Det här med läslust

Avslöjande men seg.

Det här med läslust går verkligen i vågor för mig. Senast jag läste en bok var i februari. Möjligen är det vara så att läslusten kommer med höstmörkret.

I helgen var det dags igen så nu har jag äntligen läst boken "Mr Chance" av Niklas Ekdal och Inga-Britt Ahlenius . Den har legat och väntat i nästan 4 år. Den hade gärna fått ligga i 4 år till eller helt fallit i glömska då jag fick kämpa mig igenom den. Till yttermera visso avslutas boken med en  50-sidig bilaga på  engelska tryckt i ett ytterst svårläst  minitypsnitt. Bilagan utgörs av Ahlenius' slutrapport  då hon 2010 avgick som undergeneralsekreterare för FN:s internrevision. Nej, jag läste inte bilagan. Så kraftig var inte läslusten.

Att boken syftar till att odugligförklara Ban Ki-Moon, ibland kallad Ban Ki-who?", som generalsekreterare för FN går inte att ta miste på. Visst är han en sällsynt blek figur i total avsaknad av karisma, men om FN vore en så mycket effektivare organisation med en annan generalsekreterare är jag inte helt säker på. FN framstår för mig som en snårig organisation  märkt av korruption och nepotism med en försvinnande liten självständighet gentemot världens stormakter. En byråkratins högborg. FN har helt enkelt den chef  det förtjänar och stormakterna torde vara rätt nöjda med att Ban Ki-Moon inte gör alltför stora avtryck på den världspolitiska scenen. Han verkar själv rätt nöjd med att, i vart fall på papperet, vara en maktfaktor.

Sammantaget är boken ingen större läsupplevelse och även om den grundar sig på Ahlenius slutrapport så tycker jag att jag stundom läser skvaller och skitsnack. Som det dessutom är svårt att veta varifrån det kommer.

Boken blir förutom en svidande vidräkning med Ban Ki-Moon en hyllning till en av författarna, Inga-Britt Ahlenius, och inte minst till Dag Hammarskjöld som fortfarande har
hjältestatus i FN-sammanhang.

Ahlenius,  ibland kallad  ”Ms Fearless” för sitt ofta orädda arbete, var skälet till att jag köpte boken då jag länge tyckt att hon framstått som någon ovanligt rakryggad i offentlig förvaltning.  Hon blev ju också omstridd som generaldirektör för Riksrevisionsverket. Tveklöst hade hon som tjänsteman förtjänster som borde vara eftersträvansvärda för flera i liknande ställning men jag vill inte påstå att boken stärkte hennes aktier.

Helgmåltider

På helgerna brukar D alltid bjuda på nåt extra till våra måltider. Jag tycker att det är spännande med nya smaker och maträtter och låter mig gärna överraskas av nåt nytt.

Fredagmiddagen bestod av en  D-pastarätt med  ugnstorkade tomater, spenat och mozarella.


Fredag.

 



I lördags bjöds jag på torsk med frasigt täcke, citronsås,  palsternackspuré, haricot verts  och pressad potatis. Palsternackspuré var en nyhet för mig som smakade utsökt.

Lördag.

Söndagens middag blev något i vårt hushåll så ovanligt som  pizza som D köpte med hem då hon varit och lyssnat till ett föredrag om trädgård i Örebro. Hon planerar redan för nästa trädgårdssäsong och då är det ju bra att få nya tips och inspiration inför vad som komma skall.

Söndag. Jag orkar inte med mera
än en halv pizza numera.

Hatkärlek

och igen och igen och igen ..........

Jag tycker innerligt illa om TV-reklam, men ibland dyker det upp sånt jag kan ha fördragsamhet med. Den senaste Florareklamen gillar jag skarpt. Det beror inte på att jag gillar Flora. Nej, det beror på att låten "Love is all around" spelas. Den väcker härliga minnen eftersom D och jag tågade in i Boteå kyrka till den låten när vi gifte oss den 26 maj 2001.

Lika barn leka bäst?

Det vimlar av olika typer av tester på nätet. Inte minst personlighetstester där jag får veta vem jag är. Som om jag inte redan vet det
D och jag gjorde nyss samma test och resultatet tycker vi stämmer bra med våra personligheter.

Jag är snäll, trevlig och glad. D är utåtriktad, galen och kreativ. Jag tycker att D oxå är snäll, trevlig och glad. Däremot är inte jag oxå galen och kreativ. Kom sedan inte och säg att lika barn leka bäst. 

 

 

 

Slarv med ords betydelse

När jag inte har nåt intressant i min vardag att skriva om så kan det bli ett inlägg i någon pågående debatt. Så blir det idag. Om sedan debattämnet kan ha någon beröringspunkt med det svenska språket så blir det än mera intressant för mig.

 Garanti är för mig ett väldigt starkt ord. Ett löfte, en utfästelse om att vad som garanteras också kommer att infrias. En garanti är ingen vision, inget mål, utan ett faktiskt löfte om att "så här blir det".

 

Säga vad man vill om våra politiker, men modiga är de. För nog måste det krävas mod för att i politikens skakiga värld ge garantier.

 

Jag har tidigare skrivit inlägg om den s k vårdgarantin inom sjukvården som ska innebära att jag som patient är garanterad besök eller behandling inom 90 dagar. Min egen senaste erfarenhet av denna garanti är nästan dagsfärsk. Dessa 90 dagar blev i realiteten 377 dagar. 377 dagar från remiss i juli 2013 till läkarbesök drygt ett år senare. 

När jag väl kom till läkarbesöket, följt av operation 43 dagar senare, så har jag bara gott att säga om  bemötande och omhändertagande från den sjukvårdspersonal jag mött. Jag vill alltså  med detta inlägg inte framföra någon som helst kritik mot den faktiska sjukvården.

 

Nej, det jag vänder mig emot är dessa politikens quick fixes där man utställer garantier som sedan blir ogörligt för utförarna att uppfylla.

Den nya regeringen/Socialdemokraterna har nu utlovat en ny 90-dagarsgaranti
som innebär att arbetslösa ungdomar ska erbjudas jobb, praktik eller utbildning inom 90 dagar. Förutom att jag är skeptisk till att man klarar av att hålla löftet så är jag tveksam av  andra skäl. Risken är uppenbar att man på detta sätt gömmer undan en stor del av ungdomsarbetslösheten i olika typer av åtgärder / bidrag som blir en "konstgjord andning" i stället för att ungdomar faktiskt kommer närmare ett riktigt jobb.   I sammanhanget ter det sig särskilt märkligt att man samtidigt med denna garanti lovar att höja arbetsgivaravgiften för unga vilket knappast underlättar för ungdomar att få jobb. I vart fall inte i min värld.

Jag hoppas att jag har fel.

Den här typen av inlägg är inte roliga att skriva. Förutom dess negativa anslag så har de en tendens att  bli outhärdligt långa då jag känner att jag skulle kunna fortsätta att skriva om ämnet i all oändlighet utan att för den skull komma närmare ett tydligt, slutgiltigt  och fram för allt begripligt ställningstagande. Jag börjar då allt mera känna mig som en politiker och då är det definitivt dags att sluta.

Jag kan inte garantera att jag aldrig mera kommer att skriva inlägg liknande detta, men jag ska försöka att avhålla mig efter bästa förmåga.

       

                                                 

  

Pengar och idrott

 22:- för en VM-final. 260:- i dagens penningvärde. 

Idrotten har tenderat att allt mera styras av ekonomiska överväganden. Fotbollen är en av de sporter där det förekommer absurda summor.  Både vad gäller övergångssummor, spelarlöner, biljettpriser och kostnader för arenabyggen, t ex Friends arena. Detta har  medfört att publik och fans numera måste göra stora ekonomiska uppoffringar för att ha råd med sin favoritsport. En toppklubb som valt motsatt väg och "belönar" sina trogna fans är Borussia Dortmund.
Detta  innebär bl. a. att engelska fotbollsfans nu hellre reser en weekend till en match i Dortmund då resa, boende och biljetter inte kostar  mera än att gå på en match i Premiere League. Här är en lista över biljettpriser i PL.

I fotboll brukar man tala om f f a hemmapubliken som den "12:e spelaren". Frågan är hur långt klubbarna är beredda att gå för risken att tappa den "12:e spelaren".

Vardagslyx

Det är en alldeles speciell känsla att så här i bistra oktober fortfarande kunna hämta godsaker från trädgården. Från skogspromenaderna med Nelson brukar D dessutom ha med sig kantareller att njuta av till kommande måltider. Med därtill nybakat bröd och vackra blommor på bordet så kan jag inte önska mera.


Smått och gott från skog och trädgård.

 


Härligt med en höstbukett på
köksbordet.

 

D:s nybakade baquetter.

 

Mera trädgårdsgodis.

 



Säsongsavslutning

Härligt med nyreparerad klippare.

För två veckor sedan var jag i färd med att klippa gräset för sista gången i år när åkgräsklipparen havererade. Efter att jag fått den reparerad så var det i fredags dags igen. Det fel jag råkat ut för gjorde att hela klippaggregatet fick bytas ut. Tråkigt förstås, men jag har haft klipparen sedan 2006 år så det får väl betraktas som rimligt med nån extra kostsam reparation under en så lång period.
Idag känner jag mig väldigt nöjd över att jag efter en del velande ändå bestämde mig för att  i fredags klippa de återstående 4 gräsmattorna då det regnat en del sedan dess och klippsäsongen nu nog definitivt är till ända. Men, om sju månader är det dags igen. Jag hoppas bara att jag då fortfarande klarar av att komma upp på klipparen. Skulle det krisa någon gång så har D i sommar tagit körlektioner så att också hon nu klarar av klipparen, så på nåt sätt löser vi det hela.


Det gick som en dans.

En glad och nöjd klippare.



 

6 år av bloggande

Härlig oktoberbild från vår vackra omgivning.
En ständig inspirationskälla till mitt bloggande.

Idag är det 6 år sedan mitt första blogginlägg.  Bloggen har under dessa år blivit en trogen följeslagare och jag har funnit bloggandet både berikande och meningsfullt. 
Ett kortare uppehåll har det blivit, 17 juni - 5 juli 2012. Det har blivit 2230 inlägg under de gångna sex åren.

Från början hämtade jag det mesta av inspirationen till mina utlägg utifrån, från tidningar, TV  och andra bloggar.  Det tenderade dock att bli alltför mycket av klagomål, kritik och negativt laddade inlägg, vilket inte motsvarar min personlighet så därför har bloggen förändrats. Med tiden har den kantrat till en livsstilsblogg där jag skriver om vårt liv här på mitt älskade Getingstorp där negativ laddning är ett okänt begrepp.

När bloggen fyllde 3 år skrev jag detta inlägg. Egentligen skulle jag kunna upprepa det idag då känslorna är desamma.

Ett mörker

Ja, nog är det en dyster rubrik allt, men den tid vi nu går till mötes präglas mycket av just mörker. Ikväll, i väntan på fotbollsmatchen Sverige - Ryssland så dristade jag mig till att med min enkla kamera ta ett foto rakt ut i mörkret, i riktning mot den för ögat strålande månen. Det blir inte alltid som man önskar och just så blev det den här gången. Som du säkert förstår kommer jag aldrig att konvertera min blogg till en fotoblogg.

Varför då ett blogginlägg som detta? Jo, jag hade inget annat att skriva om. Därför blir det ibland inlägg som kan rubriceras som "ett mörker". Det behöver dock inte innebära att hela tillvaron därför är detsamma. Tvärtom.

Efter 1:a halvlek av matchen så trodde jag att även den skulle rubriceras som "ett mörker", men Sverige lyckades efter en, som jag tycker,  rätt ok insats bärga en poäng.

De två lyktstolparna vid rosenbersån t. h., 
stallyktan på garaget t. v. och
månen där ovan i splendid isolation.

Nelson



Även en grådisig dag kan te sig vacker när
Nelson och matte är ute på promenad.

Fast blick.

Soppans årstid

När hösten smyger sig på så brukar det alltid bli mera soppmåltider. Igår var en sådan dag. Då blev det en grekisk bönsoppa med lantbröd och väl kyld Retsina. Grekiskt så det förslår.


En rykande het Fasolatha med 
lantbröd och väl kyld Retsina.

Trädgårdspyssel

 

När man har trädgård så finns det alltid nåt som behöver åtgärdas. Idag har D fått hjälp av vår  "Alltiallo" att lägga täckplåtarna på poolen och ta in reningsfiltret.

 

En takskiva på växthuset lossnade förra veckan men lyckligtvis hann D  upptäcka det i tid.  Hon hittade då på en fiffig lösning med att tillverka en klyka i änden på en planka så att skivan fick stöd och inte rasade ner och gick sönder. Idag har A säkrat alla skivor så nu behöver vi inte oroa oss för problem i vinter.

När plåtarna är pålagda på poolen 
är det definitivt stängt för säsongen.
 

D  säkrade den nedhasande takskivan med
en fiffig lösning.

 

Nu är alla takskivor säkrade.





Filmkväll

Engelsk romantisk komedi från 1989 låter föga upphetsande.  Normalt ingen filmtyp jag kastar mig över. Ändå tittade vi igår på filmen Shirley Valentine.

Shirley är en medelålders hemmafru som kommer på sig själv med att tala med väggen när hon lagar sin mans middag, funderandes på vad som hände med hennes liv. Hon ser tillbaka på sitt liv och tycker sig ha tappat bort sig själv.  Det mesta har blivit grått och rutinmässigt och hon har blivit en dörrmatta för sin man och sina utflugna barn. Kort sagt, en förbannat tråkig tillvaro.

Men när hennes bästa väninna vinner en semesterresa till Grekland för två och bjuder med Shirley så börjar hon se världen, och sig själv, i ett helt nytt ljus. När Shirley väl kommit till Mykonos så bidrar tavernaägaren Kostas till detta uppvaknande.

Det är en rätt enkel film som i all sin banalitet ändå har mycket att säga om den engelska hemmafrun/mannen/familjen för 25 år sedan. Inte idag väl?  Jag kan tänka mig att många engelska män satte sin pint of ale i vrångstrupen när de sett filmen och därmed kanske också sig själva i spegeln.

En feelgoodfilm väl värd att lägga en torsdagkväll på.

Höstögonblick

Här i skogskanten gillar Sigge att sitta.

D har "vinterskyddat" tegelmuren
med takpannor.
 

Tranor som mellanlandat.

Avreglering

På ett antal områden har det skett en avreglering av marknaden under senare år. Några exempel är tågtrafiken, taxitrafiken, apoteken och bilprovningen. Debattens vågor har ofta gått höga och inte minst utifrån ideologiska förtecken. Somligt har blivit bättre, men somligt har också blivit sämre. Som det brukar bli med andra ord. Förändringar sätter sig ju inte efter en natt så det bör väl få gå en längre tid innan slutbetyg ges.

Jag väljer i detta inlägg att skriva om nåt som jag tycker blivit bättre, i vart fall ur ett kundperspektiv. Ett perspektiv som aldrig kan bortses från i affärsverksamheter.
Efter avregleringen av Bilprovningen så finns sedan 2010 flera aktörer att välja mellan. Inte så tokigt visar det sig. Den gamla Bilprovningen hade fastnat i sina invanda mönster och tappat bort sitt kondfokus. Det tyckte i a f jag.

 

När jag själv, efter min stroke, ff kunde åka iväg och besiktiga bilen så tyckte jag att det var besvärligt att dirigeras än hit, än dit av personal som stod och pekade med hela handen. Ett blogginlägg blev det  om bristande service då de vid mitt besök 2010 bara satt upp en lapp på dörren om att de p g a personalbrist inte kunde hålla tiderna. Vad hjälpte då att jag bokat min tid 3 månader tidigare.

 

Numera är det D som sköter bilbesiktningsbesöken med  Jeepen. Hon provade i år en ny aktör och berättade härförleden om sitt besök hos Carspect i Marieberg som var ett under av smidighet och kundbemötande.  När hon anlände togs hon emot av personal som bjöd henne att sitta ner med en kopp kaffe och nåt läsbart medan personalen tog hand om bilen och skötte hela besiktningsförfarandet. När bilen var godkänd och klar så var det bara att åka hem igen.

 Jag har sedan träffat flera som nu övergett Bilprovningen till förmån för andra aktörer.

Veckans fisk

Vi försöker äta fisk minst en gång i veckan. Igår var en sån dag då söndagmiddagen  bestod av  smörstekt torsk med syrlig gurksallad och pepparrotssås.

Min absoluta favoritfisk, fjällröding, är det dock flera år sedan jag åt. Jag brukade alltid passa på förr när jag åkte upp till Norrland några gånger varje år.

 

 

D har plockat in en härlig höstbukett från
trädgården.
 



D bjöd som alltid på en utsökt söndagmiddag.

 

 



Inte helt enligt plan

Igår skulle jag genomföra årets sista gräsklippning. Allt började bra, men efter att ha klippt  framsidan ( ungefär hälften) så hände något både oväntat och oönskat.

Nylontråd låg i gräset där den inte borde ligga och den snurrade in sig i knivarna. Till råga på allt låg i utkanten av en klippyta en metallkedja dold i det långa gräset .  En kedja som normalt inte ligger där.  Men, nu fanns den där och jag var inte tillräckligt uppmärksam. Den slog knivarna i.  Pang! Poff! så ville knivarna inte längre uppföra sig som önskat.

D gjorde en koll av knivarna och klippaggregatet och det såg inte bra ut. Med tre gräsytor kvar att klippa så fick jag avsluta vad som var tänkt att bli årets sista klippning. Bara att parkera klipparen i garaget och på måndag  får jag kontakta Ola på Sohlbergs i Fjugesta. Sedan brukar allt ordna sig.

Det blev alltså årets näst sista klippning, men skam den som ger sig. Det blir ett nytt försök nästa helg.

Nelson och matte plockar fallfrukt innan jag
ska klippa.

Jag är lycklig så länge jag klarar av att
komma upp på och köra klipparen.

Efter några timmar ville Nelson och Sigge gå in.

Nyklippt.

Mera nyklippt.

D putsar med röjsåg/trimmer längs stenmuren.
Den här gräsmattan hann jag inte med.