Solen tittade fram

Idag tittade solen fram mitt på dagen och då passade jag på att under 2 timmar påbörja den sista gräsklippningen för året. Räknar med att äntra min åkgräsklippare i morgon igen och då definitivt avsluta säsongen. Sedan blir det tvätt och service innan klipparen går till vintervila.

Övergångstider

Idag hade jag tänkt klippa gräset för sista gången i år. Men, höstvindarna är alltför bistra så säsongsavslutningen får anstå. Väderprognosen visar sol kommande vecka så jag hittar säkert en lämplig dag för att avsluta gräsklippningssäsongen.

I "mitt tidigare liv" så kunde gräsklippning kännas som en börda / ett måste. Idag känns det bara som en del av "the flow". Det är nåt naturligt som jag gör när betingelserna är de rätta. Just nu är gräset kanske besvärande långt om man bor i ett villakvarter, men närande långt om man som oss bor på landet och kommande veckas gräsklipp får sjunka ner i marken och bli ett stärkande näringstillskott till 2011 års gräsmatta.Jag har sagt det förr, snart är det sommar igen.

Så dags nu

Idag samlades invånare i Grästorp till en manifestation för mångfald och demokrati.
Detta som en följd av att att Svenskarnas parti fått ett mandat i kommunalvalet.
Av bl. a. kommentar på min blogg så har jag förstått att partiets avsikter i kommunen varit kända länge men att såväl lokala media som andra valt att inte gå i svaromål utan man har aningslöst trott att de "nygamla" vindarna ska blåsa över och allt ska bli som vanligt igen.

Detta visar att vi inte kan ta något för givet. Den frihet vi har måste alltid försvaras vilket kanske inte sker idag. Besannas av dessa ord:
- Förr stod folk på barrikaderna för frihetens skull. Nu står de på barrikaderna för fritidens skull.

Husmark Pehrsson ute och cyklar igen

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson håller jag inte speciellt högt. Hon har gång på gång i sjukförsäkringsdebatten visat att hon inte klarar av att fylla ut ministerkostymen. Dessutom har hon i många ärenden visat total nonchalans och känslokyla mot personer som drabbats orimligt hårt av försäkringsomläggningen.

Nu får hon på pälsen av ministerkollegan Göran Hägglund. Välförtjänt tycker jag. Den utredning hon lovat "snart" ska nu komma i maj nästa år. Återigen ett exempel på att hon intet förstått.

Valet liknar allt mera en fars

Slarv, slarv och åter slarv. Ja, det är ingen hejd på de pinsamheter som dyker upp i efterdyningarna av valet.

Så här ser ju tillvaron ut, allt handhas av människor och oaktat regelverk så kan misstag alltid göras. Förutom allt slarv som synes ha förekommit så reses nu också röster mot brister i det svenska valsystemet.

Nu suger väl också massmedia ut allt ur valets efterdyningar så fan kanske målas på väggen i onödan. Debatten bidrar inte till att skapa stabilitet i det redan svajande politiska läge som föreligger.

Det är bara att vänta och se. Nu får också Valprövningsnämnden något att göra. Kul för dom.

...och det mesta är sig likt

Igår kväll fick Teresa Lewis en dödlig injektion när hon avrättades i Greensville Correctional Center i Virginia, USA.

Så var det med det. Vaknar Virginia och USA upp till ett bättre samhälle idag? Innebär denna avrättning att brottsligheten i Virginia och USA kommer att minska? Det tror jag inte för ett ögonblick. Det mesta kommer att vara sig likt. Vilken effekt har då en avrättning. Ja, den tillfredsställer förstås det primitiva hämndbegär som människor kan bära på. Men därutöver................

Cyprianus tillskrivs följande i sammanhanget adekvata påstående:
- Världen dryper av blod. När en enskild person mördar, är det ett brott. När ett helt folk gör det, blir det dygd.
Smaka på den du.

Högklackat och annat gångbart

Viktig forskningsstudie ? Nej, inte särskilt. Forskare vid Northumbria University i Newcastle i nordöstra England har studerat hur män reagerar på kvinnor i högklackat. Det visar sig att män inte alls reagerar. Har vi män helt tappat greppet eller?
Är det viktigt att män uppkärksammar om kvinnor går i högklackat eller ej. Ja, kanske för kvinnorna och skoindustrin.

Om jag själv är uppmärksam på kvinnors skor?
Ja, även på mäns skor eftersom jag anser att skorna säger väldigt mycket om personen.

Jag var själv lite av ett skofreak i mitt tidigare liv och hade ett ansenligt skoförråd. För en man betraktades det nog snarast som extremt. Numera är det förrådet reducerat till noll eftersom jag idag inte kan bära skor på min vänstra fot. Jag får nöja mig med fårskinnstofflor. Har dock hittat en snygg (ja,ja) modell med riktig sula, tillverkade i Nya Zeeland. Idag får funktion gå före utseende.

Ibland känner jag saknad

Jag har under de senaste nio åren lärt mig leva med att min hjärna och min vänstra kroppshalva har sagt upp samarbetet med varandra. Dock, när jag ser ett naturfenomen som regnbågen (knappt synbar på bilden ovan) så önskar jag att båda mina händer fungerade så att jag kunde manövrera en proffsig kamera. Nu får jag nöja mig med en digitalkamera som jag klarar att sköta med bara en hand. Bilderna blir ju därefter. Att jag på senare tid känt denna saknad betr. kamera och fotografering beror på att jag fått väldigt många nya bloggkontakter som är oerhört duktiga fotografer och dagligen skänker mig glädje med fantastiska foton ur livets alla skeenden.

Egentligen så känner jag dock mera glädje än sorg och saknad eftersom jag, om alla prognoser från 2001 hållit, aldrig mera skulle ha kunnat ta ett foto. Ja, om allt gått som förutspåddes så hade jag nog aldrig ens lagt märke till regnbågen, hur klara dess färger än hade varit.

Mycket klokt har sagts på temat glädje&sorg, bl. a. detta kinesiska ordspråk:
- En glädje driver hundra sorger på flykten.
Ännu elegantare har glädjen beskrivits av den gudabenådade kåsören från Örebro, Torsten Ehrenmark. Här är hans högst personliga beskrivning av glädje:
- All glädje utan rotmos är konstlad glädje.

En av USA:s sämsta sidor

Så var det då dags igen. En fånge ska avrättas i USA.Denna gång är det en kvinna vid namn Teresa Lewis.

Det saknas inte skäl till att avskaffa dödsstraffet vilket jag i tidigare inlägg berört. Frågan är bara när USA skall sälla sig till den civiliserade världen i detta hänseende.

Kriminalvård a la Arizona, USA

Såg i kväll ett TV-program om The Chain gang i Estrella jail, Maricopa County, Arizona som handlade om ett gäng kedjade kvinnliga fångar i randiga fångdräkter som utför diverse samhällstjänstsysslor så som vägarbeten och begravningar av obemedlade.
Detta "nytänkande" har startats av den populäre sheriffen Joe Arpaio som återväljs med förkrossande majoritet vid varje valtillfälle.

Jo, jag noterade att man frivilligt får söka sig till denna "behandlingsform" men där upphörde också respekten för den enskilde individen och dennes vilja och åsikter.

Är jag alltför politiskt naiv?

Jag har lite svårt att förstå den domedagsstämning som präglar debatten efter valet och SD:s inträde i Riksdagen. Sverige har ju inte plötsligt förändrats till en diktaturstat. 95% av rösterna har ändå hamnat hos de etablerade partierna.

Jag tycker att det är mera alarmerande att ett parti i Grästorps kommun fått 1 mandat trots att man i sitt partiprogram förkastar demokratin.

Den uppkomna parlamentariska situationen är väl ett utmärkt tillfälle att mjuka upp blockpolitiken och söka samförstånd mellan blocken. Varför ska man inte också i politiken kunna se möjligheter i stället för hinder? Jag bara undrar. Är jag alltför naiv nu? OK, det bjuder jag på.

Mera delikatesser

Igår bjöds jag på ännu en utsökt söndagmiddag. Perfekt inledning på valvakan. Rätten som serverades har följande fantasieggande namn:
Chilimarinerade lammracks med salsa fresca och citronrostad potatis som ackompanjerades av en röd, fyllig, generös och bärig McPherson Shiraz.

Dagen efter - vad händer nu?

Det blir intressant att följa den fortsatta utvecklingen i det knepiga parlamentariska läge som uppstått i Sverige efter gårdagens val. Jag noterar att det också sker förändringar i min hemkommun Lekeberg och i min förra hemkommun Örebro.
Vem kommer att samarbeta med vem?

Soffliggare - också ett val

Läser en artikel om ett antal soffligare som struntar i att rösta idag.
Ingen av de motiveringar som anges gör att jag begriper hur man välja att strunta i att rösta.
Jag kunde i morse t o m relatera min demokratiska rättighet att rösta till den fantastiska känsla (se foton ovan) jag tillsammans med Darlingen och Nelson upplevde på vår promenad till postlådan för att hämta morgontidningen. Tänk att få leva i frihet i denna miljö.

Soffliggarna borde tänka på att det finns människor i världen som inte bara saknar morgontidning och postlåda. Nej, människor som inte ens vågar gå ut av rädsla för vad som kan hända. Dessa människor skulle antagligen ge mycket för att få rösta i allmänna demokratiska val.

Delikatessdags igen

Igår var det dags för kräftor och surströmming igen. Jag är som vanligt ensam om att äta surströmming. Hade denna gång köpt Höga Kusten-fileer och vid en jämförelse med förra gångens Kallax-fileer så utföll allt till de senares fördel. Dock var det lika njutbart som vanligt att äta denna måltid med alla ingående tillbehör.

Det här var andra och sista gången för i år men om 323 dagar är det dags igen. Jo, nästa års kräftskiva är redan inbokad för att kunna fortsätta med vår släkttradition som vi i år nödgades ställa in p g a redan fullspäckade scheman för alla. Märk väl att jag skriver kräftskiva för vi dessa tillfällen visar jag hänsyn, avstår surströmmingen och äter även jag kräftor. Surströmming får jag äta när Darlingen och jag har en afton på två.

Reinfeldt i en klass för sig i partiledardebatten

Gårdagens partiledardebatt var lite livfullare än tidigare debatter i valrörelsen.

Kort om Alliansens insats:
- Fredrik Reinfeldt framstod ånyo som "bäst i klassen" och den enda tänkbara statsministerkandidaten. Han är tydlig, nyanserad och chosefri. Han ger ett intryck av såväl engagemang som pålitlighet.
- Jan Björklund var bättre än tidigare då han släppt lite på officersfasonerna.
- Maud Olofsson hade taggat ner betydligt och framstod som kunnig och påläst i stället för som den ettriga Duracellkanin hon ofta liknat.
- Göran Hägglund var bra i sakfrågorna men såg oerhört trött och sliten ut. Är det oron över 4%-spärren som tär månne.

Kort om det rödgröna laget:
- Mona Sahlin har många goda sidor men i den här ledarrollen så kommer dessa inte fram. Hon ger alltid ett smått överlägset och arrogant intryck. Varför? Har hon inga strategiska rådgivare eller är dom hon har för fega för att våga säga ifrån?
- Maria Wetterstrand är definitivt ett starkare kort än Peter Eriksson och MP skulle vinna på att ha henne som ensam ledare. I det rödgröna teamet så tycker jag att hon ges för litet utrymme.
- Lars Ohly får i stället för stort utrymme och är alltför enkelspårig i sitt resonemang. Det är väl kommunisten i honom som inte riktigt gått ur.

De rödgrönas försök att sänka Alliansen i sjukförsäkringsfrågan misslyckades. Att dom var och en plockade fram ett namngivet fall var ingen lyckad strategi. Dels så kände i vart fall jag inte till varje namngiven person och det gav heller ingen ytterligare tyngd åt deras argument.
Även om jag tycker att Alliansens nya sjukförsäkringssystem knäckt alltför många människor så förstår jag deras ambition. Det var ju faktiskt så att tidigare så tilläts ju människor gå långtidssjukskrivna i åratal utan några åtgärder.

Jag var själv ett s k sjukfall 2001. 2002, ett drygt år efter min stroke, började jag arbeta igen på 25% och när jag sedan ville trappa upp detta försiktigt så fick jag i stället ett "erbjudande": Du kan få/vi ger dig förtidspension. Nu var jag inte intresserad av detta utan lade tillsammans med arbetsgivaren upp en egen plan för arbetsupptrappning. Jag ville fortsätta arbeta och kände att jag hade mera att ge, om än inte just då. Sedan 2006 arbetar jag heltid igen.

Ett systemskifte i ett sådant läge skördar tyvärr offer på vägen. Offer som också Försäkringskassan genom sitt undergivna och icketänkande arbetssätt bidragit till att skörda.

"himmel och helvete"

Grinden till......... Ja, just det.

Så här såg det ut för två månader sedan, nu bara tio månader kvar till juligrillkväll och måltid i växthuset.

Nej, poolen kan jag inte nyttja mig av, men so what. Värre "orättvisor" kan man drabbas av.

Läser en artikel i Aftonbladet som gör mig oerhört upprörd. En Alzheimersjuk kvinna i Stockholm har ansökt om personlig assistans. Kommunen vill dock först ha klargjort att kvinnans IQ understiger 70 innan hjälp kan komma i fråga. Vad har IQ med behovet av personlig assistans att göra?

Jag var själv, efter min stroke 2001, utsatt för en förnedrande behandling av Örebro kommun när jag ansökte om personlig assistans. En personlig assistans som jag fick först efter att ha drivit frågan , överklagat och fått rätt i dåvarande Länsrätten. Så snart mitt tillstånd var så pass bra att jag kunde sitta upp och hålla balansen så drogs dock denna hjälp in trots att mitt hjälpbehov var oförändrat.
Här hade historien/ livet lätt kunnat sluta om jag inte haft en stöttande familj och själv givit mig f..n på att fixa detta även utan denna hjälp. Allt som jag aldrig skulle kunna göra igen bestämde jag mig för att göra ändå. Ja, nu kan jag inte göra allt ändå, men det är skönt att bara ha bestämt sig för att kunna. Så inget ont som inte har något gott med sig kanske man skulle kunna säga. Men, hur många skulle inte ha kastat in handduken i detta läge. Om du inte har stöd av din familj och därtill har ett gränslöst eget driv.

Efter dessa upplevelser så beslöt jag mig för att inte ta flera strider på detta område. Detta beroende på att min kraft och energi inte räcker till för mera än att leva ett drägligt liv. Idag är mitt liv inte bara drägligt, det är alldeles underbart. Detta beroende på att jag använde min energibank fullt ut när jag och min fru 2008 helt växlade spår i livet och flyttade ut på landet där vi hittade vårt paradis som vi sedan utvecklat till vår bästa plats på jorden ( se bilderna ovan ). Vi bor nu också i en annan kommun, Lekeberg, där jag fått ett helt annat bemötande och t o m erbjudits stöd utan att behöva ta någon strid.

För samhället i stort så innebär allt sammantaget att jag idag är en närande och inte bara tärande medborgare. Detta då jag sedan drygt 4 år tillbaka arbetar heltid igen med hemmet som arbetsplats och bas. Apropå arbetsplats och arbetsmiljö, tänk att ha en sådan arbetsplats som du ser på bilderna ovan. Då jobbar man bra och det kan t o m vara en njutning att börja arbeta vid 4-tiden på morgonen. Eller sluta vid midnatt om det känns rätt.Här finns inte företeelser som OB-tid eller övertid. Vardag eller helgdag spelar ingen roll.

När jag upptäcker orättvisor som har koppling till min tidigare situation så blir det ofta så här. Jag får flashbacks och ramlar tillbaka till att skriva om mig själv. Det är i o f s nyttigt att kunna tänka tillbaka på eländet utan att bli upprörd och "bryta ihop" och idag har jag lärt mig att leva just idag och absolut inte fastna i gamla oförrätter.

Kvinnan som jag inledde mitt inlägg med att skriva om fick till slut assistans, efter strid och hjälp från sin läkare. Alla har dock inte kraft att strida eller har en läkare med engagemang och drivkraft. Dessa människor är det synd om, även i det välordnade Sverige.

Avslutar med utdrag ur två kammarrättsdomar där två kvinnor nekats personlig assistans:
- Den ena kvinnan med motiveringen att hon själv kan sätta på sig mysbyxor.
- Den andra kvinnan, som inte kan torka sig själv efter toalettbesök, anses inte ha hjälpbehov "av den art och omfattning som krävs för att hon ska ha rätt till insatsen personlig assistans.
Hur tänker den person som i kraft av sitt jobb skriver dessa rader ? Inte alls, så klart.

Läs gärna mitt inlägg den 29 juni 2010, "Handikappåret 2010 - Alltjämt ojämt".

Daglig besökare

Varje morgon och/eller kväll kommer någon individ ur "vår" rådjursfamilj fram till äppelträdet och låter sig väl smaka av fallfrukten.

Har du varit i Venedig?

Jag har aldrig varit i Venedig, men visst har jag haft planer och längtat dit. Som tillvaron nu ter sig så vet jag att jag aldrig kommer dit. Desto gladare blev jag då härom dagen när jag upptäckte denna fotoblogg. Nu känns det som att jag varit i Venedig.

En mur är inte bara ett hinder

Nej långt därifrån. En stenmur kan vara något oerhört vackert som inte alls leder till tankar av instängdhet och begränsning. Om den dessutom är mossbeklädd, ja då är det en än vackrare skapelse.

Som varande enarmad så tar jag mina bilder med en lättmanövrerad digitalkamera vilket förstås ger begränsade möjligheter till fotoskapande.
Vill du se en ännu vackrare stenmur skall du gå in på denna fotoblogg.