Indisk söndagmiddag

Igår blev jag bjuden på indisk middag. Korma heter  rätten. En indisk klassiker. Som tillbehör bjöd D på sin hemlagade mango chutney. Jag har inte varit någon älskare av indisk mat men har allt mera börjat uppskatta det indiska köket. Indiska rätter innehåller ofta massor av kryddor men blir ändå aldrig "kryddstarka". Däremot väldigt smakrika.

Korma smakade utsökt. Tyvärr gör inte bilden rätten
rättvisa.  Ansatt av hunger var jag alltför okoncentrerad
vid fototillfället.

D:s hemlagade mango chutney.

Köttfritt

Sedan ett antal år tillbaka äter vi inte kött. Jag upplever dock aldrig detta som någon begränsning. Tvärt om får jag prova på nyheter som jag annars aldrig skulle provat. Gårdagens middag var ett sådant välsmakande exempel.

Mandelmjölspanerad haloumi med tabouleh och en fräsch
melonsallad toppad med solroskärnor.

Ett sent uppvaknande

Friheten finns där utanför. Men, när?
Efter 1/2-tid, 2/3-tid, full tid.





När förre polischefen Göran Lindberg  2010 dömdes till 6 års fängelse för ett antal sexualbrott så upprördes och förvånades förstås många. Jag var en av dessa. Hög polischef, dessutom företrädare för kvinnor som en ivrig förespråkare för jämställdhet. Hur var detta möjligt? Den frågeställningen kvarstår. Nu när strafftiden snart avtjänats uppstår andra frågeställningar.

I enlighet med gällande lagstiftning så friges nu Lindberg efter 2/3 av strafftiden. Inget märkligt med det kan tyckas. Det som oroar är att Lindberg av psykologisk expertis fortfarande  bedöms utgöra en påtaglig risk för fortsatt brottslighet. Detta f f a beroende på att han inte velat genomgå erbjuden behandling. I psykologutlåtande från Kriminalvården så sägs  att ”bedömningen av hans begränsade mottaglighet i behandling inte varit lyckad samt att risken för återfall i sexuellt våld inom överskådlig framtid är klart förhöjd”.

Då uppstår förstås frågan om han ändå ska friges efter 2/3 a v strafftiden. Trots att risken för återfall bedöms vara klart förhöjd.

Mitt eget största tankeproblem just nu är varför jag själv inte tidigare, under mina 37 år inom  Kriminalvården,  ställt mig denna fråga. Åtskilliga är de dömda jag mött och som vägrat genomgå erbjuden behandling men ändå frigivits med denna "rabatt".

Det vore inget märkligt om rabatten återtas eftersom motsatsen använts. När möjligheten fanns att friges efter 1/2-tid så baserades detta på god skötsamhet vari förstås var en viktig faktor om man genomgått erbjuden behandling. Hade du skött dig bra och genomgått erbjuden behandling så låg du bra till för att friges efter halva strafftiden.

Kanske är tiden mogen för att lagstifta om att den som vägrar genomgå behandling inte heller är berättigad att friges efter 2/3 av strafftiden.

Jag tycker att tiden är mogen för ett sådant ställningstagande.

Ett sent uppvaknande, men bättre sent än aldrig.

Självklart finns det olika åsikter.

Trevligt morgonsällskap

Nu på morgonen har det varit  en närmast invasionliknande närvaro av domherrar i äppelträdet utanför mitt fönster. Tyvärr vill de flesta inte vara med på bild så dom piper iväg så fort jag visar mig med kameran.

En trio kom ändå med på bild. De sitter och väntar på ett
ledigt "bord" nere på Birdie nam nam.

Härlig vintermorgon

Härligt med morgonsol som skvallrar om att vi går ljusare tider till mötes.

"MIN SANNING"

                                    
Offentliga personer har jag ofta en rätt bestämd uppfattning om. Mer eller mindre välgrundad. En uppfattning som mestadels bygger på medias beskrivning av personen. Inte sällan visar sig  min uppfattning vara behäftad med rätt många fel.

Jag brukar titta på programmet "Min sanning" i SVT2.  Igår var skådespelaren Thommy Berggren gäst  hos Ann Hedenmo som förtjänstfullt leder programmet.  En mycket intressant gäst med egenskaper och åsikter som jag inte hade en susning om att han hade. Innan detta program var han en gammal skådespelare för mig,  känd för några  filmroller  för 40, 50 år sedan.

Han visade sig dock vara mycket mera än så. Han är en oerhört fascinerande person, med en gedigen arbetarfamiljsbakgrund,   som bl. a. klargjorde att han inte har mycket till övers för några av senare tids  ledande socialdemokrater. Göran Persson, Björn Rosengren (gäst i programmet den 4 mars), Tomas Östros och Per Nuder såg han som överlöpare som svikit de socialdemokratiska idealen. Jag förstår vad han menade då hans syn på solidaritet verkligen nådde fram till mig som tittare.

Han besitter en underbar humor vilket bl. a. visade sig i den kaffepaus som alltid finns inlagd i programmet. Då brukar studiopersonalen delta med frågor till gästen. Denna gång underhöll gästen i stället personalen så att det inte blev några frågor. Förra veckans gäst i programmet, Nyamko  Sabuni, framkallade inte heller  några frågor från studiopersonalen, men då av helt andra skäl. Hon fjärmade sig på ett sätt som gjorde att hon blev det jag innan programmet inte tyckte att hon var. En slät figur.  Tex blev hennes beskrivning av liberalism bara en glatt yta, till skillnad från Thommy Berggrens beskrivning av solidaritet.

En parameter för att bedöma människor utifrån program som "Min sanning" är att titta på samspelet mellan programledare och gäst. I gårdagens program med Thommy Berggren var samspelet varmt och hjärtligt medan det i t ex förra veckans program med Nyamko Sabuni var obefintligt.

Tänk så fel jag kan ha. Min sanning är inte alltid så sann. Det är vid tillfällen som dessa som jag påminns om att inte alltför lättvindigt "döma" människor och hur viktigt det är med lite mera "personlig" kännedom och inte bara andrahandsinformation.

Vårens gäster i "Min sanning":

Tisdag 14 januari: Nyamko Sabuni – folkpartist och tidigare integrations- och jämställdhetsminister.
Tisdag 21 januari: Thommy Berggren – skådespelare och nu regissör på Stockholms stadsteater.
Tisdag 28 januari: Hans Blix – fd utrikesminister och ledare för FN:s vapeninspektion i Irak.
Tisdag 4 februari: Cecilia Uddén – Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern.
Tisdag 11 februari: Caroline Krook – tidigare biskop i Stockholms stift.
Tisdag 18 februari: Per Gahrton – grundare av Miljöpartiet och fd EU-parlamentariker.
Tisdag 25 februari: Christina Jutterström –  journalist som varit chef på Dagens Nyheter, Expressen och SVT.
Tisdag 4 mars: Björn Rosengren – fd TCO-ordförande, landshövding och näringsminister.

Bomull för själen

Att bo som vi gör innebär ett liv i lugn och stillhet. Inga störande ljud, inga avgaser som missfärgar det vita snötäcket. Massor av tid för reflektioner kring stort som smått.


Gäststugan och vedboden inbäddade i snö.

Skönt med skogen som närmsta granne.

Snön skapar små konstverk på gärsgårn.

I snöslungans spår.

 

Just nu känns löjtnantshjärta, lavendel och kaprifol
längs jordkällarens tak rätt avlägset. Men, snart så......

 
 
 





 


 

 

Snösvängen

Senaste dygnet har det snöat rikligt så nu får D sälla sig till snösvängen. Som väl är har vi inköpt en rejäl snöslunga som bara tuggar sig fram genom snömassorna. Det är klart att det fordras en skicklig förare också, och det är ju D.

D gillar sin snöslunga.

Genast lättare att ta sig fram.

Som synes har det kommit några dm.

I glasverandan sitter våra gäster, Sally och Ville, och tittar på.

När tomten är framkomlig igen så ska oxå mera ved
tas in så att spis, kamin och kakelugn kan ge värme
och mys under kalla vinterdagar.

Vinter på riktigt

Nu har det blivit vinter på riktigt med kyla och rikligt med snö. Riktigt vackert tycker jag  även om vintern och jag inte är bästa kompisar numera. Det tyder väl på att jag ändå saknat riktig vinter.  Jag tänker att det är en ynnest att få bo så här mitt i naturen och på nära håll få uppleva alla dess skiftningar. Idag, när snöandet upphört, blir det nog en sväng med snöslungan för D.



Växthus och gäststuga inbäddade i snö.

 

Där under vilar något nytt inför kommande
sommar. Ja, kommande somrar.

 

Äppelträdet i vinterskrud.

 

Snöfyllda odlingsbänkar.

Jerringpriset - folkets pris?



Ring och rösta. Så många gånger du vill.

Igår kväll var det idrottsgala i Globen och Henrik Stenson fick Jerringpriset för sina fantastiska golfbedrifter under fjolåret. I slutändan stod det mellan Stenson och skidåkaren Jonas Olsson. Zlatan var klart distanserad 3:a.

På fotbollsgalan i Zurich, också igår kväll,  blev Zlatan uttagen i världslaget, utsedd till världens 4:e bästa spelare och hans bicycleta i 4-2-matchen mot England blev årets mål i världsfotbollen. Zlatan gjorde för övrigt alla 4 målen i den matchen. Rätt tunga utmärkelser, eller hur? För remarkabla prestationer. 2013 var Zlatans hittills bästa fotbollsår i karriären. Det räckte inte för att få Jerringpriset. Om det kan man tycka mycket.

Det här med att jämföra idrottsprestationer är svårt. Det blir mest en massa tyckande beroende på var man har hjärtat. När det gäller Jerringpriset så har det dessutom tenderat bli så att vinnaren finns inom det idrottsförbund som bäst lyckats mobilisera skarorna att ringa på sin kandidat. Den här gången lyckades Golfförbundet bäst.



Ljuvlig söndagmiddag

Igår bjöd D  på en av mina absoluta favoriter, röding. Denna gång rödingfilé på en bädd av ugnsrostade grönsaker. Filéerna  ingnidna med olivolja och färskpressad citron och rejält med havssalt och svartpeppar därpå. Till detta potatis- och palsternackspurétoppar. Det var en ljuvlig söndagmiddag.

Både vackert och gott.

 

Vår vita favorit att dricka till.

 

Den här tiden på året gör tulpanerna entré.

Har den kommit för att stanna?

Ja, vintern förstås. Nu på morgonen / förmiddagen har det kommit så pass med snö så att jag i a f kan dra mig till minnes hur det brukar se ut vid den här tiden på året. Det är oxå tillräckligt hurvigt för att Sigge ska föredra inomhusvärmen. Han kom in redan efter 2 timmar. Annars brukar han göra pass på 5-6 timmar.

Den senaste veckan har jag inte ägnat mycken tid åt bloggen. Helt enkelt för att mina tankar funnits på annat håll. Hade det inte snöat idag så hade det nog inte blivit något inlägg. Nu fixade jag  inlägget  utan att behöva gräva alltför djupt i tankebanken. En titt ut och fyra knäpp med kameran så var det klart.

 

 

Ännu en norsk höjdare



Kilimanjaro.

Det har blivit många TV-baserade inlägg på sistone. I förrgår njöt jag av Hurtigruten och för nån timme sedan fick jag ännu en fantastisk naturupplevelse på TV när SVT2 visade  dokumentären " Tjejer till Kilimanjaro".

En fascinerande upplevelse där bergsklättraren och äventyraren Cecilie Skog tar med sig åtta av sina tjejkompisar på deras livs äventyr. Tillsammans ska de bestiga Kilimanjaro - Afrikas tak, som med sina 5895 m.ö.h. är världens högsta fristående berg. Det blev en riktigt upplevelserik, om än något sen,  tisdagkväll för mig.

Nödlösning

Finns inte andra uppslag till blogginlägg så får jag ta till den gamla beprövade bildjämförelsen. Det vill säga hur det ser ut när jag tittar ut idag från min datorplats jämfört med för ett år sedan.

Januari 2014.

 

Januari 2013.

Något för "attgöralistan"

Fantastiska naturupplevelser bjuder Hurtigruten på.

 

 

Ja, tyvärr inte min "attgöralista" längre, men kan rekommenderas till den som älskar vackra upplevelser.

 

I morse så slog jag på TV:n redan kl. 05.30. Jag är ofta tidigt uppe så sånt händer då och då. Av en slump halkade jag in på SVT 1 och programmet "Hurtigruten - minut för minut". Jag blev sittande och tittande  i 2 timmar på resan från Bergen till Kirkenes. En alldeles underbar upplevelse blev det. Kunde inte önska mig en bättre start på dagen.

 

Mitt liv förändrades  den 26 juni 2001 när jag fick en stroke och det har sedermera bl. a. lett till att jag idag inte längre kan resa. Om jag hade kunnat hade jag definitivt bokat Hurtigruten för D och mig. Att se det på TV är dock en  ok ersättning tycker jag. Det gäller ju att gilla läget.

Jag skulle också besökt Machu Picchu och Fallingwater som jag skrev om i förrgår. Och sedan............
Nej då, jag sitter inte här förgrämd över allt jag inte hunnit med att göra. Jag är oerhört glad för allt jag hunnit med. Men visst är det tänkvärt. Att göra det jag vill göra redan nu och inte senare när det kanske är för sent.

Arkitektur och natur

Fallingwater.

Jag tittade igår kväll på en dokumentär i SVT 2 som handlade om Fallingwater som är
 ett av världens mest kända hus och ligger inbäddat i skogen i Pennsylvania i USA. Villan, även kallad Edgar Kaufmann house (ursprungligen privatbostad) är idag museum i Bear Run, Pennsylvania. Fallingwater ritades av arkitekten Frank Lloyd Wright 1935-1939.

I dag räknas huset som ett "måste" för alla som är intresserade av arkitektur. Det finns t.o.m. som byggsats i Lego.  Fallingwater är ett utmärkt exempel på när det perfekta paret av beställare (Edgar Kauffman) och utförare (Frank Lloyd Wright) möts. Då kan "ljuv musik" uppstå.  Fallingwater tycker jag visar på en fantastisk samklang mellan natur och arkitektur. Vart efter programmet fortskred så tänkte jag: Varför blev jag inte arkitekt?

Det var fascinerande att följa den spännande historien bakom tillkomsten av detta fantastiska bygge. Ja, jag blev så betagen så  i morse när jag vaknade så  kände jag mig genast manad att skriva detta inlägg.