Tänk så tiden går

Getingstorp i höstskrud.

Idag är det nio år sedan mitt första blogginlägg. Det har blivit totalt 3172 inlägg till dags dato.  352 inlägg per år tyder på att jag spenderat väsentlig tid här vid datorn bara för bloggens skull.  Det hade nog kunnat vara ett inlägg per dag om det inte blivit ett medvetet uppehåll och några av andra skäl påtvingade uppehåll.

Sommarens färgprakt utbytt mot höstfärg.

Jag började med min blogg c:a ett halvår efter att vi flyttat hit till Getingstorp, då mest för att sätta ord på mina tankar och funderingar. Till en början så tyckte jag till om det mesta, men kände rätt snart att det blev lite torftigt och allt för mycket av missnöjesyttringar om samhällsföreteelser som jag inte gillade. 

D i färd med att stänga växthuset.

Efter en tid så har allt i stället kommit att handla om livet här på Getingstorp och där har jag aldrig uttryckt något missnöje. Tvärtom har jag gång på gång lovprisat livet här. Hur många foton jag publicerat här från Getingstorp vågar jag mig inte ens på att gissa.  Som du ser kunde jag inte hålla mig idag heller. Det blev ytterligare ett antal dagsfärska Getingstorpsbilder.

Odlingarna går mot sitt slut.

Trots att jag uteslutande levt livet här hemma så har jag ändå känt mig delaktig i samhället, inte minst tack vare de bloggvänner jag fått genom åren.  Tack vare er har jag fått se mig om i världen och på annat sätt givits möjlighet att följa vad som händer "där ute". Trots att jag inte träffat någon av er irl så känns det ändå som att jag känner några av er rätt väl och jag är förstås särskilt glad för er som blivit trogna följare. 

Löven tar över allt mera.

Att det blev så att jag uppmärksammar 9-årsdagen är mest en slump så det här inlägget handlar inte om något avslut. Jag kommer att fortsätta blogga så länge jag har behållning av det och hoppas att vi kommer att fortsätta mötas. 

Oåterkalleligt

Sommarresterna som jag skrev om häromdagen är nu  ett minne blott. Löven singlar från träden i en rasande fart och gräsmattorna som väntar på årets sista klippning är täckta med löv. Nu är hösten oåterkalleligen här.

D  i full färd med höststädningen.

Löv, löv, löv.

Lövfällningen gör att jag nu ser ända
bort till grannen.

En härlig avslutning på veckan

Du som läser min blogg vet att inlägg som speglar söndagar  ofta heter "Veckan fisk". Så även denna söndag. Och som alltid så är det D som förgyllt min söndag med en alldeles underbar fiskrätt.

Fiskgratäng med potatis/morotsmos

Vackert att titta på och smakade 
helt underbart.

Fönsterplats

När jag sitter vid min dator och vänder blicken utåt så blir den pågående årstidsväxlingen påtaglig. Så påtaglig att jag för långa stunder bara blir sittande och tittande. Stundom försöker jag räkna de löv som faller. En uppgift som jag ganska snart får ge upp då jag gång på gång tappar räkningen.

De allt mera gulnande lövverken kontrasterar
vackert mot en klarblå himmel.

Sommarrester

Krampaktigt försöker jag hänga kvar vid de sista resterna av sommaren. Igår var en sån där dag då solen slösade med sina strålar. Då såg jag till att krama ur allt det sommarlika och genast kändes allt lite lättare. Det gäller att ta vara på de stunder som bjuds.

Pågående årstidsväxling.

Elbilens hjulspår i gräsmattan talar om att 
en klippning återstår.

Poolsäsongen till ända

Igår började D att avveckla poolen för säsongen. En säsong som inte bjudit på så många badtillfällen. Ett tillfälle att ännu en gång konstatera att poolsäsongen kostar mer än den smakar på våra breddgrader. Även om baden inte blir många så kräver poolen fortlöpande underhåll för att hållas i badbart skick.

D i färd med säsongsavveckling.

Tömning pågår.

Morgontankar

Eftersom jag är tidigt uppe på mornarna så hinner jag med att avverka ett försvarligt gäng tankar innan det övriga huset vaknar. Små som stora tankar, somliga viktigare än andra.

En skymt av morgonsol där bortom trädtopparna 
räcker långt för att ge mig en bra start på dagen.

Ovant att tänka att Jeepen inte 
kommer att köras på 6 månader.

Natti natti!

Äntligen! sade D i morse. Ja, äntligen är det väder så att hon kan vara ute och fortsätta med att natta trädgården för säsongen. Det är rätt omfattande insatser som krävs innan allt är borttaget, rengjort och undanställt.

Höstarbetet i trädgården är väl inte lika lustfyllt som vårens dito, men ändå inte mindre viktigt.

D i färd med att natta trädgården.

Elbilen är bra att ha när krukor ska transporteras.
Osborne är förstås med och skymtar framför bilen.

När det blåser tar han skydd i växthuset.

Utsikter

Som du säkert redan vet så kan jag inte se mig mätt på vårt Getingstorp. När den här årstiden inträder så blir det dock färre turer på elmoppen ute i trädgården så då får jag nöja mig med att blicka ur från övervåningen. 
Sedan står det mig fritt att i tanken fylla på med vad mera jag vill se där ute.  Varav mycket är så där ett drygt halvår borta.

En rätt ok "baksida" tycker jag.

Framsidan går heller inte av för hackor.

När det oväntade händer

I gårdagens inlägg skrev jag att en förklaring till buketten här ovan skulle komma. Här kommer den. D fick buketten av Sara efter att ha nödgats till ett dygn på sjukhus. I torsdags drabbades D av en frånvaroepisod ( blackout).  När hon åter var vid fullt medvetande så åkte hon till vårdcentralen där hon fick en omedelbar remiss till neurologjouren på USÖ. Där gjordes ett antal undersökningar utan att man hittade någon omedelbar förklaring. Därför kommer nu fortsatt utredning att ske för att närmare söka orsaken till det hända.

Med sig hem i fredags hade hon dock ett riktigt dystert besked, hon får körförbud och får inte köra bil på sex månader. Ett riktigt dråpslag för oss då D är den som sköter alla transporter och inköp på Getingstorp. Hur vi ska lösa detta vet vi förstås inte redan idag.  Det är inte bara att övergå till allmänna kommunikationer då det är rätt sparsamt med såna i våra trakter.

Vi får hoppas att fortsatt utredning leder till att körförbudet hävs. Det enda vi för dagen med säkerhet vet är att vi måste lösa situationen. Vi har rätt stor erfarenhet av problemlösning allt sedan min stroke för 16 år sedan och hoppeligen hittar vi en lösning även denna gång. 

Viktigast av allt är att D nu får genomgå planerad utredning där min önskan är att allt konstateras vara normalt och under kontroll så att vi kan fortsätta leva vårt liv på Getingstorp.

Övergång

Så här i september månads sista skälvande timmar finns väl inte annat att göra än att hälsa hösten välkommen. Vad kan då passa bättre än en bukett i höstens mustiga färger. En bukett som D fick av Sara igår. Förklaringen till varför D fick buketten kanske kommer i morgondagens inlägg. Vi får se.

Första höstbuketten på plats.

Visst är oxå höstens färger vackra.

Livgivande besök

Igår fick vi låna Liv igen då mamma Sara kom förbi med henne vid 11-tiden. Det blev en heldag som började med att mormor och Liv tog en promenad i byn.  Vid hemkomst blev det mat, följt av en nap för oss alla tre. Därefter var det dags för lek och bad innan det var matdags igen. Sedan dröjde det inte länge förrän pappa Per på hemväg från jobbet hämtade Liv. Så var den dagen till ända. Tiden går fort när man har roligt. 

Hemma igen efter en promenad i byn
med mormor.

Förberedelser för mat.

Härligt morfar, äntligen käk på gång!

Huvudrätten slank snabbt ner.

Så bra då att dessert väntade .

Mätt och nöjd. Och glad, som alltid.

Höstmorgon

Varje morgon börjar med att jag ser mig om i mina omgivningar. Så här i ett årstidsskifte är det extra spännande då jag dagligen ser små förändringar där ute. Morgondimman blir tätare, färger skiftar och några växter har fått ge vika sedan igår.

Morgondimman lättar och det gröna börjar ge vika.
Några ståtliga blommor kämpar emot ett tag till.

Snart ser vi bort till grannen.

Ljus i höstmörkret

Höstens första brasa i Sinnesrorummet.

Nu på morgonen har jag publicerat ett antal kommentarer på min blogg. En av dessa kom på mitt inlägg om Postnord  och fastnade speciellt då den förutom att den tog mig med på en resa i tid och rum oxå blev en härlig start på dagen. Kommentaren kom från Åke med bloggen Nacka 144.se. Tack Åke!

Ögongodis

D tar ofta in blommor från trädgården och gör en vacker bukett som finns att beskåda här inne. Jag tycker att det är väldigt njutbart med en bukett fräscha blommor. Inte minst nu när hösten håller på att ta över.

Lika vacker när jag kommer in i hallen...

som när jag kommer nerför trappan.

Höstkänslor

Allt som växer där ute förmedlar känslor. Olika sorts känslor. På samma dag som sommarkänslor förmedlas kan jag oxå få höstkänslor mig till livs. Som från den vackra lönn som varje år vid den här tiden annonserar höstens ankomst när jag är på hemväg efter att ha hämtat posten.

Den höstsignalen är svår att undvika.

Allt intensivare ju närmare jag kommer.

Nordens olivträd

Jag skrev för nån vecka sedan ett inlägg om vårt gamla olivträd som ersatts av ett nytt. Därför kan det väl vara på sin plats att jag presenterar nykomlingen i bild. Den här gången har vi dock satsat på silverpäron, oxå kallat Nordens olivträd,  som bättre klarar av vårt klimat.

På agoran mellan gäststugan och växthuset 

har D planterat vårt nya olivträd.

Sommarkänsla

Med oktober runt hörnet så försöker jag hela tiden hitta nåt som gör att jag ett tag till kan klamra mig fast vid sommaren. Rosenskära i blomning fyller den uppgiften med glans. Det gör även en kökslåda med egna tomater under mognad. Varje morgon blir jag dock emotsagd av det becksvarta mörker som möter mig när jag startar dagen vid 6-tiden.

Rosenskäran bäddar vackert in uteplatsen
vid glasverandan.

Egna tomater under mognad får väl oxå
ses som ett sommartecken.

Kompisar

Sigge och Osborne är riktiga kompisar som samsas i vått och torrt. På mornarna går Sigge ut först. Sedan går matte och Osborne ner till postlådan och hämtar dagstidningen. När dom kommer tillbaka så sitter Sigge och väntar på trappan för att följa med in. På sistone har Sigge t o m börjat följa med när Osborne och matte går på den dagliga skogspromenaden. 

Sigge och Osborne samsas gärna 
i mattes schäslong.

Aj, aj, aj

Nu är vi inne i den brytningstid som ofelbart leder till att sommaren lämnar oss och hösten gör sitt intrång.

Löven börjar så smått börjat gulna på våra björkar.

De mörka höstmolnen slukar sommarresterna.