Djurvänner

 

Nu när vinterkylan närmar sig så sörjer vi förstås för att småfåglarna får tillgång till sin restaurang Birdie nam nam i trädgården. Hittills bjuds på solrosfrö och talgbollar, men menun ska utökas med havrekärve och cocosfettskaka.

 

 

Nelson väntar på premiärgästerna.

Vem där? Jo, Sigge undersöker förstås allt nytt som
tillkommer inom hans revir.

"Vad rör sig där uppe " undrar Sigge.

Handikappanpassning vs anpassning till handikapp



Förbjudna i Vancouver fr o m  mars 2014.

I Vancouver i Kanada har man fattat ett omstritt  beslut för att visa att man menar allvar med att göra alla byggnader tillgängliga för hela befolkningen. Dörrknoppar förbjuds i alla nya byggnader fr o m mars 2014. Avlånga handtag ska sitta på dörrar i framtiden. Det gäller såväl privata som offentliga byggnader.

Bland de som protesterar mot att beslutet också gäller privata byggnader är företrädare för föreningen för dörrknoppssamlare. En intressegrupp jag inte alls tänkte på.

Varför jag tar upp denna smala fråga i ett inlägg beror dels på att frågan är just smal, dels på att jag som enarmad sedan 12 år tillbaka stött på bl. a. dessa problem. Problem som för gemene man är obetydliga men för mig och andra funktionshindrade ibland oöverstigliga. Att samtidigt göra två moment, t ex vrida och dra,  är smått omöjligt med bara en fungerande hand. Inte minst olika typer av förpackningar är ett sådant gissel. Livsmedels- och läkemedelsförpackningar allra värst.

Nej, inte heller jag reflekterade över dessa udda svårigheter innan jag blev enarmad. Så är det väl med det flesta av oss. Vi funderar och reflekterar inte över  svårigheter förrän vi själva ställs inför dem.

Listan på önskvärda anpassningsåtgärder för att tillgodose olika typer av funktionshinder kan göras lång, men frågan är hur långt man kan och ska gå. Första anpassningsåtgärden är förstås att jag själv som funktionshindrad, så långt det är möjligt, får lära mig att göra saker på ett annat sätt, ett nytt sätt.  Det gagnar i längden mig som funktionshindrad.  Jag lyckades med att efter en tid få kontakt med en sjukgymnast som fokuserade på att i första hand jag själv skulle lära mig att klara de svårigheter jag hamnade i.  Jag fick helt enkelt träna på att ta mig ur "omöjliga" situationer och den kunskapen hon förmedlade har sedan varit ovärderlig för mig och jag har med åren kunnat finslipa min förmåga.

Vi människor är förstås olika, men jag tröttnade tidigt, redan innan jag träffat ovan nämnda sjukgymnast,  på alla typer av  s k hjälpmedel som jag förväntades använda. Hjälpmedelsanvändning blir för min del aktuellt först när jag testat och misslyckats med ett antal nya förfaringssätt. Hade jag från första början efter min stroke förlitat mig på alla hjälpmedel jag tipsades om och erbjöds använda så hade jag antagligen inte kunnat leva det liv jag  lever idag. Trots mina begränsningar.

Men visst, det finns hjälpmedel som även jag uppskattar och inte skulle klarat mig utan. Min elmoppe ( om än inget vinterfordon i  "pålandetmiljö"), min käpp, min elbil, mitt kombibestick är några exempel. Anpassning av min bil med rattkula och reglage monterade på ratten  var oxå viktigt så länge jag körde bil.

Som jag antytt så är det mesta på detta område väldigt individuellt så någon allmängiltig hjälpmedelslista är nog inte ens önskvärd att försöka forma. Dörrknoppsbeslutet i Vancouver tycker jag ändå är ett steg i rätt riktning. Lika mycket för tanken som för själva åtgärden.

Allra viktigast när det gäller hjälp- och stödinsatser, vad funktionshindret än må vara,  är hänsyn till och respekt för den enskilde individen.

Så var det slut på det roliga



Tyvärr, det blir inget VM 2014  för Sverige.

Sverige-Portugal 2 - 3 och det blir inget VM i Rio för Sverige nästa år. Inte mycket att säga om att Portugal vann. De var bara det bättre laget. Vem vann då matchen i matchen mellan Zlatan och Ronaldo? Ronaldo, med 3-2, eller hur? Jag ser dock Zlatan som en lika bra spelare, men har spelar helt enkelt i ett sämre lag. Som bekant, en svala gör ingen sommar.
Matchen bjöd dock på all den dramatik man kan önska sig. När Zlatan dunkade in 2-1 på frispark trodde jag fortfarande på en vändning, men Ronaldo tog mig snabbt ur den villfarelsen.
Matchen hann förstås bara sluta så började frågorna om framtiden. Slutar Zlatan nu eller fortsätter han över EM 2016? Är det dags för en ny förbundskapten? Ja, allt var som vanligt igen. Det var dock roligt så länge det varade. Den härliga inramningen med nästan 50.000 på Friends Arena bidrog mycket till detta.

Vi är många som följer och engageras med det svenska fotbollslandslaget. Jag brukar vara den ende i vår familj som konsumerar sport på TV, men igår var oxå D i högsta grad delaktig. På tal om delaktighet. Jag läser att även alltyckaren Björn Ranelid  tyckte till igår. Om matchen, om laguttagningen, om svensk fotbolls framtid. Det är bra när många engagerar sig. Ranelid envisas som vanligt med att påstå att han spelat fotboll på hög nivå och därför är en man att lyssna till även när det gäller fotboll. Så vitt jag förstått så värvades Ranelid som tonåring av Malmö FF från Håkanstorps BK. Han spelade visst en match för A-laget, en cupmatch mot IFK Luleå.

Ostprovning

Skärvångens fäbodost ( portvin ), Gruyere ( rött vin ), Epoisses ( vitt vin ), Brillat - Savarin ( vitt vin ) och Bleu d'Auvergne ( rött vin ) var de 5 ostar som ingick i lördagkvällens ostprovning med Sara och Per på besök.  Vinvalen visade sig vara helt rätta.

Jag brukar skriva ihop lite om varje osts historia och speciella karaktär. På så sätt förmedlas oxå lite ostkunskap. Vi betygsatte ostarna i skalan 1-5. Vinnaren denna afton blev Brillat - Savarin som fick högsta betyg, 5, av oss alla.  Bleu d'Auvergne  blev den minst uppskattade.

Sara och Per hade tagit med två av sina hundar vilket särskilt gladde Nelson. Sigge gläds inte på samma sätt. Han hälsar flyktigt när besöket kommer men drar sig sedan undan till sin reträttplats på övervåningen där han gör sig onåbar för intensiva hundpussar.

Efter avslutad ostprovning blev det brasa och samtal i Sinnesrorummet.





 

Dukat till ostprovning med Sara och Per.

 

Fyra av ostarna som ingick i ostprovningen.

 

 

Vacker höstbukett.

 

 

 Sally t. v. och Ville lånade som vanligt Nelsons korg.

 

Förändringar - ett hot mot demokratin?

Inte alla förändringar är lätta att förstå,
men vill man  så går de flesta att förstå.

 

Denna artikel gav mig uppslag till dagens inlägg.
Inte sällan ändras företeelsers och verksamheters benämningar. Ett nytt namn för att betona en förändring, för att det ligger rätt i tiden, eller av någon annan orsak. Kan det också vara ett led i att märkvärdiggöra nyheten? Att göra det svårbegripligt för vanligt folk.  Så att politiker och de närmast berörda är de enda som begriper.  Riktigt så illa vill jag inte tro att det är.

Praktik som en del i en utbildning förstår alla vad det är. Vad jag inte visste var att praktik sedan 2001 benämns VFU= Verksamhetsförlagd utbildning.  Ändringen  från praktik till VFU gjordes för att "illustrera en djupare förändring i synsättet på utbildningens praktiska förankring". OK, det  beskriver en praktik/VFU som ingår i en utbildning du genomgår.  Inget konstigt med det tycker jag.

Men, det finns också praktik som bara är inriktad på att ge arbetslivserfarenhet. Kallas det fortfarande praktik ?

Ett annat förändringsexempel är begreppet sjukpension som 2003 ändrades till sjukersättning.  Inte så konstigt ändå med dessa förändringar. Sjukpension betecknade ju något definitivt. Du var helt enkelt borta från arbetsmarknaden. Idag, inte minst till följd av den medicinska utvecklingen, så behöver ett sjukdomstillstånd inte vara för evigt. Detta betyder dock inte att jag ställer upp på alla delar i Regeringens s k arbetslinje. Det finns fortfarande sjukdomstillstånd som omöjliggör en återgång till arbetsmarknaden.

Socialbidrag heter idag försörjningsstöd.  Försörjningsstöd är ändå vad det handlar om och då socialbidrag med åren fått en väldigt negativ klang så kanske en förändring helt enkelt låg i tiden. När fattigvård ändrades till socialvård låg det nog oxå i tiden.

Pryo -  (praktisk yrkeslivsorientering)   blev prao ( praktisk arbetslivsorientering ). 
I gymnasiet ersätts prao med APU (ArbetsPlatsförlagd Utbildning). Inga märkliga förändringar tycker jag då de tydligt talar om vad det rör sig om.

Dagis har blivit förskola. Kan väl bero på att forna tiders dagis / daghem förändrats till en mera utbildande och skollik verksamhet, en pedagogisk verksamhet. Det krävs ju oxå en kvalificerad utbildning för att arbeta på förskola vilket tidigare dagis/daghem inte krävde.

Forna tiders ålderdomshem har  blivit vård- och omsorgsboenden. Inget konstigt med det då det idag  är så många fler  variabler än ålder som vägs in för att få plats på ett sådant boende.

Jag drar inte så långtgående konsekvenser som artikelförfattaren och ser dessa förändringar som ett hot mot demokratin. I vardagen möter jag dagligen sånt som jag inte förstår vid första genomläsning, men då kan jag ju alltid googla eller på annat  sätt försöka lära mig vad nyheten betyder.

Apropå förändringar. Den förändring jag  närmast vill se är att gårdagen förlust mot Portugal vänds till en 3-1 vinst på tisdag. 2-0 går oxå bra.

cat fight och uppladdning inför nästa fight

Sigge har letat upp en tillfällig viloplats.

Ja, idag stannar både Sigge och jag inomhus och laddar inför kvällens match mot Portugal. Sigge vill dessutom inte gå ut idag då han igår när han kom in såg ut att ha åkt på en propp och bara kisade på sitt vänstra öga. När D undersökte honom grundligt, vilket han aldrig motsätter sig, så visade han sig ha ett antal skråmor på huvudet och ena örat. Han hade antagligen varit involverad i en  cat fight igår när han var ute på sin dagliga Getingstorpsrunda.

Han visade dock inte på något sätt att det hade hänt nåt utan han satt som vanligt på trappräcket när han ville in.  Den enda avvikelsen från rutinerna var att han igår vid sänggåendet inte gick in och lade sig i korgstolen i sovrummet där han normalt sover. Han lade sig i stället i kurvan i trappan ner från öv.  Han var väl i behov av lite extra privacy.

I morse när jag steg upp vid 05.30-tiden så låg han dock på sin rätta plats  och allt var som vanligt igen. Just nu så stryker han runt mitt tangentbord och ser ut att undra om vi inte snart ska gå ner och sätta på kaffet till frukosten.  Så att det är klart när matte kommer upp. Idag när D åker och handlar så ska hon köpa en lindrande salva att behandla Sigges skavanker med.  Efter kvällen så hoppas jag att  vi inte behöver "slicka såren"  utan att Sverige vunnit matchen och Zlatan matchen i matchen mot Cristiano Ronaldo. Och att Sigge återhämtat sig helt och som vanligt somnar för natten i sin korgstol.

Innan matchen i kväll så bjuder D på rödtungarullader i hummersås med hennes ljuvliga potatismos därtill. Det finns m a o mycket att se fram emot denna fredag. Det brukar det å andra sidan alltid göra en fredag på Getingstorp. Inte bara fredagar förresten. Alla dagar. Så behagligt är livet på Getingstorp.

Här har Sigge lånat mattes
Howarddivan

Hoppingivande

Hopp om vad ? Jo, hopp om en lindrig vinter utan alltför mycken snö och kyla. När det fortfarande, i mitten på november, ser ut som på bilderna nedan så känns det rätt så hoppingivande.

 

Härlig novembervy.

Trädgårdssäsongen 2014 känns inte alls långt borta.

 

På väg på elmoppen efter att ha hämtat dagstidningen möter
jag D och Nelson på väg ut på sin dagliga långpromenad.

 

En av D:s och Nelsons vackra promenadvägar.

 


 


Skillnad på folk och folk



Nej, du blir inte renare av att bada i pengar.

Dags för en ny time out. Nu är det riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani( C) som misstänks för bedrägeri.  Hon är misstänkt för att skott sig på ett biståndsprojekt i Irak som hon ansvarat för. Fiffel bland förtroendevalda/anställda förekommer förstås som det kan göra hos oss vanliga dödliga. Skillnaden är dock att gemene man, s k vanligt folk, inte har möjligheten till time out. Varför ska då en person i förtroendeställning ges denna möjlighet. Argumentet att ingen annars skulle ta dessa jobb köper jag inte. Visst, Al- Sahlani är misstänkt , inte dömd. Dock tyder det på sällsynt dåligt omdöme att leda ett biståndsprojekt som  bl. a. innebär att hon överför  biståndspengar till sin pappas politiska parti i Irak. 

Härom dagen skrev jag ett inlägg om Bertil Rignäs, ordförande i IFK Göteborg och vd i det kommunala Bostadsbolaget i Göteborg. Hans fiffel med kvitton efter en tjänsteresa blev snabbt det Out! jag efterlyste då styrelsen för Bostadsbolaget nu givit honom sparken. Bra jobbat. Äntligen en styrelse som tar sitt ansvar och agerar. Som plåster på såren så utlöses Rignäs fallskärm på c:a 4 miljoner kronor.
Se där, ännu en företeelse som inte omfattar vanligt folk.

Vidrig människosyn

Många funktionshindrade människor är i  behov av olika typer av stöd- och hjälpåtgärder för att över huvud taget klara sin vardag. Jag vet detta av egen erfarenhet  då jag  efter min stroke 2001 plötsligt behövde hjälp för att klara de mest basala vardagssysslorna.  Jag sökte och fick assistans enligt LSS, dock först efter att ha överklagat Örebro kommuns avslag till dåvarande Länsrätten. Efter 2 år så drogs min hjälp in utan att mina behov på något sätt förändrats. Jag stred en tid men tog snart beslutet att inte ödsla energi på en meningslös kamp. I stället lade vi ( D och jag ) vår energi på att förändra vår tillvaro både arbets- och boendemässigt.  En förändring så långt som möjligt anpassad till vår nya livssituation. Ett bra beslut har det visat sig. Ett beslut som 2008 förde oss dit vi är idag.  Till vårt Getingstorp.

Jag tänker med sorg på alla som inte som jag har möjlighet eller förmåga att förändra sin situation. Som ensamma får slåss för sina rättigheter och sakta mals ner av systemet.

LSS är en lagstiftning som 1993 tillkom just för att tillgodose dessa behov. Detta kostar förstås pengar för landets kommuner. I desperation för att minska kommunens utgifter så anlitas idag privata konsulter för miljontals kronor för att lära kommunanställda att kunna ge avslag och komma undan att ge hjälp till personer med funktionsnedsättning.

I gårdagens "Kalla fakta" gavs en inblick från en av dessa konsulters föreläsningar för kommunanställda som arbetar med LSS. Det var motbjudande att lyssna till konsulten som raljerade friskt över funktionshindrade  människors hjälpbehov. Åhörarna lät sig villigt förledas och skrattade gott åt vidrigheterna. Föreläsaren kom från företaget KommunLex  som uppger sig arbeta med  juridik, utveckling och kvalitet inom kommunal kärnverksamhet har gjort LSS till en av sina födkrokar.

Jag önskar inte någon medmänniska något illa, men föreläsaren från KommunLex skulle gärna få byta med mig, om så bara för en vecka, för att få en liten inblick i vad det innebär att vara funktionshindrad och vilka begränsningsar detta för med sig i det dagliga livet. Bytet skulle bara innefatta mitt fysiska jag, inte mitt mentala jag.

Det är för mig  obegripligt att kommuner betalar för dylik "kompetensutveckling" för sin personal. Lika obegripligt som att någon kan tänka sig hålla en föreläsning där man raljerar  över och förminskar funktionshindrade människors behov.

 

 

Vanans makt

Ordningen är återställd.

Nerikes Allehanda, vår lokala tidning, har vi prenumererat på i "alla" år. För en tid sedan ändrades tidningen och vi fann den inte länge lika intressant.  Den nya "Sydnärkebilagan" kändes främmande för oss som bor i Lekeberg. Då vi är föga intresserade av att vara uppdaterade på källarinbrott i Askersund eller dieselstölder i Laxå så avslutade vi prenumerationen.

Det gick dock inte många dagar förrän vi saknade tidningen. Fram för allt till helgfrukosten på lördag och söndag. Dessutom saknar jag fredags- och söndagskorsorden. Men mest saknas  den där känslan av att sitta och bläddra i en papperstidning.  Där det fortfarande är jag som bestämmer, där artikeln inte bara plötsligt kan försvinna p g a att internetåtkomst saknas.

Så nu har vi återupptagit prenumerationen. Inte bara på helgen utan veckans alla dagar då värdet av mina turer med elmoppen ner till postlådan för att hämta tidningen inte heller ska underskattas. Från och med igår så är allt som vanligt igen.

Höstmåltid

Måltiderna förändras betydligt beroende på årstiderna. Nu när hösten kommit så är en rykande varm fisksoppa som klippt och skuren. Igår bjöd D mig på en sådan.  Ett nybakt bröd och ett gott vitt vin därtill och jag kunde njuta av en ljuvlig fredagmiddag. Kvällen avslutade med en fruktsallad till filmen "Kärleken checkar in". En småputtrig och inte alltför krävande modern askungesaga. Helt ok en vanlig fredagkväll.

"Rätt" porslin och bestick är också viktigt.
Blommorna inplockade från trädgården

Ännu en time out

Time out-soffa som ersättning för forna tiders skampåle.
Kanske vore nåt för stadens torg.

Att ta time out har blivit gångbart för offentliga personer när de i olika sammanhang påträffats med "byxorna nere". Efter att "Uppdrag Granskning" avslöjat fiffel i Göteborgs kommun i samband med en bostadsmässa i Cannes 2010 så tar nu IFK Göteborgs ordförande Bertil Rignäs, tillika vd i det kommunala Bostadsbolaget i Göteborg, time out då han polisanmälts för bedrägeri. Ett bedrägeri som bl. a. bestod av att han i sin redovisning från resan satte  upp  inköp av ett damplagg från en modebutik som lunch. Summan var 60 euro, där Bostadsbolagets vd dessutom för hand skrivit in ytterligare fem euro i dricks. Bedrövligt tycker jag även om han senare betalat tillbaka summan till kommunen.
Han har även lämnat in en representationsnota på drygt 3.000 kronor. På notan skrev han namn som, vid Uppdrag gransknings kontroll, inte existerade på de aktuella företagen. Göteborgsdelegationens medverkan i bostadsmässan kostade 4,6 miljoner kronor. Kan vara väl använda pengar, men varför solka ner hela engagemanget med slarv,  fusk och girighet. I slutändan kanske t o m brottslighet.

Jag har oerhört svårt att förstå detta med time out i dylika sammanhang.  Det räcker med Out!

Out!

Mazzzzzzzzage

Jag tillhör den skara människor som inte är vidare förtjust i ormar. Jag har därför någon gång, utifrån denna aversion, funderat på vart jag skulle emigrera om det skulle varit aktuellt . Nya Zeeland har legat bra till eftersom det inte finns några ormar där.  Island, Irland, Bermuda,  Azorerna och Hawaii saknar visst oxå ormar. Om jag däremot skulle ha vägarna förbi Jakarta i Indonesien så skulle jag definitivt inte besöka detta spa för att få en ormmassage. Och, nej. Emigration ingår inte i min livsplan.

Vackra att titta på, men ormmassage. Nej tack!

Återbesök

Tidigare i veckan var barnbarnen Erik och Alice på höstlovsbesök. Då tillverkades med Farmors hjälp en fågelholk.

Igår var det dags för återbesök och bl. a. uppsättning av sagda fågelholk. Efter att noga valt ut ett träd där vi kan se holken inifrån huset så skred uppsättarna till handling. Arbetsfördelningen var den vanliga. Farmor/D stod för grovgörat, Erik och Alice hantlangade och jag bidrog med glada tillrop från öppet fönster varifrån jag samtidigt kunde föreviga holkuppsättningen.

Inte lång stund efter att holken var på plats så inspekterades den av ett flertal tänkbara framtida bosättare. Ryktet går fort i fågelvärlden där holken antagligen ligger ute på fåglarnas Hemnet.

Erik och Alice har valt träd.

Farmor får klättra och sköta det mer farofyllda arbetet.

Sigge vill förstås också inspektera nyheten.
 

Holken, ytbehandlad och på plats.

Efter holkjobbet blev det Halloweenhamburgare.

Det blev en pumpalykta på vedspisen.

Och en på en stubbe vid stengärsgårn.

Novembermys

Förhoppningsvis kommer vinterhalvåret att fortsätta som det börjat. Det är svårt att tro att det är november när jag tittar ut. Igår  inledde vi helgen med glöggpremiär i växthuset och plockade sedan in blommor från trädgården. Inte så vanligt den 1 november.


 Den nybyggda portalen förkortar D:s väg till kryddorna.

Även jag kan använda den vägen med
elmoppen.

 


Glögg och pepparkakor med Saint Agur
i växthuset.

 


Fantastiskt att kunna ta in blommor från trädgården
den 1 november.

 

Fredagmiddag: Ugnsrostade rotfrukter med
lök och camembert.



Efter middagen blev det en mysstund
vid brasan i Sinnesrorummet.




Sigge är förstås med och myser i sin
Gripsholmsfåtölj.

 


 
 

Pecha Kucha

Hur mycket klarar du att förmedla på 6 minuter 40 sekunder?

Rubriken stod nyss för något totalt okänt för mig. Genom att läsa Jonna Jintons blogg  och lite googlande därefter så vet jag nu, en kort stund senare,  vad rubriken står för. En intressant presentationsform där 20 bilder ska visas i vardera 20 sekunder  och den som visar bilderna under denna tid ska presentera  innehållet i bilderna för åhörarna. Och förhoppningsvis trollbinda publiken.  Pecha kucha kan enkelt översättas till "konsten att ge kortfattade presentationer".
Att jag inte tidigare hört talas om denna presentationsform får väl tillskrivas att jag inte som förr är med i det dagliga livet där ute. Jag tillbringar ju min mesta tid här på Getingstorp.

Jag ser oanade möjligheter med Pecha Kucha. När jag t ex tänker tillbaka på min långa yrkeskarriär där jag då och då lyssnat till långa trista föredragningar som kunde te sig evinnerliga och där jag efter föredragningens slut inte vare sig förstått eller tagit till mig något av det som sades. Kanske vore Pecha kucha något att införa på bred front. Som sagt, jag ser få begränsningar, men många möjligheter. Pecha kucha skulle kunna tillämpas i  arbetslivet, i affärslivet,  i skolan, i politiken etc.

Detta inlägg är ett bra exempel på varför jag gillar att blogga och läsa vad andra bloggare skriver. Jag lär mig hela tiden något nytt.

Höstlov med bildande besök

I veckan har skolorna höstlov så då har vi besök av barnbarnen Erik 7 och Alice 5. Då händer alltid en massa nytt. Eller, rättare sagt, det måste hända en massa nytt. Annars kan det ju bli tråkigt för dem. Blir tillvaron alltför seg så kan Erik alltid ta sin tillflykt till Lego som är hans absoluta favoritsyssla. Alice sätter sig gärna vid datorn och försjunker i Pippis ljudbok och spel.
Som syns på bilden nedan så blev det oxå fågelholksbygge med Farmor denna gång. Holken ska sättas upp idag när ett bra träd hittats. Den ska inte spikas fast i trädet då  trädet kan ta skada av detta.  Hur den ska sättas upp har  inte bestämts ännu. Här finns utgångspunkt för att med barnbarnen diskutera naturvård och miljöfrågor utan att bli alltför vuxen i resonemanget.

Stolta efter att tillsammans med
Farmor ha tillverkat en fågelholk.

Jag kan ju inte delta i tillverkning och uppsättning av fågelholk så jag får välja andra tillfällen att föra vuxen klokskap vidare. I förrgår kväll tittade vi på en barnfilm, "the ant Bully",  som var en bra utgångspunkt för att tala om mobbing.


Igår kväll, när Farmor var iväg och tränade så tittade vi på Nat Geo Wild.  Djurprogram, som jag vet att Erik och Alice gillar, är oftast en utmärkt källa för att föra klokskap vidare då vi människor har mycket att lära av djurvärlden. Klokskap inte bara för Erik och Alice utan även för mig då jag får de mest underbara och omedelbara frågor och funderingar att besvara och hantera.

Smekmånaden snabbt över

Nu är det upp till bevis för damlandslaget för att visa
att de är värda FIFA-rankingen som nr 5.

När Pia Sundhage tog över som förbundskapten för damlandslaget i fotboll för c:a 1 år sedan så var det bara positiva tongångar. När hemma-EM sedan inte slutade med seger så verkar luften gått ur landslaget. I alla fall om man ska bedöma förmågan efter plattmatchen mot 78:e-rankade Bosnien- Hercegovina. I lördags skrev jag ett inlägg om just den matchen. Då ur ett jämställdhetsperspektiv.

Nu handlar ju inte idrott i första hand om jämställdhet, utan om att vinna, att prestera. Nåt som damlandslaget inte gör särskilt bra just nu. Men så är ju ofta elitidrott. Ena dagen hjältestatus, nästa dag odugligförklarad.  Närmast kan fotbollsdamerna återupprätta hedern på torsdag då de i nästa VM-kvalmatch möter 67:e-rankade Färöarna.

Söndagmiddag

På helgerna undfägnas jag de mest ljuvliga måltider då D låter sin kreativitet löpa ut i magiska skapelser. Igår var det dags för ännu en sådan måltid där det mesta dessutom kommer från egen trädgård. Det är en  speciell känsla att äta egenodlat.

"Vilt"gryta med egenodlat och  kantareller
från närliggande skog.

Husets äppelgelé med rosmarin.

Stunder av lycka

En ljuvlig höstmorgon har jag upplevt idag på min tur till postlådan för att hämta morgontidningen.  Som vanligt är det tyst och stilla. Det enda ljud som bryter tystnaden är traktorljudet från en granne som är ute och plöjer. Ett härligt ljud jämfört med trafikbullret i tätorten.  Jag tycker synd om den som aldrig får lyssna till ljudet av en plöjande traktor. Eller för den delen, lyssna till tystnaden.

Som så ofta blev det några foton som jag väl har ett hundratal av sedan tidigare. Jag kan bara inte se mig mätt på den underbara plats jag bor på. Jag stannar, tittar, funderar,  jämför och tänker tillbaka på hur det såg ut för några månader sedan. Så olika men ändå så lika. Och här bor jag. Lyckliga jag.

Sigge följde förstås med mig ut och är nu ute på sin dagliga runda här hemma. Snart sitter han på trappräcket och undrar om det inte är  lunchdags.