Nelson 9 år

Igår fyllde Nelson 9 år, en aktningsvärd ålder för en bullmastiff. Han hänger fortfarande med, men har blivit påtagligt tröttare det senaste året. Han huserar numera bara på bottenvåningen då vi inte vill riskera att han gör sig illa i trappan.

Nelson tittar längtansfullt på

den läckra tårtan som matte gjort.

Smaskens!

 Fr v Sigge, Nelson, Osborne. Ett härligt gäng. 

Att djur känner av sin omgivning får vi åtskilliga bevis på. Både Sigge och Osborne märker av att Nelson blivit äldre och vill ta det lugnare. Sigge har på eget bevåg flyttat ner och håller sig på bottenvåningen med Nelson mest hela dagarna. På nätterna så sover han ibland uppe med oss, ibland nere med Nelson. Osborne tar det numera mycket lugnare med Nelson och verkar förstå att han vill ha det så. Promenaderna med matte går dom dock fortfarande tillsammans.

Nelson och Osborne på väg ut med matte.

Nelson lufsar på medan Osborne nyfiket nosar runt. 

Bloggtorka

Lite bloggtorka just nu. Nu när ljuset börjar komma så går all min tid åt till att njuta av det jag ser där ute. Varje dag kan jag lägga till några minuter av dagsljus. Här inne kan jag njuta av nya miljöer som D skapar. Det händer alltid nåt nytt på Getingstorp. Här blir det aldrig tråkigt.

Ny innemiljö. Det tvåbenta bordet 
gav D idén.

Vad är politik egentligen?

Politik är mycket.

"Politik- kamrater - det är att vilja något". Så inledde och avslutade Olof Palme detta tal på en SSU-kongress den 12 maj 1964.

Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister  (S)
Åsa Regnér, barn-, äldre-, och jämställdhetsminister (S)
Gabriel Wikström, folkhälso-, idrotts och sjukvårdsminister (S)
Tre modiga (?) ministrar i dagens regering basunerar i denna debattartikel ut följande löfte;
- Varje generation ska ha det bättre än sina föräldrar, det är vårt löfte.


Fan trot.  Inte minst m t p mitt inlägg igår klingar detta löfte falskt. Visst, mitt förtroende för svenska ministrar är större än för Donald Trump, men i skenet av "den värste" så ter sig de flesta som ulliga, gulliga lamm. Pålitliga dessutom.

Politik som 1964 var "att vilja något" har 2017 utvecklats till "att lova något". 2070, vad är politik då tro? 
Jag bara undrar.

Som sagt, politik är mycket.

Nedrustning som föder morfarstankar

Sollefteå sjukhus, snart ett minne blott?

Idag är det en månad sedan Liv föddes, en dryg månad för tidigt. Allt förlöpte väl, mycket tack vare att Sara och Per snabbt kunde ta sig till BB och där blev väl omhändertagna. Jag vågar inte tänka på vad som kunnat hända om dom bott i min barndomsstad Sollefteå. 
Där fortsätter nedrustningen av landsbygden, nu senast aktualiserad då BB vid sjukhuset i Sollefteå läggs ner. Det får till följd att närmaste BB nu finns i Örnsköldsvik eller Sundsvall, 10 respektive 12 mil från Sollefteå. Avståndet kan vara upp till 20 mil beroende på var du bor.

I anslutning till den beslutade nedläggningen så erbjuder ABF kurser i bilförlossning. Med så lång resväg till BB så förväntas många födslar ske innan man hunnit fram. 
Vad ska man då göra om barnet är på väg under resans gång? Jo,  bl. a. så här: 
- stanna på en lämplig plats, en ofarlig plats.  
- slå på varningsblinkers.  
- låt mamman sitta i framsätet, det är mest praktiskt. 
- ta av bilbältet. 
- fäll ner sätena. 
- ta av kläderna och dra upp benen om det är så att det är dags för krystning.
Låter det enkelt?  Nej, tänkte väl det. Jag blir såväl förbannad, förvånad som förtvivlad av att ta del av denna sjukvårdens och landsbygdens nedrustning i Sverige.

Några funderingar och frågor poppar genast upp;
- hur stor bil behöver man för att veta att det finns förlossningsplats?
- vad är en lämplig, ofarlig plats på motorvägen mot Sundsvall en stormig februarinatt när snön vräker ner och temperaturen är minus 30? 
-vad gör man om mamman behöver smärtlindring?
- vad gör man om mamman tappar mycket blod vid förlossningen?
Frågorna hopar sig hos en nybliven morfar.

Avslutningsvis en fråga som jag absolut inte vill undanhålla dig.
- hade en dylik nedläggning tillåtits eller ens aktualiserats om det varit vi män som fött barn? Jag bara undrar.

Finbesök

Lilla Liv i mamma Saras famn.

Igår  kom Sara och Per med Liv på besök och åt lunch med oss. Det  passade perfekt eftersom Liv fyllde 1 månad.

Livs 1-månadspresent från 
mormor och morfar.

 Maten, vegetarisk chili con carne med nybakade 
bolillos kom inte med på bild.

Favorit i repris

Mina tre senaste inlägg har dominerats av Donald Trump, men då det känns rätt deprimerande att dagligen skriva om hans pajasfasoner så återgår jag till vardagen på Getingstorp. Vad kan då passa bättre än gårdagens middag. D bjöd igår på en gammal favorit till middag, smörrebröd.

Smörrebröd, alltid lika läckert.

Lågvattenmärke

 Så snart han öppnar munnen: Me, me, me, me, me, me, me.....

Dagens rubrik kommer det att finnas anledning att använda ofta framledes. I alla fall så länge om "det stora landet i väster" framhärdar i att ha kvar Donald Trump som president. Jag läser i denna artikel att  Donald Trump svingar mot Arnold Schwartzenegger som tagit över som programledare för "The Apprentice" efter Trump och, på sandlådenivå, snarast hånar denne för att ha lägre tittarsiffror än vad han själv hade. Jag som trott att en president har viktigare frågor att hantera. Trump har en fråga som han prioriterar i alla lägen: frågan om sitt eget självförhärligande.

Jag tycker att journalisten Matt Novak träffar huvet på spiken när han uttrycker sig på detta sätt om det som just nu pågår: " Parodi är omöjligt nu. Vår värld är bortom parodi. Det finns igen parodi. Det här kan helt enkelt inte existera". Men, se det gör det. Det här är verkligheten just nu. Smaka på den du !

Det här med dekret

Dekret har plötsligt dykt upp som ett modeord i politiken i världens  största demokrati. Till ytan största. Vad, vem eller vilka som inspirerat Donald Trump till att styra via dekret är för mig okänt, men han har några sentida föregångare som väcker både vämjelse och oro.

Styrde genom dekret.

Styr genom dekret.

Försöker styra genom dekret.

Det är inte bara Donald Trump som svingar vilt i politikens värld. Nu har han fått kompisar i Rumänien. Där har nämligen regeringen rundat parlamentet och godkänt ett dekret som avkriminaliserar vissa korruptionsbrott, bland annat maktmissbruk, om de ekonomiska skadorna inte överskrider omkring 420.000. Minnet är sannerligen kort, det är ändå bara 28 år sedan Causescu avsattes.

Vad är det som händer på den politiska scenen just nu och vad kan vi förvänta oss hända den närmaste tiden? Frågorna blir bara flera ju längre Donald Trump och hans gelikar tillåts härja i politiken.  
I min föreställning av en demokrati så har dekret ingen plats och följdaktligen inte heller någon av de tre herrarna på bild här ovan. 

Klockrent 2

Jag trodde det skulle vara någorlunda lätt att hitta  innehåll att publicera under rubriken klockrent, men icke. Idag hittade jag dock denna högaktuella uppmaning. Den om någon är väl klockren i dessa dagar.

Klockrent!

Söndagspizza

Den pizzan äter jag gärna igen.

Igår bjöd D på pizza enligt detta recept som hon förstås satt extra knorr på genom att tillsätta några ytterligare ingredienser. En fundering bara. Borde inte pizzan benämnas napolitansk, inte neapolitansk? Jag bara undrar. Strunt samma, mycket god var den i a f med en pizzabotten av ljuvlig karaktär. Tillagad i ugnen på den nya spisen som har ett antal specialfunktioner, varav bl. a. en för pizzabakning.

Bertazzonin har en
specialfunktion
för pizza.

Tecken

Vårtecken är kanske lite tidigt att börja prata om, men här inne på Getingstorp dyker det vid den här tiden alltid upp tecken som skvallrar om ljusare tider. Det är D som skapar små blomsterarrangemang lite varstans i huset.

På bordet i hallen.

Ute i glasverandan.

På köksbordet som sällskap
till fredagens middag; 
Smörstekt torsk med vichyssoisesås

När bloggfoder saknas

Bjöd på dagens bloggfoder.

När jag inget eget bloggfoder har så ramlar jag oftast över något i min dagliga genomläsning av dagstidningar som räddar dagens blogginsats. Så skedde idag.

Bakgrunden till mitt gårdagsinlägg ser jag berörs i en ledarkrönika i SvD idag. Intressant och väl värd att läsa tycker jag.

I en annan ledarkrönika i samma tidning finner jag intressanta tankar om skolan, barn och deras förmåga och vilja till inlärning. Även denna ledarkrönika tycker jag är intressant och väl värd att läsa.

Storstad vs landsbygd

Det här hittar du inte i storstan.

Du som återkommande läser min blogg kan knappast ha undgått det faktum att jag älskar att bo på landet. Kärleken till landsbygden får sig dock en rejäl törn när jag läser den här artikeln.  Landsbygden omnämns  här som något av ringa eller intet värde och får beteckningen skräpyta.

Det här vägrar jag kalla skräpyta.

Enligt  ekonomiprofessor Kjell A. Nordström vid Handelshögskolan i Stockholm så ser landsbygden om så där 30 år ut så här:
– "Där finns inga universitet, ingen underhållning, ingen shopping, bara träd. Åker du dit kommer du hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla andra har stuckit".

Skräpyta? 

Samma skräpyta? i vinterskrud.

Det där är vad jag kallar en domedagsprofetia. Sådana levereras oftast av någon knäppgök i utkanten av något religiöst samfund. Att det nu är en professor som levererar framtidsvisionen borde förstås väga tyngre, men fan vet. Att idag ge sig på att sia om hur det ser ut år 2050 ter sig över huvud taget rätt vanskligt tycker jag. Jag behöver bara titta ut genom fönstret denna januaridag för att konstatera att det är nåt som inte stämmer. 

Höjer jag sedan blicken till landet over there så ter det sig än knepigare att ens sia om vad som sker i morgon. Dessutom, om 30 år har jag antagligen lämnat jordelivet så jag väljer att inte  lägga pannan i alltför djupa veck. Jag fortsätter att njuta av min landsbygd så länge jag kan. Njut du oxå, var än du befinner dig.

Växthusexteriör.

Hur ser då storstan ut om 30 år? Kanske så här :
Åker du dit så kommer du att hitta en innerstad dränkt i sopor, tusentals drogmissbrukare, massor av vilsna barn och ett gäng knäppgökar i varje gathörn. 

Resten då? Ja, dom längtar ut på landsbygden. Men, där har  till följd av skräpytornas förnäma avskildhet dessa nu antagit exklusiv karaktär och markpriserna har blivit så höga så att endast ett fåtal har råd att bosätta sig där. Detta fåtal som dessutom köper upp lägenhetsbeståndet i storstan för att ha som fritidsboenden. Eller som övernattningsboende när de åker in till huvudstaden för att titta på en fotbollslandskamp på vid den tiden fallfärdiga Friends Arena.
Även detta är en profetia, förvisso utan professorstyngd men ändå lika tramsig.

Växthusinteriör.

Sigge, Nelson och Osborne vill inte heller
bo i storstan.

Välkommen in i framtiden!

Invigning

D är helnöjd med sin Bertazzoni.

Vi installerade en ny spis i förra veckan , en Bertazzoni induktionsspis. Igår invigdes den på riktigt då D bjöd på en trerätters Italieninspirerad middag.

förrätt: minipizza

huvudrätt: spaghetti pomodoro

dessert: fruktsallad med 
mascarponekräm och
rostade nötter

Desserten intog vi i Sinnesrorummet där vi sedan avslutade kvällen med att lyssna till italiensk musik. En skön avslutning på veckan.

Här avslutade vi kvällen.

Vinterskörd

Att D är en trädgårdsentusiast som gärna testar nytt har knappast undgått dig som ofta läser min blogg. I gårdagens middag ingick bl. a. palsternackor. Palsternackor som D, som ett test, låtit vara kvar i en  av odlingsbänkarna och som nu gick alldeles utmärkt att skörda den 21 januari.

Gårdagens skörd av palsternackor.

Julen är nu ett minne blott

Idag åkte julen ut från Getingstorp. En högst lämplig dag att dansa ut julen eftersom det kändes som begynnande vår när jag tittade ut.

Avklädningen av julgranen har börjat,
inte ett barr har den fällt.

Inte mycket vinter där ,

eller där,

eller där.

Glädje och Lycka

Liv och morfar.

Igår fick jag uppleva en av de mest fantastiska dagarna i mitt liv. Liv kom på besök med mamma Sara och pappa Per och jag fick för första gången ikläda mig morfarskostymen. Liv som igår var 14 dagar gammal. Liv som föddes en dryg månad för tidigt. Så liten, så skör, men ack så underbar!

Det var en obeskrivlig känsla när jag med benäget bistånd av Sara kunde hålla henne i min famn och känna hur hennes lilla väsen bara fyllde mitt hjärta med kärlek. Liv, så full av liv! Liv, Tack för att jag får vara din morfar!

Generationsmöte

Nej, rubriken syftar inte på att jag och Liv skulle träffas för första gången igår. Det besöket blev uppskjutet då Liv varit hungrig hela natten och inte sovit. Jag får ge mig till tåls ytterligare någon dag innan jag får träffa henne. 

Rubriken har att göra med den nya Bertazzoni induktionsspis vi köpt och igår fick installerad. Eftersom vi skickade iväg vår förra elspis när den nya levererades så har D lagat mat på vedspisen några dagar. I söndags bjöd hon på en Boeuf bourguignon , vegetarisk så klart. Supergod!

En vedspis från sent 1800-tal vs en induktionsspis av årsmodell 2017, ett generationsmöte.

 Bertazzoni induktionsspis, nykomling i 
köket.

Boeuf bourguignon puttrar
på vedspisen.

Väntan

Du som återkommande läser min blogg kan antagligen ana vad rubriken syftar på. Jag väntar så klart på att få träffa Liv och i morgon blir det av. Då kommer hon förbi med mamma Sara och pappa Per för att för första gången träffa morfar. Mormor träffade hon redan igår då hon åkte hem till Liv på besök.

Den här dressen blir min
första present till Liv.

Hemkomst

Som jag skrev i gårdagens inlägg så fick Liv åka hem på permis i helgen. Allt har gått jättebra och hon går upp i vikt. När Sara och Per åkte in till sjukhuset i förmiddags för kontroll så utföll allt så bra så att dom nu definitivt fått flytta hem. Underbart!

Väl påpälsad var Liv när hon åkte 
hem på permis i fredags.

Liv

Lilla Liv bor fortfarande kvar på sjukhuset med mamma Sara och pappa Per. Allt fungerar planenligt och det är bara bra med alla tre. Nu i helgen får dom permission för att åka hem. Tänk vilken känsla att sova första natten hemma och få börja känna på det framtida livet som blir nytt för alla tre. Från och med nu är det Liv som håller i taktpinnen. Må jag bara kunna hänga med i svängarna.

Nu har familjen eget rum på sjukhuset.

Innesittarväder

Så skönt att slippa gå ut idag.

Idag bjuds det på riktigt busväder. Jag känner mig hurven bara jag tittar ut. Det blåser friskt och snöar horisontellt. Så bra då att jag inte behöver gå ut. Jag undrar vad Liv kommer att tänka när hon första gången i livet konfronteras med dylikt väder.
För dig som undrar vem Liv är så ska jag förtydliga. Saras och Pers dotter som föddes i torsdagsmorse har fått namnet Liv. Vackert, eller hur?

Som du ser återstår ännu spår av julhelgen 
här på Getingstorp.

Kanoninlägget

Jag utlovade ett kanoninlägg när jag tog en kort paus för några dagar sedan och här kommer det.

Du som läste mitt inlägg från Nyårsafton vet att jag inte var långt borta från att bli morfar. Nu har det hänt. Sara och Per fick åka in till sjukhuset natten till torsdag den 5 januari och tidigt på morgonen födde Sara en frisk och välskapt tjej på 2.355 g och 45 cm. En tjej som är lik sin Mamma och Mormor då hon inte ville vänta utan kom till världen en dryg månad innan planerad nedkomst. Allt är bara bra med alla.

Sara strålar.

Härligt med familjen samlad.

Framtiden är din.

När D kom in från snöröjningen och ropade "Hej Morfar"! så fattade jag först inget, men när poletten ramlade ner så blev jag bara så där känslosamt matt. Luften gick ur mig på nåt gåtfullt sätt. Behagligt gåtfullt, men ändå. Nu har jag sorterat tankarna och hämtat mig och ser fram emot att få träffa den här lilla tjejen och hennes föräldrar.

Inte nog med att jag för ett antal år sedan fick bli farsgubbe till Sara, nu får jag oxå bli Morfar. 
2017, vilket år! Vilken lycka! Jag som inte har några egna barn får ändå vara både Farfar och Morfar. Och Farsgubbe.