Fredagsmys

I fredags fick vi fint besök då Erik, Alice och Basse kom och övernattade. Det blev fredagsmys med godis som D, Alice och Erik gjort tillsammans och kvällen ägnade vi åt att titta på Idol.  En riktigt mysig fredagkväll med andra ord. 

För Basse var det mest lek med Erik.

När Alice och Nelson tittar på TV så lånar Basse
Nelsons bädd.

När pappa Marcus och mamma Maria kom för att
hämta barnen så hade D dukat till lunch.

Blått och vitt porslin, men olika mönster.

D bjöd på en supergod tacogratäng.

En sån där kväll

Igår var det åter dags för en söndagsmiddag med grekisk anstrykning. Efter att ha gått igenom receptmappen under rubriken Grekland så föll valet på halloumi med vitlöksfräst bönsallad. Efter middagen satte vi oss i Sinnesrorummet där vi tände en brasa och lyssnade till Adeles senaste skiva. Den släppte den 20 november och då jag vet att D gillar Adele så hade jag skickat efter den så att den landade i vår postlåda i fredags. Även fast jag tillbringar all min tid här på Getingstorp så kan oxå jag överraska ibland vilket känns bra. Det blev en riktigt skön avslutning på en novembersöndag.

Grekisk söndagsmiddag.

Sinnesrorummet väntar.

Mörkt där ute, men ljust här inne.

Härligt med en brasa.

Motbilder

En något kryptisk rubrik kan tyckas, men det är så enkelt så. Motbilder till gårdagen, från framsidan av huset helt enkelt. Ingen blå himmel idag, men kanske kan solen ändå kämpa sig fram vad dagen lider.

Idag ska vi äta en grekisk söndagsmiddag. Du får säkert se vad någon av de närmaste dagarna.

Jo då, jag blir lycklig av att se den här vyn oxå.

Vad jag tänker på här? Jo, att om 6 månader har jag 
gräsklippningspremiären 2016 avklarad.

Solen kämpar långt där borta.

Även den gråaste dag går det att finna
en strimma av ljus.

Lyckokänsla

Idag är det en sån där ljuvlig vinterdag med sol från en blå himmel och 8 minusgrader. Det gör att den första snön som föll igår fortfarande ligger kvar och inpräntar hos mig att nu har vintern kommit för att stanna.

Idag är en sån där dag, som så många andra dagar, då jag bara  fastnar i vyer som jag ser när jag tittar ut. Jag ser ju detta varje dag, men kan liksom aldrig se mig mätt. Jag tittar och njuter, tittar och njuter. Och tänker, "så lyckligt lottad jag är som får bo här". Det är en skön känsla.

Du som läser min blogg nödgas se samma sak, samma foton gång på gång på gång. Jag inser förstås att det är föga upphetsande att utsättas för dessa upprepningar, men det är ju så här jag lever mitt liv. 

När jag började blogga så skrev jag så här om mitt bloggande: Jag risar och rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet",  mat och dryck. Å så LIVET förstås. 

Eftersom jag skrev LIVET med versaler så visste jag nog redan då att det var LIVET som skulle komma att dominera. Det lyckoframkallande LIVET på Getingstorp.

Jag låter blicken svepa härifrån

..........................

.......................................

.......................................

och hit för att slutgiltigt  landa långt där
borta i Kilsbergen

I år igen

Så var det då dags igen.  Igår kom den, den första snön. Inte mycket, men tillräckligt för att jag ska veta vad som är i antågande. Förr, före vintern 2001, gillade jag snö och vinter, men nu tycker jag att en riktig vinter =  ett riktigt gissel.

Men, som med det mesta här i livet så gäller det att gilla läget, göra det bästa av situationen, ta på sig "tänkapositivtluvan" och hitta alternativa vägar att ta sig fram i tillvaron eftersom det här med vädret och årstidernas växlingar ligger något utanför min förmåga att kunna påverka.

Och, sådant som jag inte själv kan styra över har jag sedan lång tid tillbaka slutat att lägga krut på. Det är en oerhört energibesparande insikt och ett synsätt som jag kan rekommendera till efterlevnad.

Det räcker bra så här för min del.

Snart är allt grönt ett minne blott, men
om 6 månader så....

Grått så det förslår.

Poolen i vinterskrud.

Många av våra vintergäster söker skydd där 
inne i skogen nu.

Höstvardag

Igår var en så där alldeles vanlig höstvardag. Smågrått med blott en antydan till vad som kan kallas solsken. Vackert så.

När löven fallit når solstrålarna en bit in
i skogen som jag ser från mitt fönster.

Några strimmor av höstsol smeker växthuset.

Birdie nam nam är ännu inte så välbesökt.

Ett ljus i mörkret

 Zlatan och Sverige käkade  upp Danmark på
Parken i Köpenhamn igår

Igår kväll överraskade det svenska fotbollslandslaget på mig. Efter en heroisk insats mot Danmark så blev de klara för fotbolls-EM i Frankrike nästa år. Jag har redan gått igenom lagets insats i ett svar på en kommentar från min expertkollega BP och det kan du läsa i kommentarsfältet till det här inlägget.  En person är väl dock på sin plats att upprepa. ZLAAATAN!!!!!!!!!!!!!!

Jag tycker att Erik Hamrén uttryckte det bra efter matchen då han om laget sade att: "Vi har en världsstjärna i laget och resten av laget är beredda att ge allt/offra sig för att denna världsstjärna ska kunna prestera på topp". Det måste vara en rätt skön känsla att en dag som igår vara coach för ett sådant lag.

Nu suger vi på den här karamellen och så börjar vi uppsnacket inför EM ungefär när det är dags för mig att genomföra årets första gräsklippning, i mitten på maj.

Vilka Sverige kommer att möta i EM-slutspelet 2016-06-10 -- 07-10 avgörs vid lottningen i Paris den 12 december.

"Skörda" i november

När höst och vinter kommer så uppskattar jag än mera allt vad vår trädgård bjuder. Bjuder kanske inte är rätt uttryckt. Det bör stå " allt som D odlat och skördat". 

För att tala ekonomispråk så kan med rätta påstås att fröer och plantor är väl investerat "kapital" som med tillskott av engagemang, omsorg och kärlek ger maximal avkastning. Det här inlägget skulle lika gärna kunnat ha rubriken "en tribut till trädgården". Eller kanske ännu hellre "en tribut till D och trädgården". Du förstår vad jag menar, eller hur.

I "tomatlådan" i köket mognar de senast
skördade tomaterna. Egenodlade
färska tomater i november. De Du!

Mera egenodlat som sedan en tid lagras i
frys och jordkällare.

Höstsöndag

Igår var en av alla fantastiska dagar vi haft denna höst. Den svaga höstsolen gjorde sitt bästa för att tränga igenom och den lyckade rätt bra. Så bra att D  kunde hänga tvätt på tork ute.

Den vackra dagen till trots så fanns ändå tankarna i Paris. Kvällen igår avslutade vi med att på SVT 2 se Dokument utifrån med en mycket intressant och sevärd dokumentär, "Tre dagar som skakade Paris",  som beskrev terrordådet   mot satirtidningen Charlie Hebdo den 7 januari i år. 

Dokumentären sänds igen i morgon kväll kl. 22.55 i Kunskapskanalen. Du kan oxå se den på SVT Play november månad ut.

Tvätt på tork ute den 15 november tillhör inte 
vanligheterna.

De avlövade träden fick igår bada i sol.

Oj, så långt jag ser nu när löven fallit.

Vegetarisk söndagmiddag. Rödbetsbiffar
gillas inte av alla, men tveklöst av mig.

När orden tar slut

Nelson är lyckligt ovetande om människors galenskap.

Efter att igår vaknat till och följt rapporteringen från de fruktansvärda terrordåden i Paris så hade jag svårt att sortera mina känslor.  Därtill kände jag ett rent fysiskt obehag inför de bilder som spelades upp för mig. 

Det bästa jag kan göra i en sån stund är att ta en tur på elmoppen och  bara låta mig omfamnas av den omgivning jag lever i. Efter att ha åkt en tur ner till "stora" vägen så kändes det lättare att andas och jag kunde återigen känna den där speciella lyckokänslan som livet här på Getingstorp dagligen fyller mig med.  

I det ögonblicket ansattes jag oxå av en känsla av skuld. Skuld över att jag tillåter mig att känna lycka  när oskyldiga människor nyss fått sätta livet till i en besinningslös terrorhandling.

Men, just den här förmågan att kunna känna lycka hjälper mig oxå att ännu bättre förstå de människor som dagligen utsätts för krig, terror och våld och därför nödgas fly för sina liv.

Det är nåt magiskt med den luft jag andas här.

På väg hem igen stannar jag alltid här för
en stunds eftertanke.

Jag bara älskar den här vyn.

Även om jag igår saknade ord att beskriva vad jag kände så måste livet gå vidare. Ondskan får aldrig segra. 

Superb fredagspasta

Igår bjöd D på Chili- och limestekta tigerräkor med tagliatelle. En underbar pastarätt.

Här  skapar D alla fantastiska måltider.

Vintertid används även vedspisen då och då för matlagning.

Tittar jag till vänster från min köksplats så
hamnar jag i hallen.

Detta vita vin från Nya Zeeland var en
fullträff till pastan.

En festlig pastarätt som jag rekommenderar.

I

Hundbesök

Som jag nämnde i gårdagens inlägg så väntade vi besök av Basse ( basset de fauve bretagne ) och hans matte. Detta för att se hur de fungerade för Sigge med Basse på besök. Förra/första gången Basse var här så träffade han bara Nelson och det fungerade jättebra.

Basse blev trött och somnade på köksgolvet.

Detsamma gjorde Nelson i sin bädd.

Sigge gjorde som han brukar när det kommer någon obekant hund. Han intar en avvaktande attityd, studerar hunden länge och drar sig sedan undan till övervåningen där han har ett gömställe bakom TV:n. Där känner han sig oåtkomlig och trygg.

Där bakom TV:n har Sigge bra koll på omgivningen.

                                                                           

Sigge har vågat sig fram och sitter i trappan och
lyssnar på vad som försiggår där nere.

                                                        

Fyrfotingar

Igår var Nelson och D hem till Sara och Per för att Nelson skulle få bekanta sig med nykomlingarna Elvis ( mops ) och Disa ( lhasa apso ). Ville och Sally känner Nelson sedan tidigare. Den här första träffen gick alldeles utmärkt. 

Idag kommer en annan nykomling i familjen på besök för att bekanta sig med  Nelson och Sigge. Det är Basse som hör hemma hos Marcus, Maria, Alice och Erik.

Det är bra att på detta sätt skola in alla nykomlingar så att de känner varandra och kan vara med vid framtida familjeträffar.

Nelson och Disa ( lhasa apso) ute i hundgården.

Nelson och Elvis ( mops ).

Puss på dig!

Sigge stannade förstås hemma hos mig.

Snygga morrisar, eller hur?