Sopåkartur

Just nu bjuds jag på underbara höstdagar. Dagar när det t o m är en njutning att vara sopåkare.

Sopbilen lastad.

Sol och skugga.

Snart framme.

Stora vägen.

Dags att vända hemåt.

Hemåt igen.

Vägen hem.

Anpassad förnyelse

Tack för rubriken Anita. Anpassningen av duschen på bv. är nu genomförd. Den ena glasbetongväggen har rivits och ersatts med en glasdörr som kan öppnas och därmed ger större plats för mig. Jag har provat duschen och är helnöjd med resultatet. Funktionellt, snyggt och tryggt blev det.

Ökat utrymme ger större trygghet.

Mycket ljusare blev det på köpet.

Snyggt ur alla vinklar.

Höstarbete = vårförberedelser

Just nu pågår insatser av det mest varierande slag på Getingstorp. För nån månad sedan fick D ge upp när hon skulle flytta vinbärs- och krusbärsbuskar till en ny plats. Det gick helt enkelt inte att gräva för hand då där låg sten på sten på sten på sten. 

Fortsatt grävarbete avsåg vi därför lämna till våren då vi skulle hyra en minigrävare för ändamålet. Det råkade vi säga till vår Allt-i-allo A som är hos oss just nu och plötsligt så behövs ingen minigrävare. Några timmar senare så hade han grävt vad som behövdes för att kunna plantera bärbuskarna. Stenarna då? Ja, dom flyttas och får nya uppgifter.

Hösttecken: Vintermössan ( takteglet)  har
lagts på tegelmuren.

Här behövs ingen minigrävare.

Att vara stenrik är inte alltid av godo.
OBS! stenen där borta på stenmuren.
Ingen lätthanterlig sak.

Anpassning

Som jag berört i tidigare inlägg så börjar det bli dags att tänka på anpassningsåtgärder för att underlätta boendet på Getingstorp. Det låter kanske aningen tråkigt, men det är bra att inse fakta i tid. 

Köpa tjänster är en del av lösningen, fysisk anpassning en annan del. Det senare bl. a. i duschen på bv. En av glasbetongväggarna tar vi bort och ska i stället sätta upp en glasdörr för att skapa större utrymme för mig när jag ska in i och ut ur duschen och även inne i duschen.

Den glasbetongväggen
tas bort.

 Den får tas i etapper då
den är tung.

Nu är den borta.

Vad händer undrar Osborne och Sigge. 

PS Idag är det potatisens dag och vad passar då bättre än lite potatisrock. Det blir D:s signaturmelodi i potatislandet nästa år.

Höstbestyr

Vår Allt-i-allo A är här och hjälper oss med diverse arbeten både inom- och utomhus. Igår började det med att han rev gärsgårn på baksidan mot skogen och samtidigt fällde en del träd som inte mådde så bra. Höstvindarna brukar varje år visa på att några träd har gjort sitt och kommer att falla för vindarna om vi inte själva fäller dom. Ny gärsgård blir det till våren.

Gärsgårn borta och träd fällda.

Kvistar och gammalt gärsgårdsvirke
hamnade i eldningstunnan.

PS. Kan inte undgå att nämna att Sirius igår, via  vinst över Halmstad, är tillbaka i Allsvenskan. Efter dryga 4 decennier. Förra gången det begav sig så bodde/studerade jag i Uppsala och var en trogen gäst på Studenternas. Jag minns särskilt matchen Sirius-Malmö FF den 13 maj 1973.  Då var det festligt , folkligt, fullsatt och Sirius vann med 2-1. De hankade sig med viss möda kvar i Allsvenskan det året, men säsongen därefter var det dags för respass. Men nu, 42 år senare, är det dags för come-back.

Nonchalant och respektlöst

Gammal och trött må väl vara. Men varför
nonchalant och respektlös?

Att årets Nobelpris i litteratur tilldelats Bob Dylan har väl inte undgått någon även om tystnad råder från pristagaren själv. När jag  fick veta att Dylan fått priset så tyckte jag så där omedelbart att det var ett friskt nytänkande från Svenska akademin.

Men, vart efter tiden gått och tystnad rått så har jag svängt i min uppfattning. Detta beroende på Bob Dylans nonchalanta och respektlösa uppträdande. Jag menar, vem är han att sätta sig över alla Nobelpristagare genom tiderna.  För det är ju just det han gör genom sin demonstrativa tystnad. Tycker jag.

Bloggskolk

Oj då, klockan har passerat midnatt vilket innebär att jag bloggskolkade igår igen.

Bl. a. den här bilden kom upp när jag
googlade på bloggskolka.

Fredagspasta

Att hitta en spännande och god pastarätt för att inleda helgen är inte alltid det lättaste. Urvalet i pastavärlden är ju gigantiskt så det svåra är inte att hitta utan att slutligen välja. Men, som vanligt löste vi uppgiften. Jag letade fram ett recept som D modifierade.

Vad det blev? Jo, slutligen kom rätten att innehålla vitlöksdoftande räkor, tagliatelli, basilika, paprika, sockerärtor, färsk chili, trädgårdens nyplockade sallad, parmesan och vitlöksbröd. Efter det så var det bara att njuta av en skön inledning på helgen. Som för övrigt inletts med att D tidigare på dagen skjutsat mig till mitt månatliga frisörbesök. Då blev det oxå en sväng förbi Berga gård för inköp av ägg och honung så dagens helgfrukost blev extra njutbar med purfärska ägg och honung i teet.

Jättegod fredagsmiddag.

Osborne 1 år

Igår fyllde Osborne 1 år vilket förstås firades. Med tårta som matte gjort och en leksak i present. Ett år sedan är det han föddes som nr 2 i kullen. Han föddes dessutom i mattes Jeep då hon och Sara var på väg till veterinär med Osbornes mamma Sally, men Sally hade så bråttom så de fick stanna efter vägen och alla valpar föddes innan de hunnit till veterinären. Allt gick bara bra.

Sedan tog det två månader innan Osborne på Juldagen i fjol flyttade in på Getingstorp. Sedan dess är han en självklar familjemedlem och har på ett bra sätt anpassat sig till livet här på Getingstorp.

Osborne uppklädd i fluga 
dagen till ära.

Matte hade gjort en 1-årstårta.

Får jag tårtan snart?

Tack matte, den är god!

Den här presenten är
snart förbrukad.

Kampanjtvätt

Inte särskilt ofta lämnar jag mitt Getingstorp när jag ska skriva dagens blogginlägg. Det pågår trots allt saker där ute i stora världen som man inte kan blunda för. Sånt som kan påverka oss alla oavsett var vi befinner oss. 

Presidentvalskampanjen i USA är nu inne i sitt slutskede och kommer säkert att dominera nyhetsflödet än mera de närmaste veckorna. Jag har i ett antal inlägg ondgjort mig över hur smutsig kampanjen och f f a Donald Trump varit och därför kan det vara på sin plats att även skriva om ljuspunkter i kampanjens kölvatten. En sådan ljuspunkt tycker jag att Michelle Obama är.

Michelle Obama imponerar.

I detta tal ( 23:47 ) så tvättade Michelle Obama bort de värsta vidrigheterna från den smutsiga kampanjen. På ett synnerligen trovärdigt och elegant sätt klargjorde hon vad hon tycker om hur "den där oberäknelige" ser (ner) på och talar om kvinnor.

 När jag ser och lyssnar till Michelle Obama så tycker jag att hon  utstrålar mera statsmannamässighet än vad Donald Trump och Hillary Clinton tillsammans lyckas uppamma.

Godis är så mycket mera än bara godis

Både i lördags och söndags skrev jag om saknad och längtan och fortfarande hänger det tänket kvar hos mig.

Det mest omtalade godiset, lördagsgodis, förekommer på Getingstorp bara när barnbarnen är på besök.  Själv är jag mera förtjust i andra typer av godis, oftast sprunget ur något från trädgården. Detta godis finns som väl är både för ögat och munnen som du ser av bilderna här nedan. Dessutom är det ju så att detta godis, vare sig ätbart, sebart eller bådadera,  kan jag konsumera utan påtagliga negativa följdverkningar. 

Av trädgårdsgodis kan man skapa helggodis vilket jag oxå kan tänka på med saknad och längtan. Men även här väljer jag det senare så även om jag visar något av den gångna helgens godis på bild så  är det inte så att jag saknar det. Nej, jag ser med längtan fram emot den kommande helgens godis i stället.  Vad det nu blir, ja det är ännu höljt i dunkel. Längta kan jag ju göra ändå. Men, visst är det oxå skönt med lite vardag mellan helgerna.

Fredagsgodis: Smörrebröd återkommer
ungefär var 3:e månad.

Av detta blev det, som du redan vet,
både söndags- och måndagsgodis.

Höstsilverax tillhör oxå kategorin
trädgårdsgodis.

Fortfarande hittar D växter där ute att
förgylla innetillvaron med.

Veckans fisk

Vi brukar äta fisk en gång i veckan. Igår blev det torskfritters med rostad mandel och salsa romesco. D använde färsk torskfilé i s f torskrygg. En väldigt god rätt, men oxå väldigt mättande. Jag orkade bara med halva portionen så det blir veckans fisk även idag.

För att något förnya dagens måltid så 
byts vinet ut till vatten.

Veckans fisk

Vi brukar äta fisk en gång i veckan. Igår blev det torskfritters med rostad mandel och salsa romesco. D använde färsk torskfilé i s f torskrygg. En väldigt god rätt, men oxå väldigt mättande. Jag orkade bara med halva portionen så det blir veckans fisk även idag.

Idag byts vinet ut till vatten.

När fokus förflyttas

Jag saknar inte den gångna sommarens växthusmåltider,
jag längtar till kommande måltider.

Saknad vs längtan var rubriken på gårdagens inlägg och jag har inte riktigt kunna frigöra mig från dessa tankar. Inte så konstigt kanske för saknad och längtan är nåt som vi dagligen bär med oss. Det gäller inte minst de människor jag berör i fortsättningen av detta inlägg.

När jag igår läste denna ledarkrönika så  kände jag först ett sånt där höstlikt vemod. Vemod över hur illa det gått för mitt älskade Grekland. Du kommer väl ihåg hur löpsedlarna för några år sedan toppades av domedagsprofetior om Grekland.  Själv skrev jag ett och annat blogginlägg, det senaste i juli i fjol. 

Plötsligt blev det bara tyst, som om Grekland inte längre existerade. Men så, i samband med den europeiska flyktingkrisen, "återuppstod" Grekland. Nu inte med fokus på grekernas situation. Nej, nu var det förstås människorna på flykt som omskrevs. Människor som fortfarande finns, men som oxå dom plötsligt "försvunnit".

Så snabbt går det för media att  få oss att flytta vårt fokus. Nu ska vi för en tid koncentrera oss på "den där oberäknelige" som kandiderar till posten som USA:s president.

Igår läste jag på bloggen Freedomtravel en intervju med svenska Anita som sedan 25 år tillbaka bor på Kreta. Jag blev då påmind om Greklands och grekernas fortsatt utsatta situation. Samtidigt så påminns jag då oxå om hur bra jag själv har det. Det är en insikt som det är rätt bra att återkommande ta till sig.

Saknad vs längtan

Nu när hösten kommit för att stanna så blir känslan bara bättre och bättre. Nu tänker jag inte längre med saknad på den ljuvliga sommar vi haft, nej nu tänker jag med längtan på vad som ligger framför mig. Det är skillnad det.

När plåtarna är pålagda så är poolsäsongen
definitivt över.

Där inne i skogen råder tystnad vid den här tiden.

Höstskörd

När D nu håller på att lägga trädgården till vintervila blir det oxå avslutande skörd för en del av vårt trädgårdsgodis som t ex lök, chili och tomater. Mera kommer.

Rödlök, gul lök, vitlök. Snart dags att 
plantera ny vitlök förrresten.

Olika sorters chili.

De siststa tomaterna får mogna i köket.

Till vintervila

Nu är tiden kommen då D jobbar med att natta trädgården och låta våra växter gå till vintervila. Växthuset ska tömmas och städas ur, krukor ska tömmas och tvättas ur. En del växter får vistas i garagevärme under vintern och andra har gjort sitt och går till komposten. Då är det perfekt att ha elbilen för transporterna. Det blir åtskilliga vändor innan allt är omhändertaget.

Elbilen som för övrigt upphörde att fungera för en tid sedan. Som väl är så finns en firma bara 2 mil härifrån där dom är kunniga på dylika fordon. Dom hämtade bilen här hemma och efter en veckas verkstadsvistelse så kom den tillbaka. Nu fungerar den som den ska så det är bara att tuta och köra. Till glädje för oss eftersom vi verkligen behöver den i trädgårdsarbetet. 

Det tråkiga med verkstadsvistelser är att dom tenderar att bli ruskigt kostsamma och denna vistelse blev inget undantag då vi bl. a. nödgades byta ut samtliga 6 batterier. S. k. traktionära batterier som är mer än dubbelt så dyra som vanliga bilbatterier. Men, viktigast av allt är ändå att den fungerar och hjälper oss att klara av alla transporter i trädgården.

Vällastad transport.

Några växter övervintrar i garaget.

Andra har gjort sitt och kommer till nytta för
framtiden i vår 3-stegskompost.

Komposten som ger mycket nyttig jord
till nästa säsong.

Redo för ännu en transport.

Rätttvisan har sin gång

Ja, det är frågan.

Läser en artikel i SvD om ett av alla dessa fall i USA där man misstänker att oskyldiga personer dömts för grova brott. Just detta fall handlar om en 54-årig man som friades efter 18 års fängelse, dömd för våldtäkt och mordförsök 1985 bara för att i november 2005 åter gripas. Nu misstänkt för mord som han 2007 dömdes till livstids fängelse för.

Mannens försvarare hävdar att blod på mordplatsen härstammar från ett blodprov som togs 1996 när mannen satt oskyldigt dömd.

Genom ett test av blodspår, radioaktiv koldatering, som tagits fram av en forskare vid Karolinska Institutet  försöker man nu leda i bevis att polis och åklagare utsatt mannen för en komplott genom att placera blod från 1996 på brottsplatsen 2005.

Om blodet konstateras härstamma från 1996, kommer mannen att frias då? Det blir intressant att följa vad som fortsatt händer i detta nu så uppmärksammade ärende.

Om polis- och åklagarväsende idag kan ägna sig åt dylikt, vad kan inte då hända om presidenten heter Donald Trump. Jag bara undrar.

Ett nytt bloggår

Eftersom bloggen fyllde 8 år igår så kan jag väl säga att ett nytt bloggår börjar idag. Ett nytt år här på Getingstorp vilket förhoppningsvis innebär att allt rullar på som vanligt.  Några löften om förändring inför det nya året avger jag inte heller i detta sammanhang. Så du har inga revolutionerande nyheter att vänta dig av det nya bloggåret. Jag hoppas att du hänger med även om förnyelse uteblir.

Igår när jag gick igenom gamla bilder från när vi flyttade hit till Getingstorp i mars 2008 och framåt så fastnade jag en bra stund. Därför blir det oxå idag en jämförelse. En del av fascinationen med att ha trädgård är alla dessa ständiga förändringar. Ibland stora, ibland små. Ibland iscensatta av naturen själv, ibland av människan.

2008. Syrénhäcken dominerar totalt. 
En grind måste vi bara ha tänkte jag.

2012. Syrénhäcken ordentligt nedklippt och blommor 
både vid och på grinden som tillkom redan 2008.

2016. Syrénhäcken ytterligare nedklippt
men inga blommor i år.

8 år sätter sina spår

 2008.

2016. 

Idag är det 8 år sedan jag började blogga och det här inlägget är nummer 2874. När jag började så hade jag inte så klart för mig vart mitt bloggande skulle ta vägen. Eftersom jag tycker om att skriva så såg jag bloggandet som en möjlighet att "skriva av mig" och "tycka till". Till en början så var jag oxå ute i den allmänna samhällsdebatten och tyckte till. Jag ledsnade dock på detta då det tenderade att bli alltför mycket negativt. Ganska snart så var jag inne på den väg som jag sedan mestadels vandrat då mitt bloggande med tiden kommit att handla nästan uteslutande om min vardag här på Getingstorp. Inte så konstigt då jag tillbringar all min tid här hemma. När jag började blogga så kunde jag inte ens lägga in bilder i inläggen så det dröjde nog nästan ett år innan de första bilderna kom. Men, det har jag tagit igen med råge då jag numera gödslar med bilder från Getingstorp.

2008: Gäststugan syns knappt.
Växthus,  grusgård och förråd fanns inte.

2016: En viss skillnad 

2016: Jag är smått imponerad över hur 
mycket vi gjort.

Det Getingstorp som vi flyttade till i mars 2008 och där vi direkt kände att vi skulle trivas. Annars hade vi inte tagit det stora steget från en sekelskiftesvåning i centrala Örebro till ett ställe ute på landet. Men, att Getingstorp så till den milda grad skulle fånga mig kunde jag inte veta. Men, nu vet jag. Därför cirklar mina tankar nu mest runt hur jag ska kunna bo kvar här livet ut. 

 Att blicka ut här varje dag är livsluft för mig.

Jag kan liksom inte tänka mig att bo på någon annan plats. Mycket beroende på allt vi gjort sedan 2008. Med huset, med tomten/trädgården, ja med allt. Vi har med varsam hand sett till att sätta vår prägel på Getingstorp. Det känns lite som ett livsverk och ett sådant kan man ju inte bara överge.

För att möjliggöra detta så har vi börjat planera för att köpa mera tjänster. Det kan ju tyckas lite tråkigt att tänka på när jag t ex inte längre kan klippa gräset, men man måste ju oxå lära sig att inse även tråkiga fakta. Även om det låter osannolikt så kommer oxå den dag när inte ens D klarar av  allt, så därför är det bra med lite framförhållning. 

Bloggen räknar jag däremot med att kunna fortsätta skriva länge till. Den har blivit min ventil ut mot världen och den ventilen mår jag bra av.
Därtill fungerar bloggen som något av en dagbok för mig där jag kan gå tillbaka, minnas, återuppleva och längta.

Trots att jag  uteslutande lever mitt liv här på Getingstorp så har jag fått nya kompisar, bloggkompisar, som jag lärt känna utan att nånsin ha träffat. 

Genom de bloggar jag kontinuerligt följer och som du ser i Min blogglista så bjuds jag ständigt på nya upplevelser: 

- T ex får jag resa och se mig om i världen som aldrig förr. Detta trots att jag själv inte längre kan resa.  

- Jag har lärt känna svenskar som bor utomlands och får då på köpet lära mig en massa nytt om dessa länder och förstås om hur det är att bo i främmande land.

-Ett antal bloggar besöker jag utifrån intressen som 
t ex trädgård, mat&dryck etc.

-Sedan är det viktigt att bloggen jag besöker är någorlunda välskriven, gärna med "glimten i ögat". 

 Jag får dagligen lära mig något nytt då bloggvärlden är en outsinlig källa till vidgad kunskap.

Kort sagt, bloggen har blivit så mycket mera än vad jag nånsin kunde tänka mig. I morgon kommer inlägg 2875.