Alla hjärtans Dag

Min kropp har blivit allt mera  "trögstartad" på mornarna så det brukar ta nån timma innan jag fixar att gå nerför trappan. Därför serverar D numera min frukost på övervåningen vid datorn. På lördagar och söndagar äter oxå D sin frukost här uppe med mig då vi vill behålla traditionen med vår helgfrukost.

Dagen till ära  var frukosten lite extra utsmyckad.

Eftersom det är Alla Hjärtans dag så ska vi idag äta en lite "lyxigare" middag. Det blir  blomkålssoppa med hummer, citronpicklad blomkål, ärtor och brysselkål.

Tårtkalas

Nelsons köttbulle/korv/leverpastejtårta med
smörgåspickles.

Som sig bör så blev det igår tårtkalas för Nelson på 8-årsdagen. Vi tog många foton, men av någon outgrundlig anledning totalmisslyckades 90%. Tyvärr, men sånt händer. 

Nelson väntar på "Varsågod".

Eftersom barnbarnen Erik och Alice är på besök så avslutade vi kvällen med tacos och "Fångarna på fortet". Tänk att det är 26 år sedan det sändes för första gången.Kanske är det därför att jag tycker att det överlevt sig själv. Men, när barnbarnen är på besök så är det självklart dom som bestämmer schemats utformning.

Lillmatte Alice närvaro gladde
förstås Nelson alldeles extra. 

Jag och Sigge är i vanlig ordning uppe först och vi sitter just nu och tittar ut på morgonmörkret och längtar efter ljusare tider. Härnäst, innan resten av huset vaknar, ska jag lägga sista handen vid dagens V75. Sooner or later.

Grattis Nelson!

Nelson på sin favoritplats i glasverandan.

Idag fyller Nelson 8 år. Matte kommer senare under dagen att uppvakta honom med en köttbulle- och leverpastejtårta. I avvaktan på det så ligger han på sin favoritplats ute i glasverandan och myser.

Veckans tulpaner.

Här drunknar jag gärna med blicken.

Årets första pelargoner.

Mera Osborne

Osborne fortsätter att lära sig nya saker. Igår kom han plötsligt rusande uppför trappan till öv. En trappa han aldrig gått i förut. Att gå ner tyckte han emellertid var otäckt så då fick matte komma och bära honom.

"Nej, nerför trappan går jag inte".
"Matte, rädda mig!"

Nelsons tålamod med Osborne tar aldrig slut och det har han insett så därför hänger han ständigt efter Nelson. Allra bäst gillar han att sno Nelsons ben och springa runt med och locka Nelson som inte riktigt hinner med i svängarna.

Vovvebus.

Nelson är ytterst varlig med Osborne.

Lycka i blicken när han snott Nelsons ben.

           

               Sigge tar det som vanligt lugnt och bara tittar på.

Så onödigt

Den senaste veckan har det känts som att våren  tagit över, men idag togs jag snabbt ur den förvillelsen som du ser på bilderna här nedan. Onödigt, eller vad tycker du?

Äppelträdet kläddes plötsligt i vinterskrud igen.

För en vecka sedan.

För en minut sedan.

Ett viktigt rum

Köket är tveklöst det rum i huset som vi använder allra mest.  Liksom huset i övrigt så är det inrett i gustaviansk stil. 

Köksbordet har en alldeles egen historia. Eftersom jag är förlamad i min vänstra kroppshalva så brukar jag alltid "fastna" i bordsben när jag ska förflytta mig vid ett bord så av den orsaken valde vi bort ett traditionellt bord med benen placerade i hörnen. I stället designade vi ett eget köksbord som vi lät tillverka av gammalt virke från boningshuset. Som du ser på bilden så är benställningen placerad  i mitten av bordet i längsgående riktning vilket gör att även jag kan förflytta mig smidigt. Bordsskivan är gjord av golvplankor som låg i köket i slutet på 1800-talet och benställningen av virke som fordom hade andra funktioner i huset.

Belysning kan vara ett rätt knepigt kapitel att få till beroende på ett rums inredningsstil. Vi trodde först inte att vår ph-lampa skulle passa i köket, men ack så fel vi hade. Den passar perfekt och ger dessutom ett överlägset ljussken jämfört med de flesta andra lampor. Ibland är det riktigt roligt att ha fel.

Jag har "min plats" på kortsidan vid fönstret
och D "sin plats" mittemot.

Osborne som har sin sovplats på övervåningen har oxå en egen plats i köket,
det rum där han trivs allra bäst. Kanske beroende på att det är här maten serveras.
Dessutom finns matte oftast här.

Spännande mat

Två av helgens middagar lagade D efter recept från Zeinas kitchen, en matblogg jag gärna rekommenderar. Där kan du hitta god, nyttig och spännande mat från  hela världen. Därtill är de flesta rätterna färgrika och därmed en njutning även för ögat. Vad vi oxå uppskattar är att hon ofta har ett vegetariskt alternativ att erbjuda.

I fredags bjöd D på Fried rice med räkor.

Fredagens middag.

I lördagens middag ingick bl. a.
D:s kantarellsås, inlagda gurka
och lingongelé.

Igår blev det Grymt goda falafel. Om fredagens och lördagens middagar var någorlunda lättlagade så var gårdagens mera omfattande. Det tog D åtskilliga timmar att iordningställa söndagens middag.

Kikärter mals två gånger.

Nybakade pitabröd.

Falafel friteras.

Dukat till läcker söndagmiddag.

Grymt gott.

Tänkvärt

Bloggfodret är slut och det råder idétorka och eftersom det idag är Tankens Dag så ägnar jag mig åt att tänka på framtida inlägg i stället för att värka fram nåt riktigt genomtänkt och bra idag. I Härnösand tar man uppenbarligen det här med Tankens dag på stort allvar och anordnar en temadag med många lockande punkter på programmet. 

Eller vad tycker du om programpunkter som: 
- Baklänges Voodoo och vetenskap. 
- Härliga motgångar. 

Den här tanken tänker jag ofta,

; - ett underskattat tecken

Idag är det semikolonets dag; i morgon är det tankens dag. I stället för att notera detta så kanske du tycker att jag borde ha hoppat över dagens inlägg; en inte helt galen tanke.

För att du inte ska känna dig helt snuvad på konfekten så bjuder jag på några foton på Osborne som nyss har gått dagens postrunda med matte. För att inte göra Osborne besviken så ser D till att det finns post till honom alla veckans dagar.

D ser till att Osborne har post
även på lördagar.

Osborne vilar ut hos storebror 
Nelson efter postrundan.

Osbornes valpskola forts.

Sedan vi skaffade Osborne så har det blivit allt mera om hundar i mina inlägg. Av förklarliga skäl då betydande tid går åt för att fostra den nye och se till att alla våra husdjur har det bra. Igår kunde du läsa en del om hur vi jobbar med Osborne för att han ska bli en hund som trivs och passar in i familjen.

På skogspromenad med matte.

Som framgått så är han en intensiv krabat med ett till synes outsinligt energilager. För att hans "energiutbrott" inte ska ta sig destruktiva uttryck så försöker f f a D att specialdesigna uppgifter för honom som tillfredsställer hans aktivitetsbehov. Saker som han tycker är roliga, är återkommande och som han kan göra tillsammans med D. Eftersom han är jätteduktig på inkallning så går han skogspromenader med matte i "lilla skogen" utan att vara kopplad. Han tycker att det är jättekul att rusa fram i skogen, stanna och kolla, vända om och kolla så att matte hänger med och lukta och lyssna sig fram i "djungeln".

Spännande.

Han följer oxå med matte till postlådan och har då fått lära sig att bära med breven hem. Vi trodde att han kanske skulle tugga sönder posten så han fick börja med att bära gamla använda kuvert. Våra farhågor kom dock på skam då han tar uppgiften på stort allvar och är mycket varsam om sina "leveranser".

Osbornes nya uppgift som
"brevbärare".

Nån gång under dagen går D ut med Osborne och Nelson tillsammans, men därutöver så får de separata promenader där Nelson får/behöver längre sträckor för att känna sig till freds.

Nelson och matte tar längre
turer i omgivningarna.

Osbornes valpskola

Osbornes ögon är lätta att
drunkna i.

Osborne är nu 3½ månad och det händer hela tiden nåt med honom. Jag har tidigare skrivit att han är klok och intensiv; ibland alltför intensiv . Därför tränar D mycket med honom så att han på bra sätt ska få utlopp för sin energi. Han har (haft) en ovana att bita i allt han får tag i; mattes händer, byxor, mina tofflor, kökshanddukar, mattor etc. Vi försöker hela tiden avleda honom när han får sina "bitryck" så att han i stället riktar sin energi mot någon leksak som vi ger honom. Detta fungerar bra och han har snabbt blivit mycket mindre "bitig".  Den normala "valpbitigheten" växer han med tiden ifrån.

Jag är av naturliga skäl mindre delaktig i Osbornes uppfostran, men jag försöker så långt möjligt att göra som D gör då  konsekvens är en mycket viktig del i en hundvalps uppfostran för att komma till rätta med oönskade beteenden. Det kommer att betala sig mångfalt med tiden och Osborne blir en vuxen hund som vi vill ha honom. 

Nelson är oxå en viktig del i Osbornes uppfostran. Han har ett aldrig sinande tålamod med Osborne när han vill leka  och det är helt underbart att se dessa två kontraster tillsammans.

Nelson tar väl  hand om
sin "lillebror".

Osborne är (nästan) alltid välkommen
i Nelsons Biabed.

Sigge deltar förstås oxå i uppfostran av Osborne, men på ett något annorlunda sätt. När Osborne gör lekinviter till Sigge så markerar Sigge oftast med en lätt fräsning och en tass på Osbornes huvud och då förstår Osborne att det blir inte heller denna gång någon hund- och-kattlek.

Sigge delar  inte gärna bädd med någon.
Utom matte förstås.

Sammantaget så går det riktigt bra och våra fyrfotingar trivs  tillsammans. T ex delar de alla tre på samma vattenskål i köket. Jag har som ambition att få en bild när alla tre samtidigt är vid sitt "vattenhål". Du får se om jag lyckas.

Det kommer flera avsnitt i "Osbornes valpskola".

I just love it!

Älskar vad då? Jo, när det är den 3 februari och det ser ut som på bilderna nedan när jag tittar ut.

Gräsklippningssäsongen känns inte så långt borta.

Inte heller odlingssäsongen.

Ok då, poolsäsongen är något avlägsen.

Återställning av TV-box

Trevligt att kunna se morgonnyheterna igen.
Extra trevligt då Donald Trump besegrades i Iowa.

Det här med TV:n har jag tjatat om de senaste veckan efter vår övergång till fiber. Jag har irriterat mig på att det måste göras en återställning av TV-boxen varje gång jag slår på TV:n. Att det irriterar mig beror förstås på att jag inte klarar av att göra återställningen själv utan behöver hjälp. 

Att börja varje morgon med att vara vara irriterad går inte an så efter att nu i en veckas tid på egen hand och med hjälp av D försökt lösa  problemet så var det igår dags för Viasats support igen. Det visade sig att problemet inte är okänt. 

De nya boxarna har en inbyggd energisparfunktion som gör att de är trögstartade. Denna funktion kunde dock kopplas bort genom  c:a 25 olika knapptryckningar som jag lotsades igenom av supporten. Denne kille lika trevlig, tillmötesgående och kunnig som alla synes vara på Viasatsupporten. Visst, nu är jag nöjd med att det fungerar igen, men om nu detta problem är väl känt så borde kanske en information följa med boxen så att kunden på egen hand kan lösa problemet omgående. Ett tips bara. Nåväl, viktigast är att det nu fungerar vilket det faktiskt gjorde nu på morgonen.

Trädgårdssäsongen startar

Jag brukar säga att trädgårdssäsongen startar när D köper årets första fröer vilket hon gjorde i förra veckan. Det blev Tomater (2 sorter), Sallad (4), Spenat (2), Lök (3), Dill, Basilika, Palsternacka, Sockerärt, Persilja, Squash, Morot, Rödbeta och Mangold. Några blommor oxå: Luktärt, Malva, Harsvans och Blåparasoll.

 En bra start på trädgårdssäsongen.

Sedan tillkommer förstås gurkplantor och blomplantor längre fram, liksom sättlök och lite annat smått och gott. Broccoli saknade jag så det tillkommer oxå.
Det känns i a f härligt att vara på G igen.

Ny chans redan idag

Inte mycket vinter här inte.

Sooner or later gäller fortfarande. Trots att jag igår satte 3 spikar (mycket bra) på V75 så blev det bara fyra rätt. Men, idag körs klassiska  Prix d'Amérique och då körs oxå en extra V75-omgång på Solvalla. Där vill jag så klart vara med och hugga.

TV:n fortsätter att trilskas på mornarna och startar inte när jag slår på den så jag får vänta på att D vaknar och kan hjälpa mig med en återställning.

Igår bjöd D på en himmelskt god rödbets- och chevrepaj.

Anpassningsbar

Veckans tulpaner.

Tänk så lätt man anpassar sig till nya förhållanden. Redan efter några dagar med den nya fibertekniken så känns det helt naturligt att slå på TV:n, titta på en svart ruta i en halvtimma och sedan be D om hjälp med en återställning. Efter att sedan via datorn ha skickat nya signaler till boxen och tryckt på Viasat-knappen på fjärrkontrollen så hoppar TV:n igång och allt är som det ska vara. Men, ska det verkligen vara så här? Nej, men nu är det så här det är.
Vad gör jag då åt detta? Ingenting, jag tar det lugnt. Det är ju ändå helg.

Är man som jag pensionär och stugsittare så är en sån start på dagen inget bekymmer. Allra helst inte när en god helgfrukost väntar. Efter frukosten vidtar den djupgående analysen av dagens V 75-omgång. Efter att ha "kört loppen i badkaret" några gånger är det bara att strecka på och lämna in. Sooner or later.

Våraning.

Från köksregionen och fiberuppföljning

Nästan en hel vecka utan ett matinlägg. Det går inte an så här kommer några inblickar i köksregionen.

En rejäl stekpanna bör finnas i varje välutrustat kök.
Därför köpte jag den här till D.

Då skapas såna här läckerheter.

Eller nåt lite enklare.

Jag ska oxå nämna något om hur TV:n fungerar efter fiberinstallationen. Jo då, den fungerar bra när den väl bestämt sig för att gå igång. I onsdagsmorse var starten fördröjd med 5 minuter, från påslag till bild och ljud, igår morse 11 minuter och nu på morgonen gav jag upp efter 80 minuter.
Vad göra? Ja, eftersom jag är uppe tidigt på mornarna, 04.45 i morse, så är det inte läge att ringa till Viasats support. Bra är dom , men så långt som till dygnetruntsupport har dom inte kommit. Jag hoppas lära mig själv med tiden var felet ligger och hur det åtgärdas, men nu får jag vänta på support från D när hon och Osborne vaknat och varit ute på morgonpromenaden. 

D körde en gammal klassiker, en s k återställning: ta ur programkortet ur boxen - slå av strömmen - vänta en stund - slå på strömmen - sätt i kortet igen - vänta 5 minuter. Efter 5 minuter så fanns både bild och ljud.  Bra! Men, så ska jag väl inte behöva starta varje morgon?

Återställning, om det ändå bara vore en knapptryckning

Det här låter enkelt, men nu är jag ju behäftad med en defekt, jag har bara en fungerande hand då jag är förlamad i min vänstra kroppshalva. Den där klassikern låter enkel, men prova med bara en hand så får du se. Det fungerar inte, allra helst som jag har dålig balans, inte kan böja mig eller gå ner på knä. Försöker jag faller jag ihop som ett korthus och kommer heller inte upp igen.

Det här senaste kanske kan ses som en ovidkommande utvikning, men jag vill bara förklara om du tycker att mina TV-inlägg  är ovidkommande och tjatiga. Jag får lära mig att sova längre på mornarna så att D redan är uppstigen och kan hjälpa mig. Alternativt får jag  lära mig att avstå från TV på mornarna. Ja, det är mycket jag kan lära sig, men inte allt.

Söndagmiddag 24/1: Mandelfisk
med citronsås.