tidningen Ångermanland så blir jag orolig då jag konstaterar att Kallax fileer som jag satsat på i år igen blev hjälplöst sämst i tidningens surströmmingstest. Oskars skulle jag satsat på i år enligt detta test. Hur ska detta sluta?Jag väljer att tro att det inte är så illa som det låter. Redan att äta surströmming betraktas av många som ett vågspel så jag tar risken. Det är ändå bara jag själv som drabbas om så är. Den ljuvliga doften skyler dessutom det mesta. Dessutom har jag alla härliga tillbehör att tillgå: Mandelpotatis (egenodlad), lök, tunnbröd,extralagrad Brännvinsost, kryddost, öl och snaps. Därtill brukar det alltid finnas en Västerbottenpaj som komplement. Bara genom att skriva dessa rader har jag stillat min oro.


Sämst i test.

Dopad rånare vann OS-guld

Den rättmätiga vinnaren.

Den dopade rånaren.










 Att vinna ett OS-guld ger förstås en guldmedalj, men minst lika viktigt är nog ögonblicket då vinnaren får kliva högst upp på prispallen, ta emot folkets jubel och höra nationalsången. Allt detta rånades Valerie Adams från Nya Zeeland på då vitryskan Nadezjda Ostaptjuk fuskade till sig guldet i damernas kulstötning vid OS i London

Tredje torsdagen i augusti

Det är inte vilken dag som helst idag. Det är surströmmingspremiär. Alla tillbehör är inköpta, men jag väntar till på lördag innan det är njutningsdax. Det blir som vanligt både surströmming och kräftor där jag brukar vara ensam om att äta surströmming. Vi får se om någon fler vågar prova igen.  I år tillkommer en ytterligare delikatess, nämligen egenodlad mandelpotatis. Jag provar Kallax fileer i år igen. Jag längtar till lördag.

Funktionshindrad - vilken typ av liv har du rätt till då?

Tillspetsad rubrik kanske, men frågan är befogad med tanke på att funktionshindrades situation görs allt svårare med dagens förda politik. LSS har blivit en lag som tillämpas så att den kränker de personer som begär personlig assistans. Jag blev själv kränkt när jag för ett antal år sedan  ansökte om personlig assistans. Efter det har regelverket stramats åt allt mera vilket måste göra det snarast outhärdligt att idag som funktionshindrad utsättas för denna prövning.

När sedan Regeringen har en myndighet, Försäkringskassan, som lydigt och utan den minsta eftertanke sväljer alla nya stramare tillämpningar så ter sig situationen närmast ohållbar för många funktionshindrade.

T ex ska idag även personer med livslånga handikapp,  exempelvis Downs syndrom, var tredje år matchas mot arbetsmarknaden. 23-åriga Matilda är ett exempel på hur galet det kan bli.

Jag kan väl tycka att det kan vara rimligt med en uppföljning vart tredje år, inte minst för den funktionshindrades skull, men då borde man oxå kunna kosta på sig ett personligt sammanträffande i stället för att skicka ett totalt empatilöst brev med snarast kränkande frågor.

Jag själv lyckades tack vare familj, egen målmedvetenhet och en bra arbetsgivare krångla mig ur Försäkringskassans grepp och skaffa mig ett eget liv igen. Detta underlättades dessutom av att jag flyttade från Örebro kommun till Lekebergs kommun där jag mött en helt annan förståelse för mina svårigheter.

Jag har tidigare skrivit inlägg på detta tema,  bl. a. ett inlägg för två år sedan apropå handikappåret 2010. En politisk vision som blev just bara en vision. Allt för ofta blir politiska visioner och utfästelser bara  ord och löften. Vackra men tomma så länge de inte följs av aktiv handling.

Efter semestern

Idag bjuder jag på en egen favorit i repris , så här ätte semestern.

Ett nästan fläckfritt OS

Storbrottannien slår sig idag för bröstet för att ha genomför ett förstklassigt OS. Med all rätta efter vad jag förstår. Deltagare och publik har dagligen uttryckt sig positivt om arrangemangen.

Tidigare idag tänkte jag skriva ett inlägg på  temat "bra genomförda tävlingar utan vare sig terrordåd eller dopingavslöjanden". Jag hann bara till tanken innan det avslöjas att vitryskan  Nadezjda Ostaptjuk  som vann damernas kulstötning var dopad. Hur kunde jag vara så naiv och tro att alla medaljörer skulle vara "rena"? Är det inte dags att livstidsavstänga alla som konstateras vara dopade?

Så här i OS-tider



"Långsam balett" är svår att bedöma.



Vart fjärde år så blir jag stundom sittande och tittar på sporter som jag inte förstår mig på, både moderna och gamla klassiska. En av de klassiska som blivit allt mera obegriplig är brottning.

Poeten och engelske radioprofilen Roger McGough, 75, tycker så här om grekisk-romersk brottning:
"De som håller på med det kämpar säkert bra, men för att det ska bli något att titta på också, så borde sporten utövas under vatten."


Ja, de styrande inom brottningen har genom nuvarande upplägg redan tagit sig vatten över huvudet, så varför inte låta de aktiva gå samma väg.

BMX: "Vuxna" på "barncyklar". Ospännande.

Av senare tillkomna grenar finns några som jag har särskilt svårt att förstå, t. ex. BMX och konstsim.

 Konstsim: Ett alternativ till att stoppa huvet i sanden.

Varför överklagades triathlonresultatet?  Var hamnar idrotten om medaljer ska delas bara för att segermarginalen är knapp? Pinsamt är dock att det konstaterats att en målkamera var trasig.





Sommarpromenad

Nelson älskar härliga sommarpromenader med matte.

Ett vattenfyllt dike måste förstås inspekteras.

Vad kan finnas här tro?

Se så härliga vidder jag kan röra mig på.



Det är viktigt att ta en paus ibland.

Du har sett den förut

Ja, de flesta bilder jag visar här på bloggen har du säkert sett förut om du följt min blogg. Det behövs dock inga stora förändringar förrän jag ser något helt nytt och bara måste föreviga vad jag ser.

Förändringen ligger i den nytillkomna krukan med röda pelargoner i stenpartiet i bildens mitt. Denna färgklick förändrar hela vyn. Åtminstone för mig.

Busar vs bussar - vart är vi på väg?

Efter en händelse i förra veckan då ett gäng  vandalierade en stadsbuss i Örebro, okvädade och hotade den kvinnliga chauffören och förstås inte betalade för resan så är det nu en livlig debatt om hur Länstrafiken i Örebro ska lösa de allt vanligare problemen med "friåkning".
Kollektivtrafiken är ju en i hög grad skattefinansierad verksamhet som alla skattebetalare rimligen bör ta ett ansvar för. Att då tillämpa en "låt-gå-mentalitet" för de som struntar i att betala sin resa ter sig i mina ögon orimligt. Vilka signaler sänder då samhället ut?

Vilken blir nästa skattefinansierade verksamhet som folk struntar i att betala för? Tågresan med SJ?  Besöket på Vårdcentralen ?

Den här typen av beteendeavarter förekommer förstås runt om i landet. Mest frekvent i storstadsområden kan jag tro. Just därför bör det  tas ett nationellt grepp  för att få till stånd ett likartat åtgärdsmönster. Eller kanske är det bättre att låta varje trafikområde lösa problemet på sitt eget sätt så kanske någon kommer på en bra och effektiv lösning.Jag tror dock inte på ständigt utökad kontroll med flera kameror, väktare och i slutändan små insatsstyrkor på våra allmänna färdmedel.

Beteenden som dessa grundläggs i tidig ålder och därför återkommer jag till mitt mantra när det gäller att leda ungdomar rätt. "Tidiga insatser - långsiktigt tänkande". Allt grundläggs i familjen, på dagis, i skolan.

Semesterminnen

Så är då semestern slut för denna gång. Även om vädret varit nyckfullt så har det varit sköna veckor här hemma på Getingstorp. En lugn semester på hemmaplan fylls oxå av minnen.  Inte minst minns jag alla ljuvliga måltider D bjudit mig på. Oftast intagna i växthuset. Det mesta som legat på tallriken kommer dessutom från vår egen trädgård. Bara det en njutning i sig. Här nedan får du ett axplock aptitretare att titta på.

Grillade räkor med tillbehör. 
Nelson får aldrig något vid bordet, 
men han slutar aldrig att hoppas.

Hemgjord pizza och Nelson fortsätter 
hoppas.




Grillad haloumi med trädgårdsgodis och 
färska blommor från trädgården. 

Maffiga bakverk förekommer sällan här hemma, 
men när grannar kommer på besök så fixar D nåt läckert.

Vår nyskördade mandelpotatis är grunden 

i denna rätt.

Sallad med räkor och trädgårdsgodis.

Bönbiffar på kidneybönor, mandelpotatispuré, 
grön vitlökscreme och rödlökscrudité.

 Frijoles con queso med majsbrödstäcke.
En lagom het sak från Mexico.

Min favoritdessert. Hemgjord glass, 

hembakta cocosflarn och nyplockade hallon. 





Även om semestern nu är slut så innebär det inte att de ljuvliga måltiderna upphör. Jag kommer säkert att förlänas flera härliga överraskningar.

Semesterminnen kan alltså bestå av annat än långväga resor och besök på historiska platser. Det känns rätt bra för mig att det är så eftersom jag inte längre klarar av att resa på traditionellt sätt. Däremot reser jag gärna inåt.








Trädgårdssällskap

När vi är ute i trädgården så är Nelson och Sigge alltid med som sällskap.

Sigge är den äventyrligare av de två.

Nelson i sin favoritposition.

Sigge håller sig nära matte när hon plockar hallon.

Törsten behöver släckas emellanåt.

Sigge får sträcka på sig för att kunna dricka ur samma balja som storebror.