Söndagsläsning

Tunnsått med gäster i Birdie nam nam idag.

Igår var det tredje söndagen som jag läste boken "Käre ledare". Efter att ha börjat med 75 resp. 65 sidor så blev det igår ytterligare 76 sidor.

Det första intrycket av boken var att jag fick en känsla av obehag av att få en inblick i detta land så fyllt av personkult, maktfullkomlighet och förföljelse utan den minsta respekt för den vanliga människan. 

Detta har jag med mig hela tiden jag läser, men det just nu jobbigaste med boken är att försäka hålla isär alla de personer som passerar revy. De heter ju inte Andersson, Pettersson och Lundström utan har något mera tungvrickande namn. 

Författaren Jang Jin-sung och hans flyktkompis Young-min har jag koll på, liksom makthavarna Kim-il-sung och Kim-Jong-il men det övriga persongalleriet börjar bli rätt betungande.  Kim Yong-ju, Kim Sung-ae, Choi Hyun, Kim Du-nam, Park Ui-chun, Shin Gwang-ho, Chang-yong, Park Chul, Im-Tong-ok,  Hwang Byong-seo, Chae Chang-guk,  Ri Hyun-suk,  Seo -Gwan-hui, Choe Mun-deok, Jang Song-thaek är några av de som passerat förbi.

Jag har nu läst del 1 "Diktatorn", del 2 "Flykten" och ska härnäst ge mig på den avslutande del 3 "Friheten" vilket innebär att jag har 104 sidor kvar att läsa.

Helgbesök

Den här helgen har vi haft övernattande gäster. I fredags kom Basse och i lördags kom hans matte Maria och lillmatte Alice. Nelson och Basse kommer jättebra överens, även om Nelson stundvis tycker att Basse är lite för lekfull. Då tittar Nelson vänligt men bestämt på Basse som genast förstår vinken och drar sig undan en stund.

Relationen mellan Sigge och Basse fungerar oxå bra då Basse inte jagar Sigge utan bara är naturligt nyfiken. Det är bra att på det här sättet vänja djuren vid varandra då det på alla sätt underlättar när familjen ska träffas.

Sigge undrar vem som kommer i trappan.

Det var bara Basse

Who cares, Nelson sover lugnt vidare.

Som traditionen bjuder så kläs julgranen till Lucia, en syssla som D och Alice sköter. D hade även i år hittat en jättefin gran som  nu fram till Tjugondag Knut kommer att lysa upp i glasverandan.

Farmor D och Alice hjälps åt.

Alice är nöjd  med vad hon gjort.

Granen står stadigt på för året ny fot,

Stjärnan går precis under takbjälkarna.

Härlig julstämning i glasverandan.

När granen var klar bjöds på Västerbottenpaj
med Skagenröra.

Postnord - glädjeförstörare

De härliga färgerna hade jag tänkt skulle vara en
påminnelse om Miró och när D och jag 1998 gjorde Barcelona.

Jag vann ett läckert tryck ( se bilden ) på Veiken´s blog för nån vecka sedan. Hon skickade det till mig med post för två veckor sedan, men det har ännu inte landat hos mig. Jag kontaktade Postnord via mejl med alla uppgifter om försändelsen. Det var inte tillfyllest så de uppmanade mig att reklamera via deras hemsida vilket jag gjorde igår. Då hände något intressant som skulle kunna ha med Postnords effektivitet att göra, men det kan väl ändå inte vara möjligt.

En minut efter det att jag skickat min reklamation så gick jag in på Min sida på mitt postenkonto för att kolla att min reklamation gått fram. Det hade den och beträffande reklamationens status så angavs följande; 
-Ärendet har tagits emot för utredning
- Handläggare utreder ärendet
- Handläggare inväntar kompletterande information från avsändare eller mottagare. ( vad då, undrar jag? )
- Ärendet är avslutat, ingen vidare utredning kommer att ske.
Så effektivt  jobbar man alltså på Postnords utredningsavdelning.
Postnord avskriver ärenden t o m snabbare än den svenska Polisen.

Jag har haft ett antal tidigare dispyter med Postnord och har en känsla av att detta inte är den sista. Med samhällsfunktioner som Postnord så är det ingen risk för att jag faller i pensionärskoma. Kanske var det en del av syftet med övergången från Posten till Postnord. Ja, att se till att den åldrande befolkningen hålls pigga och alerta och därmed inte är samhället till besvär.

Som traditionen bjuder

Dukat för Nobelfest

D och jag brukar titta på Nobelfesten på TV, så ock igår. Det är i sanning en på många sätt överdådig fest. Igår var inte minst middagen  överdådig. Det var nytt, spännande och inte minst vågat med rätter som dessutom var arbetade som jag aldrig sett tidigare. Imponerande!

D hade gjort i ordning var sin läcker Nobeltallrik till oss som du ser på bilderna här intill. Att äta framför TV:n är egentligen en styggelse tycker jag, men vad gör man inte för forskning och vetenskap.

D:s Nobeltallrik. Fr v.Räkbakelse - Löjromssnitt - Ädelostsnitt 
med hemgjord plommonmarmelad. Till detta 
fr. v. mousserande vin - vitt vin - rött vin.

Vad för övrigt än maten förtjänar då att omnämnas från gårdagskvällen. Klänningarna brukar alltid vara nåt extra och priset igår gav jag till Svenska Akademiens ständige sekreterare  Sara Danius. Vilken kreation!

Nämnas i detta sammanhang kan oxå att Jessica Gedin avslutade en intervju med just Sara Danius med att fråga om hon fick dansa med henne senare. Danius tackade välvilligt ja.

Talen förtjänar oxå ett omnämnande där jag särskilt fastnade för medicinpristagaren William Campbell som lyckades med konststycket att få mig att tänka positivt om maskar och parasiter. 
Det mest gripande talet var litteraturpristagaren Svetlana Alexijevitj som i sitt tal på ryska  gjorde sig till tolk för alla de människor hon skriver om i sina böcker, människor som genomlevt fruktansvärda saker, fram för allt under Sovjettiden. Talet  förlorade mycket av sin intensitet då hennes översättare Kajsa Öberg Lindsten både pratade dålig engelska och saknade förmåga att förmedla känslan i talet. Talet var dessutom väldigt långt. För långt? Nja, det är väl ändå så att den grymma verkligheten sällan tillåter sig att beskrivas i förkortad form.

Några grodor då? Jo, en riktig språkgroda hittade jag förstås. I ett reportage om den kinesiska medicinpristagaren Youyou Tu så  skulle naturligtvis lyftas fram den avgörande betydelse hennes forskning haft för att det idag finns verkningsfull malariamedicin. Speakerrösten i reportaget uttryckte detta som att många, många människor räddats till livet "på grund av" denna malariamedicin. Kan det bli mera klockrent än att "tack vare" skulle använts här.

En trevlig Nobelfest var det i alla fall. Tack D!

Dambesök

Rubriken låter mera kittlande än vad den är. Jag vet ännu inte vad damen heter, men hon verkar något vred för det blåser som tusan där ute. Är det månne stormen Helgas lillasyster Malin som hamnat på efterkälken och fått tips av Helga att stanna till på det alltid lika trevliga Getingstorp.

Idag för 6 mån sedan. Potatis på gång.

Förklaring till gårdagen

Bilden har inget med inlägget att göra utan är bara
en påminnelse om hur det kan se ut när det är vinter.

Skälet till att jag igår inte publicerade mitt inlägg var problem med textstorleken. Texten blev såväl liten, normal som stor. Jag skrev om, sparade om, men inget hjälpte.

Det märkliga var att bara just det inlägget/den texten krånglade. Om jag skrev en annan text så gick det bra.

I en kommentar igår så fick jag ett tips  av min bloggkompis BP  hur jag kan lösa problemet som även hon råkat ut för. Jag har nu varit vaken  2 timmar och klarnat hjärnan, men det hjälper inte. Tipset sjunker inte in.

Tipset lyder  så här: När du öppnar "formuläret" för inlägget så monterar du in din text och skriver över koden som börjar med div i hakparentesen. Då funkar det.. Du markerar alltså den förinställda koden och monterar in din text.

När jag läser tipset så får BP det att framstå som busenkelt, men jag kan bara tillstå att jag ändå inte vet vad jag ska göra.

Idag är det som synes inga problem med textstorleken så jag får väl i min outgrundliga okunskap fortsätta som hittills. D v s skrota det krånglande inlägget, vänta till nästa dag och skriv ett nytt inlägg. Om nu inte tipset plötsligt "sjunker in" nån dag.

Inställt p g a oenighet

Inställt idag då blogspot och jag är oense om det planerade inläggets layout.

Söndag = bokdag

Det blev en vegetarisk mix med hembakad rostad
ciabatta till middag igår.

Söndagar har nu blivit bokdagar på Getingstorp. Efter att vi ätit middag så sätter vi oss i Sinnesrorummet med var sin bok. Förra söndagen så började jag med 65 sidor ur boken "Käre ledare". Det blev 75 sidor till igår och nu är flykten ett faktum, författaren och en god vän till honom har tagit sig över gränsen till Kina. Fortsättning följer nästa söndag.

Bokläsningsmiljö.

God vän på besök

Det är inte ofta jag kan fånga D 
sittande i köket.

Igår hade vi vår gode vän J på besök. Han och D var arbetskamrater för många år sedan. Numera håller vi kontakten genom att J och jag spelar V75 tillsammans. Någon gång per år så träffas vi, tittar på travet, äter en god måltid och har en trevlig kväll tillsammans. D hade gjort smörrebröd som smakade utsökt. Kvällen avslutade vi i Sinnesrorummet innan en god natts sömn väntade. Som alltid är jag först uppe på morgonen och när jag skriver detta så hör jag stormen Helga utanför "mitt" fönster. Hon trivs visst här på Getingstorp.

Dukat till middag. Denna gång har varje smörrebröd
fått en egen tallrik.

Snapsbacken på plats.

Var är mina smörrebröd undrar Nelson.

Tillhörande dryck.

Smörrebröd 1.

Smörrebröd 2.

Smörrebröd 3.

Efter middagen blev det en kväll i Sinnesrorummet

Där ute i mörkret bråkar stormen Helga.

Helga och Martin

Här tillbringar jag mycket tid.

Stormen Helga verkar trivas på Getingstorp. Hon har blivit kvar här sedan igår och har vaknat något vred idag. Därför vågar jag först inte öppna fönstret för att ta en stormbild till bloggen, så jag börjar med en bild av min datorplats. Efter en stund så har mitt mod tilltagit och jag öppnar fönstret och får mig en rejäl kyss av Helga, en kyss som känns i hela kroppen. Men, en bild blir det. Rättare sagt fyra bilder, men bara en blev användbar.

Det här ser jag varje dag, likadant, men ändå ser jag 
alltid något nytt. Underbart.

Igår tittade vi på Idol och såg Martin vinna. En skön, oförställd kille med en makalös röst som på måndag som vanligt sätter sig i lastbilen för att  köra sopsvängen hemma i Lindesberg. Det är så befriande att se en helt vanlig kille, totalt opåverkad av nöjesbranschen och dess krav på styling och perfektionism, vinna en tävling som Idol.

Obegripligt = oförklarligt?

Så här känner jag mig just nu.

Lika lite som jag förstod molnformationerna i gårdagens inlägg, lika lite förstår jag att det plötsligt försvinner en massa på min blogg. Tex Min blogglista, Bloggarkiv, Besökare, Etiketter etc.  Allt ligger kvar i min layout, men det visas inte när jag öppnar bloggen. Det enda som visades var  Sidor. Jag skriver visades eftersom allt kom tillbaka lika plötsligt som det försvann. Men, nu har det försvunnit igen.

Om du tycker att min blogg ser ovanligt "naken" ut idag så beror det alltså inte på att jag håller på att nedmontera den.  Nej, det beror på att det har hänt igen, det där för mig obegripliga. Att sortera in detta under oförklarligt är kanske att gå för långt, men det som för mig är obegripligt betecknar jag som oförklarligt. Inget konstigt med det, eller hur? Eller....

Nu finns det förstås många där ute i bloggvärlden som kan förklara det för mig obegripliga. Är du en av dessa så förklara gärna för mig. Tänk bara på att jag oxå ska förstå din förklaring och gör den därför inte alltför tekniskt avancerad. 

Har inte heller du nån förklaring så kanske samma sak hänt dig nån gång, vilket kan vara en tröst för mig att veta. Jag har nämligen börjat undra vilka dolda krafter jag besitter som har denna destruktiva  inverkan på allehanda tekniska apparater. Allehanda kanske är att ta i då det avser dator och TV. Och min mobiltelefon som oxå fått fnatt några gånger på sistone.

Jag har naturligtvis dryftat dessa obegripligheter med D som bedyrar att dylikt aldrig händer henne när hon använder "min" dator eller TV:n. Det händer alltså bara mig.

Om nu det obegripliga ska hända mig så varför då inte något i motsatt riktning. Något obegripligt positivt. Som t ex att jag sätter V75:an i morgon.

Nu kan jag ju inte låta denna fredag förmörkas av obegripligheter varför jag skriver detta inlägg och därmed lägger problemet till handlingarna,  i mappen oförklarligt. Eller mappen obegripligt. Ad acta.

Uppe i det blå

Nej, uppe i det blå befinner jag mig inte, men märkliga molnformationer fanns att se där uppe nu på morgonen. Först trodde jag att det var brandrök, men antagligen var det något väderfenomen som skapade dessa kompakta molnformationer som sakta steg upp bortom trädtopparna.

Så här spännande kan en morgon på Getingstorp te sig.
Som du ser är  måndagens snötäcke nu ett minne blott.

Inga ulliga, gulliga moln direkt.

Vilken tur att detta hände just idag eftersom jag led av bloggtorka och inte visste vad jag skulle skriva om i dagens inlägg.

En timma senare var bilden förändrad.

Bonusbilder

Nu får du se de första bilderna på vår nye familjemedlem Osborne, därav rubriken. Rätt charmig kille, eller hur?

På Juldagen kommer Osborne till Getingstorp.

På Juldagen utökas familjen på Getingstorp med Osborne. Osborne är en blandras. Pappan är 100% dvärgpudel, Mamman är  en Pugalier som i sin tur är en mix av mops 50% och Cavalier 50%, vanligt förekommande i England och Australien. Osborne har redan rykte om sig att vara en självständig krabat som inte nödvändigtvis följer sina 5 syskon i hasorna utan gärna går sin egen väg. Det innebär att han bör passa in perfekt i vår familj. Han är nu  6 veckor och väger c:a 1300 gram.

Lek är tröttande när man är så liten.

Veckans fisk och ett tidigt uppvaknande

Veckans fisk blev denna gång förra veckans fisk, ja t o m förra månadens sista fisk, och intogs till middag i söndags. 

Rödspätta med krämigt champinjontäcke.

Vad finns då annat att rapportera från min horisont så här en svintidig tisdagmorgon. Ja, det skulle väl då vara att Nelson väckte mig 03.15. Nej, det är inget han har för vana att göra, men antagligen har hans uppmärksamhet fångats av något ute på tomten som han tycker att det är viktigt att oxå jag tar del av.  Kanske är det ett rådjur, en hare, en räv. Ja, någon av de skogens invånare som är våra närmsta grannar och som när snön börjat komma gärna tittar in hos oss ibland och då ofta nattetid.

När jag väl klivit upp så var Nelson djurintresse som bortblåst och nu ligger han och snarkar tungt igen.

Nu undrar du kanske varför jag inte gör som Nelson. Nej, har jag blivit grundligt väckt så är omsomnande inte min starka gren. Då tar jag hellre ett snabbt beslut om att jag är utsövd och tillräckligt pigg och alert för att ta mig an ännu en dag här på Getingstorp, så då kliver jag upp, parkerar framför datorn, skriver ett blogginlägg och tar ett svep runt världen för att insupa de senaste av händelser. 

Sällskap behöver jag inte sakna då Sigge oxå vaknat. D har däremot inga problem med att sova vidare efter tillfälliga störningar. Inte så konstigt tycker jag då hennes dagar är fyllda av arbetsuppgifter som kräver sömn och vila. Ett resultat av gårdagens insatser ser du här nedan.

Hoppas att du oxå går en härlig decembertisdag till mötes, även om du valt en något senare start på dagen.

Lussekatter, en del av D:s adventsbakning.

Nelson och Sigge delar gärna mattes köksbestyr.

Mera advent

Nu är bollen oåterkalleligen i rullning mot jul. Allt görs för att nya rekord ska slås i julhandeln. Butikernas Black friday följs nu av e-handelns Cyber monday. Personligen är jag innerligt trött på alla områden där vi efterapar USA. Själv nöjer jag mig med att njuta av adventslugnet på Getingstorp.

Ett tunt snötäcke gjorde denna måndagmorgon mera
stämningsfull.

En ny adventsmix med röda ljus, granris och
en ängel i betong

Det blev glasverandan i år för adventsstjärnan.

En svart ljusstake kan vara helt ok.

Dansande småtomtar.

Stortomten har sin givna plats.

 Sinnesrorummet förberett för bokläsning.

Igår kväll började jag äntligen läsa en av de böcker jag köpte för en tid sedan. Att tända en brasa i Sinnesrorummet en mörk vinterkväll är som gjort för bokläsning. 

Jag påbörjade boken "Käre ledare - min flykt från Nordkorea". Jag läser den i etapper då det inte är helt lätt att förstå hur de tänker där borta. Eftersom jag inte läst på länge så kan  65 sidor vara ett bra sätt att börja igen. Jag återkommer med ett omdöme när jag avslutat boken. Fascinerande, skrämmande och overkligt kan jag väl säga så här långt. 

Här sprids härlig värme.

Här inifrån kan jag njuta av mörkret där ute.

Advent

Denna helg ägnar D helt åt att skapa adventsstämning på Getingstorp. Jag älskar när hon plockar fram våra advents- och julsaker ur gömmorna. Allt  hamnar dock inte på samma plats varje år. D är ju ingen rutinmänniska så det blir alltid lite förnyelse vilket jag tycker är roligt. Ett fåtal saker har dock sin givna plats och det kommer du snart att få veta för jag kommer nog att "gödsla" med bilder i december. Jag går dock ut lite lugnt med bara  två utebilder.

Jo då, det kommer en adventsstake i gavelfönstret 
på gäststugan oxå.

Det ska vara adventsstämning i alla våra byggnader.

Nelson och Sigge har sitt alldeles egna sätt att hantera adventsstöket som du ser på bilderna nedan.

Jag får be Sigge om lite plats nät det är dags för V75.

Nelson älskar att bädda med sin nya filt.