Decemberönskan.

December idag och 1:a Advent står för dörren. Det säger i alla fall almanackan, men jag ser det inte när jag tittar ut.

Nu på morgonen. Så här får det gärna se ut 
hela december. Ja, förutom på julafton då.

Sigge och Osborne - inte alls som hund och katt

Osborne och Sigge är genuina kompisar som håller ihop i vått och torrt. Båda finns alltid i vår omedelbara närhet. Oskattbara familjemedlemmar.

Sigge och Osborne delar gärna på
mattes schäslong.

Ibland får Sigge ha den för sig själv.

Då vilar Osborne på golvet.

Veckans fisk

Söndag innebär ofta fisk till middag på Getingstorp. Så oxå igår. En spännande rätt, extra pikant med pepparrotskryddat potatismos. Och så klart vegetariskt bacon.

Baconlindad torskfilé

Jag ser vad jag vill se

Att jag är torsk på vårt älskade Getingstorp vet du som brukar titta in här på min blogg. Den här känslan har vuxit sig än starkare på senare tid när tankarna på en flytt härifrån ska hanteras. Jag kan inte se mig mätt på någonting och jag ser t o m det som inte syns när jag blickar ut.

Här ser jag tre grönskande björkar.

Här ser jag blommande löjtnantshjärta,  lavendel 
och kaprifol.

Framtidsutsikter

En månad kvar till Julafton och då försvann plötsligt det där vita som bäddade in Getingstorp häromdagen. Än viktigare, om sju månader är det Midsommar. Det kallar jag goda framtidsutsikter. Det känns riktigt bra.

Så här får det gärna se ut den närmaste månaden.

Vintervila och bloggstiltje

Måndagmorgon. 

Varje dag tränger sig den där vintervilan på. Med lite snö i taget, men tillräckligt för att jag ska förstå att den är oåterkallelig. Med den följer i år en avtagande bloggaktivitet. Mest beroende på att jag har ett otal tankar och funderingar snurrande i mitt huvud som behöver vändas och vridas på. Och sorteras innan dom kan bli föremål för någon form av tillkännagivande. Jag kommer dock att fortsatt titta in hos dig för en kommentar då och då så helt släpper jag inte kontakten.

Dekorativt

Veckans köksbordsdekoration. 

Dagens trädgårdsdekoration.

Lilla Älsklingen på besök

Igår fick vi låna Liv under tiden mamma Sara var till tandläkaren. Nu är det näst intill raketfart på Liv då hon börjat krypa, så nu får mormor och morfar inte släppa henne med blicken en enda sekund.

Här går det undan.

En härlig måndag

En helt ok måndagmorgon.

I morse vaknade jag till en härligt frisk och krispig måndag. En sån där morgon som ger mig extra energi. Energi som kan behövas inför kvällens match mot Italien. D är inte så intresserad av fotboll, men i kväll ska vi titta på matchen tillsammans. Bara det gör en härlig måndag.  Hoppas att den positiva känslan kvarstår efter slutsignalen.

Tungt för D att inte få köra Jeepen på hela vintern.

Morfars lilla Älskling

Du gungar så skönt morfar!

Igår hade vi Liv på besök från tidig morgon och hela dagen då mamma Sara hade ett antal uträttningar att ombesörja. Som vanligt var det trevligt och Liv som nu varit rätt ofta hos oss på Getingstorp var på sitt som alltid goda humör där det aldrig är långt till leende och skratt. Jag tycker förstås att det är extra roligt att hon och jag kommer så bra överens. Hon verkar gilla sin morfar och att morfar gillar henne går inte att ta fel på.

Det känns tryggt i morfars knä.

Ångermanlandsvibbar

                             
Jag läser då och då Tidningen Ångermanland på nätet för att känna av lite hemlandstoner. Idag är en sån dag.                         

Som bördig från Ångermanland så innehåller min ångermanländska ryggsäck bland annat  språket/dialekten från min barndoms hemtrakter. Inte alldeles lättbegripligt för nån utomsocknes ifrån. Titta in på länken här ovan och försök.

Landskapsvapnet.

Landskapsblomman.

Att denna dialekt och språk över huvud taget fascinerar mig förklaras till stor del av att jag hade Nicke Sjödin, den störste språkekvilibristen av dem alla, som lärare i bl. a. engelska under min skoltid i Sollefteå.
Här kan du läsa en av hans minnesvärda dikter, "Ätte semestern" ur boken "Baka lagårn".

Lite av varje

Igår var det sex år sedan vi planterade tre björkar i trädgården. Jag hoppas att dom får stå här i många år till.

Våra tre björkar fyllde 6 år igår.

Nacho de nuts bjöd D på i  fredags. En utmärkt början på helgen.

En god fredagsrätt.

Veckans fisk blev det igår då D bjöd på gratinerad torskrygg med ört- och brödtäcke och tomatsås.

Kryddor och grönt direkt
från trädgården.

En mycket välsmakande söndagmiddag.

Åter till vardagen

Lite märklig rubrik  kan tyckas då det är helgdag idag. Rubriken syftar på att Erik och Alice nu åkt hem efter några lovdagar på landet och allt har återgått till vardagen här på Getingstorp.

Alice och Erik trivs allra bäst i var sin fåtölj
i Sinnesrorummet.

Mattan i Sinnesrorummet blev en utmärkt
tummelplats när Liv kom på besök.

När pappa Marcus och mamma Maria kom och hämtade barnen så bjöds dom på kakan på bild här nedan som Erik och Alice hjälpt farmor att baka.

Saftig morotskaka med 
citronfrosting.

Höstlov

Den här veckan är det höstlov så då bor Erik och Alice hos oss några dagar. Alltid lika mysigt att ha dom här. Här finns alltid nåt att göra så dom behöver aldrig ha tråkigt.  Bl. a har dom hjälpt farmor med fortsatt trädgårdsstädning.

Igår eldades skräp i tunnan 
på nedre parkeringen.

Här skickas visst röksignaler, eller är det kanske
händer som värms.

Idag ska det bakas bröd och senare på dagen kommer Liv så då får vi rå om alla tre barnbarnen några timmar. Det är sånt som kallas guldstunder.

Motvikter

När jag sitter vid datorn och tittar ut ser jag detta.

Bra då att som motvikt ha denna skärmbild.

Trädgården levererar

Till söndagmiddag bjöd D på kyckling i krämig parmesan- och timjansås med rostade rotsaker. Kycklingen utbytt mot quornfilé och rotsakerna inte samma som i receptet då D alltid anpassar recepten efter vad vår egen trädgård har att bjuda och det är en hel del fastän vi är inne i de sista skälvande dagarna av oktober. 

Som alltid vackert och välsmakande
när D bjuder till bords.

Höstsöndag på Getingstorp

Idag har vi en riktig skön, om än något blåsig, höstsöndag på Getingstorp. Det blir inte som brukligt på söndagar fisk till middag idag. D ska i stället bjuda på  kyckling i krämig parmesan- och timjansås med rostade grönsaker. Kycklingen utbytt mot quornfilé. 

Mera höst behöver det inte bli.
Vi stoppar här tycker jag.

Vartefter löven faller så blir det allt friare synfält 
bort till vår närmaste granne.

Visst är det bra.......

D har alltid veckohandlat till oss, men då detta nu inte längre är möjligt så har vi fått hitta andra lösningar. D har alltid handlat på Willys i Marieberg och  gillar både utbudet och butiken så därför ville hon helst fortsätta handla där även om hon nu inte kan ta bilen och åka dit. 

Och se, det gick att lösa på ett smidigt sätt. D handlar helt enkelt över internet. Varorna packas och finns för avhämtning den dag D önskat. Hur smidigt som helst.  Visst är det bra med e-handel.

Hur fick vi då hem varorna? Jo, Marcus har lovat bistå oss med denna tjänst så länge vi behöver, så igår kväll vid 19-tiden levererades våra beställda varor till Getingstorp.  Visst är det bra med snälla och omtänksamma barn.

Sen middag igår. Bakad potatis med 

supergod  vegetarisk baconröra och 

rikligt med grönt.

Jag behövde en paus

Solnedgången igår.

Det har blivit lite stiltje i mitt bloggande efter den senaste tidens omvälvande händelser. En hel vecka har förflutit sedan mitt senaste inlägg och den pausen känns som att den behövdes.  Men, här kommer ett inlägg som visar att vi, trots motgångar, fortsätter att njuta av och på vårt älskade Getingstorp. 

D:s söndagsfisk smakade utsökt.

Fiskrätten på bild här ovan skapade D i söndags efter vad trädgården fortfarande hade att bjuda. Potatis, morot, palsternacka, sallad, persilja och gräslök fanns fortfarande att hämta i trädgården. Just detta, att skapa måltider av sånt som växer i trädgården kommer vi att sakna den dag vi lämnar Getingstorp.

Den här vyn kommer vi oxå att sakna.

Alla sagor har ett slut

En av mina många favoritvyer på Getingstorp.

I mars nästa år är det 10 år sedan vi flyttade hit till vårt älskade Getingstorp. En plats som vi med åren format till det lantliga paradis vi sökte. Att bo här har varit som att leva i en saga. Vi har båda, på olika sätt, givits utrymme och skapat förutsättningar  för våra personligheter. D som till fulländning odlat sin idérikedom och kreativitet har med en aldrig sinande energi varit den som drivit på utvecklingen. Min roll har varit mera som bollplank och påhejare. Att leva på Getingstorp har oxå för mig inneburit att jag fått det lugn och den stillhet som jag, efter min stroke 2001, behöver för att trivas. Det kan väl låta något motsägelsefullt men  det har gått alldeles utmärkt för oss att både gasa och bromsa oss genom åren på Getingstorp.

D och jag har stortrivts på Getingstorp, i byn, med omgivningen och med våra grannar. Vi har så klart förstått att vi måste dra ner på takten med tiden, men har ändå planerat för att kunna bo kvar ännu ett antal år med en del nödvändiga anpassningar och förändringar. 
Men så, den 28 september, hände nåt oväntat när D drabbades av en "blackout". Efter akutbesök på sjukhus så framstod plötsligt framtiden på Getingstorp som mera osäker. Ett omedelbart budskap var att D inte får köra bil i avvaktan på utredning om vad hon drabbats av. Att bo här utan att kunna köra bil framstår som direkt omöjligt. Vi försöker ändå se ljust på tillvaron och hoppas att D ska få köra bil igen när utredningen är klar.

En utredning som nu påskyndas då D den 12 oktober drabbades av en ny "blackout". Vid det efterföljande sjukhusbesöket så ställdes en diagnos som pekar på att D drabbats av partiell epilepsi. 
Det positiva är att D nu fått en diagnos och oxå  börjat medicinera.

Den uppkomna situationen gör att vi känner att vi behöver ta ett beslut om hur vi vill forma vår framtid. Vi har enats om en arbetshypotes som innebär att när D fyller år nästa gång, den 7 oktober 2018, så ska vi bo i lägenhet i Örebro. Det innebär att vi nu har c:a 1 år på oss att avveckla/sälja Getingstorp och hitta ett nytt bra boende. Ett år kan tyckas vara en lång tid, men det är oxå mycket som ska hinnas med. Extra försvårande i detta läge är förstås att D inte får köra bil närmaste halvåret.  Vi, som alltid strävat efter att vara oberoende och själva diktera dagordningen, är nu plötsligt beroende av vår omgivning och att hela tiden hitta alternativa lösningar till D:s tidigare biltransporter.

Just nu känns det konstigt att veta att mycket av det vi gör idag och framåt gör vi för sista gången på Getingstorp. Även om vi inte kommer att bo kvar så vill vi  underhålla och ordna allt som vi brukar när vi t ex nattar trädgården inför vintern. Det är viktigt för oss att Getingstorp är i absolut bästa skick den dag vi lämnar.

Trädgårdsstädning och hösteldning
pågår denna vecka.

Liksom årets sista gräsklippning.