15 dagar till Julafton

 

 

 

 

 

Ingen julstämning på framsidan.

 


Inte heller på baksidan.

 

I köket däremot.





2:a advent

Hela den första adventsveckan har jag "gödslat" med foton med advents- och julanknytning . Jag  ska försöka att bli, i vart fall lite, återhållsammare för att inte  skrämma bort dig som brukar titta in här hos mig.

Visst känns det märkligt med gröna gräsmattor där ute.

Jag gillar D:s nya julgardiner.

 

Utökad menu

Så här i adventstider bjuds förstås också våra småfåglar på nåt nytt i Birdie nam nam. Det senaste tillskottet är cocosfettshjärtan som D gjort. Julkärven däremot kommer på plats först på Julafton.



Inga köer till Birdie nam nam idag. 



Smarriga cocosfettshjärtan gillar
våra småfåglar.

Filmtips

Sevärd.

 

För en tid sedan satte jag upp en film på min minneslista. En film som D tipsade om och som hon trodde att vi båda skulle gilla. Igår tittade vi på den.

En anspråkslös film om liv, död och människovärde. Ja, så kan filmen Still life beskrivas. En film som i sin enkelhet talar ett väldigt tydligt språk, utan åthävor, utan stora ord. Och ja, det var väl använd tid.

Ännu mera adventsljus i det politiska mörkret

 

Jag kan väl tyckas ha snöat in på advent just nu. Det verkar också vara det närmaste snö jag kommer i advent, för utanför mitt fönster ser jag bara grönt och frodigt gräs. Inte särskilt spännande.

 

Nåt som däremot är spännande i dessa dagar är den nyritade politiska kartan. Förresten, spännande är kanske att ta i eftersom den politiska retoriken, om möjligt, blivit än mera nonsensbetonad. Jag får allt svårare att ta politikerna på allvar när de alltsomoftast agerar på ett sätt som snarast är hånfullt mot väljarna.

 

Just nu gäller det att utse den syndabock som störtat Sverige i detta politiska svarta hål. Utöver detta slåss man om vilket parti som tagit ansvar för landet och vilket/vilka som agerat ansvarslöst.  Politikerna har lyckats devalvera ordet ANSVAR till noll när de leker Ansvarsleken. Positionerna verkar, trots tal om utsträckta händer, mera låsta än på länge.

 

Jag sympatiserar inte med SD:s politik men kan  ändå ha viss förståelse för att de fällde regeringens budget. Som tredje största parti vill de förstås ha inflytande. Vad man än tycker så synes det föga framgångsrikt att helt nonchalera ett parti som har 13% av väljarna. SD borde kunna neutraliseras på annat sätt.

 

Eftersom  SD vill göra extravalet till en folkomröstning om invandring så kan jag väl ändå anta att övriga partier inte ånyo lämnar migrationspolitikens planhalva tom för att helt domineras av SD. Det behövs mera än att "öppna era hjärtan" för att väljarna ska förstå vad t ex Alliansen vill. Jag tror att det är extra viktigt för både Alliansen och sittande regering att tydliggöra sin migrationspolitik för att inte helt lämna den planhalvan till SD. Sedan hoppas jag förstås att kommande valrörelse till följd av detta inte "glömmer bort" de stora frågorna som berör oss alla; jobben, skolan, vård / omsorg, klimat / miljö, jämställdhet etc.

 

Jag har  en känsla av och en förhoppning om att flera väljare än vanligt kommer att tänka "ett extra varv" innan de lägger sin röst i det kommande extravalet.

 

 

 

 

 

Spegel, spegel....

En skyddsängel är aldrig fel.

Tomtar gör sig bra som par.

Eller som en trio.

Ett hjärta vid spisen ger extra
kärlek till matlagningen.

Mera adventsljus trots allt

Så är det dags för en ny adventsdos. Att tala om ljusa tider idag, när regeringskris är ordet för dagen, är inte särskilt välfunnet. Men, faktum kvarstår, det är advent och lackar mot jul och vi kan ju inte lägga ner rörelsen bara för att det råder parlamentarisk oreda i landet.  Livet måste gå vidare även i ett sådant samhälle.

Stortomten har följt mig i många år och har nu
hittat sin rätta plats.

 

Sigge har en extra upplyst matplats
i adventstider.

 

Äkta julglädje.

Mera advent

Idag blir det ytterligare några foton av advent på Getingstorp, som jag "hotade" med i gårdagens inlägg.


Adventspynt "lyser upp" även dagtid.

 


Advent  i garage och verkstad.

 


Den här vyn gör sig allra bäst i sommarskrud,
med grönskande björkar i bakgrunden.

 


Växthus och gäststuga trivs bra tillsammans.

"Slöseri"

Slöseri är väl inget att uppmana till, men under den mörka årstiden så slösar jag gärna med belysning i alla dess former. Annars skulle vårt Getingstorp bada i mörker.

Du som tittar in på min blogg i december kommer också att mötas av ytterligare slöseri. Nämligen massor av advents- och julfoton från Getingstorp.

Tänk dig denna bild utan
utebelysningar.

 

D har gjort vackra kransar till
ytterdörrarna.

 





Nya uteplatsen i adventsskrud.





Märkligt med frodigt grönt gräs
i december.

Ännu en grön advent

I år går vi ännu en grön advent till mötes. Inte mig emot eftersom mina möjligheter till utevaro begränsas ytterligare av snö på marken. Så länge det är snöfritt så kan jag i alla fall ta mig ut till bilen och D kan bjuda mig på en åktur. Dock hoppas även jag på en vit julafton så att Tomtens ankomst inifrån skogen blir effektfull för barnen.

I år firar "Stora Familjen" jul hos oss. Det innebär att vi blir 17 personer till julbordet. Några firar på annat håll i år.  Man kan inte alltid få allt.

Idag har helgfrukosten intagits i ett adventspyntat kök. Vi har med åren blivit allt mera återhållsamma med julpyntandet. Det är bara de viktigaste sakerna som plockas fram. Ja, nu är det bara dessa som finns kvar. Ett antal kartonger med julpynt har vi i stället skänkt bort och förhoppningsvis kommer dessa saker att skänka julglädje i andra hem.

Trevlig advent önskar jag  er alla!

Växthuset kommer till nytta 
även i adventstider.

På jobbet

Sedan många år tillbaka så har jag jobbat med hemmet som bas. Hur går det undrar många. Blir det inte tråkigt utan jobbarkompisar? För min del har det fungerat bra. Nöjd med att över huvud taget kunna jobba i min situation. Arbetskamrater  i  vanlig mening har jag inte, men jag har däremot två kompisar i samma rum som aldrig viker från min sida, Nelson och Sigge.

Min trevliga arbetsplats. Bakom min rygg
huserar mina två jobbarkompisar.

 

Sigge i  mattes Howard.

 

Nelson i sin korg.

Muromgärdad

Vår tomt avgränsas av en stengärdsgård.  Den vackraste tomtavgränsning jag kan tänka mig.   Inte så hög, men ändå. Möjligen kan en vanlig gärdsgård konkurrera. Här om dagen när D varit ute med Nelson hade hon tagit foton från utsidan . Där är den överväxt av mossa och ger ett helt annat intryck. Mera levande och i ständig  förändring.

Apropå förändring. Idag är det en månad kvar till Julafton, vilket väl ingen missat. Vi har börjat förberedelserna så smått och om detta kommer du att få läsa mera.



Trolskt.



På andra sidan ligger poolen.

Integration

Ett första steg, men det krävs mera.

Mycket ryms under dagens rubrik och mycket sägs också i debatten. Men, hur mycket görs egentligen för att de människor som flyr till Sverige, från krig och elände i sina hemländer, ska ges en fair möjlighet att anpassa sig i det svenska samhället? Jo, mycket görs, men hur verkningsfulla är dessa åtgärder? Politiskt styrda åtgärder är förstås nödvändiga, men det som verkligen får genomslag kan vara det som sker i det tysta.  Enskilda privata initiativ, direkt i människornas vardag. Ett sådant lovvärt initiativ visades igår i SVT 2 i dokumentären "Pimplare från Syrien". Filmen visar hur en invånare i Junsele, en tätort i Ångermanland med knappt 1.000 innevånare, bestämt sig för att lära syriska flyktingar att pimpelfiska.

 

Lovvärt tycker jag och hoppas att initiativet faller väl ut och följs av flera liknande.

Vem ska man tro på?

I söndags såg jag på nyheterna en forskare från SLU hävda att utökad ekologisk odling är en katastrof, en väg till svält. Jag slutade äta kött när vi flyttade hit ut på landet och har sedan dess  blivit allt mera medveten om vad jag stoppar i mig. Det innebär bl. a.  att jag gärna föredrar ekologiska alternativ och förstås tror mig ha rätt i mina ställningstaganden.

 

Självklart blir jag då fundersam när jag hör forskare med emfas hävda att t ex ekologisk odling är en väg till svält. Jag försöker därför se hur debatten utvecklar sig för att få en mera nyanserad och begriplig bild för mig som s k  novis på området. Igår läste jag i SvD en artikel som går i svaromål med domedagsprofetian.

 

Som ofta kan jag anta att det är stora ekonomiska intressen som ligger bakom tvärsäkra uttalanden baserade på "forskning som visat..". Forskare som är "köpta" m a o. Det är därför inte lätt att vara konsument idag, men jag försöker i a f så gott jag kan att bilda mig en uppfattning som ligger sanningen någorlunda nära. Men visst är det lätt att ryckas med när experter och forskare tvärsäkert hävdar att "så här är det".

 



Det jag allra helst äter är förstås det vi själva odlar.
Som på bilden, en växthusmåltid från i somras.
 



Skogspromenad

Skogspromenader kan jag inte längre ta, men när D och Nelson varit ute på sin dagliga runda så brukar D komma hem med spännande foton. Så oxå igår. På så sätt får även jag en liten "skogspromenad".

Vem huserar i denna stubbe tro?

Nelson sitter snällt och väntar när
matte fotar.

Familjelördag och söndagmiddag

För några veckor sedan bjöd D på en indisk söndagmiddag,  paneer med sesamfrön och gräddig spenat (receptet på sid. 17). Eftersom jag vet att  barnbarnet Erik är en älskare av indisk mat så föreslog jag en familjemiddag med barn och barnbarn. I förrgår var det dags och nu är den här rätten en indisk favorit hos hela familjen.

När det dukas för åtta är hela familjen på plats.
Då trivs jag.

 

Söndagens middag bestod mestadels av produkter från vår egen trädgård. Det kallar jag lyx!


Ugnsstekt klyftpotatis med rosmarin,
bönbiffar, morötter och inlagd squash.

 



Fortfarande finns sallad, spenat och ett antal kryddor
att skörda.

 

 



 

The early bird catches the worm

En gråmulen novembermorgon som idag smakar helgfrukosten extra bra.

Vad fattas på bordet? Jo, en toast med ost och D:s
hemgjorda marmelad. Den kommer med kaffet. 
Ja, jag föredrar numera vatten före juice .

Jag minns det som igår

Jag är uppväxt på bensinmack under 50-och 60-talet. Här är ett tidigare inlägg om detta. Dagens inlägg blir kanske det sistas på detta tema då jag idag läser i ortstidningen TÅ att den då hypermoderna Shellmack, idag benämnd Remslemacken, som mina föräldrar startade i mitten på 60-talet nu går i graven då rörelsen begärts i konkurs.

Här var det fortfarande Shellmack. Bilden skulle kunna vara tagen från Mogatan 51, där jag och mina föräldrar bodde. Nära till jobbet. Bilden har jag lånat från bloggen Imperial 58.




  







Hurvigt, men oxå vackert och njutbart

Hurvigt är vad jag kan säga om väderleken just nu. Skönt då när D kommer hem efter hennes och Nelsons dagspromenad och har tagit foton längs promenadvägen.  Foton som värmer, så plötsligt känns det inte lika hurvigt längre. När jag ser dessa foton saknar jag förstås extra mycket att jag inte kan ta mig fram på egen hand, men är ändå glad för att jag får leva i denna underbara miljö.


Jag älskar våra vackra omgivningar.



Ett av Nelsons och mattes promenadstråk



När Nelson och matte kommer hem igen sitter Sigge
på broräcket och väntar på att få följa med in.



Frukostsugen.

Bixtvisit

Den gnutta snö som kom förra veckan var visst bara en liten föraning om den vinter som komma skall. Nu är vi snabbt  åter till de höstgrå nyanserna. Den gnutta snö som ändå kom gjorde D uppmärksam på att våra två vedstaplar från 2009 resp. 2011 behöver skyddas bättre inför vintern. De har därför fått nya "mössor" / presenningar.

Veden räcker länge för oss eftersom vi bara använder den till myseldning i vedspis, murspis och kamin. Vi har varje år sedan  2009 sagt att "nästa vår kommer vedboden att vara helt tömd". Men icke. Nästa vår tror jag dock att vår profetia kommer att besannas så att vedstaplarna får flytta in i vedboden.

Där borta, på andra sidan gärsgårn, ståtar två vedstaplar.

Höstgrågrönt.

D lägger nya "mössor" över vedstaplarna.



Ryktet har gått

Här i äppelträdet köar gästerna till
Birdie nam nam.

Domherre, Hackspett, Nötväcka, Pilfink, Gråsparv, Blåmes, Talgoxe. Så ser besökslistan ut nu på förmiddagen. Det innebär att ryktet gått i skogen om att Birdie nam nam öppnat för säsongen.

När jag sitter vid min dator så har jag utanför fönstret det äppelträd där fåglarna mellanlandar och köar in till Birdie nam nam. Det är ett härligt skådespel att följa.

Säsongspremiär

Våra vintergäster kräver förstås att de bjuds på förtäring så därför öppnade Birdie nam nam igår. Någon rusning  är det inte nu på morgonen, men med snö och kyla och en fylligare matsedel så kommer nog gästerna att strömma till.

Tunt med gäster ännu så länge.