Billig journalistik

Emma Green Tregao misslyckades i höjdhoppsfinalen i friidrotts-VM. Tråkigt förstås, allra helst för henne själv. Vad jag inte begriper är att media frossar i hennes tårar efter misslyckandet.

Jag som en gång i min ungdom ville bli journalist. Nu blev det inte så och lika bra är väl det. Jag skulle inte ha passat som skrivande hyena.

Lekebergs kommun, ett föredöme

Som boende i Lekebergs kommun är det roligt att kunna se på kommunens arbete med oftast positiva förtecken. Jag ser att man nu avser införa s k fixarservice för pensionärer. Ett utmärkt initiativ tycker jag. Positivt är oxå att det är arbetslösa ungdomar som ska ansvara för verksamheten. Genom ett enda beslut så ser man till att förbättra för såväl äldre som ungdomar. Bra jobbat.

Det är ett nöje att se att det finns politiker som inte bara pratar om sina mål och visioner utan oxå omsätter dessa i praktisk handling.

Vi flyttade till Lekeberg 2008 och har inte vid ett enda tillfälle ångrat vårt beslut. I alla kontakter med kommunen så har jag blivit korrekt och väl bemött och alltid känt att jag bemöts som den individ jag är och inte som en i högen av kommunmedborgare.

Mardrömsjobb

Att idag arbeta på Saabs informationsavdelning måste vara en prövning utan dess like. Det ges inte mycket utrymme till improvisation i det jobbet.
Den information som ges har blivit standardiserad:
- Vi avvaktar just nu besked från vd Victor Muller.
- Nej, tyvärr kan vi inte betala ut några löner denna månad.
- Vi avvaktar vidare besked under dagen.
- Saab har en stor finansiär på gång.
- Vi räknar med att kunna lösa problemen "på sikt". O S V...........

Är sommaren slut nu?

Ja.Tyvärr blir det svaret på rubricerade fråga. Effektfullt tar oxå den sista sommarmånaden slut då regnet vräker ner och åskan mullrar. Numera när den här tiden inträder så börjar jag att tänka i tvåmånadersintervaller. På nåt märkligt sätt så känns det mörka halvåret hanterligare då.
Så nu tänker jag närmast på sista oktober, sedan sista december och till sist den sista februari. Sedan är det ju mars och det börjar ljusna och snön börjar så sakteliga tina bort.

Det gäller att hitta sina egna vägar för att göra tillvaron maximalt hanterlig.

15 oktober 2010.

Det dystra faktum att sommaren nu är slut får symboliseras av bilden nedan. Det är vår tidigare vackra och ståtliga gran (bilden ovan) som drabbats av någon sjukdom och blir allt torrare och brunare. Vi har därför bestämt oss för att ta bort den innan vintern inträder. Extra tråkigt då den vintertid berett oss stor glädje med sitt intensiva djurliv. Var ska nu alla "våra" fåglar och ekorrar husera? Dom hittar säkert nya vintervisten men då kommer vi tyvärr inte att ses så ofta. 31 augusti 2011.

Grekisk grillkväll

Så här i sommarens sista skälvande minuter så tar vi vara på varje tillfälle till ljuvliga utemåltider. Igår innebar det att vi grillade grekiska färsbiffar.

Så förförande det doftar när röken slingrar sig 

upp genom grillen.

Härligt kryddade färsbiffar.

Ouzo, bröd och tsatsiki som inledning hjälper till att
lyfta fram den rätta greklandskänslan.

En väl kyld Retsina, vad annars 

till en måltid som denna.

Ljuvliga färger gör måltiden till godis även för ögat.

Sista varma sommarkvällen?

Igår kväll var en alldeles underbar kväll då vi som vanligt dinerade i växthuset och kunde sitta ute sent, så sent så att vi nödgades tända ljus. En härlig stämning, mycket bättre stunder än så här är svåra att finna. Vi åt räkor som D grillat. En enkel men ljuvlig måltid, räkorna ackompanjerade av ett pärlande Vinho Verde. Till dessert en god äppelpaj av D med äpplen från vårt äppelträd. Just nu önskar jag mig flera ljuvliga sensommarkvällar innan hösten tar vid.
. D.

Kloka ord ger upphov till kloka tankar

Som så ofta hittar jag en ny blogg av en slump. Oftast via en kommentar på någon av de bloggar jag läser. Igår hittade jag till bloggen BARAVARA. Hon som skriver i den bloggen har mycket tänkvärt att bjuda på så jag kommer att fortsätta följa den.
Jag fastnade direkt för texten i headern:
- "Det är inte det som händer oss i livet som är avgörande för hur vi mår, utan hur vi förhåller oss till det som händer". Jag kan bara stämma in i dessa ord och betona att "så är det".

Förtunning i partileden?

Fyra partier skulle åka ur riksdagen om det vore val i dag. Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet hamnar alla under 4-procentsspärren i senaste DN/­Synovate-mätningen.

Den här typen av ödesmätningar för de mindre partierna kommer då och då även om det väl inte tidigare hänt att så många partier varit under 4-procentspärren. Egentligen inte så förvånande då KD länge svajat, C och V just nu saknar ledare och SD inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från vansinnesdåden i Norge.

Några långt gående konsekvenser ska nog inte dras även om det förstås blir slitsamt för småpartierna att komma tillbaka. Dock tycker jag att småpartierna alltmera marginaliserats och att dom inte har bidragit med speciellt mycket på senare år. I vart fall inte i rikspolitiken. Överlevnadsreceptet i Alliansen har blivit underdånighet.

På det lokala planet ser det annorlunda ut då småpartierna där kan vara väldigt starka beroende på företrädare med särskilt stark lokal förankring.

Alliansen kanske får avsluta sitt samarbete med ett stålbad i Mauds badtunna hemma i Högfors.

Det är som i det verkliga livet, dom redan svaga blir svagare och dom starka blir starkare.

Skruvad TV-underhållning

Att dricka Hitlers champagne i direktsändning, är det bra underhållning? Ja, uppenbarligen tycker paret Filip&Fredrik det eftersom dom gjorde det igår i det nya programmet "Breaking news i Kanal 5. Låg underhållningsvärdet i att champagnen ryktades vara förgiftad med cyanid? För att ge spektaklet ett uns av seriositet? så var statsvetaren Stig-Björn Ljunggren och tv-personligheten Edward Blom inbjudna till provsmakningen.

Nej, jag såg inte programmet men antar att alla överlevde spektaklet eftersom jag i dagens tidningar inte ser några rubriker om provsmakarnas död.

Säga vad man vill om Filip&Fredrik, dom lämnar ingen oberörd även om deras nuvarande nivå numera stundom har passerat vad jag förstår att uppskatta.

Regissera din egen hädanfärd

Ett okonventionellt grepp tycker jag när en kvinna som avled härom veckan hade skrivit sin egen dödsannons.

Inte helt främmande för mig tycker jag nu när jag vant mig vid tanken. Över huvud taget så vore det välgörande med en något mindre högtravande inställning till döden. Måste allt som på döden följer bara vara präglat av lidande och nattsvart sorg? Jag bara undrar?

Varför kan vi inte minnas en död människa med glädje? Med en fest i den dödes anda i stället för en dyster begravningsceremoni följd av ett uppstyltat kyrkkaffe där lovorden till den döde framförs på de mest besynnerliga sätt. Lovord som ofta aldrig hördes när personen var i livet. Respekt går lika bra ihop med glädje som med sorg.

Så länge jag är i livet så kan jag bestämma vad som ska ske, t ex om jag vill fira högtidsdagar på annat sätt än vad som är vedertaget. Varför ska jag inte oxå kunna bestämma över min hädanfärd? Det kan jag förstås om jag uttrycker detta i skrift på något sätt. Min vilja måste ju vara känd för eftervärlden.

Är det vår ovilja att dö och därmed ovana att tänka på döden annat än som det definitiva slutet som gör att inte flera i förtid tar del i vad som händer när vi ska gå till den sista vilan?

Som synes, av ett ämne som detta så formulerar jag mest frågor. Inte konstigt alls eftersom svar inte kan formuleras gällande alla utan det även i detta sammanhang ska vara så att det är individen själv som avgör.

På ett område som detta är det förstås oxå en generationsfråga hur långt man är villig att avvika från det traditionsenliga.

Sammantaget, något att tänka på eftersom vi alla den vägen ska vandra.

Nu åker även Nelson Jeep

Du kanske läste mitt inlägg om att Nelson vägrade åka i vår nya bil, en Jeep Patriot. Det här har förstås orsakat lite olägenheter då D fått ta vår C 5:a för att få honom med till jobbet på cityHUND på dagarna. Några dagar har han fått stanna hemma men det går ju inte i längden då han har ett jobb att sköta och matte behöver 4-hjulsdrivet på vintern. Dessutom kan jag inte ge honom de promenader han behöver.

D har tålmodigt tränat med Nelson och förstås belönat hans framsteg. Så, plötsligt var det som hans ovilja/rädsla för Jeepen släppte och han hoppade in. Förstås lockade ett smaskigt ben inne i skuffen. Målet är därmed uppnått, han accepterar att åka Jeep och matte har än en gång visat sig uthålligast.
Nåt återfall torde vi dock få räkna med men är vi bara konsekventa så sitter det så småningom.

Istället för en blomma

När D städade bland husets alla blommor så blev plötsligt en plats ledig i fönstret bredvid min datorplats. Snabbt såg Sigge detta och vips så hade han hittat en ny favoritplats. Så får det vara tills vidare.

USA i ett nötskal

Tyvärr tror jag att det här är den sanna bilden av USA. Vad tror du?

Vinterlyx

Tomater inlagda i olivolja, varvade med havssalt, vitlöksklyftor och färska basilikablad. Efter några timmar i ugnen så är det klart för att ställas i vinterförrådet.

Surströmming

Igår kväll var det dags att avnjuta en av årets högtidsmåltider. D valde att äta smörrebröd medan jag åt Kallax surströmming. Som du ser, inte med mandelpotatis då vi i år har egenodlad potatis. Alla övriga tillbehör fanns dock med som sig bör.

Kl. 21.15 behövde vi tända ljus i växthuset och temperaturen kröp snabbt under 15-strecket så augustiutekvällen blev inte så lång som vi hoppats,men ändå njutbar.

Kallax surströmming var inte så bra som fjolårets så nästa gång, kanske redan nästa helg, ska jag prova Oskars som jag såg nu finns i vår affär.

Höststädning

Dags för städning av trädgårdsförrådet. D jobbar och jag fotar. Som vanligt m a o.

Som synes finns /fanns där lite av varje, en hel del att på olika sätt göra sig av med.

En hel del blev förstås kvar i ett nu rymligt och välordnat förråd.

Står jag inne i förrådet och tittar ut genom det vackra gamla fönstret så ser jag gäststugan med dess mysiga innergård.

Badsäsongen är över

Fotboll avgörs vid sidan av planen

Det börjar vila ett löjets skimmer över världsfotbollen. Kanske f f a i Spanien där trätan mellan Barcelona och Real Madrid ständigt tar sig nya former.

Vad kan man tycka som fristående fotbollsälskare? Vad man vill förstås.

Jose Mourinhos för betraktaren tidvis barnsliga, aggresiva och fåniga beteende är en medveten strategi tror jag. Idag handlar det inte bara om att besegra motståndaren på planen. Nej, du ska tillintetgöra din opponent så att han/hon inte kan prestera sitt bästa på planen.

Förlöjliga, irritera och stressa. INTE styra, passa och pressa. Visst har fobollen förändrats.

Nya årstider innebär nya måltider

Då det ikväll inte är aktuellt med middag i växthuset, +15 och regn, så blir det som starter i stället en spännande lunchrätt i köket.
En lunch bestående av kokta haricot verts i sallad med vitlökscreme och krondill. Där till ett bröd med blåmögelost och fikonbalsamicocreme.

Michele Bachmann är en ny Sarah Palin

Jag skrev för två dagar sedan ett inlägg där jag jämförde republikanernas nya gunstling, Michele Bachmann, med Sarah Palin. Minsann ser det inte ut som att Bachmann redan spelar i samma division som Palin, politikens gärdsgårdsserie. Hon bjuder nu på återkommande grodor, den senaste är att hon varnar för Sovjetunionens framväxt.

Är det så svårt att förstå att jag har svårigheter att ta amerikansk politik på allvar?
Och att jag därmed har svårt för USA över huvud taget.

Med Bachmann som president vet jag i a f vad vi ska varna för.

Det är mycket som bara är möjligt i det stora landet over there.