Sinnesrorummet återställt

Efter att D såpskurat golvet i Sinnesrorummet så fick det stå tomt i ett dygn innan möblemanget åter kom på plats. Nu är allt som det ska igen och kanske avslutar vi veckan där på söndagkväll. Det blir en extra dimension att sitta där med nyskurat golv.

Möbler på plats igen.

Mattan får nu vila på nyskurat golv.

Ett nytt fårskinn har tillkommit.

Vedkorgen är påfylld.

Det är nåt visst med glaskonst.

Att bo i gammalt hus

Mycket av det vi gör här på Getingstorp görs inte i moderna boenden. Ett bra exempel är det D gjorde igår då hon tog ut alla möbler och mattor och såpskurade golvet i Sinnesrorummet.

Nyskurat får golvet en mycket ljusare nyans.

Jag njuter av att se riktigt gamla plankgolv.

Rejäla golvplankor, fastsatta med
handsmidd spik dessutom.

En bra start på dagen

När jag klev upp i morse möttes jag av ett härligt ljus från den nyklädda julgranen. Att mötas av detta varje morgon kommer att underlätta att stå ut med de mörka mornar som vintern bjuder. Det kommer att bli en bra start på dagen.

På väg nerför trappan möter jag detta.

Lite mystik där ute i glasverandan.

Igår klädde D granen.

Toppstjärnan sitter perfekt.

PS I dag fyller Sigge 6 år.

Sigge har det oxå julfint
vid sin matplats.

Julgransdags

När D fått granen på plats kan Osborne och jag
bekanta oss med nykomlingen som är
ett riktigt praktexemplar

I veckan som gick köpte D julgran. Den har sedan fått stå och acklimatisera sig några dagar i glasverandan innan den ska kläs. Där ute är den svala temperaturen perfekt för att den ska trivas och inte släppa ett enda barr innan den åker ut i slutet på januari. 
Osborne som kom till oss på Juldagen i fjol har aldrig varit med om detta med installation av julgran. Han var därför särskilt intresserad när den kom på plats. Ännu intressantare blir det förstås idag då granen ska kläs.
Nelsons intresse inskränker sig till att han tittar ut och noterar att granen är på plats innan han återgår till sin skönhetssömn.
Sigge däremot har en viss fäbless för granen då han gärna gömmer sig under den när han vill dra sig undan.

Det var bättre förr

Visst är det roligt med fotboll. 
Ja, spelet på planen.

Jag är mycket intresserad av fotboll och följer såväl Allsvenskan som andra ligor världen över. Det är alltså spelet som fängslar mig. Därför känns det så innerligt tråkigt att fotbollen så ofta handlar om nåt helt annat. Om makt, även här hemma i Sverige.

AIK är inte mitt favoritlag; Jag som norrlänning håller på GIF Sundsvall och Östersunds FK som ser till att hålla Norrlandsfönstret öppet. Vad som händer med AIK, det berör mig föga, men eftersom AIK är ett av huvudstadslagen och har Friends Arena som hemmaplan så är det svårt att undgå vad som händer i den klubben. Nu har återigen en maktstrid blossat upp. Till gagn för vad?

Vid såna tillfällen kommer tanken; Det var bättre förr. Jag kommer ihåg de klubbar jag spelade för; Ådalslidens SK med hemmaplan Lissvallen, Remsle UIF med hemmaplan Remslevallen och Undroms IF med hemmaplan Bohedsvallen. Där och då gällde det att vi höll samman och hjälptes åt så att matchstället var tvättat, gräset klippt och planen kritad inför match. 

Jo då, jag är medveten om att jag pratar om fotboll på helt olika nivåer och i helt skilda tidsåldrar, men ändå.

Tack, det är bra så!

Igår kom den; ja, snön. Nu på morgonen ligger ett alldeles lämpligt snötäcke som gör att stämningen höjs utan att framkomligheten äventyras. Så vill jag gärna ha det resten av året, ja varför inte resten av vintern.

En decembermorgon helt i min smak.

Någon timme senare ser jag att vi går en riktigt vacker decemberdag till mötes.

Inte som en junimorgon, men ändå.

Novembermorgon ?

Årets sista novembermorgon var igår, men eftersom jag rubricerade gårdagens inlägg "decembermorgon" så får årets första decembermorgon gå under dagens rubrik. Det förtjänar att nämnas att det var min alltid så uppmärksamma bloggkompis BP som först uppmärksammade gårdagsfadäsen. Hon som ser allt. Och lite till. 

"Flitens lampa" lyser där nere 
i tomteverkstan.

Decembermorgon

Snö är inget jag saknar eller längtar efter, men lika fullt känns det märkligt att titta ut en morgon som denna utan den minsta antydan till snötäcke. För min del så får det gärna se ut så här hela vintern. Förutom på Julafton då. För stämningens och ljusets skull. Och för barnen förstås.

Det finns i alla fall en ljuspunkt
en morgon som denna.

Sinnesrorummet

Vårt Sinnesrorum är vad som i folkmun benämns vardagsrum. Där vistas vi som allra mest under vinterhalvåret. Då är det en speciell känsla att sitta där med en sprakande brasa och med blicken fäst på det mörker som råder där ute. Försjunkna i tankar, lyssnande till musik eller inbegripna i samtal. Av någon anledning har det ofta blivit så att vi avslutar veckan med att tillbringa söndagkvällen där. Igår inledde vi veckan genom att tillbringa måndagkvällen där. Känslan var som alltid behaglig och sinnesroskapande.

I Sinnesrorummet sitter vi ofta under vinterhalvåret.

Just nu har jag tre maffiga amaryllisar,
i ett arrangemang av D, mitt emot mig.

Och där ute råder mörker.

En härlig brasa skänker extra stämning.

Nu börjar det

När Första Advent inträtt så känns det som att Julen är på G på riktigt. Lite märkligt känns det förstås att det fortfarande är grönt där ute, men det kanske jag får räkna med eftersom jag så ofta ondgör mig över snön. Som plåster på såren så bjöd D igår på en lyxig fisksoppa till middag.

Det blev ljus i år oxå, men ingen snö.

En lyxig fisksoppa med torsk,hummerklor, 
kräftstjärtar, räkor, aioli och vitlöksbröd.
En god Grüner veltliner att dricka till.

Första Advent

Så här såg det ut 1:a advent i fjol.

Så blir det inte idag då snön lyser med sin frånvaro.

Nu brassar vi på med belysning både inne och ute för att riktigt markera Första Advent. När det mörknar i eftermiddag så tänds ljusstakar i växthuset, i garaget, i verkstaden, i gäststugan och här inne förstås. Det blir oxå marschaller längs gången från grinden upp till huset.

Tomtetrion Jens, Josef och Jonke har flyttat från
Bergslagskaminen till mitt skrivbord.

Jens, Josef och Jonke i närbild. 

Julgran ska D köpa nästa vecka och den sätter vi nog på plats redan nästa helg. Som vanligt så kommer vi att ha granen i glasverandan där den trivs allra bäst och inte fäller ett enda barr fram till att den åker ut nån gång i slutet på januari. Tjugondedag Knut var heligt förr, men numera dansar vi ut julen på känsla.

Så här såg det ut i fjol när
D och Alice klädde granen.

Nu när D har extra bråda dagar så försöker vi hitta maträtter som inte tar så mycket tid i anspråk att laga. Igår bjöd D på en god paj på pinje, feta och broccoli. Med mera. Det blev ånyo en sån där dag då middagen intogs framför TV:n då jag som brukligt  på lördagar tittade på V75, igår från Solvalla. Bra betalt för de som hittade sju rätt, 3,1 miljoner. För mig gäller fortfarande sooner or later.

Det skrällde redan i V75-1 och då var jag borta.

V75 duggar tätt i december så jag har en ny chans redan idag i Gävle. 

Snart så

Allt mera Advents- och Julpynt har jag nu omkring mig. Idag faller de sista brickorna på plats. En sak väljer vi bort för första gången och det är ljusstaken med fyra ljus där ett nytt ljus ska tändas vartefter Advent fortskrider. Det är aldrig för sent att bryta traditioner och allt måste ju inte vara som förr.

Nu är oxå julstjärnorna på plats.

Liksom de grå dansande tomtarna.

Igår bjöd  D på en asiatisk fiskrätt.

Stämningsförstörare

En bild säger mer än tusen ord

Mina senaste inlägg har handlat om Advents- och Julpynt i ett försök att så smått börja skapa den där härliga stämningen som brukar inträda när december står runt knuten.

Ett beprövat sätt att förstöra en god stämning är att föra in politik på scenen och ändå gör jag det idag.

Stefan Löfven (S) mot Anna Kinberg Batra (M) och Jonas Sjöstedt (V) mot Ebba Busch Thor (KD). Det var det försök till partiledardebatt som TV4 bjöd på igår under rubriken "Halvtid". Lika färglös som bilden ovan tycker jag att debatten var. Eller ska jag säga att den var som vanligt, helt i avsaknad av klara besked. Det mesta handlade som brukligt om hur uselt motståndarblocket skött/sköter sig i regeringsställning.

Uttrycket "Politik är att vilja" myntade Olof Palme 1964 och om bara detta gäller så sköter sig svenska politiker bra. För, oj vad dom vill, dom vill massor. Men hur viljan ska omsättas i faktisk handling för att nå resultat avslöjas inte.

När jag lyssnar till svenska politiker så förstår jag att det finns grogrund för att val slutar som presidentvalet i USA där valet kom att handla om att rösta emot något och inte för något. Att något liknande skulle kunna ske i Sverige tror dock gårdagens debattörer/ det svenska politiska etablissemanget inte på. Nej, sånt händer inte i Sverige. Kan man lita på det?

Nästa inlägg kommer inte att handla om politik. Det kan du lita på.

Allt närmare Advent

Advent närmar sig snabbt och D fixar med nåt nytt varje dag.

Ljusstake och gardin som hör Advent till.

Gardinbyte även här, rödvitt skynke
under bänken och riktigt gamla
tomtar i fönstret.

Utanför fönstret har Birdie nam nam i år
fått ett nytt utseende.

Allt närmare Advent

Advent närmar sig snabbt och D fixar med nåt nytt varje dag.

Ljusstake och gardin som hör Advent till.

Gardinbyte även här, rödvitt skynke
under bänken och riktigt gamla
tomtar i fönstret.

Utanför fönstret har Birdie nam nam i år
fått nytt utseende.

Plötsligt slår det mig

 Vad det är som slår mig? Jo, jag kom just att tänka på det här med julkort. Jag har i alla år skickat julkort till en försvarlig hoper människor. Familj, släkt och vänner både här hemma och utomlands. En del av julkortsmottagarna träffar jag förstås under året, men rätt många är det åratal sedan jag träffade, så för ett antal blir julkortet den enda årliga kontakten.

Växthuset i vinterskrud hade blivit ett vackert julkort.

Hur ska jag då göra i år? Ja, endera skickar jag till alla, till några eller till ingen. Så långt har jag kommit i mitt beslutsfattande / velande. Som med allt annat så känner jag mest för att det rätta är att sluta med massutskicket medan jag själv kan ta beslutet och inte vara nödgad att sluta p g a att jag inte längre kan. Hur det slutgiltigt blir visar sig i sinom tid.

Advent i sikte

Nu närmar sig Advent och då börjar det poppa upp gamla bekanta här och där i huset. Ja, det dyker även upp nåt nytt ibland, men det mesta hänger med år från år. D får en extra kreativitetskick vid den här tiden på året. Oxå. Till helgen så kommer det förstås mera.

Madonnan får samsas med svarta ljus
på hallbordet i år.

Mera pynt i hallen.

Gamla trotjänare på plats.

Glasverandan ska förstås vara väl upplyst.
Inte så adventlikt där ute ännu.

Helgbestyr

Helgen som gick var det full aktivitet i köket då D bakade kakor, bullar och skorpor i dagarna två. Kakorna, Brysselkex och Hallongrottor, kom inte med på bild.

Goa bullar. Vanliga på lördag, saffransbullar på söndag.

Skorpor på plåt.

Skorpor på burk.

Nelson, Osborne och Sigge håller matte sällskap.

Efter söndagens bak bjöd D på veckans pasta till middag.

Krämig pasta med egna 
soltorkade tomater.

Kompisar

Osborne har blivit en frisk fläkt i familjen. Fram för allt har Sigge och Osborne blivit kompisar. Sigge har ett ändlöst tålamod med Osborne som har mycket lek och bus i kroppen. Nelson däremot, med årens rätt så ägnar han sig mest åt att slappa och ta det lugnt. Hans samvaro med Osborne blir när dom tillsammans går på promenader med matte. När dom går ut  så följer oftast Sigge med, men lämnar inte tomten utan sitter och väntar på att dom kommer tillbaka och följer då med in. Det är fascinerande att följa hur vi alla i familjen på olika sätt anpassar oss till varandra.

Sigge får gärna låna Osbornes bädd i köket.

Favorit i repris

Igår var det åter dags för en av våra favoriter, smörrebröd. En rätt som sitter kvar sedan D:s och mina många resor tillsammans till Köpenhamn under 90-talet. Vår senaste sista resa till Köpenhamn gjorde vi i oktober 2000 när D fyllde 50. 
Vid ett restaurangbesök på 50-årsdagen friade jag till henne och 8 månader senare så gifte vi oss.  Brith Ingers barn, Sara och Marcus, med respektive var med på den Köpenhamnsresan så det var många som fick sig en riktig överraskning där.

Igår bjöd D på en ny smörrebrödsmix.

Oj, så många härliga minnen som poppade upp under tiden jag filade på det här inlägget.

Framtidsförberedelser

Igår fick vi hem åkgräsklipparen och röjsågen igen, efter att ha haft maskinerna på årlig service. Det innebär att allt är i toppskick inför nästa säsong. En säsong som kommer att bli annorlunda då jag inte längre kommer att klara av att klippa själv. Vi har därför bestämt oss för att köpa klipptjänsten, men eftersom vi har en bra klippare så kan vi ju låta utföraren använda den. Även om det tar emot så inser vi att det är bättre att satsa på denna lösning redan nu så att vi inte en dag plötsligt står där med gräs upp till knäna oförmögna att göra något åt det. 

Nästa sommar får jag sitta och titta på
när gräset klipps.

Antagligen kommer jag inte att kunna avhålla mig helt utan kommer säkert att försöka ta mig upp på klipparen och klippa några mindre enkla ytor. Om inte annat, så bara för att bevisa för mig själv att jag fortfarande kan. 

Ofta påminns jag i dessa dagar om den tid som stundar när hjälp behövs för att klara allt mera av vardagen. Påminnelserna är sällan positiva utan alltför ofta berättas i media om äldre personer som på olika sätt kommit i kläm p g a ett föråldrat regelverk och ett fyrkantigt sätt att tillämpa regelverket från de som är satta att ansvara för denna "samhällsservice". Just därför känns det bra att i god tid ta tag i detta själv innan allt vuxit till oöverstigliga problem som dessutom ska lösas av andra. Något som vi har mycket dålig erfarenhet av. 

Jag vill inte fastna i nån bitterfälla där jag bara sitter och ondgör mig över allt som inte fungerar. Nej, jag vill att vi ska kunna njuta av de år som stundar och då är det nog bäst att börja "bädda" redan nu. Det är ju ändå så att, som man bäddar får man ligga.