Politikerna är inne i dimman ibland

I efterdyningarna av valet strids det nu om ministerposter. Vad gör man om ministerposterna inte räcker till för att godispåsen ska bli "rättvist" fördelad? Jo, man inrättar ett nytt ministerium, Inrikesministeriet. Pinsamt!
När samhället i övrigt och medborgarna manas till återhållsamhet så visar politikerna ett totalt förakt genom att ställa sig utanför och klargöra att: "vi spelar i en annan division". Och omfattas följdaktligen inte av de krav som ställs på samhället i övrigt. På annat sätt tolkar inte jag denna nonchalans och brist på respekt mot väljarna.
När det är dimmigt är det svårt att se klart.Då kanske du vare sig ser eller tänker längre än näsan räcker.
Som sagt, politikerna är inne i dimman ibland, och då är det inte heller grönare på andra sidan.

"Hästmannen" förlorar sina hästar

Visst är det väl härligt med annorlunda människor. Ja, det tycker nog de flesta av oss, så länge det är charmigt och ändå passar in i vårt fyrkantiga samhälle. Men regler är regler och nån jävla ordning måste det ju vara i ett land. Hur skulle det sluta om människor får vara allt för annorlunda.

Trots att "Hästmannens" hästar synes och säges må bra så har han belagts med djurförbud. Som skäl anges för lång stallvisatelse under vintern och bristande hovvård. Om det nu varit så vid något inspektionstillfälle så borde väl myndigheterna ha kunnat hitta en annan lösning eftersom hästarna nu synes må utmärkt.
Skulle man inte kunna ordna "hemtjänst" för hästarna så att "Hästmannen" och hans hästar fick fortsätta leva tillsammans all den stund han själv orkar och klarar att leva själv. Jag bara undrar.

Vi människor ska ju tillåtas vara olika, men inte alltför olika uppenbarligen.

Man kan väl anta att en viktig del i denne mans livskvalitet legat i samvaron med sina hästar. När nu hästarna tas ifrån honom så kanske han också själv ger upp och blir ett "hjälppaket" för samhället att ta hand om. Sett ur denna krassa synvinkel så blir djurförbudsbeslutet än mera ogenomtänkt. Om det förvånar mig att man inte tänkt ett steg till? Inte alls, motsatsen skulle förvånat mig mera. Har Länsstyrelsen och kommunen haft någon dialog och samverkat i ärendet tro?

Höststädning, vintervila, jobb och lite annat

Klippte igår gräsmattorna för sista gången i år. Stortvätt av åkgräsklipparen väntar och därefter inlämning på service. Allt för att vara väl rustad inför sommaren 2011. Dessutom är poolskyddet upprullat, poolplåtarna pålagda och pumpen intagen. Lägg därtill en del små justeringar på tomten så känns nästa sommar inte bara avlägsen utan också spännande.

Swimmingpool, det är onekligen ett kapitel för sig. Inget vi ville ha utan den fanns när vi flyttade hit. Jag kan av naturliga skäl inte använda den. I kommer jag ju alltid, men upp skulle jag aldrig kunna ta mig, så varför chansa. Att ha pool är att skaffa sig massor av extra arbete och extra utgifter. Slår man ut kostnaden per användningstillfälle blir det väldigt dyra bad. All utrustning är special och det finns ingen konkurrens på marknaden vilket innebär så väl höga priser som dålig service. Har du en pool av visst fabrikat så är du fast som kund hos den tillverkaren.
Men, visst kan det vara skönt med ett bad på heta sommardagar och nu när den gått i vintervila så står den ju bara där, vare sig till nytta eller besvär.

Förutom att trädgård, pool och åkgräsklippare går till vintervila snart så måste jag också få elmoppe och elbil genomgångna inför vintervila. Tyvärr är det ju så att på vintrarna har jag inga lämpliga fordon att ta mig fram med. Som förra vintern var så hade jag heller inte klarat av något vinterfordon. Nu gör inte det så mycket eftersom jag och Buddha går i ide och, så långt möjligt, håller oss inomhus från första snöns ankomst till någon gång i april. Så är det att vara rörelsehindrad i nordiskt klimat. Inget dramatiskt med detta i o f s. Jag har vant mig genom åren och har alltid något meningsfullt att pyssla med. Ja, förutom jobbet förstås.

I jobbet är jag just i färd med att fullgöra ett uppdrag. Ett uppdrag som innebär att jag skapat en grundutbildning på området neuropsykiatriska funktionshinder, en utbildning särskilt riktad till Kriminalvårdens alla lärare. Det känns bra att få vara delaktig i att sprida ytterligare kunskap på detta angelägna område.

Var går gränserna i bloggosfären?

Visst är det fascinerande att möta alla människor där ute i bloggosfären. Ofta är det intressanta människor där jag väljer att kommentera och följa bloggen vidare. Via kommentarer så hittar jag in på nya bloggspår. Ibland avhandlas förstås ämnen som inte alls intresserar mig och då kan jag ju välja att inte fortsätta följa just den bloggen.

Dock måste jag alltid vare varse att vad som skrivs inte nödvändigtvis är sant eller har hänt. Det kan ju vara lögn eller bara ett skämt. Om så är, finns en avsikt där bakom och är den avsikten god eller ond? När foton läggs ut så är ändå sannolikheten större för att det är en verklig verklighet som beskrivs men med bara ord så vet man aldrig. Nå väl, jag tycker ändå att det är en fascinerande värld. Likväl som att jag möter människor som ger uttryck för genuin lycka i tillvaron så dyker det också upp personer som synes leva i ett rent helvete.
Då kan jag stundom hamna i bryderier med mig själv;:
- blunda för stunden,
- kommentera,
- bara strunta i det och glömma.
Just för att det är så enkelt att publicera sig via en blogg så kanske ansvaret för vad jag skriver är särskilt stort. Jag kan väl inte vara ensam om dylika funderingar eller.... ?

Solen tittade fram

Idag tittade solen fram mitt på dagen och då passade jag på att under 2 timmar påbörja den sista gräsklippningen för året. Räknar med att äntra min åkgräsklippare i morgon igen och då definitivt avsluta säsongen. Sedan blir det tvätt och service innan klipparen går till vintervila.

Övergångstider

Idag hade jag tänkt klippa gräset för sista gången i år. Men, höstvindarna är alltför bistra så säsongsavslutningen får anstå. Väderprognosen visar sol kommande vecka så jag hittar säkert en lämplig dag för att avsluta gräsklippningssäsongen.

I "mitt tidigare liv" så kunde gräsklippning kännas som en börda / ett måste. Idag känns det bara som en del av "the flow". Det är nåt naturligt som jag gör när betingelserna är de rätta. Just nu är gräset kanske besvärande långt om man bor i ett villakvarter, men närande långt om man som oss bor på landet och kommande veckas gräsklipp får sjunka ner i marken och bli ett stärkande näringstillskott till 2011 års gräsmatta.Jag har sagt det förr, snart är det sommar igen.

Så dags nu

Idag samlades invånare i Grästorp till en manifestation för mångfald och demokrati.
Detta som en följd av att att Svenskarnas parti fått ett mandat i kommunalvalet.
Av bl. a. kommentar på min blogg så har jag förstått att partiets avsikter i kommunen varit kända länge men att såväl lokala media som andra valt att inte gå i svaromål utan man har aningslöst trott att de "nygamla" vindarna ska blåsa över och allt ska bli som vanligt igen.

Detta visar att vi inte kan ta något för givet. Den frihet vi har måste alltid försvaras vilket kanske inte sker idag. Besannas av dessa ord:
- Förr stod folk på barrikaderna för frihetens skull. Nu står de på barrikaderna för fritidens skull.

Husmark Pehrsson ute och cyklar igen

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson håller jag inte speciellt högt. Hon har gång på gång i sjukförsäkringsdebatten visat att hon inte klarar av att fylla ut ministerkostymen. Dessutom har hon i många ärenden visat total nonchalans och känslokyla mot personer som drabbats orimligt hårt av försäkringsomläggningen.

Nu får hon på pälsen av ministerkollegan Göran Hägglund. Välförtjänt tycker jag. Den utredning hon lovat "snart" ska nu komma i maj nästa år. Återigen ett exempel på att hon intet förstått.

Valet liknar allt mera en fars

Slarv, slarv och åter slarv. Ja, det är ingen hejd på de pinsamheter som dyker upp i efterdyningarna av valet.

Så här ser ju tillvaron ut, allt handhas av människor och oaktat regelverk så kan misstag alltid göras. Förutom allt slarv som synes ha förekommit så reses nu också röster mot brister i det svenska valsystemet.

Nu suger väl också massmedia ut allt ur valets efterdyningar så fan kanske målas på väggen i onödan. Debatten bidrar inte till att skapa stabilitet i det redan svajande politiska läge som föreligger.

Det är bara att vänta och se. Nu får också Valprövningsnämnden något att göra. Kul för dom.

...och det mesta är sig likt

Igår kväll fick Teresa Lewis en dödlig injektion när hon avrättades i Greensville Correctional Center i Virginia, USA.

Så var det med det. Vaknar Virginia och USA upp till ett bättre samhälle idag? Innebär denna avrättning att brottsligheten i Virginia och USA kommer att minska? Det tror jag inte för ett ögonblick. Det mesta kommer att vara sig likt. Vilken effekt har då en avrättning. Ja, den tillfredsställer förstås det primitiva hämndbegär som människor kan bära på. Men därutöver................

Cyprianus tillskrivs följande i sammanhanget adekvata påstående:
- Världen dryper av blod. När en enskild person mördar, är det ett brott. När ett helt folk gör det, blir det dygd.
Smaka på den du.

Högklackat och annat gångbart

Viktig forskningsstudie ? Nej, inte särskilt. Forskare vid Northumbria University i Newcastle i nordöstra England har studerat hur män reagerar på kvinnor i högklackat. Det visar sig att män inte alls reagerar. Har vi män helt tappat greppet eller?
Är det viktigt att män uppkärksammar om kvinnor går i högklackat eller ej. Ja, kanske för kvinnorna och skoindustrin.

Om jag själv är uppmärksam på kvinnors skor?
Ja, även på mäns skor eftersom jag anser att skorna säger väldigt mycket om personen.

Jag var själv lite av ett skofreak i mitt tidigare liv och hade ett ansenligt skoförråd. För en man betraktades det nog snarast som extremt. Numera är det förrådet reducerat till noll eftersom jag idag inte kan bära skor på min vänstra fot. Jag får nöja mig med fårskinnstofflor. Har dock hittat en snygg (ja,ja) modell med riktig sula, tillverkade i Nya Zeeland. Idag får funktion gå före utseende.

Ibland känner jag saknad

Jag har under de senaste nio åren lärt mig leva med att min hjärna och min vänstra kroppshalva har sagt upp samarbetet med varandra. Dock, när jag ser ett naturfenomen som regnbågen (knappt synbar på bilden ovan) så önskar jag att båda mina händer fungerade så att jag kunde manövrera en proffsig kamera. Nu får jag nöja mig med en digitalkamera som jag klarar att sköta med bara en hand. Bilderna blir ju därefter. Att jag på senare tid känt denna saknad betr. kamera och fotografering beror på att jag fått väldigt många nya bloggkontakter som är oerhört duktiga fotografer och dagligen skänker mig glädje med fantastiska foton ur livets alla skeenden.

Egentligen så känner jag dock mera glädje än sorg och saknad eftersom jag, om alla prognoser från 2001 hållit, aldrig mera skulle ha kunnat ta ett foto. Ja, om allt gått som förutspåddes så hade jag nog aldrig ens lagt märke till regnbågen, hur klara dess färger än hade varit.

Mycket klokt har sagts på temat glädje&sorg, bl. a. detta kinesiska ordspråk:
- En glädje driver hundra sorger på flykten.
Ännu elegantare har glädjen beskrivits av den gudabenådade kåsören från Örebro, Torsten Ehrenmark. Här är hans högst personliga beskrivning av glädje:
- All glädje utan rotmos är konstlad glädje.

En av USA:s sämsta sidor

Så var det då dags igen. En fånge ska avrättas i USA.Denna gång är det en kvinna vid namn Teresa Lewis.

Det saknas inte skäl till att avskaffa dödsstraffet vilket jag i tidigare inlägg berört. Frågan är bara när USA skall sälla sig till den civiliserade världen i detta hänseende.

Kriminalvård a la Arizona, USA

Såg i kväll ett TV-program om The Chain gang i Estrella jail, Maricopa County, Arizona som handlade om ett gäng kedjade kvinnliga fångar i randiga fångdräkter som utför diverse samhällstjänstsysslor så som vägarbeten och begravningar av obemedlade.
Detta "nytänkande" har startats av den populäre sheriffen Joe Arpaio som återväljs med förkrossande majoritet vid varje valtillfälle.

Jo, jag noterade att man frivilligt får söka sig till denna "behandlingsform" men där upphörde också respekten för den enskilde individen och dennes vilja och åsikter.

Är jag alltför politiskt naiv?

Jag har lite svårt att förstå den domedagsstämning som präglar debatten efter valet och SD:s inträde i Riksdagen. Sverige har ju inte plötsligt förändrats till en diktaturstat. 95% av rösterna har ändå hamnat hos de etablerade partierna.

Jag tycker att det är mera alarmerande att ett parti i Grästorps kommun fått 1 mandat trots att man i sitt partiprogram förkastar demokratin.

Den uppkomna parlamentariska situationen är väl ett utmärkt tillfälle att mjuka upp blockpolitiken och söka samförstånd mellan blocken. Varför ska man inte också i politiken kunna se möjligheter i stället för hinder? Jag bara undrar. Är jag alltför naiv nu? OK, det bjuder jag på.

Mera delikatesser

Igår bjöds jag på ännu en utsökt söndagmiddag. Perfekt inledning på valvakan. Rätten som serverades har följande fantasieggande namn:
Chilimarinerade lammracks med salsa fresca och citronrostad potatis som ackompanjerades av en röd, fyllig, generös och bärig McPherson Shiraz.

Dagen efter - vad händer nu?

Det blir intressant att följa den fortsatta utvecklingen i det knepiga parlamentariska läge som uppstått i Sverige efter gårdagens val. Jag noterar att det också sker förändringar i min hemkommun Lekeberg och i min förra hemkommun Örebro.
Vem kommer att samarbeta med vem?

Soffliggare - också ett val

Läser en artikel om ett antal soffligare som struntar i att rösta idag.
Ingen av de motiveringar som anges gör att jag begriper hur man välja att strunta i att rösta.
Jag kunde i morse t o m relatera min demokratiska rättighet att rösta till den fantastiska känsla (se foton ovan) jag tillsammans med Darlingen och Nelson upplevde på vår promenad till postlådan för att hämta morgontidningen. Tänk att få leva i frihet i denna miljö.

Soffliggarna borde tänka på att det finns människor i världen som inte bara saknar morgontidning och postlåda. Nej, människor som inte ens vågar gå ut av rädsla för vad som kan hända. Dessa människor skulle antagligen ge mycket för att få rösta i allmänna demokratiska val.

Delikatessdags igen

Igår var det dags för kräftor och surströmming igen. Jag är som vanligt ensam om att äta surströmming. Hade denna gång köpt Höga Kusten-fileer och vid en jämförelse med förra gångens Kallax-fileer så utföll allt till de senares fördel. Dock var det lika njutbart som vanligt att äta denna måltid med alla ingående tillbehör.

Det här var andra och sista gången för i år men om 323 dagar är det dags igen. Jo, nästa års kräftskiva är redan inbokad för att kunna fortsätta med vår släkttradition som vi i år nödgades ställa in p g a redan fullspäckade scheman för alla. Märk väl att jag skriver kräftskiva för vi dessa tillfällen visar jag hänsyn, avstår surströmmingen och äter även jag kräftor. Surströmming får jag äta när Darlingen och jag har en afton på två.

Reinfeldt i en klass för sig i partiledardebatten

Gårdagens partiledardebatt var lite livfullare än tidigare debatter i valrörelsen.

Kort om Alliansens insats:
- Fredrik Reinfeldt framstod ånyo som "bäst i klassen" och den enda tänkbara statsministerkandidaten. Han är tydlig, nyanserad och chosefri. Han ger ett intryck av såväl engagemang som pålitlighet.
- Jan Björklund var bättre än tidigare då han släppt lite på officersfasonerna.
- Maud Olofsson hade taggat ner betydligt och framstod som kunnig och påläst i stället för som den ettriga Duracellkanin hon ofta liknat.
- Göran Hägglund var bra i sakfrågorna men såg oerhört trött och sliten ut. Är det oron över 4%-spärren som tär månne.

Kort om det rödgröna laget:
- Mona Sahlin har många goda sidor men i den här ledarrollen så kommer dessa inte fram. Hon ger alltid ett smått överlägset och arrogant intryck. Varför? Har hon inga strategiska rådgivare eller är dom hon har för fega för att våga säga ifrån?
- Maria Wetterstrand är definitivt ett starkare kort än Peter Eriksson och MP skulle vinna på att ha henne som ensam ledare. I det rödgröna teamet så tycker jag att hon ges för litet utrymme.
- Lars Ohly får i stället för stort utrymme och är alltför enkelspårig i sitt resonemang. Det är väl kommunisten i honom som inte riktigt gått ur.

De rödgrönas försök att sänka Alliansen i sjukförsäkringsfrågan misslyckades. Att dom var och en plockade fram ett namngivet fall var ingen lyckad strategi. Dels så kände i vart fall jag inte till varje namngiven person och det gav heller ingen ytterligare tyngd åt deras argument.
Även om jag tycker att Alliansens nya sjukförsäkringssystem knäckt alltför många människor så förstår jag deras ambition. Det var ju faktiskt så att tidigare så tilläts ju människor gå långtidssjukskrivna i åratal utan några åtgärder.

Jag var själv ett s k sjukfall 2001. 2002, ett drygt år efter min stroke, började jag arbeta igen på 25% och när jag sedan ville trappa upp detta försiktigt så fick jag i stället ett "erbjudande": Du kan få/vi ger dig förtidspension. Nu var jag inte intresserad av detta utan lade tillsammans med arbetsgivaren upp en egen plan för arbetsupptrappning. Jag ville fortsätta arbeta och kände att jag hade mera att ge, om än inte just då. Sedan 2006 arbetar jag heltid igen.

Ett systemskifte i ett sådant läge skördar tyvärr offer på vägen. Offer som också Försäkringskassan genom sitt undergivna och icketänkande arbetssätt bidragit till att skörda.