Aprilmorgon

Det är ingen höjdare att vakna aprilmornar och mötas av frostnupna gräsmattor. Som väl är så är det snart Valborg och då måste det väl ändå vara slut på aprilvädret.

Jag känner ingen längtan till den bänken just nu.

Aprilväder

Igår eftermiddag var det någon som drog ner rullgardinen utanför mitt fönster. Så kändes det i alla fall när snön plötsligt vräkte ner. Det känns lite snopet då jag de senaste veckorna gödslat med vårtecken.  Jag nöjer mig inte med  förklaringen aprilväder.  Så här apriligt ska det väl ändå inte vara. Jag känner mig bestulen på våren.

Årets första växthusmåltid känns plötsligt 
väldigt avlägsen.

För att inte tala om årets första poolbad.

Var är vitsipporna bortom gärsgårn? 

Är det verkligen dags för gräsklippning  om två veckor?

Gråväder, ruskväder, you name it. Hurvigt är det i a f.

Vad är fingertoppskänsla?

Politik är som farligast i händerna på politiker.

Egentligen vill jag skriva om vårens ankomst till Getingstorp och gödsla med nytagna bilder från trädgården, men det är liksom inte läge för det när det är grått, blåser snålt och termometern visar på 5 grader. Därför får det bli nåt helt annat idag. Något som oxå ingår i vardagen, men inte alls är lika lustfyllt.

Låt mig föra in frågan i rubriken i politikens värld:
Där är fingertoppskänsla att t ex kunna förutse omgivningens/medborgarnas/väljarnas reaktioner på beteenden, uttalanden, beslut etc.

Ett  praktexempel på avsaknad av fingertoppskänsla har
Miljöpartiets ledning uppvisat den senaste veckan.

Jag begriper inte varför politiker aldrig lär sig. Jag menar,
politiker är ju oxå människor. Som du och jag med brister och förtjänster. Ibland gör vi misstag och då kan det bli fel. Dock har politiker den lilla egenheten att inte kunna erkänna sina misstag. I stället gör de "en pudel" och snor in sig i en krystad förklaringsprocess som blir omöjlig att ta sig ur. När de sedan står där inmålade i ett hörn så finns en annan möjlighet som bara är politiker förunnad. Då kan de ta en "timeout" och hoppas att att allt ska blåsa över, att allt bara var en ond dröm.

Den här gången ser dock timeoutkortet inte ut att stå till buds. Just nu lutar det åt rött kort i stället. Inte alls oförtjänt i så fall, allra helst som ett antal gula kort redan förbrukats.

Veckans pasta

Halloumiost är en av mina absoluta favoriter och kan användas till så mycket. Halloumi möjliggör ofta ett vegetariskt alternativ till gamla välkända maträtter. 
Extra glad blev jag därför när jag hittade detta recept. En perfekt fredagsmiddag tyckte D och så blev det. 

Halloumi Carbonara

Alla dessa vårtecknen

Mattan av visippor växer sig allt tätare
där inne i skogen.

Vårtecknen blir allt flera så nu är nog Våren inte långt borta. Många vårtecken hos oss är förstås knutna till Nelson, Sigge och Osborne.

Sigge inspekterar en av 
vattentunnorna.

                                                                               

Nelson och Osborne har intagit vårplatsen 
i glasverandan.

Fantasieggande vårtecken

Så här på våren så ser jag mycket som jag aldrig annars lägger märke till. Innan grönskan kommit är det så mycket spännande och fantasieggande som händer och uppenbarar sig där ute i naturen. Är det kanske så att våren för med sig ett öppnare sinnelag ?

Jag ser ett gammalt och slitet träd, men oxå
 så mycket mera. Vad ser du?

Ytterligare vårtecken

Trots att gårdagen började hurvigt så blev det så småningom en riktigt vacker vårdag och då dyker så klart nya vårtecken upp. Ett sådant ser du på bilden nedan. Just nu ser jag ut att gå ännu en vacker vårdag till mötes. Tack för det!

Ett säkert vårtecken är när D ställt ut soffan i rosenbersån.

Tre nöjda killar

Brr, precis så kändes det när jag klev upp i morse. För att få en antydan till smil på mina läppar så plockar jag fram några  veckogamla bilder av tre nöjda killar; Nelson, Sigge och Osborne ute i trädgården. Nu är det så hurvigt så Sigge väljer att inte ens gå ut. Osborne däremot, han kör dagliga speedryck runt, runt i trädgården. Nelson då, vad gör han? Jo, han gör som han brukar, möter dagen med värdighet och ett upphöjt lugn och tycker att det räcker att släpa sig ut fram emot 10-tiden.

Sigge trivs med att få vara ute igen och

ta tillbaka sitt revir som

han numera får dela med Osborne som blir 
6 månader idag.

                                                     

Nelson tar dagen med ro.

                   

Favorit i repris och flera vårtecken

Där inne i skogen ljuder fågelsången. 
Just i detta ögonblick.

Det mest njutbara vårtecknet sitter jag just nu och lyssnar till. Det är fåglarna som sjunger sina morgonserenader för mig. Tyvärr är jag inte tillräckligt kunnig för att utröna vilka sångarna är. Det förtar dock inte den underbara känslan. Så här tidigt på morgonen så är det bara jag, Sigge och fåglarnas  sång.  Inte ett ljud för övrigt. Kan man önska sig mera? Ja, det kan man förstås, men för mig är en sån här morgon så nära perfekt den kan bli.

D bjöd på favorit i repris till
söndagmiddag.

Dessa tulpaner har tittat upp längs
jordkällarens tak.Vackra, men ack så klena.

Mera vårkänsla.

Säkert vårtecken

Ett av de säkraste vårtecknen jag har är när jag tittar ut genom fönstret vid min datorplats och inne i skogen, på andra sidan gärsgårn, ser hur vitsipporna breder ut sig samtidigt som träden börjar grönska.

Säkert vårtecken.

Vänder jag blicken till vänster så ståtar växthuset som
juvelen i trädgården.

D:s lyxfisk

Så har då D ånyo bjudit på en sån där himmelskt god fiskrätt. Denna gång färsk torskrygg på en salladsbädd med varma sojabönor, sockerärtor och gurka samt skirat smör med kummin och lime. Till det ett mousserande rosévin. Jag är ingen älskare av rosévin, men till den här rätten satt vinvalet som en smäck.

 Här fick jag testa något helt nytt igen. En fullträff!

Tulpaner från Amsterdam

Mera rätt kan det väl inte bli när det
gäller tulpaner.

Tulpanlökar från Amsterdam fick D av sin kompis E när de lunchade i tisdags. E hade köpt lökarna i Holland när de för nån vecka sedan var ute på en tur med husbilen i norra Europa. Tulpanerna kommer säkert att få en framträdande plats i trädgården. 

Vår i trädgården

Virke till några nya drivbänkar.

Vid den här tiden så krävs varje år extrainsatser i trädgården när den håller på att vakna. Det mesta fixar vi själva, eller rättare sagt är det D som fixar. 
Till somligt behöver vi dock hjälp. Detkan handla om det mesta mesta av reparations- / underhållsinsatser. Och så förstås tyngre arbeten och mera avancerade byggprojekt. Där är vi lyckligt lottade som har vår gode vän A som hjälpt oss varje år sedan vi flyttade hit. Så oxå i år. På bilderna ser du några exempel på vad det kan röra sig om.

Jag njuter av att se hallonhäcken riktigt urgallrad.
Då blir hallonskörden extra god.

I anslutning till pionen så har en
ny rabatt grävts. Här ska det bli  
doftande blommor

D har fixat en ny eldningstunna i år.

 A  förstärker upphängningen till hängrännan
på växthuset.

Nu sitter den stadigt. igen.

Täckplåtarna till poolen är tunga att flytta på.

Högtryckstvätt av pooldäcket.

 Gårdsgrus och väggrus beställer jag hem vart tredje år.

 1 kubikmeter gårdsgrus i säck för förbättringsarbeten.

5 ton väggrus behövs till vårtrötta vägar.

Idag är inte som igår och heller inte som i morgon

Min Mc-parkering.

Det är en ljuvlig tid när trädgårdssäsongen börjar. Då kan jag åka omkring på min Mc ( Minicrosser) i varje hörn av trädgården och ta samma bilder som jag gjort varje år tidigare  för att riktigt pränta in att den ena dagen aldrig är den andra lik. 
Vem kom på namnet Minicrosser tro? Jag tycker inte att det är speciellt crossbetonat att glida omkring i trädgården. Men icke mindre njutbart för det.

Tre nya sorters potatis, Swift, Princess och Asterix,
på groning i växthuset. 

Vitsipporna ramar just nu in potatislandet. 
Om c:a 1 månad är det dags för D att sätta knölarna.

Galet god fisk

I söndags bjöd D på "Galet god fisk". När jag googlade för att hitta ett recept att länka till så kom jag till min egen blogg. Det visade sig att D bjudit på den här rätten under namnet "Galet god fiskgryta" redan för 4 år sedan. Så bra det är med blogg. Det gör det lättare att hålla reda på sig själv.

Galet gott även denna gång.

Nya perspektiv

Gissa om jag njuter här.

Igår var det så dags för min utepremiär för året. Efter att i ett halvårs tid sett det mesta från en våning upp så känns det lite märkligt att befinna sig i marknivå.  Utomhus dessutom. Märkligt, men ack så skönt.
Det är en smått mäktig känsla att få åka runt på tomten och välkomna allt som tittar upp ur jorden. För att inte tala om att kunna luta sig tillbaka på elmoppen och bara bada i sol. Det krafttillskottet behöver jag.

Nelson, Sigge och Osborne är så klart med ute. 

Härligt när dörrarna till växthuset öppnats.

Populärt sommartillhåll.

Drivbänkarna är redo.

Veckans pasta

I fredags bjöd D på en pastarätt som jag aldrig tidigare ätit. Har inte heller du ätit den förr så rekommenderar jag att du testar. Den var makalöst god. Rödbetspurén var pricken över i:et.
När du ser bilden här nedan så ser det kanske ut som att det är ett barn som lekt med maten, men det är det inte. Det är D som låtit sin kreativa sida få fria händer på tallriken. Jag skulle inte kommit på att designa maträtten så. Men så är D och jag oxå olika.

Chevrefylld ravioli med rödbetspuré
och brynt smör.
Serveras med rostade pinjenötter, rucola
 och parmesan.

Våren, hallå!

Det enda som på framsidan minner om våren är att D 
klippt ner rosorna. Krokusarna däremellan tittade upp 
och sa hej då! 

Se där, några ytterligare vårtecken. 
Vitlök och gräslök som alltid tidigt ute.

Våren lyser fortfarande med sin frånvaro. Nu är det t o m så hurvigt att Sigge inte vill gå ut på dagarna. Sedan årets utepremiär så har det inte blivit långa stunder ute för honom. Förr, innan olyckan, så var han alltid ute några timmar både för- och eftermiddag. Ibland var han ute hela dagen och nån gång stannade han oxå ute över natten. 

Nu blir det max en timma på förmiddagen innan han säger till och sedan stannar han inne resten av dagen. Han känner nog att han inte är lika stark längre och har därför minskat ner sitt revir så att han inte behöver försvara det mot kattkompisarna i byn. Han verkar dock nöjd med tillvaron och är till freds med att han vet att han får gå ut om han vill.

Varför gå ut när jag kan mysa i mattes Howard. 
Med husse som sällskap.

Knäck den nöten om du kan

Nytvättade och färdiga att använda.

Varje gång det "gungar i samhällsbåten" så blir det ofelbart så att jag tänker till lite extra. Frågorna är många, svaren likaså , men ändå känner jag mig stundom bara förvirrad. Bästa sättet för mig att försöka få klarhet är att lära mig mera, att bättre försöka förstå vad som dagligen försiggår där ovan mitt huvud. Vem har rätt, vem har fel, vem ljuger, vem talar sanning? Ja, frågorna bara hopar sig och svaren är inte sällan olika beroende på vem jag frågar.
Vad kostar maktelitens  skattesmitning svenska folket per år? Det är en fråga som länge stötts och blötts. Frågan nu  högaktuell igen, efter att de s k Panamadokumenten blivit kända. 

Ofta är det omöjligt för den vanlige medborgaren att begripa vilka summor det rör sig om och vilka konsekvenser skattesmitningen får för det svenska samhället. Jag tycker själv att det blir knepigt när vi rör oss på miljardnivå. Att storföretagen, välbeställda politiker och styrelseproffs årligen blåser oss svenskar på åtskilliga miljarder kronor blir liksom bara hiskeliga siffror för mig.

Därför tycker jag att det är bra när media, t ex Uppdrag Granskning,  åskådliggör dessa astronomiska summor genom att t ex räkna om dem i antal elevplatser i den svenska skolan, antal undersköterskor i äldrevården etc. Då blir det genast mera greppbart även för mig. Greppbart, men oxå riskfyllt. Risken finns nämligen att debatten till slut bara handlar om jämförelser. Vad kostar skattesmitningen, vad kostar skolan, vad kostar invandringen, vad kostar försvaret, vad kostar den svenska välfärden? etc.

Debatten ska så klart handla om varför det skattesmits. En nöt som vi inte knäcker genom matematiska beräkningar. Och varför så lite görs för att förhindra fortsatt skatteflykt. Dessutom, varför blir konsekvenserna för den som avslöjas så lindriga. Därtill kan man som skattesmitare göra s k självrättelse och när den är gjord så är brottet glömt. Jag undrar hur många självrättelser som gjorts efter att Skatteverkets chefer tipsat sina skattesmitande kompisar om att någon är dom på spåren.

Det är ingen lättknäckt nöt det här.