Mera vinter

Ingen tvekan om att det nu är riktig vinter. Rejält med snö och temperaturen runt minus20-strecket.

Morgonsolen brinner i trädtopparna och
där borta över Kilsbergen.

När D gick ut med Nelson igår morse så tog hon på sig sin päls. Den är riktigt varm och go. Dessutom snygg tycker jag. Hon  har den bara här hemma eftersom det enligt vad jag förstått ska vara fuskpäls i allmänna miljöer nu för tiden.

Vem där?

D och Nelson på morgonpromenad.
D har tagit fram sin päls från förr i tiden.

Är det nån som ser oss? undrar Nelson oroligt.

Även om vi har varmt inne så påverkas min kropp numera av väderomslag och kyla. Det innebär att jag blir ännu mera stel och orörlig i sån här väderlek, vilket bl. a. innebär att jag får hålla mig på övervåningen hela tiden då det är alltför vanskligt att gå i trappan. Som väl är så har jag inga engagemang utanför hemmet numera så det får gå. Min närmaste aktivitet är om en dryg vecka då jag ska på mitt månatliga frisörbesök, men det ska visst bli mildare tills dess.

Björkar är vackra även
vintertid.

Härligt ljus, härliga färger.

Magisk vinterdag med teknikstrul

Solen borrade sig igenom träden igår.

Igår var det en sån där magisk vinterdag. Det tyckte både D och jag även om jag bara upplevde den från insidan. Då förstår du oxå att dessa foton är tagna av D. Min dag igår gick helt i tekniktrasslets tecken. På morgonen när jag går upp så där vid 6-tiden så brukar jag göra ett nyhetssvep på TV. Så ock igår morse. Tyvärr var rutan lika svart som den natt som föregått morgonen. Jag testade de åtgärder jag klarar av med en hand och fick sedan hjälp av D med ytterligare återställningsåtgärder. Inget hjälpte dock.

Getingstorp i vinterskrud.

Då återstod en kontakt med Viasats support som jag gärna ger credit för att de alltid är hjälpsamma och tar tid på sig för att hjälpa mig. Dock fick vi ge upp och det återstod bara att konstatera att boxen till TV:n kraschat. Efter en stunds funderande och en god julklapp till lunch så bestämde jag mig för att få till stånd en övergång till fiber som vi sedan en månad har i huset. Det har liksom inte varit läge att pyssla med sånt under helgerna som varit.

Birdie nam nam får påfyllning
flera gånger om dagen  nu.

Det innebar att nästa samtal gick till Telias support där vi har vårt nuvarande bredband. Dom har idag oxå en mycket bra support fjärran från den snorkiga och kundovänliga de hade för så där 6-8 år sedan. Nu är dom ett föredöme i kundbemötande och hjälpsamhet. Visst är det roligt när det går i den riktningen. Efter noggrann genomgång av alternativen så landade vi i att vår fiber aktiveras på måndag. All tillkommande utrustning så som trådlös router, nytt modem etc skickas omgående till oss och kostar inget Jag fick  oxå till stånd en bra deal när det gäller månadskostnaden för bredbandet.

Den här vyn älskar jag även sommartid.

När det var klart så var det dags för Viasat igen då jag ville att de ska lägga om nuvarande kanalutbud från parabol till fiber. Även här gick det smidigt och jag fick till stånd en bra deal. Sammantaget så blev det 20% billigare än våra nuvarande abonnemang. Detta trots, eller tack vare, att vi redan är kunder. Sånt gillar jag.

För att vara säkra på att komma igång med allt det nya så har vi försäkrat oss om tekniksupport av Marcus som efter helgen kommer och hjälper oss med nödvändiga installationer och inställningar. Det känns tryggt.

Där inne i idet trycker Sigge och jag .

Det är förstås lite surt att vara utan TV i en vecka, men värre motgångar har jag mött så jag klarar nog av även detta. TV-beroendet gäller bara mig, D hinner knappt med att titta på TV, och får väl ses som förklarligt eftersom jag, i vart fall vintertid, tillbringar nästan all tid innanför husets fyra väggar.
Just nu minus 20° där ute.

Som sagt, Sigge är inne och trycker.

Julklappsdags igen

Igår kväll levererade Marcus en av våra julklappar. En mycket välkommen julklapp som innebär att D inte behöver tänka på veckans matsedel för oss. Vi fick nämligen en vegetarisk matkasse från City Gross.
Just nu minus 20°. 

Två mat"kassar" fixar veckans matsedel. 

I den ena var det matvaror och recept.

I den andra förbrukningsvaror.

Några nya vegetariska rätter blir det denna vecka.

Tulpanpremiär med indisk touch

Äntligen tulpansäsong igen.
Jag köper en ny bukett varje vecka

Igår var det Indieninspirerad middag på Getingstorp. Det tog D 4 timmar att färdigställa middagen som bestod av följande; Butterchicken med kycklingfile. Kycklingen då utbytt mot quorn. Till detta Matar pulao - indiskt ris med ärtor och nybakat naanbröd. Recepten, som så ofta, från Zeinas Kitchen. Hon har alltid spännande recept att erbjuda.

Söndagmiddag på gång.

En spännande och smakrik rätt.

Kvällen avslutades med brasa i
Sinnesrorummet.

Tyvärr kan jag inte dansa längre,
men drömma kan jag fortfarande.

Travmåltid

.Igår blev det en sån där TV-måltid igen. Det blev smörrebröd, en rätt som brukar återkomma ungefär var tredje månad här på Getingstorp. Det här med mat framför TV:n händer inte så ofta, men när det händer är det när jag tittar på V 75. 

Travmåltid.

Igår blev det 6 rätt, med snudd på 7. Gjorde ett felval när jag tog ut spikarna, nåt som händer titt som tätt har jag noterat. Som så ofta var det i kallblodsloppet jag torskade. Jag friskade på med en fyraprocentare som spik och det visade sig lite väl vågat. Det var lättare på Järvsöfaks tid. Då behövde jag inte fundera, ett streck för Faksen var allt som behövdes.

Det är ändå uppmuntrande att var med och nosa på 7:an. "Sooner or later" så sitter den. Gårdagen gav ändå ett rejält tillskott till spelkassan. 8 gånger insatsen tillbaka får betecknas som fullt godkänt. Det gäller att hitta det positiva även när man inte lyckas fullt ut.

Ögonblicksbilder

Jag brukar ju "gödsla" med bilder här på bloggen. Bilder som inte har den bästa fotokvalitet utan mera förmedlar vad jag ser och känner i min vardag. Fotokvalitén når inte högre höjder än vad min enkla enhands-Canon och jag förmår tillsammans. Det är kanske det som är grejen med mitt fotande. Ja, att jag trots att jag är "enarmad" ändå kan fotografera.

Eftersom jag inte kan springa och hämta kameran när jag ser nåt intressant fotoobjekt så försöker jag att alltid ha kameran med mig så att jag kan rycka upp den när "det där" plötsligt dyker upp. "Det där" är för mig inte alltid nåt nytt utan kan mycket väl vara nåt jag ser varje dag , men som jag plötsligt ser "med andra ögon". Inte sällan har "det där" fyra ben.

Nelson och Osborne delar vattenskål.

 och det går ju riktigt bra.

När jag kom upp i morse mötte jag  två
trötta killar.

Via glasverandan och hallen söker sig 
solen upp genom trappan.

Det här med val och konsekvenser

Under vinterhalvåret och särskilt dagar som igår, minus 24°C, då återfinns Sigge och jag inomhus. I vårt ide. Vi är nämligen i den gynnsamma situationen att vi kan göra det valet. 

Den här utsikten från idet tröttnar jag aldrig på.

Så mycket val har Sigge ändå inte  eftersom husse och matte bestämt att han ska få en innevinter som en del i sin rehab efter olyckan i augusti. Sigge har accepterat beslutet, men skulle nog gärna vilja  gå ut och kolla av sitt revir. Det får dock anstå till våren och då kan han kanske ha Osborne med sig som sällskap. 

Jag har heller inte nåt egentligt val eftersom jag inte skulle klara många steg på egen hand där ute i snö och kyla. Så bra då att jag ändå har vårt trevliga och ombonade ide att vistas i.

Minus 18°C idag, men ändå tänker jag på 
löjtnantshjärta, kaprifol och lavendel.
Och gräsklippning förstås.

D har heller inget val då hon måste tillse att Nelson och Osborne får sina dagliga rundor. För Osborne blir det ännu så länge en kort runda på tomten där han hinner med två varv under tiden D går ett. Han får vara okopplad på tomten eftersom han lärt sig inkallning och kommer direkt när matte kallar. Nelson däremot får längre turer, en kort variant i lilla skogen eller en lång i stora skogen.

D och Nelson tillbaka efter morgonrundan. 
Jeepen står och värmer upp inför D:s veckoinköpsrunda.

Det låter kanske lite tråkigt att vi inte har något val, men tråkigt är det inte. Vi har nämligen gjort valet att bo så här och valt att ha två hundar och en katt. Och val innebär som bekant konsekvenser. Konsekvenser som det är bra att ha tänkt igenom innan man gör valen. Allt går så mycket lättare då.

Den här baksidan kan jag lätt stå ut med.

Ibland uppstår långtgående, ja t o m livsavgörande, konsekvenser utan att man gjort något eget val. Men, det är en helt annan historia.

Idag hälsar oxå vintersolen på.

Tjugondag Knut

Tjugondag Knut, då dansas julen ut . En tradition som följt mig sedan barnsben och som får fortleva här på Getingstorp. Allt julpynt och alla julsaker här inne plockade D bort igår. Julgranen är avklädd och utkastad. Det enda som finns kvar är adventsstakar i växthuset,  garaget och gäststugan. Dessa får vara kvar ytterligare en tid och skänka löftesrikt ljus mornar och kvällar. Speciellt kalla mornar, minus  22°C idag.

Vinterbelysning i växthuset.

När skymningen faller är det en skön känsla att se 
adventsstaken i garaget.

Hundskoj

Både Nelson och Osborne älskar att vara ute i snön med matte. För Osbornes del är det ännu så länge korta vistelser ute på tomten som gäller medan Nelson tar längre promenader längs vägarna och gärna genom skogarna som vi omges av.

Osborne efter en tjurrusning i trädgården.

Nelson behöver ett täcke så att han  syns bra längs 
vägarna. Det kanske får bli ett ponnytäcke här näst 
då han tycker att det är lite skämmigt med så tajta
"kläder".

Hundfostran

Osborne som nu är 11 veckor blir allt mera en riktig Getingstorpare och har anpassat sig bra till livet här. Nelson sköter sig utmärkt i sin uppfostrarroll och Sigge har  fullt ut accepterat att vi nu är 5 i familjen. 

Matte sköter förstås finliret i uppfostran och Osborne lär sig nåt nytt hela tiden. Nu vet han t ex att han ska sitta när maten serveras och nästa steg är att träna på att börja äta först när matte sagt Varsågod! När dom går ut här hemma på tomten får han vara lös och han är 100%-ig och kommer direkt när matte kallar. Osborne blir nog en riktig mönsterkille. Att ha hund blir ju så mycket roligare om den från tidig ålder får lära sig vad som gäller. Som du ser på bilderna här nedan så är Nelson och Osborne jättebra kompisar.

Bus och lek!

Puts och smek.

Nelson tröttnar först.

Även Osborne blir trött.

Men, är snabbt på G igen.

Helg på Getingstorp

I fredags bjöd D på en  Minestrone
och  hembakt ciabatta.

Söndagens middag: Potatisgratäng med sojabiffar,
sallad och D:s inlagda gurka och inlagda chili.

Söndagkvällar tillbringar vi gärna i Sinnesrorummet med en sprakande brasa, samtal och njutbar musik. Ibland oxå med en bok. Inte igår dock, då jag måste ladda om efter min senaste läsupplevelse. Allra helst som min nästa bok, Sapiens: en kort historik över mänskligheten, är på 431 sidor och säkert kräver min fulla koncentration

Härligt att kura skymning  i Sinnesrorummet.

Rogivande med en sprakande brasa.

Att slå mig ner i min Gripsholmsfåtölj med en konjak,
en chokladpralin, en kaka och D mittemot i sin
Howarddivan är en perfekt avrundning på söndagkvällen.

Snösvängen

Det här med att bo på landet innebär förstås en stor skillnad jämfört med storstan och tätortsbebyggelse. På vintern vet vi alla att det  snöar. Åtminstone har det gjort så hittills på mina breddgrader. Hur det blir i framtiden verkar dock allt mera oklart.

I vilket fall så innebär snöandet att snön måste forslas bort på något sätt. I storstan tas oftast sådant om hand av kommunen medan vi på landsbygden får lösa privata anslutningsvägar på egen hand. Inget konstigt med det, men viktigt att tänka på inför flytten ut på landet.

Så är det oxå för oss här på Getingstorp. Vägen hem nerifrån postlådan upp till den övre parkeringen och gårdsplanen utanför grinden snöröjs och sandas av vår granne A på ett föredömligt sätt. Aldrig behöver vi oroas över snömängden. Snön är alltid lagd åt sidan när D behöver komma fram. En trygghet så klart.

En välutrustad snöröjare.

Här friläggs väg för D och Jeepen

Snöröjningen på tomten sköter D med snöslunga och skyffel. På ett föredömligt sätt det oxå. Idag var det dags för en ny sådan insats.

D med snöslungan

med vilken hon gör tomten framkomlig så väl 
framför...

som bakom huset.

Ja, även till och runt Birdie nam nam 
snöröjs det.

En titt i backspegeln, framåt

Detta njuter jag av idag.

Dagens blogginlägg hade kunnat bli lika kort som gårdagens, men så plötsligt händer nåt. Detta nåt leder mig in på ett nytt spår, ett spår som jag inte har en aning om vart det kommer att sluta.

Den 9 juli 2015, eller för den delen 2016.

Det här skrev jag om för ett halvår sedan. Vad skriver jag om den 9 juli i år tro. Ja, du får väl titta in så får vi se vad det blev, blir. Mycket talar för att inlägget har fotbollsanknytning eftersom  EM-finalen spelas "i morgon" den 10 juli på Stade de France,  Saint-Denis, Paris. En stadion som började byggas 2 maj 1995, öppnade 29 januari 1998 och har en publikkapacitet på 81338. 

Stade de France.

Där spelades VM-finalen  Frankrike - Brasilien den 12 juli 1998. En final som Frankrike vann med 3-0, efter 2 mål av Zinedine Zidane. Zidane som idag är tränare för Real Madrid. En tränarsyssla han övertog efter att Rafael Benítez fått sparken. Benítez som idag....... Nej, jag ska inte spinna vidare på den tråden då den riskerar att aldrig ta slut.

Vilka kommer då att spela finalen? Ja, den analysen är jag inte riktigt klar med ännu så det vill jag för dagen inte spekulera i. Hur har det gått för Sverige tro, har vi överlevt gruppspelet och var tog det slut? För slut har det väl tagit innan den 10 juli?  Det här tycker jag blev ett naturligt slut på dagens inlägg. Ha de gott där ute i vinterlandet.